Bibelöversättningar — betyder det något vilken översättning man använder?
ALLA de bibelhandskrifter som existerar i dag är bara värdefulla avskrifter av de ursprungliga handskrifterna på hebreiska, arameiska och grekiska — och flertalet av dem finns på museer. I varje fall är det inte många av oss som kan läsa dessa forntida språk. Den enda möjlighet vi har är fördenskull att använda översättningar till nutida språk. Därför är det nödvändigt att vi har gott omdöme, när vi söker fastställa olika bibelöversättningars förtjänster, så att vi kan förvissa oss om att det som vi läser troget och exakt återger vad som stod i de ursprungliga skrifterna på grundspråken.
PARAFRASEN KÄNNETECKNAS AV VAGHET
Vad väntar du dig av en bibelöversättning? Bibelöversättningar är i huvudsak av två slag: ordagranna återgivanden och parafraser. Det första slaget håller sig så nära som möjligt till grundspråket, dvs. så mycket som idiomatiska uttryck och ordval medger. Parafrasen däremot är en ”fri” översättning, vilket innebär att översättaren försöker ge uttryck åt den ursprunglige skrivarens tankar genom att tolka dem snarare än genom att söka finna motsvarigheterna till precis de ord som använts i texten. Det är uppenbart att dessa två sätt att behandla stoffet är helt olika varandra, och den parafraserade bibelns bristande noggrannhet rymmer faktiskt dolda faror, såsom vi skall se.
I förordet till den parafras av bibeln som kallas Levande Bibeln står följande att läsa: ”Varje gång författarens ord inte blivit direkt översatta från originalspråket finns det en risk att den som parafraserar, hur ärlig han än är, kan ge läsaren något som den ursprunglige författaren aldrig avsåg.” Och i förordet till den engelska motsvarigheten, The Living Bible, heter det vidare: ”När den grekiska eller hebreiska texten inte är klar, då vägleds nämligen översättaren av sin teologi.” Låt oss undersöka bara ett enda exempel som belyser det här problemet.
I Apostlagärningarna, kapitel 15, kan vi läsa om det viktiga möte som apostlarna och de äldste höll i Jerusalem för att avgöra frågan om omskärelse. Vid denna sammankomst avgjordes också den kristna läran om den så viktiga frågan beträffande blodet och olika sätt att använda blod, såväl som förbudet mot otukt. Men lägg märke till hur Levande Bibeln tolkar Jakobs ord i Apostlagärningarna 15:19 och tillkännagivandet i brevet, enligt orden i vers 28: ”Min uppfattning är, att vi inte ska kräva att de hedningar, som vänder sig till Gud, måste lyda våra judiska lagar.” ”Den helige Ande och vi har nämligen ansett det riktigt att inte lägga någon tyngre börda av judiska lagar på er.” (Kursiverat av oss)
Om man undersöker grekiska handskrifter, står det strax klart att omnämnandena av ”judiska lagar” är oäkta textinskott, s. k. interpolationer, ord som blivit tillagda som en direkt följd av den fria översättningen. Betyder det någonting, med tanke på att Jakob och alla de andra i sällskapet var av judisk börd och att de judiska lagarna faktiskt förbjöd de ting det var tal om? Ja, det gör det verkligen! Om man godtar den här lydelsen, kunde det faktiskt utsätta de kristna för en vådlig kompromiss, av det enkla skälet att det var flera hundra år tidigare som förbudet mot blod — och olika sätt att använda blod — av Jehova lades på patriarken Noa och hans familj. (1 Mos. 9:1—6) Även om detta förbud längre fram införlivades med den mosaiska lagen, som verkligen upphörde att gälla, har det här förbudet aldrig upphävts; och att det gäller för hela den mänskliga familjen i dag är obestridligt.
Parafraser av bibeln är ofta färgstarka och lättlästa. Men när man använder dem, måste man alltid iaktta försiktighet. Om man vill läsa igenom något snabbt, för att få en överblick av någon del av bibeln, kan de ha ett visst värde. Men akta dig för att i detalj ta vad du läser såsom fullständigt pålitligt och exakt. I sitt förord till en parafras av evangelierna, Living Gospels, hopsummerar Kenneth N. Taylor situationen utmärkt väl, då han säger: ”När det gäller ingående studium, bör en parafras jämföras med en stelare översättning.” Det är mycket viktigt att vi följer detta goda råd, om vi skall ”komma till exakt kunskap om sanningen”. — 1 Tim. 2:4.
ÖVERSÄTTNING ELLER TOLKNING?
Vid det kyrkomöte som anglikanska kyrkan (i England) höll under juli månad 1978 utvecklade sig en häftig dispyt mellan några biskopar om hur värdefull en viss omtyckt engelsk bibel är, nämligen Good News Bible. Biskopen i Chichester kritiserade översättningen, därför att den enligt hans mening hade alltför många parafraser, och tyckte särskilt illa om dess sätt att återge det grekiska ordet sarx i Galaterna 5:19. Sarx betyder ”kött”. I stället för att återge erga tis sarkos med ”köttets gärningar”, parafraserar Good News Bible de tre grekiska orden och hänför de moraliska brister, som är uppräknade i Galaterna 5:19—21, rätt och slätt till ”människonaturen”.
Genom att följa en sådan tolknings tankegång skulle man mycket väl kunna rättfärdiga och ursäkta ett okristligt uppförande. Hur lätt, men hur fel, är det inte att skylla på vår ”människonatur”, ”den onda naturen” (Hedegård), i stället för att skylla på oss själva! När Paulus fortsätter sitt resonemang (i Galaterna, kapitel 5), framhåller han vilken frukt, frambringad av Guds heliga ande, som man kan förvänta av ett kristet liv. Ja, trots våra köttsliga böjelser kan vi göra förändringar och bära sådan frukt som kärlek, glädje, frid och självbehärskning.
Enligt Levande Bibeln brukade Jobs söner fira sina födelsedagar. (Job 1:4) Good News Bible talar emellertid bara, i full överensstämmelse med den hebreiska grundtexten, om en fest, ett gästabud, och anspelar inte alls på födelsedagar. Det första återgivandet är en mycket uppenbar tolkning. Det här exemplet belyser också de ytterst stora variationerna mellan parafraserade översättningar.
Levande Bibeln parafraserar orden i Rut 1:1 så här: ”För länge sedan, när domarna härskade över Israel.” Men är det riktigt att antyda att domare härskar som kungar gör? Nej. En ytterligare kontrast finner man i Good News Bible, där det i vaga ordalag heter: ”För länge sedan, på den tid då Israel ännu inte hade en kung.” För en oerfaren bibelläsare innebär denna formulering att en värdefull upplysning går förlorad, nämligen att Jehovas uppsåt hela tiden var och förblev att vägleda Israels nation genom den stormiga domartiden, och man vinner ingenting på parafrasen. Men en ordagrann och innebördsrik översättning lyder: ”Och det skedde i de dagar, då domare dömde” eller skipade lag och rätt. (Åkeson; NW) Den historiska bilden framstår klart på det sättet.
En av de första engelska översättningarna som gjorde sig ett namn efter andra världskriget var prästen J. B. Phillips’ Letters to Young Churches (Brev till unga kyrkor), som kom ut år 1947. Det har uttryckligen framhållits att den inte är en översättning avsedd för ingående, noggrant studium; dess värde består i att den har den behagliga flytande stil som kännetecknar en parafras. Men en lydelse av mera ovanligt slag finner man i 1 Korintierna 14:22, där det heter att tungomål är ett tecken ”inte för de icke troende, utan för dem som redan tror”. Likaså heter det att ”predikandet av Guds ord” skall vara ett tecken ”för dem som inte tror snarare än för troende”. (Kursiverat av oss) Detta är raka motsatsen till vad som står i de grekiska handskrifterna.
I sitt förord (till tolfte upplagan) förklarar J. B. Phillips varför han så avsiktligt avvek från den godtagna texten. ”Jag tyckte att jag måste dra den slutsatsen att vi här har att göra med antingen ett skrivfel som Paulus gjort eller en textförvrängning, och jag har därför tagit mig friheten att ändra versen för att ge god mening.” Den som med allvar studerar bibeln är naturligtvis glad över denna ärliga förklaring. Ett tungt ansvar vilar sannerligen på varje översättare av de inspirerade skrifterna att förmedla fakta noggrant. — 2 Tim. 3:15—17.
LÄRDOM OCH ORDAGRANNA ÖVERSÄTTNINGAR
Den fullständiga bibeln New World Translation of the Holy Scriptures trycks nu på sju språk och har blivit spridd över hela världen till ett antal av 23 millioner exemplar. I förordet till 1950 års upplaga, den första upplagan på engelska, av Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna framhålls följande: ”Vi har inte gjort något försök att parafrasera Skriften. Vår strävan har alltigenom varit att åstadkomma en så ordagrann översättning som möjligt, där nutida engelska idiom medger detta och där ett ordagrant återgivande inte skymmer tanken till följd av otymplighet av ett eller annat slag. På det sättet kan vi bäst tillfredsställa deras önskningar som är till ytterlighet noga med att få fatt i, så nära som möjligt, ord för ord, originalets exakta lydelse.” Tack vare att den här bibelöversättningen är så texttrogen, kan den som bedriver bibelstudium med full tillförsikt gå till den och med dess hjälp penetrera de ursprungliga inspirerade skrifternas tankar. Låt oss här ta några exempel.
I de kristna grekiska skrifterna finner man de ord som på svenska återges med kärlek och älska mer än 250 gånger. Vad man inte alltid har klart för sig är att det på grekiska finns fyra klart åtskilda ord som svarar mot det svenska ordet ”kärlek”. I de kristna grekiska skrifterna har man använt tre av dessa ord: Storgé, som har avseende på den speciella kärlek som råder mellan föräldrar och barn; filía, som betecknar personliga varma band och öm tillgivenhet mellan vänner; och slutligen agápe, som ofta sägs vara den kärlek som styrs eller vägleds av principer — t. ex. Jehovas kärlek till människosläktet. — Joh. 3:16.
Att göra åtskillnad mellan dessa ord kräver skicklighet vid översättningsarbetet — en känslig sak som inte alltid tas på allvar av dem som griper sig an med uppgiften att översätta. Samtalet mellan Jesus och Petrus, som vi finner i Johannes 21:15—17, är ett utmärks exempel. Många översättningar, också några svenska, t. ex. 1541 och 1703 års översättningar och J. P. E. Benelius’ (katolska) översättning, använder enbart ordet ”älska” i dessa verser hela sju gånger. Men det gör inte Nya Världens översättning. Det har sin grund i att evangelieskrivaren Johannes, då han citerade Jesus, två gånger använde det med ordet agápe besläktade verbet agapáo i uppmaningen till Petrus att visa osjälvisk kärlek i sin tjänst för andra (”Simon, Johannes’ son, älskar du mig?”). Men när Johannes återgav Petrus’ svar, använde han verbet filéo, som är besläktat med filía och som tydde på stor personlig tillgivenhet för Jesus. Att ordet filéo används, då Johannes formulerar Kristi ord i den tredje frågan (”Simon, Johannes’ son, är du fäst vid mig [har du mig kär, 1917]?”), framhäver den värme tillgivenhet som rådde mellan Jesus och Petrus.
Du kanske påminner dig att Jesus, enligt Matteus, kapitel 6, på ett synnerligen rättframt sätt fördömde människor som skrymtaktigt och med stora åthävor gav barmhärtighetsgåvor. Somliga översättningar nöjer sig med att säga att dessa redan ”hava sin lön” (Darby; Engelska auktoriserade översättningen), i andra heter det att de ”hava fått sin lön” (1541; 1703; Benelius) eller att de ”har fått ut sin lön” (Hedegård; 1917). Men det grekiska verbet apécho har den uttryckliga innebörd som förmedlas av Nya Världens översättning, nämligen att de ”får ... sin lön fullt ut”. (Matt. 6:5) De var ute efter att få lovprisning av människor, och det var allt de skulle få. Hur noggrant uttryckte sig inte Jesus!
I Engelska auktoriserade översättningen (av år 1611) används genomgående (liksom i de svenska översättningarna av år 1541 och 1703) ordet ”helvete” för att återge tre klart åtskilda grekiska ord, hades, gehenna och tartaros. Nutida översättningar gör ofta åtskillnad mellan dessa ord, men de är sällan konsekventa, vilket Nya Världens översättning är. Ordet hades, som är en transkribering av grekiskan, betyder ordagrant ”det osynliga”. Att Petrus använde det som han gjorde, enligt skildringen i Apostlagärningarna 2:27, visar att det är motsvarigheten till det hebreiska ordet scheol (mänsklighetens gemensamma grav), medan gehenna, ett beskrivande uttryck för Hinnoms dal sydväst om Jerusalem, betecknar evig förintelse. Ordet tartaros förekommer en enda gång, i 2 Petrus 2:4, och gäller bara fallna änglar, fallna andeväsen.
För många uppriktiga människor är ordet ”helvetet” känsloladdat på grund av den religiösa fostran de fått. En koncis och exakt översättning av grekiskan reder ut felaktiga lärobegrepp. Men det är inte alla översättare som är angelägna om detta, vilket tycks framgå av följande parafras av Matteus 7:13: ”Gå in genom den trånga porten, därför att porten till helvetet är bred och vägen som leder dit är lätt, och det är många som färdas på den.” (Good News Bible) Att införa ordet ”helvetet” här för att återge det grekiska apóleia, som betyder ”tillintetgörelse”, är helt vilseledande. Nya Världens översättning skingrar genom den ordagrannhet och noggrannhet, som präglar den, varje tänkbar oklarhet genom följande lydelse: ”Gå in genom den trånga porten; därför att bred och rymlig är den väg som leder till tillintetgörelse, och många är de som går in genom den.” (Jämför bruket av det grekiska ordet ”Apollyon”, återgivet i transkriberad form i Uppenbarelseboken 9:11 tillsammans med det hebreiska ”Abaddon”, ord som betyder ”Tillintetgöraren” respektive ”Tillintetgörelse”.)
När Paulus skrev till den kristna församlingen i Kolosse, talade han om hur nödvändigt det är att ha ”exakt kunskap” och om ”rikedomen av den fulla vissheten” i vår ”insikt”. (Kol. 2:2) Nya Världens översättning har tagit till sin uppgift att försöka föra sina läsare så nära som möjligt de ursprungliga, av Gud inspirerade skrifterna. Den förtjänar allvarlig begrundan. Jehovas vittnen är mycket tacksamma över att kunna använda denna översättning vid sina möten, i sin offentliga predikoverksamhet och vid det utomordentligt viktiga personliga studiearbetet. Ja, det betyder sannerligen en hel del vilken bibelöversättning man använder.