Grip fast tag om det verkliga livet
”Bjud dem ... att arbeta för det goda, att vara rika på förträffliga gärningar, att vara frikostiga, redo att dela med sig — och därigenom i trygghet samla åt sig en skatt som en förträfflig grundval för framtiden, så att de må gripa fast tag om det verkliga livet.” — 1 Tim. 6:17—19, NW.
1—3. a) Beskriv scenen då den förbittrade folkskaran krävde att ”mannen” Jesus skulle dödas. b) Vad kan Jesus ha tänkt på under dessa omständigheter? c) Vilka frågor väcker allt detta?
”SE MANNEN!” Där stod han inför den skränande skaran, och bland dem fanns judarnas överstepräster och rättstjänare, som ropade: ”På pålen med honom! På pålen med honom!” (NW) De hade mord i hjärtat, när de ropade: Han bör dö! Det behövs inte så mycket fantasi för att man för sitt inre öga skall se denna fientligt stämda skara, som traktade efter blod. Och vem var den person, vars blod de begärde? Ingen mindre än Jesus Kristus, Guds Son. — Joh. 19:4—7.
2 Det var utan tvivel många tankar som for genom Jesu sinne, då han stod där utanför Pilatus’ palats. Han visste att han hade kommit ned från himmelen för att utföra sin Faders vilja. Han förstod att Guds vilja inbegrep att han skulle dö på en tortyrpåle, och det var vad han närmast stod inför. Men hur var det med framtiden? Skulle han bli uppväckt? Han visste att detta berodde på om han hade befunnits trogen i allt som han hade fått att göra, liksom det också berodde på om han skulle vara i stånd att uthärda de fruktansvärda påtryckningarna under dessa avgörande timmar fram till sitt sista flämtande andetag.
3 Men det här är slutet på berättelsen. Hur började det hela? Och hur var det möjligt, kan vi undra, att Jesus när han dog kunde gripa fast tag om det verkliga livet?
4, 5. a) Hur kom det sig att Jesus föddes i Betlehem? b) Vilket tillkännagivande om denna händelse gjordes, och för vilka gjordes det?
4 Det var år 2 f.v.t. som ängeln Gabriel kom till Maria, som var trolovad med Josef, medan hon befann sig i det lilla samhället Nasaret. Han talade om för henne att hon skulle föda en son och att hennes barn i verkligheten skulle vara Guds Son. Senare samma år begav sig Maria och Josef ned till staden Betlehem, omkring ett hundra kilometer längre söderut, för att bli mantalsskrivna i enlighet med ett påbud från kejsar Augustus. Detta påbud hade fått en mycket gynnsam anpassning till tiden, ty knappt hade de kommit fram förrän Maria födde Jesus i ett stall. Allt detta skedde alldeles som det hade blivit förutsagt i profetian. — Luk. 1:26—35; 2:1—7; Mik. 5:2.
5 Jehovas ängel tillkännagav denna betydelsefulla händelse för herdarna på de närbelägna fälten denna historiska natt. Han sade: ”Jag kungör för er goda nyheter om en stor glädje. ... I dag har en Frälsare blivit född åt er, vilken är Kristus, Herren, i Davids stad.” (NW) Genast skyndade de i väg för att se det som hade skett. När de återvände till sina hjordar, prisade och lovade de Gud ”för allt vad de hade fått höra och se”. — Luk. 2:8—20.
Tilldragelser under Jesu barndom
6. Vad hände när Jesus var åtta dagar gammal?
6 I enlighet med judarnas sedvänja blev Jesus omskuren på den åttonde dagen och blev sedan framburen i templet i Jerusalem fyrtio dagar efter sin födelse för att Josef och Maria skulle frambära det tillbörliga offret enligt ”Jehovas lag”. Det var vid detta besök i templet som de träffade en åldrig man vid namn Simeon för vilken det hade blivit uppenbarat ”genom den heliga anden att han inte skulle se döden innan han hade fått se Jehovas Smorde”. Simeon tog barnet i sina armar och välsignade Jehova, i det han sade: ”Mina ögon har sett ditt medel till frälsning ... och en härlighet för ditt folk Israel.” En åttiofyra år gammal profetissa vid namn Hanna kom också ”tillstädes och började hembära tacksägelse åt Gud och tala om barnet till alla dem som väntade på Jerusalems befrielse”. — Luk. 2:21—38, NW.
7, 8. Vilken följd av händelser gjorde att Jesu familj först begav sig till Egypten och senare återvände till Nasaret?
7 Intressant nog var det i verkligheten någon tid efter dessa händelser som de astrologer anlände, vilka (enligt vad kristenheten lär) sägs ha kommit till Jesus den dag han föddes. De hade först begett sig till Jerusalem och där blivit uppmanade att fortsätta till Betlehem. Där såg de ”barnet med Maria, dess moder”. Sedan de hade tagit fram sina skatter och överlämnat dyrbara gåvor åt barnet, återvände de direkt till sitt land i östern, eftersom de i en dröm hade fått en gudomlig varning att inte bege sig tillbaka till Herodes i Jerusalem. Jehovas ängel sade sedan till Josef: ”Stå upp och tag barnet och dess moder med dig och fly till Egypten och bliv kvar där, till dess jag säger dig till: ty Herodes tänker söka efter barnet för att förgöra det.” — Matt. 2:1—15.
8 Ända från begynnelsen var alltså Guds Son såsom ett nyfött barn inte önskad av en viss person, och denne person var Satan, djävulen, Jehovas ärkefiende. Då Herodes, som var Satans redskap, såg att han hade blivit överlistad av astrologerna, råkade han i raseri. Han befallde att alla pojkar i Betlehem som var två år eller yngre skulle dödas. Djävulen och hans jordiska redskap gick sannerligen mycket långt i ett försök att mörda Guds Son. Det var inte förrän efter det att Herodes hade dött som Josef, Maria och Jesus återvände från Egyptens land och bosatte sig i Nasaret. — Matt. 2:19—23.
9, 10. a) Vad hände vid påsktiden då Jesus var tolv år gammal? b) Vilka upplysningar har vi därefter om Jesus under hans liv i tonåren?
9 Där i Galileen växte Jesus upp tillsammans med sin fosterfar och sin mor och sina halvbröder och halvsystrar. Han fick lära sig timmermannens yrke, och han ”växte upp och blev allt starkare”. När vi återigen hör om Jesus, upplyser oss den historiska skildringen om att han tillsammans med sina föräldrar hade begett sig till Jerusalem vid påsktiden, och han var då tolv år gammal. På något sätt hade han blivit skild från sina föräldrar, och när de till sist fann honom efter tre dagar, ja, då befann han sig i templet och ”satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem; och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar”. Nej, den här gossen Jesus slösade inte bort sin tid tillsammans med ett gäng ungdomsbrottslingar i staden. ”Vissten I då icke, att jag bör vara, där min Fader bor?” sade han till sina förundrade föräldrar. — Luk. 2:39—50.
10 Jesus återvände till Nasaret och fortsatte att i lydnad vara undergiven sina föräldrar, och det var som det heter i skildringen: ”Jesus fortfor att gå framåt i vishet och i fysisk växt och i ynnest hos Gud och människor.” Senare i sitt liv skulle Jesus helt visst behöva all den vishet, fysiska styrka och välsignelse från Gud som han kunde förvärva i barndomen. — Luk. 2:51, 52, NW.
Jesus börjar sin dynamiska förkunnartjänst
11. Vilken mycket viktig händelse i Jesu liv ägde rum år 29 v.t.?
11 Efter de händelser som ägde rum år 12 v.t. har vi ingen skriftlig uppteckning beträffande Jesus förrän från hösten år 29 v.t. Då kommer Jesus, som är trettio år gammal, till Johannes döparen, som uppenbarligen är hans kusin, och begär att bli döpt i floden Jordan. Omedelbart efter dopet såg Johannes den heliga anden i form av en duva komma ned över Jesus, men inte bara det, utan han hörde också en röst från himmelen säga: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” Alltifrån sitt dop hade Jesus alltså stöd av Jehovas dynamiska energi. — Matt. 3:13—17, NW.
12, 13. Hur försökte Satan förgöra Jesus redan i början av hans verksamhet, men hur gick det försåtliga anslaget om intet?
12 För att bli förberedd för sitt stora arbete fördes Jesus av den heliga anden ut i Judeens öken, där han fastade i fyrtio dagar. Vid slutet av denna period, då Jesus var i ett försvagat fysiskt tillstånd, kom djävulen, som fortfarande sökte förgöra denne Guds son, till honom med en trefaldig frestelse, i det han hoppades bryta hans ostrafflighet. Han föreslog att Jesus skulle förvandla stenar till bröd för att stilla sin hunger. Detta misslyckades. Han försökte sedan locka Jesus att bevisa att han var Guds son genom att hoppa ner från templets bröstvärn. Också detta misslyckades. Sedan fortsatte ”denna världens härskare”, djävulen, med att erbjuda Jesus alla mänskliga riken, om han bara föll ner och utförde en enda handling av tillbedjan inför Satan. Också detta misslyckades. Hur reagerade Jesus, som var fullkomlig i fråga om fysiska och mentala förmågor, på dessa erbjudanden? Uppehöll han sig vid dem, tänkte på dem, vägde dem i sinnet, lockades av att de föreföll åtråvärda? Svarade han djävulen med mänskligt resonemang eller rabbinsk logik? Nej, i vart och ett av fallen hämtade han omedelbart stöd från Guds ord när det gällde att ge svar och försvara sig, i det han sade: ”Det är skrivet: ...” — Matt. 4:1—11; Joh. 12:31, NW.
13 Ända från början av sin särskilda jordiska verksamhet vandrade alltså Jesus i sin ostrafflighet, trogen och lojal mot sin himmelske Fader, Jehova. Och detta fortsatte han att göra ända till dess han blev på ett vanhedrande sätt hängd på en påle. Jesus bevisade helt visst att han traktade efter att till sist gripa fast tag om det verkliga livet, evigt liv!
14. a) Vet vi hur Jesus såg ut? b) Hur kan vi då veta vad slags person han var?
14 Har du någonsin undrat hur Jesus såg ut eller vad slags person denne Guds Son var? Beträffande hans yttre är bibeln helt stum. Den säger oss ingenting om färgen på hans hår eller ögon och anger inte heller hans längd, vikt eller några andra detaljer i hans utseende. Sådana saker är oväsentliga. Vad slags person han var är emellertid mycket viktigt, och beträffande detta lär vi oss en hel del av vad han gjorde, vad han sade, hur han sade det och vad andra sade om honom.
15. Hur kan Jesus historiskt sett såsom arbetare jämföras med andra människor i forntiden eller nutiden?
15 Det är ett erkänt faktum som inte kan bestridas att Jesus Kristus var den störste och mest inflytelserike person som någonsin vandrat på denna jord. Hela den mänskliga historien före hans tid var inriktad på hans tillkommelse, och hela historien sedan dess hänger på hans ankomst. Vad som också är häpnadsväckande är den mycket korta tid på vilken han uträttade så mycket. Det är ingen överdrift att säga att Jesus på bara tre och ett halvt år gjorde hundra gånger mer än andra människor gör på en livstid. Om du ifrågasätter detta uttalande, då bör du mäta vilken som helst annan människas prestationer med det inspirerade uttalandet av aposteln Johannes: ”Ännu mycket annat var det som Jesus gjorde; och om allt detta skulle uppskrivas, det ena med det andra, så tror jag, att icke ens hela världen skulle kunna rymma de böcker, som då bleve skrivna.” Det råder inget tvivel om att Jesus arbetade hårt! — Joh. 21:25.
16. Var de som var förbundna med Jesus förberedda på att fortsatta arbetet med att predika och göra lärjungar efter det att han dödats?
16 Kort efter det Jesus blivit döpt utvalde han vissa lärjungar, som senare färdades tillsammans med honom och var nära förbundna med honom under hans förkunnartjänst. (Joh. 1:35—51) Du kommer ihåg hur den uppståndne Jesus vid avslutningen av sin jordiska verksamhet sade till dessa som var förbundna med honom: ”Gå ... och gör lärjungar av människor av alla nationerna.” Då han gjorde det, sände han inte ut dem på ett uppdrag som de var obekanta med. Nej, de hade ingående gett akt på honom under omkring tre år medan han hade gjort lärjungar, och därför var de väl övade och rustade att fortsätta det arbete som Jesus själv hade påbörjat. — Matt. 28:19, NW.
17. Nämn några av de händelser som inträffade under de sex första månaderna av Jesu förkunnartjänst. Hur stort var det distrikt han bearbetade under denna period?
17 Det var i Kana i Galileen som Jesus utförde sitt första underverk som ett tecken för att styrka sina lärjungars tro på att han var Messias. Därefter besökte han Kapernaum och predikade där en tid innan han begav sig upp till Jerusalem för att fira påsken år 30. Under de sex första månaderna av sitt arbete med att predika och göra lärjungar hade alltså Jesus färdats omkring en hel del — från nedre Jordandalen, där Johannes döpte, till grannskapet av Galileiska sjön i norr och kullarna väster därom och sedan tillbaka söderut till Jerusalem. — Joh. 2:1—13.
”Mannen” i verksamhet
18. Vilka beundransvärda egenskaper visade Jesus när han besökte Jerusalem vid påsktiden år 30?
18 Om Pilatus hade iakttagit tempelområdet, då Jesus trädde in på det denna särskilda påskhögtid med ett gissel i handen, skulle han sannolikt ha utropat: ”Se! Mannen i verksamhet!” Ja, en verkligt orädd och modig man fylld av rättfärdig harm över att se sin Faders hus för tillbedjan förvandlat till ett marknadshus. Därför skred han till handling, drev ut fåren och boskapen, slog ut pengarna och välte omkull borden — alltsammans på egen hand. Detta var ingen försagd vekling, i stil med de framställningar av Jesus som kristenhetens konstverk så ofta ger. Hans lärjungar, som gav akt på denna modiga handlingsmänniska, sade att profetian i Psalm 69:10 här uppfylldes inför deras ögon: ”Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.” — Joh. 2:14—17.
19, 20. a) Vem var Nikodemus, och vilket samtal ägde rum mellan honom och Jesus? b) Vilket prov skulle enligt Jesus visa om en människa är ond eller god?
19 En annan utomordentlig egenskap som Jesus visade var förmågan att frimodigt och utan försagdhet tala sanningen inför styresmän. Detta blev bevisat då farisén Nikodemus kom för att träffa honom under natten. Nikodemus, en ”judarnas styresman” (NW), identifierade Jesus korrekt, då han sade: ”Vi veta, att det är från Gud du har kommit såsom lärare.” Till svar sade Jesus: ”Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike.” När denne farisé visade sin tröghet i fråga om att förstå, förebrådde Jesus honom och sade: ”Är du Israels lärare och förstår icke detta? ... Tron I icke, när jag talar till eder om jordiska ting, huru skolen I då kunna tro, om jag talar till eder om himmelska ting?” Trots detta visade Jesus opartiskhet, ty han fortsatte att ge denne man samma möjlighet som alla andra att känna sanningen, sanningen att bara de som utövar tro på Guds enfödde Son någonsin kommer att gripa fast tag om det verkliga livet. ”Den som utövar tro på honom [Sonen]”, sade Jesus till denne man, ”skall inte bli dömd. Den som inte utövar tro har redan blivit dömd, därför att han inte har utövat tro på Guds enfödde Sons namn.” (NW) Det överläts således åt Nikodemus att avgöra för egen del om han skulle få en ogynnsam dom från Gud eller inte. — Joh. 3:1—12, 16—18.
20 Förmodligen valde denne medlem av Sanhedrin att besöka Jesus i skydd av mörkret, därför att han fruktade för judarna och menade att det kunde skada hans anseende, om de såg honom tillsammans med Jesus. Detta kan ha varit skälet till att Jesus avslutade sitt samtal med Nikodemus genom att säga: ”Detta är domen [provet, New English Bible], att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda. Ty var och en som gör, vad ont är, han hatar ljuset och kommer icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola bliva blottade. Men den som gör sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bliva uppenbart, att hans gärningar äro gjorda i Gud.” — Joh. 3:19—21.
21. Vilket vittnesbörd visade att Johannes döparens arbete minskade?
21 Efter dessa händelser begav sig Jesus och hans lärjungar ut på Judeens landsbygd, där många troende blev döpta, men inte av Jesus, utan av hans lärjungar. Ja, det var så många som blev döpta att Johannes döparens lärjungar frågade honom vad detta betydde. I sitt svar förklarade Johannes bland annat: ”Denne [Jesus] måste fortsätta att växa till, men jag måste fortsätta att minska.” — Joh. 3:22—4:2, NW.
22. Vad inträffade i staden Sykar som öppnade vägen för många samariter, så att de i sinom tid kunde gripa fast tag om det verkliga livet?
22 Kort efter det att Johannes döparen blivit satt i fängelse lämnade Jesus Judeen och begav sig till Galileen. (Matt. 4:12) På vägen passerade han och hans följeslagare genom samariternas område, och där utförde Jesus en smula ”informellt vittnande” för en kvinna vid en brunn utanför staden Sykar. Han var ”trött av vandringen”, men ändå tog han vara på möjligheten att tala om vem han var, ty samariterna väntade också på Messias. Resultatet av detta samtal med den samaritiska kvinnan vid brunnen var att andra människor kom ut ur staden för att träffa Jesus. Dessa i sin tur bad honom så enträget att bli kvar hos dem att han stannade där i två dagar, och ”långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull”. — Joh. 4:3—43.
Jesus börjar sin omfattande förkunnartjänst i Galileen
23. Vilket tema inbegrep Jesus i sitt budskap, när han återvände till Galileen, och vad var skälet till detta?
23 Någon tid efter påsken år 30 kom denne dynamiske förkunnare tillbaka till Galileen och tillbringade sedan större delen av de följande två åren i detta område. Om detta heter det i skildringen: ”Jesus [vände] åter i andens kraft till Galileen”, och det är en god förklaring av det förhållandet att galiléerna hade privilegiet att bevittna några av hans mest kraftfulla gärningar. Hans av anden understödda budskap inbegrep för första gången det tema som använts av Johannes döparen, som nu var tystad genom inspärrning i fängelse, nämligen: ”Ändra ... sinne, ty himmelriket har kommit nära.” — Luk. 4:14, 15; Matt. 4:17; NW; Mark. 1:14, 15; Joh. 4:43.
24. a) Vilken mycket ovanlig tilldragelse ägde rum i Nasarets synagoga? b) Men vilket gensvar gav invånarna i staden? Vad var orsaken till det?
24 ”I andens kraft” gick Jesus på sabbatsdagen in i synagogan i sin hemstad Nasaret och läste för dem som var där ur Jesajas bokrulle, Jes. kapitel 61, verserna 1 och 2: ”Jehovas ande är över mig, ty han har smort mig till att kungöra goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigörelse för fångarna och synens återfående för de blinda, till att sända ut de underkuvade till frihet, till att predika Jehovas godtagbara år.” Jesus förklarade sedan: ”I dag uppfylls detta skriftställe, som ni nyss hörde.” De förundrade sig över hans vinnande ord, men när han vägrade att utföra underverk för att roa dem och i stället jämförde sina åhörare med de trolösa israeliterna på profeterna Elias och Elisas tid, blev de ”uppfyllda av förbittring” och förde honom skyndsamt till branten av ett berg i ett försök att störta ner honom. Men den kraftfulle och av anden ledde Jesus gick helt enkelt mitt igenom deras hop och gav sig i väg till Kapernaum, ty det var inte nu och inte heller på detta sätt som han skulle dö. — Luk. 4:16—31, NW.
25, 26. a) Upphörde Jesus att predika i Galileen på grund av den dåliga behandling han fick i sin hemstad Nasaret? b) Vilka underverk utförde han, och vilka resultat fick de?
25 Medan Jesus vandrade längs stranden av Galileiska sjön, uppmanade han fyra lärjungar att följa honom i hans förkunnartjänst — Petrus och hans bror Andreas och vidare Jakob och hans bror Johannes. I skildringen beskrivs det sedan hur denne nitiske arbetare i fråga om att göra lärjungar ”gick ... omkring i hela Galileen och ... predikade de goda nyheterna om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet”. Ryktet spred sig snart vitt och brett över hela Syrien, och det kom skaror av människor som hade alla slags sjukdomar — bland dem fanns epileptiker och förlamade och sådana som var demonbesatta — och han botade dem alla. — Matt. 4:18—24, NW.
26 Där var också en spetälsk, som på sina bara knän bönföll Jesus: ”Vill du, så kan du göra mig ren.” Gripen av medlidande rörde Jesus vid honom och sade: ”Jag vill; bliv ren.” Mannen blev sedan tillsagd att inte ge saken till känna, utan gå och visa sig för prästen och frambära det offer som krävdes av lagen. Men på grund av att människor helt enkelt talar om sådana mirakulösa ting spreds nyheten snart, så att det rentav blev omöjligt för Jesus att öppet gå in i en stad. Därför sökte han en smula frid och stillhet på ensliga platser utanför staden, men ändå fortsatte folkskarorna att komma ”till honom från alla håll”. — Mark. 1:40—45; Luk. 5:12—16.
27. Vad visade hur utomordentligt tålmodig Jesus var mot andra?
27 Vi kan föreställa oss vilken åderlåtning detta var på Jesu tid och energi. Också en fullkomlig människa behöver någon tid till att koppla av och vila, men det tycks som om dessa människor i sin iver att bli botade från sina krämpor (gratis dessutom) inte ville visa Jesus ens denna lilla hänsyn, som han var berättigad till. Men det intressantaste är att Jesus aldrig beklagade sig eller visade harm på grund av denna brist på hänsyn, och detta visade en annan av hans verkligt stora egenskaper, nämligen hans ytterst stora tålamod med människor.
28. a) Vad var särskilt uppenbart vid det tillfälle då Jesus botade en viss förlamad man i Kapernaum? b) Gladde sig alla de närvarande över att se detta underverk utföras?
28 Sedan Jesus hade varit på annat håll några dagar, blev det omtalat att han hade kommit tillbaka till Kapernaum, och snart trängdes så många människor i och omkring huset där han uppehöll sig att det var omöjligt att komma in i det. En följd av detta var att fyra energiska vänner till en förlamad man tog upp ett hål i taket på huset och sänkte ner mannen, med säng och allt, till den plats där Jesus var. Denna ganska roande sida av händelsen är ungefär allt vad somliga människor kommer ihåg. Men detta var inte alls ett påhitt för att väcka uppmärksamhet, utan det visade den tro som dessa människor hade, och ”Jesus såg deras tro”. Därför sade han: ”Min son, dina synder förlåtas dig.” Men det var inte alla av de närvarande som gladde sig över att höra detta. Vissa skriftlärda kritiserade Jesus i sina hjärtan. Eftersom Jesus kunde urskilja vad som fanns i deras hjärtan, försökte han resonera med dem: ”Vilket är lättare”, frågade han, ”att säga: ... ’Dina synder förlåtas dig’ eller att säga: ’Stå upp, tag din säng och gå’?” Han förklarade sedan varför han använde det första uttrycket — ”för att I skolen veta, att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder”. Var inte detta ett vänligt sätt att tillrättavisa dessa skriftlärda? Ett mycket stort vittnesbörd om Guds makt och rike blev på så sätt avgivet, och de flesta av de närvarande utropade: ”Sådant hava vi aldrig sett.” — Mark. 2:1—12; Matt. 9:2—8.
29. Vilket lämpligt svar gav Jesus, när motståndare ogillade att han åt med skatteindrivare och syndare?
29 Någonting som gör djupt intryck på den som läser dessa inspirerade historiska redogörelser är hur ofta Jesus hade det exakta, mest passande och lämpliga svaret att tysta motståndare med. Ett exempel på detta finner vi då han hade utvalt skatteindrivaren Levi att bli en av hans efterföljare. Denne man gjorde då ett stort gästabud och inbjöd Jesus och hans lärjungar såväl som många skatteindrivare och syndare. Fariséerna och deras skriftlärda klandrade då Jesus för att han åt med dessa människor, vilka de själva såg ned på såsom syndiga och fördärvade människor, personer som man skulle sky och undvika. Vilket fullkomligt svar gav då Jesus för att tysta dessa fariseiska smädare? Detta svar: ”Det är icke de friska, som behöva läkare, utan de sjuka. Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare, till bättring.” — Luk. 5:27—32.
”Mannen” gjorde gott på sabbaten
30, 31. a) Vad inträffade då Jesus kom till Betesdadammen på sabbaten? b) Hur försvarade Jesus att han gjorde gott på sabbaten?
30 På våren år 31 begav sig Jesus på nytt ner till Jerusalem, vid påskhögtiden. Nära Fårporten i staden, vid den damm som kallades Betesda, fick han se en gripande scen. Många sjuka människor — somliga av dem var blinda, andra var halta eller hade förtvinade lemmar — befann sig där och sökte bli botade. Jesus valde ut en man som hade varit sjuk i trettioåtta år och sade till honom: ”Stå upp, tag din säng och gå.” Detta gjorde mannen, och han var fullständigt botad! — Joh. 5:1—9.
31 Men de judar som iakttog detta förhärligade inte Gud för vad som hade ägt rum, utan satte i gång att skräna mot Jesus på grund av att han utförde detta goda arbete med att hela på sabbatsdagen. Hur svarade Jesus dem? Han sade: ”Min Fader har arbetat oavlåtligt intill nu, och jag arbetar oavlåtligen.” Ja, den högste och främste arbetaren upphör aldrig att arbeta till vår förmån, utan sänder solsken och regn också på sabbaten, och i hans efterföljd upphörde aldrig denne mästerlige arbetare, Jesus, att arbeta med det som var gott till gagn för andra, nej, inte ens på sabbaten upphörde han med det. — Joh. 5:10—17, NW.
32, 33. Vilken annan anklagelse riktade motståndarna mot Jesus, förutom att de gjorde invändningar mot botande genom underverk? Hur svarade han?
32 Godtog folkskaran Jesu förklaring? Nej, utan de blev ännu ursinnigare och sökte ”ännu mer efter att döda honom, eftersom han icke allenast ville göra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig själv lik Gud” — ja, det var åtminstone så de betraktade det. Det är svårt att föreställa sig att dessa människor var så förblindade av religiösa traditioner att de — till och med då de stod inför sådana obestridliga bevis för att han var Messias — vägrade att erkänna att det var Gud som hade botat denne man förmedelst Jesus. Trots detta fortsatte Jesus att resonera med dem och visade dem att han inte ”gjorde sig själv lik Gud”, utan gav all äran åt Jehova för vad han hade gjort, i det han sade: ”Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast, vad han ser Fadern göra.” Ja, de skulle få se honom göra ännu större ting, ty den tid nalkades ”då de döda skola höra Guds Sons röst”, ja, ”den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst och gå ut ur dem”. — Joh. 5:18—30.
33 Trodde Jesus, när han förkunnade dessa stora sanningar för folkskaran, att han skulle kunna övertyga dem om att han var Messias? Knappast. Han var inte så naiv. Följaktligen avslutade han detta samtal med orden: ”Om ni trodde Moses, skulle ni tro mig, ty om mig har han skrivit. Men om ni icke tror hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?” — Joh. 5:46, 47, Hd.
34. Varför utsattes Jesu lärjungar vid ett annat tillfälle för anklagelsen att de bröt sabbaten?
34 Efter påskhögtiden i Jerusalem, när de var på väg tillbaka till Galileen, plockade Jesu lärjungar några ax och åt av dem, medan de gick genom en åker. Återigen anklagade fariséerna dem för att bryta sabbaten. Till svar sade Jesus att sabbaten blev gjord för människan, inte människan för sabbaten, och dessutom är ”Människosonen herre också över sabbaten”. — Mark. 2:23—28.
35. Hur framhöll Jesus på en annan sabbat för sina motståndare att det var rätt att utföra underverk på sabbaten? Vad blev resultatet?
35 En annan sabbat befann sig Jesus i en synagoga, medan fariséerna vaktade på honom för att se om han skulle ”bryta” sabbaten genom att bota en mans förvissnade hand. För att få en anklagelse mot honom frågade de: ”Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?” Till svar frågade Jesus: ”Om någon bland eder har ett får och detta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det och drager upp det?” Sedan uppmanade han mannen att räcka ut sin förvissnade hand, och den blev omedelbart återställd, så att den var lika frisk som den andra. Lovprisade de fariseiska religiösa ledarna Gud för detta gudomliga bevis för att Jesus var Messias? Nej; i stället greps de av ursinnig förbittring och gick ut ”och fattade det beslutet om honom, att de skulle förgöra honom”. Återigen ser vi alltså att denne ”herre över sabbaten” inte fruktade för dessa onda människor. Han fortsatte att göra gott och arbeta sju dagar i veckan i det arbete som Jehova hade gett honom att utföra. — Matt. 12:9—14; Luk. 6:5—11.
Den mästerlige läraren fortsatte sitt arbete utan uppehåll
36. Varför var det ännu mera brådskande och angeläget nu än när Jesus började sin förkunnartjänst?
36 Bara tre månader efter påsken år 31 hade Jesus klarat av hälften av sitt arbete med att göra lärjungar. Han hade nu bara ett år och nio månader kvar till att fullgöra arbetsuppgiften och gripa fast tag om det verkliga livet. Det var ingen tid att förlora. Mycket arbete måste ännu göras.
37. Vilket berömt tal höll Jesus nära Kapernaum? Vilket särskilt gagn har vi av att läsa det?
37 Ungefär vid denna tid höll Jesus sitt berömda tal som vanligen kallas bergspredikan. Exakt var detta berg låg är inte känt med full visshet, men det var nära Kapernaum vid Galileiska sjön. Vad som verkligen betyder något är vad Jesus sade vid detta tillfälle. Du finner denna predikan återgiven i Matteus 5:3–7:27’ evangelium, där den börjar i kapitel fem, vers tre, och slutar i kapitel sju, vers tjugosju. I detta tal gav Jesus helt visst sina åhörare en hel del att tänka på, ja, i själva verket mer än som är möjligt att återge med några få ord. Det skulle göra oss alla gott att sitta ner och läsa denna predikan och tänka på vad han sade. Jesus framförde där under inspiration Guds tankar, enligt den vägledning hans Fader i himmelen gav. Om vi önskar tänka Guds tankar, gör vi alltså väl i att ta oss tid att läsa och begrunda vad som där sades.
38. Vad gjorde att Jesu undervisningsmetoder var så effektiva?
38 Vad menade Jesu åhörare om detta utomhustal? ”Folket [häpnade] över hans förkunnelse; ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet och icke såsom deras skriftlärde.” Han bevisade helt visst att han var den mästerlige läraren, som inte hade någon jordisk jämlike. Bland det som gjorde Jesu undervisningsmetoder så effektiva var enkelhet, korthet, klarhet, logik, livfulla illustrationer och inträngande frågor, som förmådde hans åhörare att granska sina hjärtan och komma till ett beslut, antingen för eller emot sanningen. — Matt. 7:28, 29.
39. Vad gjorde Jesus utöver sin häpnadsväckande undervisning för att övertyga människor om att han var Messias?
39 Förutom att denne store lärare gjorde bruk av effektiva undervisningsmetoder fortsatte han också att göra en mängd underverk under den senare hälften av sin förkunnartjänst, medan han begav sig från plats till plats. I Kapernaum helade Jesus en icke-israelitisk hövitsmans förlamade tjänare, ty, som han sade: ”I Israel har jag icke hos någon funnit så stor tro.” När båren som uppbar kroppen av en änkas ende son bars förbi på väg till Nains begravningsplats, rörde Jesus vid den, och på hans befallning blev den unge mannen väckt till liv. Vilket vittnesbörd var inte detta om att Jesus var Messias! — Matt. 8:5—13; Luk. 7:11—17.
40. Hur skulle den fängslade Johannes döparen få veta om Jesus verkligen var Messias?
40 Nyheterna om dessa underbara ting nådde den fängslade Johannes döparen, och därför sände han budbärare som frågade Jesus: ”Är du den som skall komma ...?” Till svar uppmanade Jesus dem att tala om vad de såg med sina egna ögon — de blinda fick sin syn, de halta gick, de spetälska blev renade, de döva hörde, de döda blev uppresta och de fattiga fick höra goda nyheter. Detta borde helt visst övertyga Johannes om att ”den som skulle komma” verkligen hade kommit. — Luk. 7:18—23.
41, 42. a) Vad inträffade vid ett tillfälle då Jesus åt en måltid hos en farisé? b) Hur visade den mästerlige läraren taktfullt att egenrättfärdiga människor kommer att få liten förlåtelse för sina synder?
41 Ja, till och med då Jesus tog sig tid att äta, var han alltid påpasslig och redo att lära människor sanningen. Tänk till exempel på det tillfälle då han låg till bords för att äta i en farisés hem och en kvinna, som var känd som synderska, kom in gråtande, i hopp om att Jesus skulle förlåta hennes synder. Hon tvättade Jesu fötter med tårar, torkade dem med sitt hår, kysste dem ömt och smorde dem med dyrbar smörjelse. När farisén lade märke till detta, såg han i sitt hjärta ner på Jesus, ja, han föraktade hela scenen. Men lägg märke till hur den mästerlige läraren, genom den liknelse han därpå framförde, lärde denne egenrättfärdige farisé någonting som han inte så snart skulle glömma. Två män var gäldenärer hos samme långivare; den ene var skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre bara femtio. Eftersom gäldenärerna var ur stånd att betala, efterskänkte långivaren båda skulderna. Den gäldenär som var skyldig mest hade naturligtvis skäl att älska långivaren mest. Jesus tillämpade nu liknelsen på det föreliggande fallet, i det han sade:
42 ”När jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen hälsningskyss, men ända ifrån den stund, då jag kom hitin, har hon icke upphört att ivrigt kyssa mina fötter. Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med smörjelse. Fördenskull säger jag dig: Hennes många synder äro henne förlåtna; hon har ju ock visat mycken kärlek. Men den som får litet förlåtet, han älskar ock litet.” — Luk. 7:36—50.
43. Vad inträffade då Jesus besökte alla samhällen i Galileen en andra gång?
43 Kort efter dessa händelser började Jesus besöka alla städerna och byarna i Galileen för andra gången, och denna gång hade han med sig sina tolv apostlar tillsammans med ett antal fromma kvinnliga lärjungar. På denna färd drev han ut ytterligare demoner, mötte ytterligare motstånd från fariséerna, framställde fler liknelser, öppnade fler blinda ögon, uppväckte fler döda och tröstade ytterligare förtryckta människor med de goda nyheterna om sitt härliga rike. — Matt. 12:22—45; 13:1—52; Luk. 8:1—3.
44. Hurudant var gensvaret på predikandet av de goda nyheterna om Guds rike i gadarenernas land?
44 Under sin rundfärd kom Jesus över på andra sidan Galileiska sjön till gadarenernas land. Hur skulle detta nya område ta emot den store läraren? Jo, när han drev ut en ”Legion” av demoner ur ett par män och demonerna gjorde att en svinhjord rusade huvudstupa över en brant, bad stadens invånare Jesus att bege sig bort från deras område. Var det så att Jesus började strida och vägrade att ge sig av? Nej, tiden var alltför kort för detta. Han hade avgett ett vittnesbörd. Åtminstone en av de män som varit demonbesatta trodde på Jesus, och han blev belönad genom att av Jesus få uppdraget att gå och sprida de goda nyheterna bland sina släktingar och till de tio städer som var i förbund med varandra och kallades Dekapolis. Därför behövde inte Jesus bli kvar där. Ytterligare värdiga människor väntade ivrigt på att han på nytt skulle färdas genom Galileen, så att de kunde erfara välsignelsen av hans närvaro. Det var sådana människor som Jairus, som hade en döende dotter, och den anonyma kvinna vars tolvåriga blodgång ingen läkare hade kunnat bota. Ja, tiden var verkligen alltför kort för att slösas bort på motståndare som inte visade någon uppskattning. — Matt. 8:28—34; Mark. 5:1—43.
45. Vilket gensvar gav invånarna i Nasaret, då Jesus återvände dit för att undervisa i deras synagoga, och vad påminde detta honom om?
45 Om Jesus på nytt besökte sin hemstad, Nasaret, skulle han då finna att invånarna där hade fått en hjärteförändring? Skulle de inse sitt misstag i det förgångna och med glädje välkomna sin mest framstående medborgare? När han återvände och undervisade i deras synagoga, var de förundrade över hans vishet, men ändå tog de anstöt av att han var vad de menade rätt och slätt ”timmermannens son”. När Jesus sade: ”En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus”, tänkte han förmodligen på profeten Jeremia och på hur invånarna i hans stad hade förkastat honom. — Matt. 13:54—58; Jer. 1:1; 11:21.
Behovet av ett mer omfattande vittnesbörd blir täckt
46, 47. a) Finner vi att Jesus började skära ner sin förkunnarverksamhet efter två års intensivt vittnande? b) Vilken bedömning av människornas andliga situation gjorde han, sedan han besökt distriktet en tredje gång? Vad sade han skulle göras åt detta?
46 Man skulle kunna dra slutsatsen att Jesus efter omkring två års intensivt predikande, efter att på nytt ha besökt ett antal områden, efter att ha utfört ett stort antal underverk som bevittnats av tusentals människor, ja, att han efter allt detta skulle tänka på att efter hand skära ner sin kampanj. Nej, tvärtom finner vi att han vidtar åtgärder för att öka tempot i predikoarbetet och utvidga det.
47 Först av allt begav sig Jesus själv ut på ännu en färd, en tredje färd genom Galileen, och då besökte han ”alla städerna och byarna och undervisade i deras synagogor och predikade de goda nyheterna om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet”. Det som han såg på denna rundfärd övertygade honom mer än någonsin om behovet att utöka och intensifiera predikoarbetet. Vart han än begav sig kände han, när han såg folkskarorna: ”medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. ”Ja, skörden är stor, men arbetarna är få”, framhöll han. Vad kunde göras åt detta? ”Be därför enträget skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd”, var det råd Jesus gav. — Matt. 9:35—38, NW.
48. Vilka anvisningar gav Jesus de tolv, innan han sände ut dem i predikoverket?
48 I överensstämmelse med sin innerliga bön vidtog denne nitälskande och verksamme man åtgärder för att fler predikare av de goda nyheterna skulle komma ut på fältet. Han kallade till sig de tolv apostlarna och sände ut dem två och två, så att det blev sex par förkunnare av Riket, som gick igenom området i sex olika riktningar. När han sände ut dessa heltidsförkunnare, gav han dem särskilda anvisningar om vart de skulle bege sig, vilka de skulle predika för och vilka de skulle undvika. De blev också uppmanade att säga och göra exakt vad de hade sett Jesus säga och göra. ”Medan ni går, predika då och säg: ’Himmelriket har kommit nära.’” Genom den heliga andens kraft skulle de kunna bota sjuka människor, uppväcka döda, göra spetälska rena och driva ut demoner. De skulle inte heller begära pengar för sådan bot med Guds hjälp. ”Ni har fått för intet, ge för intet”, var den regel de skulle följa. — Matt. 10:1—42, NW; Mark. 6:7—13.
49. Varför beslöt Jesus och hans apostlar att ge sig av till en enslig plats, men hur utvecklade sig situationen?
49 När de tolv återvände för att berätta de underbara erfarenheter de hade haft, föreslog Jesus att de skulle dra sig tillbaka till någon enslig plats utanför staden, ty där de befann sig var det ”så många som kom och gick, att de inte ens fick tid att äta”. (Hd) Men många människor fick reda på vart de var på väg, och de kom till och med dit före Jesus och hans lärjungar. Vad skulle detta fullkomliga föredöme i fråga om osjälviskhet och frikostighet, den store läraren, nu göra? När han såg dem, greps han ”av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde. Och han började undervisa dem i många ting.” (NW) Tiden gick. Det blev sent på dagen. De var alla hungriga. Därför bespisade denne gudsman, som gjorde underverk, fem tusen män med bara fem bröd och två fiskar, och ändå fick man tolv korgar med brödstycken som blivit över! — Mark. 6:30—44.
50. På vilka vitt skilda platser meddelas det att Jesus befann sig inom en kort tidsperiod?
50 Denna händelse inträffade vid påsktiden år 32, och det betydde att det var bara omkring ett år kvar under vilket Jesus måste avsluta sitt verk och bevisa sig värdig det verkliga livet, som hölls i beredskap för honom som en belöning för hans trohet. Det är därför inte förvånande att vi nu finner att Jesus predikar på platser som är spridda långt från varandra och att han gör det inom en kort tidsperiod, eftersom han strävade att avge ett större vittnesbörd på ett större område för ett större antal människor. Först finner vi honom i grannskapet av Kapernaum på norra stranden av Galileiska sjön. Därnäst omtalas det att han utför underverk vid Medelhavets kust nära städerna Tyrus och Sidon. Kort därpå är han långt därifrån, öster om Galileiska sjön och övre Jordan, i det han predikar i de tio städer som kallas Dekapolis och utför många underverk i detta område. — Mark. 7:24—37.
51. Vilka svårigheter och olägenheter fick Jesus utan tvivel erfara, men vad är, av allt att döma, orsaken till att ingenting nämns om detta?
51 När man tänker efter, förstår man att Jesus helt visst måste ha vandrat en hel del för att nå dessa kringspridda platser. Och ändå beklagade han sig aldrig över den fysiska ansträngningen eller över de strapatser som orsakades av hettan eller regnet, dammet eller gyttjan, vilketdera det nu var. I själva verket ansågs detta vara så oviktigt att det aldrig omnämndes. Det stora och viktiga var det livsfrälsande predikoverk som Jesus utförde — just detta är vad de inspirerade bibelskribenterna framhäver i sina skildringar.
52. Vilka var de största motståndarna till Jesus, och vad bevisar att de aldrig skulle ändra sinne och ta emot Messias?
52 Detta betyder inte att bibeln är helt igenom stum i fråga om det som Jesus fick utstå i sin förkunnartjänst. Den säger oss en hel del om den förföljelse och det motstånd som han överhopades med, i synnerhet genom de religiösa ledarna. Från begynnelsen till slutet av sin jordiska tjänst måste han strida mot deras ständigt närvarande utmaningar. Det hade gått mer än två år, och under den tiden hade han visat folket det ena mirakulösa vittnesbördet efter det andra för att bevisa att han verkligen var Guds Son. Och nu, då han just hade bespisat flera tusen människor (fyra tusen män, förutom kvinnor och barn) med bara sju bröd och några få fiskar — en bedrift som borde ha övertygat den mest skeptiske icke troende — ja, då kom fariséerna och sadducéerna och sökte ett tecken från himmelen på att Jesus var Messias. Vad svarade Jesus? Han upprepade bara vad han redan hade sagt dem vid ett tidigare tillfälle, nämligen: ”Ett ont och äktenskapsbrytande släkte söker beständigt efter ett tecken, men intet tecken skall ges det utom Jonas’ tecken.” (NW) Och vad visades genom det som hände längre fram? Jo, när detta ”Jonas’ tecken” inträffade, nämligen när Jesus befann sig i jordens sköte i tre dagar alldeles som Jona befann sig i fiskens buk, ja, då vägrade ändå dessa onda och ”äktenskapsbrytande” människor att tro! — Matt. 15:32—16:4; 12:38—40.
53. Vilken tilldragelse ägde rum mot slutet av Jesu tvååriga verksamhet i Galileen? På vilken plats?
53 Innan Jesus avslutade sin omfattande förkunnartjänst i Galileen, som hade upptagit merparten av tiden under två år, tog han Petrus, Jakob och Johannes med sig upp på ett högt berg. Det var sannolikt det 2.759 meter höga berget Hermon, och där bevittnade de förklaringsscenen. — Matt. 17:1—13.
Jesus riktar hela sin uppmärksamhet mot söder
54. Var någonstans var Jesu verksamhet koncentrerad under de sex sista månaderna?
54 Det var på hösten år 32, vid lövhyddohögtiden, som Jesus förflyttade medelpunkten för sin verksamhet mot söder, till Jerusalem och dess närhet och Judeen och Pereen. Det var till detta område han koncentrerade sitt predikande under de sex sista månaderna av sin jordiska verksamhet. Här liksom på andra håll lärde Jesus människorna visa regler och rättfärdiga principer, många gånger genom att göra bruk av lämpliga liknelser. En del av hans viktigaste utsagor och profetior uttalades under denna kampanj i söder.
55. Var predikar Jesus trots motstånd, och vad har han att säga till troende och icke troende?
55 Allteftersom slutet närmade sig och fienden blev desperatare, måste Jesus vara ännu försiktigare, så att de inte dödade honom innan den rätta tid var inne som Gud hade fastställt. (Joh. 7:1—19, 25) Finner vi då att denne energiske predikare gömmer sig ute i markerna eller dagtingar med sitt budskap, så att det inte skulle vara anstötligt för prästerskapets i religiösa ting så känsliga sinnen? Inte alls. Han trädde frimodigt in i templet och började undervisa människorna, alldeles som hans sed var. Till dem som trodde på honom sade han: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall känna sanningen, och sanningen skall försätta er i frihet.” Men till motståndarna sade han: ”Ni är från er fader, djävulen, och ni önskar göra er faders begärelser.” — Joh. 8:31, 32, 44, NW.
56. Vad gjordes för att öka tempot i åtskiljandet av människorna under den korta tid som återstod av Jesu förkunnartjänst?
56 Jesus insåg att också här på detta distrikt var skörden sannerligen stor men arbetarna få. Om det alltså på den begränsade tid han hade till förfogande skulle avges ett effektivt vittnesbörd på detta distrikt, i likhet med vad han hade gjort i norr under två års tid, måste en hel del förberedande arbete utföras. Han utsåg därför ”sjuttio andra och sände ut dem framför sig, två och två, till varje stad och ort dit han själv tänkte komma”. Året innan hade det varit sex par förkunnare som använts i Galileen, men nu var det i stället trettiofem par vittnen som utropade i landet: ”Guds rike har kommit er nära.” Detta skulle helt visst förbereda människorna, så att de snabbt kunde avgöra om de var för eller emot Messias, när han själv besökte deras stad. — Luk. 10:1—16, Hd.
57. Vad sade Jesus, då de sjuttio evangelisterna återvände och var glada över att demonerna lydde deras röst? Vad betydde det han sade?
57 När de sjuttio återvände, rapporterade de med glädje till Jesus: ”Också de onda andarna [demonerna, NW] äro oss underdåniga genom ditt namn.” De fick emellertid höra: ”Glädjens icke över att andarna äro eder underdåniga, utan glädjens över att edra namn äro skrivna i himmelen.” I verkligheten hade makten över demonerna bara visat Jehovas makt över dem, men att man hade sitt namn skrivet i himmelen berodde på att man var trogen. Därför skulle man sträva efter att vara trogen, oavsett om man drev ut demoner eller gjorde någonting som var mindre imponerande. — Luk. 10:17—24.
58. Nämn några av de betydelsefulla sanningar som den store läraren undervisade om under sin förkunnartjänst i söder.
58 Begrunda några av de stora sanningar som denne outtröttlige lärare lärde människor, medan han färdades omkring i sin förkunnartjänst från det ena slaget av omständigheter till det andra. Varje dag tycktes han bära fram nya sanningar från sin Faders förrådshus av vishet och kunskap. Hans berättelse om samariten som i sanning var en mans nästa var en lektion i barmhärtighet och verklig kärlek till nästan. Marta blev tillrättavisad därför att hon var alltför bekymrad över materiella ting; Maria fick beröm för sin inställning. Demoner drevs ut genom Guds ”finger”, inte genom Satan, ”demonernas härskare” (NW). (Luk. 10:24—42; 11:14—22) Var aldrig orolig över vad du skall äta eller ha på dig, utan sök i stället beständigt Guds rike, så skall allt det nödvändiga ges dig. Den ”lilla hjorden” bör inte hysa någon fruktan, ty deras Fader kommer att ge dem en andel i Riket. Den ”trogne förvaltaren” (NW) är den som Mästaren sätter över alla sina tillhörigheter. — Luk. 12:22—32, 41—44.
59. Hur svarade Jesus motståndarna, då han återigen kritiserades för att han botade sjuka på sabbaten?
59 När Jesus kritiserades för att han på sabbaten botade en kvinna som hade varit hopkrympt i arton år, sade han: ”I skrymtare, löser icke var och en av eder på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder den bort för att vattna den? Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har hållit bunden nu i aderton år, skulle då icke hon på sabbatsdagen få lösas från sin boja?” En annan sabbat botade han en man som hade vattusot, i det han sade (NW): ”Vem av er kommer inte omedelbart, om hans son eller tjur faller i en brunn, att dra upp honom på sabbatsdagen?” — Luk. 13:10—17; 14:1—6.
60. Beskriv några av de intressanta illustrationer som den store läraren utnyttjade.
60 Och tänk vilka intressanta och praktiska illustrationer denne store lärare utnyttjade! Mycket ofta berättade han en passande liknelse för att täppa till munnen på kritikerna bland åhörarna. Begrunda helt kort några av dem. En av dem handlade om en rik man, fastän inte rik inför Gud, som ämnade riva ner sina lador och bygga större, men så dog han under natten. (Luk. 12:13—21) Guds rike är likt ett litet senapskorn som växer och blir ett stort träd, och det är också likt en liten surdeg i mjölet. (Luk. 13:18—21) Gästerna vid en festmåltid bör inta de nedersta platserna, om de hoppas på att senare bli upphöjda. En som bygger ett torn beräknar först kostnaden; en kung som inte kan vinna ett slag är snar att underhandla om fred. Herden gläder sig mer över att finna ett enda förlorat får än över sina nittionio får som är i säkerhet; en kvinna gläder sig mer över att finna ett borttappat mynt än över de nio som inte tappats bort. (Luk. 14:7—11, 28—33; 15:4—10) Vidare har vi den berömda liknelsen om den förlorade sonen och den lika berömda liknelsen om den rike mannen och Lasarus. (Luk. 15:11—32; 16:19—31) En enträgen änka fick en ogudaktig domare att bevilja hennes begäran helt enkelt därför att hon höll i med att anropa honom om rättvisa. Två män höll på att bedja i templet; den syndige skatteindrivarens böner blev besvarade men inte den egenrättfärdige fariséns. (Luk. 18:1—14) Detta är bara några få av de många illustrationer som denne mästerlige undervisare utnyttjade.
De sista underbara dagarna av Jesu förkunnartjänst
61.Vad sade Jesus att han måste genomgå innan han fullbordade sin jordiska verksamhet?
61 Jesus var medveten om det lidande och den död han inom kort skulle gå till mötes. Därför varskodde han för tredje gången sina apostlar om dessa kommande händelser, i det han sade: ”Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen. Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad, och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.” Jesus var inte rädd att ställas inför allt detta, bara han kunde bevisa sig trogen intill döden och gripa fast tag om det eviga livet i himmelen. — Luk. 18:31—33.
62, 63. a) Varför rådde det ett visst tvivel beträffande om Jesus skulle vara närvarande vid påsken i Jerusalem år 33? b) Men hur blev detta tvivel avlägsnat på söndagen, fem dagar före den 14 Nisan?
62 Medan förberedelserna för påsken var i gång, talades det i och omkring Jerusalem mest om möjligheten av att Jesus skulle visa sig eller inte. Detta berodde på att ”översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta, var han [Jesus] fanns, skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom”. — Joh. 11:55—57.
63 Det var i en sådan uppeldad atmosfär som Jesus framträdde, och vilket framträdande var det inte! Han kom ridande in i staden i ett triumftåg, och människorna bredde ut kläder och palmkvistar framför honom och ropade: ”Välsignad är han som kommer såsom konungen i Jehovas namn!” (NW) Som en följd av detta ”kom hela staden i rörelse”, och fariséerna sade till varandra: ”Ni ser, att ni ingenting kan uträtta! Hela världen följer honom!” (Hd) När mörkret föll denna söndag, drog sig Jesus för säkerhets skull tillbaka och tillbringade natten utanför staden. Det återstod ännu fem dagar av intensivt arbete för honom. — Luk. 19:36—38; Matt. 21:1—11; Joh. 12:12—19.
64. Vad gjorde Jesus på måndagen denna sista vecka, och vad var orsaken till det?
64 Följande dag, måndagen, renade Jesus templet genom att driva ut köpmännen och välta omkull penningväxlarnas bord. Detta var inte någon anarkist som eggade till upplopp eller revolution. Det var Guds rättfärdige Son, och han citerade Skriften för att ge stöd åt sitt ingripande, i det han sade: ”Det är skrivet: ’Mitt hus skall kallas ett bönehus.’ Men I gören det till en rövarkula.” Man bör komma ihåg att Jesus tre år före denna händelse hade visat sin glödande nitälskan för Jehovas rena tillbedjan genom att på liknande sätt rena templet från dessa giriga kommersiella element. Vilket gensvar blev det då på denna andra rening? ”Översteprästerna och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom.” De visade således att de var oförbättrade och oförbätterliga. — Matt. 21:12, 13; Luk. 19:45—48.
65, 66. a) Nämn något av det som Jesus sade till skaran i templet på tisdagen. b) Vilka ytterligare upplysningar i form av profetior och liknelser uppenbarade Jesus därefter, i sina apostlars närvaro?
65 Tisdagen var en annan mycket verksamhetsfylld dag för den till synes outtröttlige Jesus. Vi finner honom i templet, där han undervisade människorna, även om hans myndighet ifrågasattes av översteprästerna och de äldste. Han syftade direkt på dessa trolösa religiösa ledare, då han framställde sina liknelser om de två sönerna, de onda vingårdsmännen och bröllopet. (Matt. 21:23—22:14) När snärjande frågor avfyrades mot honom, frågor som gällde betalande av skatter, uppståndelsen och vilket som är det största budet i lagen, bevisade Jesus att han var fullt i stånd att besvara varenda en med ovederläggliga argument. Han framställde sedan en egen fråga beträffande Messias’ härstamning, en fråga som verkligen tystade dem: ”Ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga på honom.” (Matt. 22:15—46) Vid detta tillfälle framställde Jesus också sin mest förintande förkastelsedom över dessa skrymtaktiga skriftlärda och fariséer — ett mästerstycke i fråga om anklagelse. — Matt. 23:1—39.
66 När Jesus lämnade tempelområdet, yttrade han profetiskt: ”Jag säger er i sanning: Ingalunda skall sten här lämnas på sten och inte bli nedkastad.” (NW) Han och hans apostlar gick sedan ut till Oljeberget, där han förkunnade för dem sin långt in i framtiden syftande profetia om slutet på denna tingens ordning såväl som liknelserna om de tio jungfrurna, punden eller talenterna och den liknelse som handlade om hur fåren skils från getterna. — Matt. 24:1—25:46.
67. På grund av vilka skändliga händelser är onsdagen ihågkommen?
67 På onsdagen, medan Jesus var kvar i Betania, uttänkte fienden i Jerusalem en av djävulen inspirerad sammansvärjning för att i hemlighet gripa Jesus. ”Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.” Då framträdde mycket lägligt på scenen ett redskap som var väl lämpat för brottet, nämligen Judas Iskariot, som frågade: ”Vad viljen I giva mig, för att jag skall överlämna honom åt eder?” Man kom överens om en summa på trettio silverpenningar. — Matt. 26:3—16.
68. Vilken tilldragelse ägde rum efter solnedgången på torsdagen?
68 Torsdagen upptogs av förberedelser i sista minuten för den årliga påskhögtiden. Efter solnedgången denna kväll samlades Jesus och hans tolv apostlar i ett stort rum på övre våningen i ett hus i Jerusalem för att fira vad som visade sig bli den sista laggiltiga påskhögtiden enligt den anordning som var stadgad i lagförbundet. Vilket betydelsefullt tillfälle var inte detta! Innan solen skulle gå ner igen skulle Jesus ha gett ut sitt jordiska liv för att gripa det verkliga livet: evigt liv och odödlighet! — Mark. 14:12—16.
69. Vilka händelser följde tätt efter varandra under de återstående timmarna av Jesu liv, sedan man firat den sista påsken?
69 Där var de i avskildhet i gästrummet på övervåningen, bara Jesus och hans tolv apostlar. Det skulle bli en lång och sömnlös natt för denne trogne Son till Gud. Under de följande få timmarna skulle några mycket dramatiska händelser av mycket stor betydelse inträffa i rask följd. De tretton äter påskmåltiden. Jesus tvättar sina apostlars fötter. Judas identifieras såsom förrädaren; han ger sig brådstörtat av. Åminnelsemåltiden instiftas därpå, och de elva trogna inbjuds att ha del med Jesus i ett förbund om ett rike. Jesus ber. Sedan beger sig de elva och Jesus till Getsemane örtagård. Där fördjupar sig Jesus i ivrig bön innan han blir förrådd och gripen. Rättegången är en fars, under vilken Jesus förs omkring från Hannas till Kaifas, till Sanhedrin, till Pilatus, till Herodes och tillbaka igen till Pilatus. — Matt. 26:20—27:2; Luk. 23:1—16.
70. Beskriv scenen då konungavärdigheten blev den brännande stridsfrågan där utanför landshövdingens palats.
70 Föreställ dig nu denna scen — en skriande pöbelhop mot en fullkomlig, oförfärad man, som står i upphöjt lugn bland dem alla. Pilatus frågar Jesus: ”Är du judarnas konung?” Jesus svarar: ”Mitt rike är icke av denna världen.” Pilatus finner inte något fel hos Jesus, och därför framställer han på nytt Jesus inför pöbelhopen och säger: ”Se mannen!” Pöbelhopen skriker: ”På pålen med honom! På pålen med honom!” Pilatus frågar: ”Skall jag hänga er konung på pålen?” Översteprästerna svarar: ”Vi har ingen konung utom kejsaren.” — Joh. 18:28—19:16, v. 6, 15 enl. NW.
71. Beskriv avrättningen av denne oskyldige Son till Gud, som verkställdes av de romerska soldaterna.
71 Denne rättfärdige blev gisslad, misshandlad med törnen, slagen och spottad i ansiktet, och därpå blev han fastnaglad vid en tortyrpåle för att lida en kvalfull och utdragen död. Till sist, omkring klockan 15 fredagen den 14 Nisan år 33 v.t., utropade Jesus i sitt sista andetag: ”Det är fullbordat.” — Mark. 15:16—20; Joh. 19:1—3, 30.
72, 73. Nämn som sammanfattning några av de ting som Jesus utförde under sin korta verksamhet här på jorden.
72 Ja, allt som var Jehovas uppsåt med att sända sin enfödde Son till jorden hade blivit helt och hållet fullbordat. Jesus hade lärt lydnad genom det som han led; han hade bevisat att djävulen är en lögnare och kvalificerat sig för att vara den som hävdar och rättfärdigar Jehova i stridsfrågan om den universella suveräniteten. Han hade kommit för att ”vittna för sanningen”, och detta gjorde han helt visst. Han predikade goda nyheter för de fattiga, tröstade de sörjande och kungjorde Jehovas dag av hämnd för hög och låg i lika mån. Jesus gjorde det som var gott, var rik på förträffliga gärningar, var mycket frikostig med sin tid och sin energi till förmån för andra, var redo att dela med sig åt andra av sin stora kunskap och vishet, och på slutet grep han till sist fast tag om det verkliga livet, evigt liv i himlarna med sin Fader. — Joh. 18:37; 1 Tim. 6:12, 18, 19; Hebr. 5:8.
73 I allt detta efterlämnade Jesus också ett föredöme åt oss, för att vi skulle följa honom tätt i spåren.
[Bild på sidan 100]
Vid tolv års ålder befann sig Jesus i Jehovas tempel, där han lyssnade och ställde frågor
[Bild på sidan 101]
Efter sitt dop år 29 v.t. började Jesus sin dynamiska förkunnartjänst
[Bild på sidan 102]
I nitälskan renade Jesus Jehovas tempel från dem som gjorde det till ett marknadshus
[Bild på sidan 104]
Jesus inbjöd fiskarna Jakob och Johannes att följa honom i hans förkunnartjänst
[Bild på sidan 106]
På sabbaten helade Jesus en mans förvissnade hand
[Bild på sidan 107]
I sin bergspredikan gav Jesus sina åhörare mycket att tänka på
[Bild på sidan 108]
Till och med då Jesus höll på att äta, såsom här i en farisés hem, var han vaken för att undervisa om sanningen
[Bild på sidan 111]
Under de sista månaderna av sin förkunnartjänst utvidgade Jesus sin verksamhet och sände ut trettiofem par av vittnen för att bereda vägen för honom
[Bild på sidan 113]
Pilatus kunde inte finna något fel hos Jesus, men pöbelhopen skränade: ”På pålen med honom!”