Seger över världen utan väpnad sammandrabbning
”I världen kommer ni att ha bekymmer. Men fatta mod! Segern är min; jag har besegrat världen.” — Joh. 16:33, The New English Bible.
1. a) Varför skulle seger över världen utan väpnad sammandrabbning vara en verklig bedrift? b) Vad förväntat somliga, som uttyder bibeln, beträffande en världsomfattande diktatur? Kommer det att bli någon sådan?
SEGER över hela människovärlden utan väpnad sammandrabbning skulle sannerligen vara en märklig bedrift. Det förefaller omöjligt — särskilt med tanke på att världen i våra dagar liknar ett militärläger. Seger över världen utan militär sammandrabbning är inte något som de nuvarande politiska nationerna funnit på. De kan inte tro att någon nation eller någon enskild människa enbart genom fredlig politisk diplomati skulle kunna vinna seger över världen och därefter behärska världen. De politiska regeringarna, som länge funnits till, är alltför väl förtrogna med den internationella diplomatins opålitlighet för att de skulle sätta tro till något sådant. En del religiösa ledare inom kristenheten, som försöker uttyda profetiorna i bibeln, förutsäger en världsomfattande diktatur i en nära framtid. Under ledning av vem? Under den som de kallar ”antikrist”, vilken de också menar vara ”Laglöshetens människa”, ”fördärvets man”. (2 Tess. 2:3—10; 1 Joh. 2:18) Men tvärtemot denna uppfattning kommer det inte att bli någon enskild antikrist som vinner seger över världen utan väpnad sammandrabbning.
2, 3. a) Vilka i vår tid kan vinna en sådan seger över världen, enligt de heliga skrifterna? Vad är belöningen för den? b) Vilket historiskt exempel har vi som visar att det är möjligt, och vilka triumferande ord som denne uttalade har vi?
2 De inspirerade heliga skrifterna visar mycket tydligt vem som vinner seger över världen utan att tillgripa den blodiga krigföringens våldsvapen. Enligt dessa gudagivna heliga skrifter kan vi själva, såsom gudfruktiga individer, vinna en sådan seger. Belöningen för denna seger är gåvan evigt liv i en lycklig, rättfärdig ny tingens ordning, där vi inte kommer att ha den nuvarande onda världen att strida mot. En sådan värdefull seger är värd att vinna, inte sant? Bör vi inte allesammans åstunda att vinna en seger med en sådan ojämförlig belöning? Jo, sannerligen! Även om det kan synas otroligt, är det inte omöjligt. Vi har ett historiskt exempel som bevisar att det är möjligt. Detta uppmuntrande exempel har vi i en man som lyckades med detta för nitton hundra år sedan, en man vars namn är känt i hela människovärlden. Den mannen var Jesus Kristus. Den sista dagen han levde som människa på jorden sade han med triumf i rösten:
3 ”Jag har talat allt detta till er för att ni må ha frid i mig. I världen har ni trångmål. Men håll modet uppe: Jag har vunnit seger över världen.” — Joh. 16:33, The New Testament in Modern Speech, R. F. Weymouth (1902).
4. Med tanke på vilka händelser, kort efter det att Jesus sagt sig ha vunnit seger, frågar vi på vilket sätt han hade vunnit denna seger?
4 Vi har nu kommit fram till år 1974 enligt den vanliga tideräkningen, men ändå har världen inte vunnits för tron på Jesus Kristus. På vilket sätt vann då Jesus Kristus seger över världen? När han dog som en förbannad brottsling bara några timmar efter det att han sade sig ha segrat över världen, hade han inte vunnit sin egen nation, det judiska folket, till att godta honom såsom deras utlovade Messias, såsom Guds Smorde. Femtioen dagar efter hans vanhedrande död var det bara omkring ett hundra tjugo av judarna i Jerusalem som höll fast vid honom såsom Messias, som uppfyllde bibelns profetior. (Apg. 1:15) Hur kunde då Jesus Kristus med rätta säga att han hade vunnit seger över världen? Hur skulle hans påstådda seger på något sätt kunna vara till gagn för oss i våra dagar? Låt oss se.
5. a) Vilken känsla hade romarna och judarna gentemot Jesus, att döma av det sätt på vilket han blev avrättad? b) Av hur många skulle Jesus bli hatad, enligt vad han själv sade till sina lärjungar?
5 Se hur han hängde där, fredagen den 14 Nisan år 33 v.t., fastnaglad vid en påle, så som de hedniska romarna naglade fast dödsdömda slavar, ja, han hängde där mellan två ökända ogärningsmän! Denna situation brännmärkte honom såsom en hatad man, hatad både av romarna och av judarna, som hade överlämnat honom åt romarna till att bli avrättad på det mest vanhedrande sätt. Flera timmar före sin avrättning där på Golgata utanför staden Jerusalem medgav Jesus Kristus att han var en hatad man. Det är illa nog att med orätt bli hatad av en annan människa, men av hur många var Jesus Kristus hatad? Jesus Kristus sade till de elva trogna som återstod av hans ursprungliga tolv apostlar: ”Om världen hatar eder, så betänken, att hon har hatat mig förr än eder. Voren I av världen, så älskade ju världen, vad henne tillhörde; men eftersom I icke ären av världen, utan av mig haven blivit utvalda och tagna ut ur världen, därför hatar världen eder.” — Joh. 15:18, 19.
6. Vad var apostlarna individuellt förpliktade att göra i fråga om världens hat mot dem?
6 Jesus lät alltså sina apostlar förstå att världen hatade honom, och på samma sätt skulle världen komma att hata dem. Vad skulle de bli tvungna att göra åt den saken? Jo, när hela världen hatar en människa, har hon hela världen att strida mot, och därför måste hon vinna seger över hela världen. En människa som är hatad i hela världen måste antingen besegra världen eller också bli besegrad av den. Hur skulle hon annars kunna bevisa att hon har rätt, att hon är sannfärdig, att hon är trogen?
Varför hat från världen?
7, 8. a) Var Jesus förvånad över att världen hatade honom? b) Vad läser vi om hans samtal med sina halvbröder kort före lövhyddohögtiden år 32 v.t.?
7 För att förstå hur Jesus Kristus vann seger över världen måste vi förstå varför världen hatade honom. Vad var han eller vad gjorde han som fick till följd att han måste kämpa mot hela världen? Han var inte förvånad över att världen hatade honom. Han förstod varför den gav uttryck åt hat gentemot honom, och därför kunde han bära det, uthärda det. Han framhöll orsaken till världens inställning gentemot honom efter omkring tre års offentlig verksamhet i Palestina. Detta var under den senare hälften av år 32 v.t. uppe i den romerska provinsen Galileen, där Jesus hade varit timmerman i staden Nasaret till dess han var trettio år gammal. Han hade ett antal yngre halvbröder, söner till hans mor Maria, och dessa halvbröder gav honom råd om hans offentliga karriär utan att ha blivit ombedda. Redan då väntade de fientliga judarna på ett tillfälle att döda honom på grund av sitt hat till honom. Frågan var därför: Skulle han visa sig offentligt för dem i Jerusalem vid höstens lövhyddohögtid som nu nalkades? Jesus var förpliktad att vara där, eftersom han var jude och stod under Guds lag genom profeten Mose. Vi läser följande om hans samtal med sina halvbröder:
8 ”Judarna stodo efter att döda honom. Men judarnas lövhyddohögtid var nu nära. Då sade hans bröder till honom: ’Begiv dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar, som du gör. Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i hemlighet. Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram för världen.’ Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom. Då sade Jesus till dem: ’Min tid är ännu icke kommen, men för eder är tiden alltid läglig. Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda.’” — Joh. 7:1—7.
9. Hur underlät Jesus inte att vara närvarande vid denna lövhyddohögtid, och vilken seger vann han där i templet?
9 Gick Jesus Kristus troget upp till Jerusalem, där de som hatade honom höll på att samlas för lövhyddohögtiden? Ja, det gjorde han, men inte på ett dumdristigt sätt. Om detta läser vi: ”Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet.” Vid den rätta tiden trädde han fram och talade öppet inför högtidsfirarna där i templet. De judiska ledarna gav order om att gripa honom, men rättstjänarna verkställde inte denna order. (Joh. 7:10, 32—48) Var inte detta en seger för Jesus Kristus?
10. a) Vad var orsaken till att världen hatade Jesus, enligt vad han sade till sina halvbröder? b) Jesus talade ju inte om dem som inte var judar, så hur kunde det sägas att hans vittnesbörd om världens gärningar var riktigt?
10 Vilket skäl uppgav han för att världen hatade honom? Det skäl han uppgav för sina halvbröder var: ”Mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda.” (Joh. 7:7) Om nu judarnas gärningar var ”onda”, deras som Jesus hade begränsat sitt predikoverk till, vad kunde då sägas om de gärningar som gjordes av hedningarna i världen, som inte var judar? De kan inte ha varit mindre onda än de mot Jesus Kristus fientliga judarnas gärningar. Därför kunde det vittnesbördet med rätta avges om hela världen av människor, både judar och hedningar, att dess gärningar var ”onda”. Är inte detta nog för att väcka upp hat från världens sida?
11. a) Genom vilket personligt exempel bar Jesus vittnesbörd om att världens gärningar var onda? b) Hur visade Jesu ingripande i templet i början av hans offentliga bana att världens gärningar är onda?
11 Men hur bar då Jesus vittnesbörd om världen och visade att dess gärningar var ”onda”? Både i ord och i gärning. Han måste själv vara oskyldig till onda gärningar. Vem av dem som levde under hans tid på jorden kunde sanningsenligt anklaga honom för att ha begått en enda ond gärning? Han utmanade till och med de icke troende judarna med frågan: ”Vilken av eder kan överbevisa mig om någon synd?” (Joh. 8:46) När han i början av sin offentliga bana gick in i templet i Jerusalem och drev ut penningväxlarna och månglarna med orden: ”Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus”, vittnade han om dessa som vanhelgade templet och om de judiska ledarna, som tillät detta, att deras gärningar var ”onda”. — Joh. 2:13—17.
12. Hur avgav Jesus, genom helbrägdagörelser på sabbaten, genom att driva ut demoner, genom att inte ge något tecken från himmelen, genom att inte göra sig själv till någon del av världen, ett vittnesbörd mot onda gärningar?
12 När Jesus på den judiska lagens sabbatsdag fick tillfälle att utföra goda gärningar av helbrägdagörelse och utförde sådan helbrägdagörelse, trots att han visste att han skulle bli kritiserad och fördömd på grund av detta, vittnade han om att hans kritikers gärningar var ”onda”. (Matt. 12:9—16) När han drev ut demoner ur besatta människor och blev anklagad för att stå i maskopi med Beelsebul, demonernas härskare, därför att han gjorde detta, uppenbarade han att hans motståndares gärningar var onda. (Matt. 12:22—37) När de icke troende judarna bad om ett tecken från himmelen till bevis för att han var Messias och han vägrade att göra slut på deras otro genom att utföra obefogade tecken, vittnade han om att de var ”ett ont och trolöst släkte”, som kännetecknades av onda gärningar. (Matt. 16:1—4; 12:38—45) Jesu vägran att efterlikna denna världen och göra sig lik den, eller göra sig till en del av den, var i sig själv ett vittnesbörd om att världens gärningar var ”onda”.
13, 14. a) På vilka två allmänna sätt bar Jesus vittnesbörd om att världens gärningar var onda? b) Hur stämde det som Jesus predikade överens med vad han sade i Johannes 3:17?
13 Det var emellertid inte bara genom att låta sitt leverne tala för sig självt som Jesus bar vittnesbörd mot världen, så att han drog över sig dess hat. Han gjorde också detta direkt genom sina ord. Vad innebär detta?
14 Jesus sade själv till den judiske rådsherren Nikodemus: ”Icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen”, dvs. för att ge den en ogynnsam dom eller fördöma den, döma människosläktet till förintelse. (Joh. 3:17) Jesus gick inte heller omkring i landet och fördömde allt han såg, så att han inte gjorde något annat, utan endast förkunnade ”en hämndens dag från vår Gud”. Nej, han hade ett positivt budskap, som ledde till frihet från fördömelse. Det var budskapet om Riket. — Jes. 61:1, 2; Luk. 4:16—41.
15, 16. a) Hur bar de inledande orden i Jesu budskap om Riket vittnesbörd om att världens gärningar var onda? b) Hur utgjorde innehållet i detta budskap om Riket också ett sådant vittnesbörd?
15 Men vittnade detta positiva budskap om att världens gärningar var onda? Ja! Och detta framgår av det sätt på vilket detta kungliga budskap började kungöras. Matteus’ berättelse skildrar hur Johannes döparen började kungöra budskapet om Riket och därefter hur Jesus Kristus själv gjorde detta. Sedan Johannes döparen blivit fängslad, övertog Jesus Kristus Johannes’ budskap och utvidgade det. I Matteus 4:17 får vi följande upplysningar angående detta: ”Från den tiden begynte Jesus predika och säga: ’Gören bättring, ty himmelriket är nära.’”
16 Själva inledningsorden till detta budskap, ”Gören bättring”, visade att deras gärningar, som hörde detta budskap om Riket, var onda. De behövde göra bättring från dessa onda gärningar och vända om och bereda sig för Rikets ankomst. Varför det? Därför att denna gudomliga regering inte skulle tillåta sina undersåtar att bedriva onda gärningar. De som bedrev onda gärningar skulle i själva verket inte få tillträde till några som helst ämbeten för att styra i detta rike. (1 Kor. 6:9, 10) Detta rike skulle bli en rättfärdig regering, och det förhållandet, att himmelens Gud ansåg det av behovet påkallat att upprätta ett sådant rike, brännmärkte alla denna världens riken såsom varande onda. Det vittnade om att dessa världsliga herradömen var onda och att de en dag, vid Guds fastställda tid, med nödvändighet måste utplånas. Detta var orsaken till att de, som förkunnade om ”himmelriket” och understödde det, till följd därav inte kunde ta del i världens politik och inte kunde inneha politiska ämbeten i någon av människor upprättad regering eller ta del i någon väpnad sammandrabbning för att bevara sådana världsliga herradömen. Som ambassadörer och envoyéer för Guds rike tar de avstånd från människors orena politiska förehavanden.
17. Varför hatade världens härskare och deras understödjare Jesus för att han predikade budskapet om Riket?
17 Hatade världen Jesus för att han predikade de goda nyheterna om ”himmelriket”? Vittnesbörden visar att världen hatade honom för den sakens skull. Världens härskare och deras understödjare hade sina egna idéer och planer beträffande hur jorden och dess folk skulle styras. De hatade ett budskap som framhöll att Jehova Gud hade i sinnet att tillintetgöra deras riken och herradömen vid sin fastställda tid. De föredrog ett budskap som framhöll att Gud stod bakom deras av människor danade regeringar, godkände dem och hade för avsikt att förbättra dem och behålla dem vid makten. Ett budskap som kungjorde ett rike, som inte skulle samarbeta med deras herradömen och inte verkligen fungera genom dem, var följaktligen något som denna världens politiska element inte tyckte om. De hatade både detta budskap och dem som förkunnade det. De hatade den Smorde, som Gud ämnade insätta i maktställning i ”himmelriket”.
Världens hat övervunnet
18, 19. a) Vad var det som fick världen att hata Jesus för att han predikade budskapet om Riket? b) Hur förklarade Jesus för sina apostlar att världen inte hade något giltigt skäl att hata honom?
18 Förtjänade Jesus att bli hatad av världen därför att han predikade Guds messianska rike? Predikade han därigenom något som skulle bli till skada för hela mänskligheten? Nej, utan i stället något som skulle bli till dess eviga väl. Det var personlig stolthet och själviskhet som fick världen att hata Jesus för att han förkunnade budskapet om Riket, som i verkligheten var goda nyheter, ett evangelium. Jesus förklarade tydligt för sina trogna apostlar att världen i själva verket inte hade något giltigt skäl att hata honom. Han sade:
19 ”Hade jag icke kommit och talat till dem, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de ingen ursäkt för sin synd. Den som hatar mig, han hatar ock min Fader. Hade jag icke bland dem gjort sådana gärningar, som ingen annan har gjort, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett dem och hava likväl hatat både mig och min Fader. Men det ordet skulle ju fullbordas, som är skrivet i deras lag: ’De hava hatat mig utan sak.’” — Joh. 15:22—25; Ps. 35:19; 69:5.
20. Hur visade judarna, när de stod inför landshövdingen Pilatus, att Jesus var hatad för att han predikade budskapet om Riket?
20 Något som visade att världen hatade Jesus för att han predikade sin himmelske Faders rättfärdiga rike var att Jesu fiender tog sin tillflykt till en politisk list för att få honom avrättad av romarna, som då inte var intresserade av religiösa stridsfrågor. De tog Jesu predikande av en fullkomlig regering för mänskligheten till förevändning för att anklaga honom för ett politiskt brott mot det romerska kejsardömet, den makt som på den tiden behärskade världen. När den romerske landshövdingen i Judeen, Pontius Pilatus, ville att de som anklagade Jesus skulle behandla saken som en helt och hållet religiös fråga, som hade att göra med deras religiösa lag, och sade till dem: ”Tagen I honom och dömen honom efter eder lag”, svarade de: ”För oss är det icke lovligt [enligt kejsarens lag] att avliva någon.” (Joh. 18:31) För att ge det som Jesus predikade en politisk vändning sade hans anklagare till Pilatus: ”Vi hava funnit, att denne man förleder vårt folk och vill förhindra, att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung. ... Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.” — Luk. 23:1—5.
21. Hur fick Jesu anklagare Pilatus att känna sig personligen berörd av denna fråga?
21 Jesu anklagare sade slutligen för att få landshövdingen Pilatus att känna sig personligen berörd av denna fråga: ”Giver du honom lös, så är du icke kejsarens vän. Vemhelst som gör sig till konung, han sätter sig upp mot kejsaren. ... Vi hava ingen annan konung än kejsaren.” — Joh. 19:12—15.
22, 23. a) Hur blev Jesus sedan direkt föremål för hat från ”världen”? b) Hur framhöll Jesu lärjungar senare i bön detta förhållande?
22 Genom att på detta sätt tvinga de hedniska romarna att bli delaktiga i att undanröja denne predikare av ”himmelriket” nödgade dessa judiska anklagare romarriket att begå en hatisk handling mot Jesus. Innan de romerska soldaterna förde honom till avrättningsplatsen på Golgata utanför Jerusalem, behandlade de honom skandalöst som en brottslig upprorsmakare. Jesu egna lärjungar framhöll senare, i bön till Gud, att Jesus på detta sätt direkt blev föremål för världens hat. De sade:
23 ”Suveräne Herre, du är den som har gjort himmelen och jorden och havet och allt som är i dem och som förmedelst helig ande sade genom vår förfader Davids, din tjänares, mun: ’Varför började nationerna larma och tänkte folk ut fåfänga ting? Jordens konungar tog sin ståndpunkt, och härskarna gick samman såsom en man emot Jehova och emot hans smorde. Just så var både Herodes och Pontius Pilatus, tillsammans med människor av nationerna och med Israels folk, i verkligheten församlade i denna stad emot din helige tjänare Jesus, som du har smort, för att göra allt vad din hand och ditt rådslut hade förutbestämt skulle inträffa.’” — Apg. 4:24—28, NW.
24. Vilken avsikt bakom världens hat mot Jesus var det som måste segerrikt övervinnas?
24 Ingen kan ifrågasätta att Jesus Kristus fick möta världens hat. Men den livsviktiga frågan är: Lät han världens hat vinna seger över honom? Blev han slutligen besegrad och böjde sig för det? Vad försökte egentligen detta hat från världens sida tvinga Jesus Kristus att göra? Det var Satan, djävulen, som väckte upp detta hat för att skrämma honom till underkastelse. Det var ämnat att förmå honom att upphöra med sina mirakulösa kraftgärningar, som vittnade om att han var den utlovade Messias, som hade blivit sänd av Jehova Gud. Det var avsett att avskräcka honom från att längre predika de goda nyheterna om Guds messianska rike, att tysta ner honom såsom lärare och predikare. Det var ämnat att göra honom upprorisk mot Jehova Gud, som hade smort honom och gett honom uppdraget såsom Messias. Ja, detta hat från världens sida väcktes upp mot Jesus Kristus för att få honom att handla på samma sätt mot människorna och i sin tur hata dem, varigenom han skulle vika av från sin självuppoffrande kurs, vilken innebar att han skulle utge sitt fullkomliga mänskliga liv för att de skulle kunna vinna evigt liv under Guds utlovade messianska rike. Världens hat var avsett att tillintetgöra honom genom att få honom att söka rädda sitt jordiska, mänskliga liv, endast för att förlora sin själ, sitt hopp om uppståndelse till evigt liv.
25. Hur misslyckades världens hat i att hindra Jesus från att utföra mirakulösa kraftgärningar ända fram till några timmar innan han blev avrättad?
25 Lyckades världens hat åstadkomma allt detta med avseende på Jesus Kristus? Erkände han att han var besegrad och slutade utföra underverk och goda gärningar, som den utlovade Messias hade fått i uppdrag att utföra? Nej! Så sent som några timmar innan han blev dömd till döden utförde han ett underverk för att visa att han var emot all väpnad sammandrabbning. Vid det tillfälle då han blev förrådd i Getsemane örtagård nära Jerusalem drog hans apostel Petrus ett svärd och högg av örat på en av männen i den väpnade skara som kom för att gripa honom i skydd av mörkret. Men Jesus uttryckte sitt ogillande av att Petrus brukade svärdet och helade därefter mannens öra, varigenom han gav judarnas överstepräst ett vittnesbörd, ty denne helade man, Malkus, var översteprästens tjänare. — Matt. 26:48—54; Luk. 22:47—51; Joh. 18:10, 11.
26. Vad är att säga om huruvida Jesus fram till sista halvåret av sin offentliga förkunnartjänst lät världens hat avhålla honom från att utvidga predikandet om Riket?
26 Men tvingades då Jesus Kristus till underkastelse av det oavbrutna hatet från världens sida, och tvingades han därigenom att tiga, så att han inte längre predikade de goda nyheterna om Riket? Ögonvittnenas uttalanden svarar Nej! Sedan Johannes döparen blivit fängslad, fortsatte Jesus ensam att kungöra att Riket var nära, och han vann lärjungar och valde ut tolv som ständigt skulle vara med honom och som han kallade apostlar. När den tredje påskhögtiden under hans offentliga tjänst närmade sig, sände han ut dessa tolv apostlar två och två för att predika samma budskap som han hade fortsatt att predika. Han sade till dem: ”Där I gån fram, skolen I predika och säga: ’Himmelriket är nära.’” (Matt. 10:1—7) Efter firandet av den tredje judiska lövhyddohögtiden under Jesu offentliga tjänst sände han ut ”sjuttio” (NW) andra lärjungar som evangelister, också dessa två och två, och till dem sade han: ”När I kommen in i någon stad, där man tager emot eder, så äten, vad som sättes fram åt eder, och boten de sjuka, som finnas där, och sägen till dem: ’Guds rike är eder nära.’” (Luk. 10:1—9) Detta var under det sista halvåret av hans liv som människa.
27, 28. a) Hur förde Jesus sitt landsomfattande predikande av Riket till en storslagen höjdpunkt genom ett dramatiskt framträdande? b) Varför satte inte Jesus stopp för ropandet om Riket vid detta tillfälle, då han blev uppmanad att göra det?
27 Nu nalkades den fjärde och sista påsken under hans offentliga förkunnartjänst. En spännande dag, som i religiöst avseende skakade staden Jerusalem, var nu inne. Det var söndagen den 9 Nisan år 33 v.t., fem dagar före Jesu upprörande död. Den dagen förde han sitt landsomfattande predikande av Guds rike till en storslagen höjdpunkt genom ett dramatiskt framträdande. På Oljeberget öster om Jerusalem satte han sig på en åsnefåle och red såsom den messianske konungen i riktning mot den kungliga staden, inte under eskort av ett imponerande följe av spjutbärande ryttare, inte med en kolonn rasslande stridsvagnar eller med en bataljon tungt beväpnat fotfolk, nej, inte med en mäktig militär styrka som skulle ha fått de romerska soldaterna att strömma ut ur soldatbarackerna i borgen Antonia i nordvästra hörnet av tempelområdet för att förhindra denna invasion av Jerusalem. Nej, i uppfyllelse av profetian i Sakarja 9:9 kom han i stället ridande i ett fredligt triumftåg åtföljd av en jublande skara obeväpnade män, kvinnor och barn, som han lät sköta kungörandet av Riket åt honom.
28 Bland de rop som bröt fram från den framtågande skaran var följande: ”Välsignat är vår fader Davids kommande rike!” ”Välsignad är han som kommer såsom konungen i Jehovas namn!” ”Fräls, det ber vi dig! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn, ja, Israels konung!” När de hatfyllda fienderna protesterade mot dessa messianska utrop från folkets sida, insisterade Jesus på att profetian måste uppfyllas genom att säga: ”Jag säger er: Om dessa förebleve tysta, skulle stenarna ropa.” — Matt. 21:6—16; Mark. 11:4—11; Luk. 19:32—40; Joh. 12:12—16; NW.
29. Hur uppfyllde Jesus profetian, och av vad framställde han en bild?
29 Det var alltså inte för intet som profetian i Sakarja 9:9 hade förklarat fem hundra år tidigare: ”Fröjda dig storligen, du dotter Sion; höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.” (1917) ”Se, din konung kommer till dig; han är segerrik, han är triumferande, ödmjuk och kommer ridande på en åsna, på en fåle, ett åsneföl.” (The Jerusalem Bible) Det var inte bara som ett paradnummer, utan i lydnad för Guds obrytbara profetia, som Jesus modigt trotsade världens hat och på ett dramatiskt sätt vittnade om Guds messianska rike. På detta sätt framställde han profetiskt hur han, sedan hedningarnas tider utlöpt år 1914 och sedan kriget i himmelen utkämpats, skulle träda fram i triumf och framställa sig för Jehovas teokratiska organisation såsom dess rättmätige konung. — Luk. 21:24; Upp. 12:5—10.
Ett rättmätigt anspråk på seger över världen
30. a) Hur kan det sägas att Jesus inte lät världens hat påverka hans personliga sinnelag och inställning? b) Hur fördömde han det religiösa skrymteriet med avseende på Riket?
30 Världens hat hindrade inte Jesus från att vare sig utföra underverk till bevis för att han var Messias eller predika de goda nyheterna om Guds messianska rike. Det fick honom inte att insupa världens ande och fyllas av illvilligt hat mot mänskligheten, och inte heller fick dessa påtryckningar honom att bli upprorisk mot Gud och hans gudomliga vilja. I templet gav han uttryck åt sitt medlidande med det vilseförda, förtryckta folket och fördömde öppet det religiösa skrymteriet med orden: ”Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillsluten himmelriket för människorna! Själva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillstädjen I icke att komma in.” (Matt. 23:1—13) Tre dagar senare firade Jesus den judiska påsken tillsammans med sina apostlar i Jerusalem utan att ådagalägga någon ande av upproriskhet mot Gud. Omedelbart därefter införde han ett nytt högtidlighållande, en ny aftonmåltid, till åminnelse av hans död såsom ett mänskligt offer.
31. Hur kan det sägas att de ord Jesus uttalade över bägaren med vin och i samband med Riket inte vederlade det han längre fram sade om att vinna seger över världen?
31 När Jesus förklarade innebörden av bägaren med vin, som skulle drickas vid denna åminnelsemåltid, sade han till sina trogna apostlar: ”Dricken härav alla; ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” (Matt. 26:26—28) Man kunde inte lägga märke till något hat mot mänskligheten i dessa ord och inte heller någon upproriskhet mot Guds vilja, som inbegrep offerdöden för honom. Under det samtal som därpå följde sade Jesus till apostlarna: ”I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar; och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder, så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.” (Luk. 22:28—30) Längre fram, vid slutet av samtalet och innan Jesus frambar en slutlig bön till Gud, sade han till dem: ”I världen kommer ni att ha bekymmer. Men fatta mod! Segern är min; jag har besegrat världen.” — Joh. 16:33, The New English Bible.
32. a) Varför kunde Jesus denna natt med rätta göra gällande att han vunnit seger över världen? b) Hur gav hans vittnesbörd inför Pilatus stöd åt hans anspråk?
32 Kunde Jesus vid denna tidpunkt, natten den 14 Nisan, med rätta göra gällande att han vunnit seger över hela världen? Med tanke på hans trogna, kärleksfulla livskurs fram till den tidpunkten kan vi svara Ja! Detta var inte något fåfängt skryt av självupphöjelse från Jesu sida. Hans orubbliga handlingssätt av lydnad för Gud under de timmar som följde bevisade detta. När Jesus stod inför den romerske kejsarens högste representant där på platsen, vägrade han att förneka att han var Guds smorde konung och sade i stället till landshövdingen Pontius Pilatus: ”Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike icke av denna världen. ... Du säger det själv, att jag är en konung. Ja, därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen.” Trots att de som hatade Jesus gjorde hans messianska konungadöme till en anklagelse emot honom och så gav romarna en juridisk grundval för att avrätta honom, förnekade han inte Guds rike. — Joh. 18:36, 37.
33. a) Hur blev Jesu seger fullbordad, när han hängde på tortyrpålen, och hur blev detta bevisat mindre än tre dagar längre fram? b) Vilken seger med avseende på denna världen väntar fortfarande den förhärligade Jesus?
33 Kort därefter, när Jesus hängde fastnaglad vid tortyrpålen på Golgata och de som hatade honom gick förbi och smädade honom, gjorde han sig inte lik dem och gav dem lika för lika. När Jesus omkring klockan tre på eftermiddagen sade: ”Det är fullbordat”, böjde ner huvudet och drog sitt sista andetag, hade han i sanning vunnit seger över världen, och detta utan väpnad sammandrabbning. (Joh. 19:30; 1 Petr. 2:22—24) Världen hade dödat honom såsom människa, men han dog obesegrad. Den hatfyllda världen fick ingen tillfredsställelse till följd av hans död. Den kunde inte hindra honom och hindrade honom heller inte att vinna den storslagna belöningen för sin seger över världen. Det gick inte fullt tre dagar innan den allsmäktige Guden uppväckte honom från de döda genom en häpnadsväckande seger över döden och upphöjde honom till högra sidan av hans himmelske Faders tron, långt utom räckhåll för den hatfyllda världen där nere på jorden, som endast är Guds fotapall. (Fil. 2:5—11; 1 Petr. 3:22) Ett annat slags seger väntar honom, och den kommer han att vinna tillsammans med sina heliga stridsänglar i den kommande ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. — Upp. 16:14, 16; 19:11—21.
[Bild på sidan 151]
Jesus lät inte världens hat vinna seger över honom genom att sätta stopp för hans underverk och goda gärningar. Nej, bara några timmar innan han blev dömd till döden helade han genom ett underverk en mans öra, sedan Petrus hade huggit av det