Andra delen

 1. Till vilka riktas Jehovas utmanande ord?

VILKA är det som Jehova åsyftar, då han säger om alla folk och folkslag: ”Vem ibland dem förkunnade detta och lät oss höra det förutsagda? Må de ställa fram sina vittnen, att de må rättfärdigas”? Dessa Jehovas utmanande ord gäller alla dessa folks och folkslags eller nationers gudar. Det är dessa gudar som blir uppmanade att låta sina vittnen träda fram, vittnen som genom sina vittnesmål kan bevisa att deras gudar är gudar som kan profetera, att de är rättfärdiga gudar, de rätta gudarna som bör tillbedjas, gudar som kan rentvå sig från beskyllningen att de är falska gudar. Må dessa gudar försvara sin sak med Jehova inför rätta.

 2. Eftersom det har givits rikliga tillfällen för Jehovas ord att bevisa sig vara sant, vilka lämpliga frågor kan då riktas till alla andra gudar, kristenhetens treenige gud inbegripen?

² Jehovas skrivna ord, bibeln, fullbordades mot slutet av första århundradet av vår tideräkning. Under de mer än 1800 åren sedan dess har det givits rikliga tillfällen för Jehovas profetior, upptecknade i hans skrivna ord och i hans eget namn, att gå i uppfyllelse. Men hur förhåller det sig med de världsliga nationernas gudar, kristenhetens treenige gud inbegripen? Har det funnits eller finns det nu bland alla denna världens nationer någon gud, om vilken det kan sägas att han ”förkunnade detta”, dvs. det som Jehova har sagt i sitt skrivna ord? Eller kan dessa nationers gudar låta ”oss höra det förutsagda”? Förutsade dessa gudar ting i det flydda, som senare gick i uppfyllelse i det flydda? Har dessa gudar kommit med förutsägelser om den nuvarande tiden, som är så uppfylld av oro? Bevisar händelserna och förhållandena i världen sedan år 1914 att dessa gudar har talat sanning och att de är trovärdiga gudar, som kan profetera och som har makt och förmåga att få sina profetior att besannas?

 3. Vad uppmanas dessa gudar att göra?

³ Må dessa gudar ställa fram sina vittnen ur alla de många nationerna, vilkas totala folkmängd nu uppgår till mer än tre milliarder. Bland så många människor borde sannerligen dessa gudar kunna finna de erforderliga två eller tre vittnena, som kan betyga att de är sanna gudar. Må dessa vittnen lyssna till vad deras gudar har att säga i deras heliga religiösa böcker, på det att dessa vittnen må hänvisa till sina gudars profetior och säga beträffande dessa: ”’Det är sanning’! Våra gudar har bevisat sig vara sanna!”

 4, 5. a) Hur många av nationernas gudar kan ställa fram vittnen som intygar att de är gudar? b) Vad säger Jehova nu?

⁴ Men har dessa gudar mitt i denna världsnöd några vittnen, vilka på detta sätt bär vittnesbörd och säger: ”Det är sanning” med hänsyftning på sina gudar? Vilka av dessa gudar har någon anmärkningsvärd tid i förväg kunnat förutsäga den nuvarande våndan över nationerna, som inte ser sig någon utväg, och kunnat ge en förklaring till den och kunnat förutsäga utgången? Inte en enda av dessa gudar kan ställa fram det erforderliga antalet vittnen, som skulle kunna intyga att de gjort detta! Inte en enda sådan gud kan förklaras rättfärdig genom de bevis som har framlagts av vittnen här på jorden. Men det finns en Gud som har gjort sådana ting, och därmed bevisar han sig vara Gud. Till sina representanter vid domstolsförhandlingarna säger han nu:

⁵ ”’Ni äro mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’ja, min tjänare, som jag har utvalt, på det att ni må känna och hava tro på mig och för att ni må förstå att jag är densamme. Före mig fanns ingen Gud danad, och efter mig fanns det fortfarande ingen. Jag — jag är Jehova, och förutom mig finnes ingen frälsare. Jag själv har kungjort och har frälsat och har låtit det höras, när det bland eder icke fanns någon främmande gud. Alltså äro ni mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’och jag är Gud.’” — Jes. 43:10—12, NW.

 6. Vilka är det som tjänar den sanne Guden såsom hans vittnen, och hur blir de vittnen?

⁶ Den som har vanligt sunt förstånd måste i all uppriktighet hålla med om att människor som på detta sätt träder fram vid dessa andliga domstolsförhandlingar är Jehovas vittnen. En människa bevisar sig inte vara ett av Jehovas vittnen genom att rätt och slätt anta detta namn och kalla sig med det. År 1931 antog åt Gud överlämnade kristna bibelforskare, som var församlade till en internationell sammankomst i Columbus i Ohio, detta namn genom en högtidlig resolution, och sedan antog kristna församlingar jorden runt samma resolution, på det att de offentligen skulle bli kända under denna benämning. För närvarande finns det åtminstone 22.761 församlingar i 194 länder, som bär namnet Jehovas vittnen. Själva antagandet av resolutionen beträffande namnet gjorde dem inte till hans vittnen. Det är Jehova själv som frambringar sina vittnen, och de måste fylla hans fordringar innan han utväljer dem.

 7. Hur bevisar man att man är ett vittne för den sanne Guden?

⁷ Vittnena måste vara odelat hängivna Jehova Gud och ha överlämnat sig åt honom genom Jesus Kristus såsom medlaren för det nya förbundet, på det att de må bli medlemmar av hans andliga Israel. Detta förpliktar dem att vara Jehovas vittnen, eftersom hans namn har blivit nämnt över dem och de bär hans namn. Men de måste bevisa att de verkligen är detta genom att bära vittnesbörd om hans namn, och därmed bevisar de sin tro genom sina gärningar. Fanns det några människor i vår tid som framlade något sådant bevis före år 1931?

 8, 9. a) Vad kan de som kanske tvivlar härpå göra? b) Varför är anklagelsen att Jehovas vittnen på ett godtyckligt sätt tolkat Jesaja 43:10 och tillämpat denna vers på sig själva en falsk anklagelse?

⁸ Envar som kanske tvivlar härpå bör undersöka Jehovas vittnens historia alltifrån år 1919, och i synnerhet från år 1926, fram till den 26 juli 1931, då vittnena antog denna benämning, så kommer han att finna att dessa hängivna, döpta kristna fyllde Jehovas fordringar på dem som skall vara hans vittnen. I en bok om religionen i Sovjetunionen, Religion in the Soviet Union, skriver den välkände journalisten och specialisten på politiska frågor Walter Kolarz på sidorna 338—344 om Kommunistrysslands kampanj för att utrota Jehovas vittnen. Hans inledande ord lyder emellertid så här:

Namnet ”Jehovas vittnen” har använts sedan 1931. Medlemmarna av sekten har hämtat det från några godtyckligt tolkade bibelställen, i synnerhet från Jesaja (43.10) ”I ären mina vittnen, säger Herren, och min tjänare, som jag har utvalt. ...” Detta har man ändrat till ”I ären mina vittnen, säger Jehova”. Jesus själv var ”Jehovas främsta vittne”. Fram till år 1931 var medlemmarna av sekten kända under en del andra namn, t. ex. ”bibelforskare” och ”russellianer” ...

⁹ Men i detta avseende kan Jehovas vittnen inte beskyllas för att som Kolarz påstår stödja sig på ”några godtyckligt tolkade bibelställen”, och de har inte ändrat eller bytt ut ordet ”Herren” mot namnet ”Jehova”. De har helt enkelt citerat sådana översättningar som Amerikanska standardöversättningen, Robert Youngs ordagranna översättning av bibeln, Helge Åkesons svenska översättning osv. i stället för den 300 år gamla Engelska auktoriserade översättningen, som utkom år 1611. Dessa översättningar återger inte Guds namn på felaktigt sätt.

Vittnen för Messias

10. För vem måste sanna kristna dessutom vara vittnen?

¹⁰ Det är riktigt att sanna kristna, sådana som Jehovas vittnen i denna tid är, måste vara vittnen för Jesus Kristus. Strax före sin himmelsfärd sade Jesus till sina lärjungar: Ni ”skola ... vara vittnen om dessa ting” (Luk. 24:48, NW) och: ”Ni skola vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och intill jordens avlägsnaste del.” (Apg. 1:8, NW) Och i bibelns sista bok heter det om de sanna kristna att de ”hålla Guds bud och hava arbetet att bära vittnesbörd om Jesus”. (Upp. 12:17, NW; 1:9; 19:10; 20:4) Fördenskull har Jehovas vittnen, också efter år 1931, fortsatt med att bära vittnesbörd om Jesus, och detta gör de därför att de vill ”hålla Guds bud”.

11, 12. a) Varför måste Jehovas vittnen bära vittnesbörd angående såväl Jehova som Jesus? b) Vad blev Jesus smord med, och av vem?

¹¹ Men i bibelns sista bok säger aposteln Johannes, som skrivit den, beträffande sig själv såsom en kristen: ”Johannes, vilken har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd.” (Upp. 1:1, 2, 1878) En sann kristen måste bära vittnesbörd om både Gud och hans Kristus eller Messias. Ingen människa bör glömma eller söka dölja det faktum att titeln Kristus eller Messias betyder ”den Smorde”. Om det är någon som blir smord, måste det finnas någon som smörjer denne. Om vi skall kunna bära fullödigt vittnesbörd om Jesus Kristus, måste vi således också bära vittnesbörd om den som smorde Jesus och gjorde honom till Kristus eller Messias. Vi måste bära vittnesbörd om den som verkställer smörjelsen såväl som om den som är föremål för den. Men vem var det då som smorde Jesus, och med vad smordes han — med olja eller med vad för något? Jesus själv säger oss vem som smorde honom. När man vid Jesu besök i en judisk synagoga räckte honom Jesajas bok, sökte han upp kapitel 61, verserna 1 och 2, och läste för de församlade följande ord på hebreiska:

¹² ”Herrens Jehovás Ande är över mig, ty Jehová har smort mig till att förkunna glädjebudskap för de förtryckta; ... till att utropa ett välbehagligt år från Jehova [Jehovas ynnests år, AS].” (Jes. 61:1, 2, Åk) Sedan Jesus läst dessa verser ur den hebreiska texten, i vilken Guds hebreiska namn förekommer (יהוה), började han sin predikan för judarna med att säga: ”I dag är detta skriftens ord fullbordat inför edra öron.” (Luk. 4:16—21) Jesus sade alltså offentligen att Herren Jehova hade smort honom med helig ande. När Jesus var här på jorden, smorde han inte sig själv med helig ande från himmelen. Tre och ett halvt år senare döpte han sina lärjungar med helig ande från himmelen, men Jesus döpte inte sig själv med anden. Herren Jehova gjorde detta; och Jesus sade att det var Herren Jehova som hade sänt honom att predika och att ”förkunna Jehovas ynnests år” (AS). Jesus och Jehova är således inte en och samme individ. Jehova är den som sänder; Jesus är den som blir sänd. Jehova är den som smörjer; Jesus är ”den Smorde”, Messias.

13. För vem var Jesus ett vittne, och hur bevisade han att han var detta?

¹³ Hela tiden frambar Jesus vittnesbörd om den som smort honom, nämligen om Herren Jehova. Jesus föddes med den förpliktelsen vilande över sig att han skulle vara ett vittne för Jehova, ty genom den judiska jungfrun Maria hade Jesus fötts till världen inom just den nation, till vilken Gud genom sin profet Jesaja hade sagt: ”I ären mina vittnen, säger Jehová, och min tjänare, vilken jag har utvalt.” (Jes. 43:10, Åk) När Jesus rannsakades inför den romerske ståthållaren Pontius Pilatus i en sak som gällde hans liv, sade han: ”Därtill är jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen.” (Joh. 18:37) Vittna för vems sanning? I sin sista bön tillsammans med sina apostlar sade Jesus till Gud i himmelen: ”Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17) Han avsåg Herren Jehovas sanning.

14. Vad sade Johannes om Jesus såsom ett vittne?

¹⁴ Alla skäl förelåg för att aposteln Johannes i bibelns sista bok skulle kalla Jesus Kristus ”det trovärdiga vittnet, den förstfödde bland de döda, den som är härskaren över konungarna på jorden. Honom som ... gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader.” (Upp. 1:5, 6) Och aposteln Johannes citerade Jesu ord till honom: ”Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse.” — Upp. 3:14.

15. Nämn en annan sak som förpliktade Jesus att vara ett vittne för Jehova.

¹⁵ För vem var Jesus Kristus ”det trovärdiga och sannfärdiga vittnet”? Genom sin födelse, varigenom han kom att tillhöra den nation, som orden i Jesaja 43:10—12 riktades till, var Jesus Kristus förpliktad att vara ett vittne för Jehova. Han fullgjorde också denna förpliktelse, ty hela den skriftliga redogörelsen över det som han sade och över alla de citat han gjorde från de hebreiska skrifterna bevisar att han var ett Jehovas vittne. Om denna fråga nu skulle riktas till Jesus Kristus: För vilken Gud är du ett vittne? skulle han svara: För Jehova! Han var och är alltjämt i himmelen det ”trovärdiga och sannfärdiga vittnet” för ”sin Gud och Fader”. — Upp. 1:5, 6.

16. Till vilka, förutom till judekristna, är orden i Jesaja 43:10—12 riktade?

¹⁶ I detta avseende måste alla hans lärjungar efterlikna honom, vare sig de är köttsliga judar eller hedningar. (1 Kor. 11:1) Hednakristna såväl som judekristna måste vara Jehovas vittnen, ty vid det tillfälle, då apostlarna och de äldre männen i församlingen höll ett möte i Jerusalem, var det på hednakristna som lärjungen Jakob tillämpade profetian i Amos 9:11, 12 och sade: ”Simeon har förtäljt, huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk, som kunde kallas efter hans namn. Därmed stämmer ock överens, vad profeterna hava talat; ty så är skrivet.” (Apg. 15:14, 15) Guds namn, Jehova, har alltså blivit nämnt över hednakristna såväl som över kristna vilka genom födelsen är judar, och fördenskull är orden i Jesaja 43:10—12 riktade till hednakristna, som hör till det andliga Israel, såväl som till judar, vilka blivit omvända och blivit Jesu Kristi lärjungar.

17. Om man i kristenheten skulle leva i överensstämmelse med ett visst anspråk, vad skulle då alla människor i kristenheten vara?

¹⁷ Detta är inte något försök att hämta benämningen Jehovas vittnen ”från några godtyckligt tolkade bibelställen”, såsom Kolarz säger. Guds heliga ande, som verkade genom lärjungen Jakob, visar att det måste finnas människor som är Jehovas vittnen, och den visar också vilka de är. Om man i kristenheten levde i överensstämmelse med sitt anspråk på att vara kristen, då skulle alla som tillhör kristenheten och bekänner sig vara kristna också vara Jehovas vittnen. Det går inte att komma ifrån detta.

Ingen Gud danad före eller efter

18. Hur menar kristenhetens präster sig vara Jehovas vittnen, och hur förklarar de orden i Jesaja 43:10?

¹⁸ Kristenhetens präster kan inte försvara sig med att säga att de är Jehovas vittnen i och med att de är Jesu vittnen, eftersom, såsom de säger, Jehova är Gamla testamentets namn på Jesus och Jesus alltså är Jehova och de (prästerna) rätt och slätt använder namnet Jesus i stället för namnet Jehova. De hänvisar till Jesaja 43:10, där Jehova inte bara säger ”I ären mina vittnen”, utan också (enligt 1878): ”Före mig är ingen Gud gjorda, och efter mig varder ingen.” Och även till vers 11, som lyder: ”Jag, jag är HERREN, och förutom mig finnes ingen frälsare.” Detta, säger prästerna, bevisar att Jehova och Jesus är en och samme Gud, eftersom Herren Jehova här säger: ”Förutom mig finnes ingen frälsare”, och Nya testamentet säger att Jesus är vår Frälsare.

19. Vad förbiser kristenhetens präster, när de argumenterar på detta sätt?

¹⁹ När dessa präster argumenterar på detta sätt, hänvisar de inte till den senare profetian i Obadja, vers 21, som lyder: ”Och frälsare skola draga upp på Sions berg till att döma Esaus berg. Och så skall riket vara HERRENS.” Lägg märke till här att det finns andra frälsare förutom Herren Jehova. Dessa präster hänvisar inte heller till följande skriftställen, som talar om andra frälsare: ”Och HERREN gav åt Israel en frälsare, så att de blevo räddade ur araméernas hand.” (2 Kon. 13:5) ”Efter din stora barmhärtighet gav du dem frälsare, som frälste dem ur deras ovänners hand.” (Neh. 9:27) ”Och de skola vara till tecken och vittnesbörd för HERREN Sebaot ..., då skall han sända dem en frälsare och försvarare, och han skall rädda dem.” (Jes. 19:20) Jehova kan alltså uppresa andra till att verka såsom frälsare.

20. Förklara hur Jesus är en frälsare för människosläktet.

²⁰ I överensstämmelse med detta förhållande vittnar bibeln om att Jesus Kristus bara var ett Jehova Guds redskap till frälsning för mänskligheten. I Apostlagärningarna 5:30—32 läser vi att de kristna apostlarna sade inför den judiska Sanhedrin: ”Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som I haden upphängt på trä och dödat. Och Gud har med sin högra hand upphöjt honom till en hövding och frälsare för att åt Israel förläna bättring och syndernas förlåtelse. Om allt detta kunna vi själva vittna.” I Apostlagärningarna 13:23 läser vi aposteln Paulus’ ord: ”Av dennes [Davids] säd har Gud efter sitt löfte låtit Jesus komma såsom Frälsare åt Israel.” I 1 Johannes 4:14 skriver aposteln: ”Och vi hava själva sett, och vi vittna om att Fadern har sänt sin Son till att vara världens Frälsare.” Om någon vill förfäkta att Jesus Kristus allena är Frälsaren, skulle det, när vi betänker alla dessa bibeltexter, innebära ett förnekande av att Gud, Jesu Kristi Fader, är en frälsare. Men Gud, Fadern, är den enda källan till frälsning, i det att han har sänt sin enfödde Son hit till jorden, på det att denne skulle bli människan Jesus Kristus och skulle dö såsom ett lösenoffer; och Gud, Fadern, uppväckte sin Son från de döda och frälste alltså även sin egen Son. — Hebr. 5:5—8.

21, 22. Hur argumenterar prästerna vidare, med utgångspunkt från Jesaja 43:10, och vad gör de då i själva verket?

²¹ Men kristenhetens präster, som inte är fullständigt tillfreds med det som här sagts, hänvisar på nytt till Jesaja 43:10, där Jehova vänder sig till sina vittnen och säger: ”Före mig är ingen Gud [El] danad, och efter mig skall ingen komma.” Sedan hänvisar de till Jesaja 9:6, där Jesus Kristus kallas ”Väldig Gud [El], Evig fader, Fridsfurste”, och så säger de att eftersom ingen Gud är danad före Jehova och ingen Gud skall komma efter Jehova, så bevisar detta att Jehova och Jesus är en och samme Gud och att Jehova är Jesus. De säger att detta också bevisar att Nya Världens översättning av den Heliga skrift är felaktig, när den återger Johannes 1:1 så här: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud”, dvs. en gud förutom Jehova.

²² När präster som håller på treenighetsläran för fram ett sådant argument, rycker de Jehovas ord i Jesaja 43:10 ur sitt sammanhang och avslöjar att de inte förstår vad det är som Jehova genom sin profet talar om här.

23, 24. Vad säger Jehova egentligen till Israel i Jesaja 43, och hur skall vi förstå verserna 10 och 11?

²³ I vers 1 i kapitel 43 låter Jehova Jesajas folk få veta att han (Jehova) är Jakobs nations eller folks Skapare, att det är han som har danat Israels nation. Jehova skapade och danade detta folk, denna nation. Det var inte Israels nation som skapade och danade Jehova såsom sin Gud. Andra nationer, hednanationer, hade danat gudar åt sig och hade gjort bilder eller beläten som representerade dessa deras gudar, men så förhöll det sig inte med Israels nation och med deras Gud, Jehova. På grund av detta viktiga förhållande utmanar Jehova nationernas många gudar och bjuder dessa gudar att ställa fram sina vittnen för att betyga och bevisa att de verkligen är gudar, som haft vetskap om vad som skulle hända i framtiden och som nu förutsäger framtiden. Men Israels nation kunde hänvisa till många verkliga historiska fakta beträffande sin Gud till bevis för att han är en verklig, levande Gud, även om han inte tillåter att man gör något avgudabeläte som skulle föreställa honom. Jehova säger alltså israeliterna att de är hans vittnen och är hans tjänare, som han har utvalt. Varför det?

²⁴ Jehova förklarar detta, då han säger: ”På det att ni må känna och hava tro på mig och för att ni må förstå att jag är densamme. Före mig fanns det ingen Gud danad, och efter mig fanns det fortfarande ingen. Jag — jag är Jehova, och förutom mig finnes ingen frälsare.” (Jes. 43:10, 11, NW) Jehova, som är Gud för sitt utvalda folk, är inte lik hednanationernas skapade, danade gudar. I Jesaja 43:10 sade inte Jehova något i den här stilen: ”Jag danade inte en Gud före mig, och jag danade inte någon Gud efter mig.” Nej, utan han sade: ”Före mig fanns det ingen Gud danad”, dvs. av några andra. Han talar alltså om andra individer, som danar gudar åt sig.

25—27. Vad säger nu Jehova om metall-, sten- och trägudars ställning såsom gudar?

²⁵ Att Jehova här talar om att icke-judiska nationer skapar gudar åt sig och gör avgudabeläten av metall, sten eller trä, som skall föreställa dessa, det framgår mycket klart och tydligt av den text som omger Jesaja 43:10. Sedan Jehova i den återstående delen av kapitel 43 talat om att han ämnar befria sitt folk från Babylon, dit de skall drivas i landsflykt på grund av sin synd och ohörsamhet mot honom, säger Jehova vidare i det därpå följande kapitlet:

²⁶ ”Dock hör nu, Jakob, min tjänare, och Israel, på vilken mitt val fallit. Så säger Jehová, som har gjort och danat dig från moderlivet [där du gjordes och danades] och som hjälper dig: ... Frukten icke och rädens icke. Har jag icke av ålder låtit dig höra det och förkunnat det? Och I ären mina vittnen. Finnes någon Gud utom mig? Men ingen klippa finnes, jag känner ingen.” — Åk.

²⁷ ”Avgudamakarna äro allasammans idel tomhet, och deras kära gudar kunna icke hjälpa. Deras bekännare se själva intet och förstå intet; därför måste de ock komma på skam. Om någon formar en gud och gjuter ett beläte, så är det honom till intet gagn. Se, hela dess följe skall komma på skam; konstnärerna själva äro ju allenast människor. ... Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glöden, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till äventyrs får han därvid svälta, så att han bliver vanmäktig, och försaka att dricka, så att han [smeden som gör ett avgudabeläte av metall] bliver matt.” Hur skulle då en smed, som blir törstig och som blir hungrig och vanmäktig, av metall kunna dana en gud som inte blir matt och vanmäktig?

28. Hur framhåller han den stora dårskapen hos dem som tillber trägudar?

²⁸ Därpå talar Jehova vidare genom sin profet Jesaja om träsnidaren, som gör en gud av trä. I detta syfte väljer han ut ett fint träd, vars trä han kan använda. ”Därjämte förfärdigar man en gud därav och tillbeder den, man gör därav ett beläte och faller ned för det. ... Man bönfaller inför det och säger: ’Rädda mig, du är min gud.’” Men resten av träet från just detta träd blir inte till en gud, utan träsnidaren bränner upp det i en eld, vid vilken han värmer sig eller bakar bröd eller steker kött. Träsnidaren hejdar sig inte och brukar eftertanke och säger vid sig själv: ”En del därav [av trädet] har jag bränt upp i eld, och på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har så ätit; skulle jag då av återstoden göra en styggelse [ett avgudabeläte]?” Hur skulle ett sådant avgudabeläte av trä, som träsnidaren kan bränna upp i eld, kunna vara en gud? — Jes. 44:1—29.

29, 30. Vad säger Jehova därefter till sina vittnen, och vad förutsäger han sedan till ytterligare bevis för att han är en den sanna profetians Gud?

²⁹ Efter denna klara och enkla bevisföring riktar Jehova Gud sig till sitt utvalda folk och säger: ”Tänk härpå, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare; jag har danat dig [inte du mig], ja, du är min tjänare, Israel, du varder icke förgäten av mig. Jag utplånar dina överträdelser såsom ett moln och dina synder såsom en sky [så att jag inte kan se dem från himmelen]. Vänd om till mig, ty jag förlossar dig.” — Jes. 44:21, 22.

³⁰ Därpå förutsäger Jehova Gud, förlossaren, mer än 190 år i förväg själva namnet på den som skulle omstörta det mäktiga babyloniska världsväldet och befria hans folk därifrån, så att det kunde återvända hem och återuppbygga Jerusalem och templet där i staden. Jehova namngav Cyrus, den persiske erövraren, som världshistorien uppger vara den som omstörtade Babylon år 539 f. Kr. och därpå frigav de judiska fångarna. Jehova förlossade alltså sitt folk. (Jes. 44:23—28) Är inte detta ett av de många fakta som bevisar att Jehova är Gud, en den sanna profetians Gud? Jo, förvisso!

31. a) Vad är alltså den rätta innebörden av orden i Jesaja 43:10? b) Men vad sade Jehova att han skulle göra sin enfödde Son till?

³¹ Vad har vi då funnit, om vi nu återgår till Jesaja 43:10? Jo, att jordens hednanationer inte existerade före Jehova, och fördenskull hade ingen gud danats av några avgudadyrkande nationer före Jehova, som inte har haft någon begynnelse. (Ps. 90:2) Inte heller har det bland alla de nationer, som kom till efter syndafloden på Noas tid för 4.300 år sedan, funnits någon verklig, levande gud, som kunnat profetera sant och som blivit danad av nationerna. Efter Jehova har det således alltjämt inte funnits någon Gud sådan som han. Men i överensstämmelse med sin egen profetia i Jesaja 9:6, som uttalades på 700-talet före Kristus, tillkännagav Jehova sitt uppsåt att göra sin enfödde Son till en som är ”Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste”. Jehova lät inte denna profetia gå i uppfyllelse på Jesajas tid eller det år då han uttalade orden i Jesaja 43:10, 11. Men när lät då Jehova profetian i Jesaja 9:6, 7 gå i uppfyllelse? Jehova Gud lät denna profetia gå i uppfyllelse på sin Son under första århundradet av vår tideräkning, på denne Guds Son som blev Jesus Kristus.

32. Vilken slutsats kommer vi då till med avseende på Jehova Gud?

³² Finns det väl då någon Gud lik Jehova, Herren Jesu Kristi Fader? Nej, vi kan bära vittnesbörd om att det inte finns någon. Alltjämt är det sant och rätt att såsom den sanna profetians allsmäktige Gud är han den förste och den siste, och inga skapelser i himmelen eller på jorden kan dana någon gud lik honom; ingen skapelse kan göra sig till en gud jämförbar med Jehova. Såsom det är skrivet i Jesaja 44:6, 7: ”Så säger Jehová, Israels konung, och hans befriare, härskarors Jehová: Jag är den förste, och jag är den siste, och utom mig är ingen Gud. Och vem talar, såsom jag har gjort, alltsedan jag lät urtidsfolket framträda? Må han förkunna det och lägga det fram för mig. Ja, må de förkunna det tillkommande, vad som skall ske.” — Vers 6 enl. Åk.

33. a) Har det funnits någon Gud som kunnat besvara Guds utmaning och kunnat bevisa sig vara Gud? b) Vad bör fördenskull var och en av oss besluta sig för att vara?

³³ Intill denna dag har ingen gud som dyrkas av de världsliga nationerna besvarat Guds utmaning. Inte en enda av deras gudar har ställt fram vittnen och givit dessa vittnesbörd till bevis för att han är en gud. Men Jehova, utmanaren, har å sin sida givit sina representanter vittnesbörd till bevis för att han är Gud. I Guds heliga ord, bibeln, och i bestyrkta historiska skildringar har vi klara bevis för att Jehova är Gud. Om du inte är ateist eller agnostiker, utan du tillhör någon religionsriktning inom eller utanför kristenheten, då gäller denna fråga dig: För vilken Gud är du ett vittne? Oberoende av hur hela den övriga världen besvarar denna fråga, svarar vi, Herren Jesu Kristi efterföljare och efterliknare, så här: Vi är Jehovas kristna vittnen!

[Fotnot]

[Bild på sidan 304]

Av en del av träet gör han en gud att tillbedja inför och av en annan del gör han upp eld för att tillaga sin mat