”Ditt ord är sanning”
”Anden vänder åter till Gud”
BETRÄFFANDE människans död förklarar Predikaren 12:7: ”Stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden vänder åter till Gud som har givit den.” Vad är denna ande? Har den någon personlighet? Hur återvänder den till Gud?
Eftersom människans död är förbunden med att anden (hebreiska: ruach) återvänder till Gud, är det uppenbart att människans liv är beroende av anden. Detta bekräftas av andra avsnitt i den Heliga skrift. Psalm 104:29 säger: ”Du [Jehova] fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.” Lärjungen Jakob skrev: ”Kroppen utan ande är död.” (Jak. 2:26) Anden är alltså det som ger kroppen liv, nämligen den osynliga livskraften.
Men lägg märke till följande: Anden eller livskraften är inte bara verksam hos människan, utan också hos djuren. Med hänsyftning på förintandet av mänskligt och animaliskt liv i den världsomfattande syndafloden på Noas tid berättar Första Moseboken 7:22 (NW): ”Allting, vari livskraftens andedräkt [ruach, ande] var verksam i dess näsborrar, nämligen alla som var på torra marken, dog.” Predikaren 3:19 (NW) belyser samma sanning: ”Det finns en slutlig bestämmelse vad beträffar människors söner och en slutlig bestämmelse vad beträffar djuren, och de har samma slutliga bestämmelse. Såsom den ene dör, så dör den andre; och de har alla blott en ande, så att människan intet företräde har framför djuret.” Guds ord visar alltså att människan inte är djuren överlägsen när det gäller anden eller livskraften. Samma osynliga ande finns hos dem båda. Anden kan alltså inte ha någon personlighet, utan måste vara en opersonlig kraft.
Den osynliga ande eller livskraft som är verksam hos både människan och djuren skulle kunna jämföras med elektriciteten, som också är en osynlig kraft. Elektriciteten kan användas till att driva olika slags maskiner och apparater. Spisar kan fås att frambringa värme, fläktar att åstadkomma vinddrag, datorer att utföra beräkningar och televisionsapparater att återge bilder, röster och andra ljud. Samma osynliga kraft som frambringar ljud i den ena apparaten kan frambringa värme i den andra. Den elektriska strömmen lägger sig emellertid aldrig till med den maskins eller apparats egenskaper som den verkar i.
Den ande eller livskraft som gör det möjligt för människan att upprätthålla livsfunktionerna skiljer sig heller inte på något sätt från den ande som sätter djuren i stånd att upprätthålla livsfunktionerna. När anden vid döden lämnar människans kropp behåller den inte någon av cellernas egenskaper. När det gäller hjärncellerna behåller inte anden de informationer som finns lagrade där och upprätthåller inte tankeprocesserna åtskild från dessa celler. Bibeln säger oss: ”Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin jord; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” (Ps. 146:4, NW) ”Om han [den Allsmäktige] ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt, då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.” — Job 34:14, 15.
Att anden eller livskraften är opersonlig framgår av förhållandet med de människor som blivit uppväckta från de döda. Vi kan inte läsa någonstans om att de kommit ihåg någon medveten tillvaro från den tid de varit döda. Lasarus, som var död i fyra dagar, sade ingenting om en medveten tillvaro. Om han hade upplevt bara en tillstymmelse till medveten tillvaro, skulle han utan tvivel ha talat om detta, eftersom det skulle ha varit av stort intresse för andra, som aldrig hade hört talas om något sådant.
Man bör inte förbise att den människa som nu är död aldrig varit i himmelen hos Gud. Det kan följaktligen inte vara personligheten (skild från kroppen) som ”vänder åter till Gud”. Endast Jesus Kristus har haft en föremänsklig tillvaro i himmelen. Vid ett tillfälle sade han: ”Ingen människa [har] farit upp till himmelen utom han som for ned från himmelen, Människosonen.” (Joh. 3:13, NW) Jesus kunde inte ha gjort detta uttalande, om anden hos dem som dött innan han kom till jorden hade förevigat deras personlighet i himmelen. Till och med Guds Son vittnade alltså om att anden är en opersonlig livskraft.
Men återvänder den opersonliga anden eller livskraften till Guds själva närvaro i himmelen? Nej. Det beror på att vi människor inte fått denna livskraft direkt från Gud. Den överfördes från våra föräldrar till oss genom avlelsen. Eftersom anden eller livskraften inte har kommit direkt från Guds närvaro, kan den inte ”vända åter” till en plats där den aldrig tidigare varit.
Det sätt på vilket ordet ”vända åter” eller ”vända om” används i bibeln kräver heller inte någon egentlig förflyttning från en plats till en annan. I Andra Krönikeboken 30:6 heter det till exempel: ”I Israels barn, vänden om till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, på det att han må vända om till den kvarleva av eder, som har räddats undan de assyriska konungarnas hand.” Att Israels barn ”vände om” till Jehova innebar att de vände om från ett orätt handlingssätt för att på nytt vandra på Guds vägar. Att Jehova ”vände om” till israeliterna innebar att han ännu en gång ägnade sitt folk välvillig uppmärksamhet. Omvändelsen gällde i båda fallen inställningen, inte en bokstavlig förflyttning från en plats till en annan.
En nutida illustration till detta är när en affärsrörelse eller en egendom överflyttas från en part till en annan. I ett visst land kan till exempel järnvägarna övergå från privata företag till statens ägo. När en sådan överflyttning äger rum förblir all utrustning som hör till järnvägen på samma plats, men det blir en annan som får myndighet över den.
På liknande sätt sker det heller inte någon egentlig förflyttning från jorden till himmelen när det gäller anden eller livskraften. Men gåvan att existera som en förnuftsbegåvad varelse, vilken tidigare åtnjutits av den döde, återvänder nu till Gud. Det som krävs för att ge individen liv, nämligen anden eller livskraften, ligger nu i Guds händer. Den har återvänt till honom, eftersom den döde inte längre är i besittning av den. Gud avgör om denna person skall få tillbaka anden genom en uppståndelse.
Orden i Psalm 31:6 får också sin förklaring av att utsikterna till framtida liv för en individ, vars ande ”vänder åter” till Gud, helt och hållet ligger i Skaparens händer: ”I din hand befaller jag min ande.” Den individ som uttrycker sig på detta sätt ber tydligen Gud att ta hand om eller bevara denna ande eller livskraft, medan han sover i döden. (Job 14:13—15) Han förtröstar på att Gud i framtiden skall återställa denna livskraft åt honom genom en uppståndelse.
Bibelns vittnesbörd om de dödas tillstånd och framtidsutsikter visar sig alltså vara samstämmigt. ”Vad de döda angår, är de inte medvetna om någonting alls, inte har de heller längre någon lön, ty deras minne är glömt.” (Pred. 9:5, NW) Att ”anden vänder åter till Gud” riktar emellertid uppmärksamheten på den ende livgivaren och källan till liv, som också kan återställa liv. Om en människa har levat så att hon inte blivit förkastad av Gud, kommer hon genom Kristus att få tillbaka livskraften; hon kommer att bli uppväckt från de döda.