hjälper det oss att bättre förstå många händelser som är omtalade i bibeln. (Matt. 7:28, 29, NW) Vi kommer också att bättre inse varför de lyssnande skarorna blev så häpna över skillnaden i Mästarens, Jesu, sätt att undervisa.

Religiösa riktningar och åskådningar vid den tid då mästaren predikade

 1. Vad trodde esséerna, och hur levde de?

FÖRUTOM Johannes döparen och hans nitiska verksamhet fanns” det ett antal judiska grupper, som gestaltade de religiösa åskådningarna i Palestina när Jesus började sin tjänst. En av dessa grupper var esséerna, som inte är omnämnda i Jesu apostlars och lärjungars inspirerade skrifter. De trodde att gudaktigheten krävde att de skulle späka kroppen, fasta och leva ett strängt liv, och därför såg de ned på allt som var till behag för köttet. De isolerade sig i små samhällen. Esséerna var inte någon större religiös grupp, som Jesus hade att göra med under sin predikoverksamhet, fastän de nu på senare tid har gjorts mera bekanta sedan Dödahavsrullarna, som omfattar vissa av bibelns böcker, blivit påträffade.

 2. Vad var zeloterna intresserade av, och vid vilket tillfälle tycks det tydligen ha varit deras inflytande som gjorde sig gällande?

² Så fanns där zeloternas eller nationalistornas grupp. De önskade att en jude skulle uppstå, som kunde leda dem i en revolt mot Rom och bryta Roms ok, som vilade på deras nackar. Galileen var en härd för upprorsrörelser, och det var där Jesus hade vuxit upp. En av Jesu lärjungar kallades ”ivraren” eller ”Zelotes” (Åk) och kan ha varit en medlem av zeloternas parti. Han var emellertid inte med om att egga upp den nationalistiska andan, åtrån efter ”självstyrelse”, omedelbart efter det att Jesus på mirakulöst sätt hade bespisat fem tusen män. ”När människorna sågo de tecken han utförde, började de därför säga: ’Detta är säkert profeten, som skulle komma i världen.’ När Jesus insåg att de ämnade komma och gripa honom för att göra honom till konung, drog han sig därför åter bort till berget alldeles ensam.” Dessa nationalistiskt inställda människor ville uppsätta honom som konung, alltså i opposition mot Roms välde. De önskade lägga beslag på Jesus, med hans mirakulösa förmågor, för sina egna själviska syften. Men Jesus vägrade ståndaktigt att låta sig avledas från det verk som hans himmelske Fader hade sänt honom att utföra. Såsom han betygade inför Pilatus: ”För detta ändamål har jag blivit född, och för detta ändamål har jag kommit i världen, att jag skulle bära vittnesbörd om sanningen.” — Joh. 6:14, 15; 18:37; NW; Luk. 6:15; Apg. 1:13.

 3. Vilka var sadducéerna, och vilken syn hade de på Rom, de hebreiska skrifterna och traditionen?

³ En tredje grupp var sadducéerna, som räknade både skriftlärda och ledamöter av Sanhedrin och till och med de båda översteprästerna bland sina medlemmar. (Joh. 11:47; Apg. 5:17; 22:30; 23:6) De var inte intresserade av att en Messias skulle komma utan ville behålla status quo. De hade ett avtal om samarbete med Rom. De skulle handha templets angelägenheter, sköta om de prästerliga tjänsteåliggandena, tiondeuppbörden, insamlingen av bidrag i templet, försäljningen av offerdjur i hedningarnas förgård och det arbete med att växla pengar, som försiggick där. Sadducéerna godtog inte alla de hebreiska skrifterna och inte heller fariséernas traditioner; i själva verket trodde de bara på Mose lag.

 4. Hur svarade Jesus sadducéerna angående uppståndelsen, och varför?

⁴ Följaktligen var det sadducéerna som kom till Jesus för att göra invändningar angående uppståndelsen, därför att de menade att Mose lag inte erbjöd någon grund för denna lära. Jesus mötte dem på deras egen mark och citerade från Mose skrifter: ”Beträffande