Den synliga delen av Guds organisation
1, 2. a) Är det någonting nytt för Jehova att bli omtalad som äkta man? b) Hur ger Jesaja 54:1—5, 13 svar på den frågan?
FÖR alla de människor som läser bibeln är det ingenting nytt att Gud omtalas som äkta man. När Jesus själv sade: ”Det är skrivet hos profeterna: ’Och de skall alla vara lärda av Jehova’” (Joh. 6:45), citerade han från en profetia som omnämnde Gud som äkta man. Denna profetia, Jesaja 54:1—5, 13, lyder (delvis):
2 ”Jubla, du ofruktsamma, du som icke har fött barn; ... Ty den som har skapat dig är din man, han vilkens namn är HERREN Sebaot [härskarornas Jehova]; och Israels Helige är din förlossare. ... Och dina barn skola alla bliva HERRENS lärjungar, och stor frid skola dina barn då hava.”
3. När aposteln Paulus i Galaterna 4:27 citerade från just denna profetia i Jesaja, åsyftade han då i någon bemärkelse bokstavliga kvinnor?
3 Aposteln Paulus citerade också från just denna profetia i Jesaja, kapitel 54, när han sade: ”Det står ju skrivet: ’Gläd dig, du ofruktsamma som inte föder; brist ut och ropa, du som inte har födslovåndor; därför att den övergivnas barn är flera än hennes som har mannen.’” (Gal. 4:27) Helt visst talade aposteln Paulus inte här om bokstavliga kvinnor på jorden, för Jehova Gud var inte en äkta man till någon enskild kvinna vare sig i bokstavlig eller i symbolisk bemärkelse. Det som i bildlig bemärkelse var Guds ”hustru” var någonting betydligt större.
4. Vad var då detta som var någonting betydligt större?
4 Vad då? Jo, Guds organisation, den som han skapade åt sig själv och som aldrig kan förledas till att tro att Gud är en självisk lögnare! I likhet med en äkta man kommer han att göra den fruktsam, så att den framföder en ”säd” eller avkomma med vars hjälp Gud skall tillintetgöra Satan och den organisation han upprättade i och med Adam och Eva.
5. När frambragtes den främste av den ”säd” som omtalas i 1 Moseboken 3:15, och hur gick det till?
5 ”Säden” till Guds ”kvinna” eller ”hustru” började frambringas i gestalt av Guds enfödde Son i himmelen. När hände det? Det var då hans liv, som han fram till dess hade levt i den andliga världen, i himmelen, överflyttades till den judiska jungfrun Marias moderliv, så att hon blev havande med ett barn — år 2 f.v.t. Med andra ord var inte Maria ”kvinnan” i 1 Moseboken 3:15. Maria visade sig inte heller vara modern till dem som Uppenbarelseboken 12:17 kallar ”de kvarvarande av hennes säd”. — Se Galaterna 4:26—31.
6. a) Vilken organisation var Jesus en del av, när han som en fullkomlig människa befann sig här på jorden? b) När började Jesu lärjungar bli en del av Guds andliga organisation?
6 På samma sätt som den förste mannen på jorden, Adam, var ”son av Gud” och var en del av Guds universella organisation, när han var fullkomlig och befann sig i Edens lustgård, var Jesus som en fullkomlig man på jorden en synlig del av Guds organisation av söner. (Luk. 3:21—38) I bön till Gud sade Jesus beträffande sig själv och sina lärjungar: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Joh. 17:14, 16) Senare sade Jesus till den romerske landshövdingen, Pontius Pilatus: ”Mitt rike är ingen del av denna världen.” (Joh. 18:36) Detta berodde på att Jesus Kristus var en del av Guds andliga organisation, Guds ”kvinna”, och att han var den främste av hennes ”säd”. Från och med pingstdagen år 33 v.t., då den förhärligade Jesus i himmelen utgöt helig ande över sina trogna lärjungar på jorden, blev dessa en del av Guds ”kvinnas” ”säd”. De utgjorde den synliga delen av Guds andliga organisation. Trots att de befann sig i världen var de ingen del av den. — Apg. 2:1—47.
7. Vilket slags ”brud” har den blivande äkta mannen, Jesus Kristus, och vad säger hon enligt Uppenbarelseboken 22:17?
7 Med anledning av vad som sagts här ovan kan nämnas att även Jesus Kristus omtalas som en brudgum med en blivande ”brud”. Hon är naturligtvis ingen bokstavlig kvinna. Om hon inte är det, vad är hon då? Hon är en ”brud” som består av många olika delar, en sammansatt ”brud”, och är alltså en organisation, som efterliknar den blivande brudgummen och gör hans vilja. Du kan kalla den en ecclésia, sammankomst eller församling, om du vill. (5 Mos. 4:10; 9:10; 18:16, den grekiska Septuagintaöversättningen; Apg. 7:38) I den sista boken i bibeln åsyftas denna blivande himmelska maka till den förhärligade Kristus, då det i den, i Uppenbarelseboken 22:17, sägs: ”Och anden och bruden säger beständigt: ’Kom!’”
8. a) Vid vad liknar aposteln Paulus i 2 Korintierna 11:2 den kristna församlingen på sin tid? b) Eftersom Paulus citerar från Psalm 45 och förbinder denna psalm med Jesus, kan man fråga: Vem är då den kvinna som förs fram till den messianske konungen som är hennes Herre?
8 Till ecclesian eller församlingen i Korint i Grekland skrev aposteln Paulus: ”Jag har personligen lovat er i äktenskap åt en enda man för att kunna ställa fram er som en kysk jungfru för den Smorde.” (2 Kor. 11:2) I Hebréerna 1:8, 9 tillämpar aposteln Paulus Psalm 45 på Jesus Kristus som Guds Son. Denna profetiska psalm liknar Guds Son vid en brudgum, för i Psalm 45:14—16 sägs det vidare: ”Idel härlighet är hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg består hennes dräkt, i brokigt vävda kläder föres hon till konungen; jungfrur, hennes väninnor, följa henne åt; de ledas in till dig. Under glädje och fröjd föras de fram, de tåga in i konungens palats.”
9. Vid vad liknade Johannes döparen Jesus Kristus och hans lärjungaskara?
9 Även Johannes döparen liknade Jesus Kristus vid en brudgum och hans framtida lärjungar vid en blivande brud. På grund av att Johannes hade privilegiet att föra fram de första lärjungarna till den döpte, smorde Jesus, sade han: ”Jag är inte den Smorde, utan: Jag har sänts ut framför denne. Den som har bruden, han är brudgummen. Men när brudgummens vän står och hör honom, känner han stor glädje på grund av brudgummens röst. Därför har denna min glädje gjorts fullständig.” (Joh. 3:28, 29) Johannes döparen förväntade inte att bli en del av den Smordes andliga ”brud”. Han förblev enbart ”brudgummens vän”. Men i likhet med dessa jungfrur eller brudtärnor som Psalm 45:14—16 omnämner kände han ändå en osjälvisk glädje.
10. a) Varför kan man med rätta säga att ”brud”-klassen utgör den synliga delen av Guds andliga organisation? b) Hur ger det som Paulus skrev om Kristus, huvudet, i breven till romarna och korintierna stöd åt denna tanke?
10 Den slutsats vi kan dra av allt detta är att eftersom den himmelske brudgummen utgör en del av Guds andliga organisation, utgör den blivande ”brud”-klassen, som pånyttföds av Guds ande medan de ännu är på jorden, den synliga delen av Guds andliga organisation. Att det måste förhålla sig så bestyrks av det faktum att denna ”brud”, som har en äkta man som sitt huvud, samtidigt utgör Kristi andliga kropp. Till ecclesian eller församlingen i Rom skrev Paulus: ”Så är vi, fastän många, en enda kropp i gemenskap med Kristus, men lemmar som var för sig hör varandra till.” (Rom. 12:5) Till församlingen i Korint skrev Paulus: ”Genom en enda ande blev vi ju i sanning alla döpta in i en enda kropp. ... Nu är ni Kristi kropp, och lemmar var och en för sig.” (1 Kor. 12:13, 27) Eftersom den förhärligade Jesus Kristus, som nu är huvud för denna andliga kropp, är en del av Guds andliga organisation, är medlemmarna av hans ”kropp” också en del av Guds organisation, men enbart — för närvarande — av den synliga delen av den. Det är inte fel att säga att de utgör Guds synliga organisation här på jorden. ”Gud har arrangerat kroppen.” (1 Kor. 12:24, The Jerusalem Bible) ”Men Gud har organiserat kroppen.” — William G. Ballantine: The Riverside New Testament.
GUDS ORGANISERADE, ÖVERLÄMNADE FOLK PÅ JORDEN I VÅRA DAGAR
11. Varför rådde det efter första världskriget ett behov av omorganisation när det gällde både världens nationer och de ”kvarvarande av hennes [kvinnans] säd”?
11 En omorganisation inom Satans synliga tingens ordning var nödvändig för de krigshärjade länderna vid slutet av första världskriget år 1918. En ny aktör hade trätt in på den internationella scenen i form av bolsjevikerna eller kommunisterna, som genomförde en våldsam revolution i Ryssland och tog över den politiska makten i dess stora imperium i Europa och i Asien. Vilken värld de ”kvarvarande av hennes [kvinnans] säd” måste gå till mötes! Även de behövde bli omorganiserade. De var tvungna att se på framtiden från en ny och helt revolutionerande ståndpunkt och göra det i ljuset av bibelns profetior, profetior som nu öppnade deras förståelse som aldrig förr. De hade nu tillfredsställande bevis — från bibelns kronologi och profetior och från världshändelserna — för att hedningarnas tider, ”nationernas fastställda tider”, hade nått sitt slut i oktober 1914. (Luk. 21:24) Sedan dess har den gamla världsordningen befunnit sig i ”ändens tid” eller i ”de yttersta dagarna” för den. (Dan. 12:4; 2 Tim. 3:1) Eftersom det förhöll sig så, var det nu tid för en ny kategori människor, inte kommunister, utan gudfruktiga människor, att göra sin entré på världsscenen. Vilka dessa var uppenbarades allteftersom tiden gick.
12. a) När och var började man förkunna för sådana gudfruktiga människor som då började framträda på världsscenen att de hade hopp om jordiskt liv, en förkunnelse som gick ut redan innan första världskriget var slut? b) Med vilka förknippades således Johannes 10:16 i boken ”Guds Harpa”, som gavs ut år 1921?
12 Dessa skulle få överleva tillintetgörelsen av den gamla tingens ordning vid Harmageddon och skulle få träda in i en ny tingens ordning under Kristi himmelska rike. Detta skulle ge dem möjlighet att aldrig behöva dö bort ifrån denna vår jord, som Riket skall komma att omvandla till ett paradis. Detta hopp, vars like aldrig tidigare förkunnats, offentliggjordes i Los Angeles i Kalifornien i USA i februari 1918, mer än åtta månader innan första världskriget var slut. De som hade detta hopp skulle inte förvänta att någonsin få komma till himmelen och där bli en del av Guds organisation. Efter kriget fick man en ny syn på Jesu profetiska ord som var nedtecknade i Johannes 10:16. År 1921 utgav Sällskapet Vakttornet boken ”Guds Harpa”, och i den sades det därför i paragraferna 577 och 578 på sidan 329:
”Att icke endast de, som gå till himmelen, skola bliva frälsta, bestyrkes av Jesus, då han säger: ’Jag har ock andra får, som icke äro av detta fårahus; dem måste jag ock föra härtill, och de skola höra min röst.’ (Joh. 10:16.) Med ’detta fårahus’ förstås församlingen; och efter det att denna klass blivit utvald, måste alla erhålla ett tillfälle att komma in i Kristi fårahus. [1883 års svenska översättning av Johannes 10:16] Och detta skall bliva en verklighet, emedan han köpt dem alla med sitt dyrbara blod.
Gud ledde sin profet David att skriva: ’Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inför dig, Herre, och skola ära ditt namn.’ (Ps. 86:9.) Detta är ett ytterligare bekräftande bevis för att alla måste erhålla ett tillfälle.”
13. Hur förbands Jesu liknelse om fåren och getterna med Johannes 10:16 i huvudtalet vid sammankomsten i Los Angeles år 1923?
13 År 1923 hölls en nio dagar lång sammankomst i Los Angeles i Kalifornien, och höjdpunkten på den var ett offentligt föredrag som hölls i Coliseum söndagen den 26 augusti. Jesu liknelse om fåren och getterna, i Matteus 25:31—46, behandlades, och man gav en förklaring som skilde sig från kristenhetens traditionella tolkning av liknelsen. ”Fåren” identifierades med de ”andra fåren”, om vilka Jesus profeterade i Johannes 10:16. I det förklarande talet, som publicerades i Vakt-Tornet för 15 februari 1924, sades det (på sidan 54, paragraf 33):
”Vi tro att det finnes millioner i namnförsamlingen, vilka äro kvar där på grund av sin vördnad för Herren; och de betrakta namnförsamlingen såsom i viss bemärkelse använd av Herren. Stora skaror av dessa göra icke anspråk på att vara invigda åt Herren och hava inga himmelska förhoppningar eller strävanden. Här tro vi den klass finnes som av Herren Jesus betecknas som får. (Joh. 10:16.) Vår slutledning är alltså, att både fåren och getterna i liknelsen göra anspråk på att vara kristna, utgöra kristenheten, och båda påstå sig göra gärningarna i Herrens namn. — Matt. 7:21—23.”
14. Vad hade tidskriften Vakt-Tornet för 1 mars 1924 att säga om tidpunkten då de ”andra fåren” skulle församlas?
14 Strax därefter gavs ytterligare en kommentar om detta i Vakt-Tornet för 1 mars 1924 (på sidorna 71, 72). Där hette det:
”’Till honom skola folken församlas.’ — 1 Mos. 49:10, eng. övers.
Detta är en profetia som hänför sig till Kristuspersonens verk. Tiden för dess uppfyllelse är nära. Det betyder att folken av alla nationer, släkten och tungomål, vilka åstunda och älska rättfärdighet, skola församlas till Herren. Jesus sade: ’Jag har ock andra får, som icke äro av detta fårahus; dem måste jag ock föra härtill, och de skola höra min röst, och det skall varda en hjord och en herde.’ (Joh. 10:16.) Fåret är ett fogligt, fridsamt och läraktigt djur; därför brukas det till att symbolisera de människor som älska frid och åstunda bättre ting.”
15. Hur visade Vakttornet för 15 oktober 1934 att Guds godhet gick längre än till att enbart frälsa den ”lilla hjorden” och föra den till himmelen?
15 Tio år senare sades det i den inledande paragrafen i Vakttornet för 15 oktober 1934 (sidan 307):
”Jehova skänker sin nåd åt alla, som låta sig angeläget vara att söka få veta hans vilja och göra den. Han låter de människor, som tro på Herren Jesus Kristus, få erfara hans godhet. (Johannes 3:16) Jesus Kristus är den väg till livet, som Gud berett, men inte alla människor, som få livet, komma att bli andevarelser. Det finns också andra får, som inte höra till den ’lilla hjorden’. (Johannes 10:16) Det är till dessa, de ’andra fåren’, som Kristus Jesus — sedan han kommit till templet för att hålla dom — riktar följande ord: ’Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike, som är tillrett åt eder från världens begynnelse.’ (Matteus 25:34)”
(Se även paragraf 28 på sidan 313.)
16. Vid sammankomsten i Washington förklarades den ”stora skaran” vara vilken klass av ”får”, och hur reagerade flera hundra av dem som var särskilt inbjudna på den informationen?
16 Följande år, 1935, visade sig vara epokgörande. Ett betydelsefullt konvent hölls i Washington, dit de som önskade vara den rätte herdens ”andra får” var särskilt inbjudna. Detta vittnade om att det nu var tid för att göra en bestämd ansträngning för att samla in sådana ”andra får”. Fredagen den 31 maj framfördes det tal som identifierade de ”andra fåren” (eller Jonadabklassen) som de som utgör den ”stora skaran” med en jordisk bestämmelse, alldeles som det förutsagts i Uppenbarelseboken 7:9—17 (1917). Att det fanns en stor mängd bland konventdeltagarna som tillhörde den ”stora skaran” visade sig nästa dag, då 840 framställde sig för att bli döpta i vatten som en symbol av att de oförbehållsamt överlämnat sig åt Jehova Gud genom den rätte herden, Jesus Kristus.
ETT ”NYTT NAMN” FÖR DEN JORDISKA DELEN
17. I Vakt-Tornet för 15 maj 1925 gavs en förklaring av det gossebarns födelse som omtalas i Uppenbarelseboken, kapitel 12. På vilken speciell händelse tillämpades denna profetia?
17 Vi går tillbaka till det betydelsefulla året 1925. Synen i Uppenbarelseboken 12:1—17, som man länge haft en oriktig förståelse av, klargjordes. I Vakt-Tornet för 15 maj 1925 avfärdades tanken på att det gossebarn som ”kvinnan” framfödde i himmelen skulle vara en bild av att påvedömet utgått från ett avfälligt religiöst system under 300-talet. Det framhölls att framfödandet av gossebarnet var en bild av Guds messianska rikes födelse och att det framfötts av Guds ”kvinna”, hans hustrulika himmelska organisation. Detta ägde rum i himlarna vid slutet av hedningarnas tider, ”nationernas fastställda tider”, på hösten år 1914 v.t. För den jordiska delen av Jehovas andliga organisation var uppenbarandet av detta mycket spännande!
18. a) År 1925 riktades uppmärksamheten på att tiden var inne för Gud att göra något för sin egen räkning. Vad då? b) Vad gjorde i enlighet med detta församlingarna av dem som tillhörde den rätte herdens ”fålla” år 1931?
18 Det hände mer än så under år 1925! Det anmärkningsvärda som nu trädde i förgrunden var att det nu var tid för Gud att göra sig ett namn. Detta faktum offentliggjordes den sommaren vid det regionala konvent som hölls i Indianapolis i Indiana i USA. (2 Sam. 7:23; Jes. 64:1, 2) Gud skulle, i överensstämmelse med sitt uppsåt, ta ut ”ett folk för sitt namn” ur nationerna. Därför överraskades världen i juli 1931 av att många tusen av dem som tillhörde den rätte herdens ”fålla” formellt och genom en resolution antog namnet ”Jehovas vittnen”, ett skriftenligt namn på Guds överlämnade, döpta folk. (Jes. 43:10) Detta exempel, som gavs vid konventet i Columbus (i Ohio i USA), följdes av församlingarna av dem som tillhörde ”den här fållan” över hela jorden.
19. Ingår alla ”får” som lever i dag i ”detta fårahus”, enligt vad vi läser i Johannes 10:16 enligt 1917 års svenska översättning?
19 Jesus Kristus gjorde en bestämd åtskillnad mellan sina fårlika efterföljare som tillhörde ”den här fållan” och dem som tillhörde de ”andra fåren”. Enligt 1917 års svenska översättning sade han: ”Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.” — The Emphatic Diaglott, 1864; Rotherham, 1903.
20. Vilka ”får” har den rätte herden gjort till en organiserad enhet här på jorden, i synnerhet sedan år 1935?
20 Dessa som tillhör ”detta fårahus” eller ”den här fållan” är en del av Guds andliga organisation, och de är också ”de kvarvarande” av Guds kvinnas andliga ”säd” som omtalas i Uppenbarelseboken 12:17. Eftersom de ”andra fåren” inte tillhör ”den här fållan”, är de inte heller någon del av Guds andliga organisation. De utgör inte någon del av den ”lilla hjorden”, åt vilken den himmelske Fadern ger ”riket”. (Luk. 12:32) Men på våren år 1935 började den rätte herden, Jesus Kristus, alldeles avgjort att föra in dessa ”andra får” med en jordisk bestämmelse i en erkänd förening tillsammans med den av anden pånyttfödda kvarlevan av ”den här fållan”. De blev då de ”får” som Jesus förutsagt i sin liknelse om fåren och getterna i Matteus 25:31—46. På så sätt för den rätte herden samman ”fåren” i ”den här fållan” med de ”andra fåren”, så att de bildar ”en enda hjord” under honom som sin ende ”herde”. ”Hjorden” kommer därför att utgöra en enda organisation.
21. Fram till när kommer kvarlevan av ”den här fållan” att samarbeta med de ”andra fåren” som en enad, organiserad ”hjord”, och vilka förändringar kommer sedan att göras?
21 Detta lägger grunden för alla dessa fårlika människor, vilken bestämmelse de än har, att nu arbeta tillsammans som en enda organisation här på jorden. Den separation som till sist måste ske mellan de två klasserna kommer att ske på grund av att ”fåren” i ”den här fållan” har avslutat sitt jordiska liv i trohet och fått del av ”den första uppståndelsen” för att införlivas med den osynliga himmelska organisationen. (Upp. 20:4, 6) När sedan alla de som tillhör den ”lilla hjorden” är borta, kommer man att vara tvungen att göra vissa förändringar bland de ”andra fåren” som är kvar, så att alla dessa kan tjäna harmoniskt som undersåtar till den större David, den messianske konungen, Jesus Kristus. — Upp. 22:16.
[Bild på sidan 23]
I vår tid bildar den ”lilla hjorden” och de ”andra fåren” ”en enda hjord”, en enda organisation av Jehovas lojala vittnen