”Ditt ord är sanning”

Från Joppe till Caesarea

BIBELNS skildring är nära sammanlänkad med landområdena i det nuvarande Israel och Jordanien. Inte bara städer, utan också höjder, berg, dalar, källor, floder, ökentrakter och hav, figurerar i den bibliska redogörelsen. Därför är det lättare att föreställa sig dessa händelser, om man har sett det land där de utspelade sig.

Vakna!:s korrespondent i Israel gjorde denna iakttagelse när han reste från Joppe till Caesarea. När vi följer med honom på hans resa lägger vi märke till att de forntida händelser som omtalas i bibeln blir mycket verkligare för oss.

Joppe (numera känt som Jaffa) är en förstad på sydsidan av Tel Aviv. När vi står på toppen av den höga klippudden och blickar ut över det forntida hamnområdet kan vi föreställa oss hur det såg ut i forna dagar. Till denna hamn kom skeppslaster med libanesiskt cederträ till Salomos tempel. Profeten Jona, som försökte fly från sitt uppdrag, gick här ombord på ett skepp som skulle till Tarsis. I denna stad bildades en kristen församling i det första århundradet. Dorkas (Tabita), en kvinna som ”överflödade i goda gärningar”, var ansluten till denna församling. Det var också här som aposteln Petrus uppväckte henne från de döda. — Apg. 9:36—42.

Beträffande aposteln Petrus’ vistelse här år 36 v.t. säger bibeln: ”Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en garvare, vid namn Simon”, som hade ”ett hus vid havet”. (Apg. 9:43; 10:6) Ett av kristenhetens kyrkosamfund äger ett litet hus, som byggdes på 1700-talet v.t. på vad som påstås vara den plats där Simons hus låg. Det finns emellertid ingen metod att identifiera några ursprungliga tomter. Men när vi går uppför den yttre trappan, som leder till det platta taket, kan vi föreställa oss något av den scen som beskrivs i Apostlagärningarna, kapitel 10, då Petrus ”vid sjätte timmen [gick] upp på taket för att bedja”. Det var på taket till Simons hus som Petrus fick en klargörande syn angående det tillbörliga i att predika för icke-judar. — Apg. 10:9; 15:14.

Sedan Petrus fått denna syn fick han anvisning att bege sig norrut, till den romerske officeren Kornelius hus i Caesarea, i sällskap med två av Kornelius’ tjänare och under soldateskort. ”Och några av bröderna i Joppe följde med honom.” (Apg. 10:23) Där i Caesarea träffade han de första oomskurna hedningar som blev troende kristna.

När vi färdas ut ur Jaffa och Tel Aviv och över Saronslätten, ser vi på vänstra sidan sanddyner och glimtar av Medelhavets blå vatten. På högra sidan reser sig Samariens höjder.

Vi kör norrut och lägger märke till att citruslundar, vingårdar, handelsträdgårdar, fiskodlingsdammar och veteåkrar fyller hela detta område. Mindre än en timme efter det att vi lämnat Jaffa kommer vi till Caesarea.

Aposteln Paulus passerade genom Caesarea åtminstone tre gånger på sina resor till och från Jerusalem och tillbringade då en del tid tillsammans med den kristna församlingen där. (Apg. 9:30; 18:22; 21:8—16) Dessutom satt han i fängelse där i två år (56 till 58 v.t.), varefter han avseglade till Rom med ett handelsfartyg. — Apg. 23:23—27:1.

Vi läser också i bibeln om hur Herodes Agrippa I plötsligt dog till följd av en dom från den allsmäktige Guden; vidare om de romerska landshövdingarna Felix och Festus — allesammans i Caesarea. Caesarea var alltså en betydande romersk stad, ett administrativt centrum och en militär garnisonsort såväl som en livlig sjöfartshamn.

Men vad kan man i våra dagar se på denna forntida plats? Omfattande lämningar daterar sig från korsfararnas tid. Men arkeologerna har grävt djupare i sanden och har på så sätt också grävt fram många romerska byggnader. Den gata vi färdas på in i staden är belagd med romersk gatsten, som är räfflad för att ge hästarna ordentligt fäste för hovarna. Detta var huvudgatan, som gick ner till hamnen i forna tider. Apostlarna Paulus och Petrus måste ha gått fram och tillbaka här under sina besök.

Närmare hamnen klättrar vi upp på en höjd och tittar ner i ett utgrävningsområde, där ett romerskt tempel som helgats åt Augustus och andra romerska byggnader kommit i dagen. Från denna kulle kan vi se hur omfattande den romerska staden var; den mera sentida korsfararstaden upptog bara omkring en sjättedel av den tidigare stadens yta.

En blick på hamnen bekräftar att det inte var någon liten bedrift att inhängna en konstgjord hamn av betydande storlek på denna kala, sandiga kustremsa. Josefos beskriver hur jättelika stenblock sänktes ner för att bilda en stor vågbrytare och en omfattande kaj. När vi står här och iakttar fiskarna, som kastar ut sina revar och småpojkarna som springer omkring och plaskar i strandkanten, låter vi fantasin föra oss tillbaka 1.900 år i tiden.

Tänk dig en grupp kristna från församlingen där på platsen, som samlats för att vinka farväl åt en avresande besökare eller för att välkomna till sin krets sådana resande förkunnare som Paulus, Silas och Barnabas. Någonstans här stod Paulus och Lukas medan de väntade på att få gå ombord på ett fartyg som var destinerat till Rom, där Paulus skulle bära vittnesbörd om den uppståndne Jesus Kristus inför kejsarens domarsäte. Det är verkligen intressant att stå vid Caesareas kust och tänka sig tillbaka i tiden.

Men det finns ännu mer att se, och vi går vidare. Cirkelformiga teatrar med talrika bänkrader var kännetecknande för de romerska städerna; Herodes försåg denna stad med en sådan teater, som fortfarande till stor del står kvar. Fram till år 1960 låg den begravd under sanddynerna; men den har nu grävts fram och restaurerats, så att man på sommarkvällarna kan hålla konserter och andra föreställningar här. Akustiken är utmärkt i denna typ av byggnader. Om någon klättrade ända upp till yttersta kanten av den översta bänkraden, skulle han med lätthet kunna höra vartenda ord av vårt samtal, medan vi står här på den återuppbyggda scenen.

Något av intresse för bibelforskare var den stentavla man år 1961 fann, medan man höll på att gräva fram teatern. Den bär en inskrift på latin, som innehåller namnet på den man som var romersk landshövding när Jesus Kristus blev avrättad — nämligen Pontius Pilatus. Det är den första inskrift man funnit i samband med detta.

En annan plats av intresse ligger i norra kanten av det ursprungliga stadsområdet. Det är en välbevarad akvedukt, en upphöjd, dubbel kanal, som förde färskvatten från avlägsna källor som ett tillskott till reservoarerna och brunnarna på platsen. Dess svaga lutning, som åstadkoms av pelarna och valvbågarna, är ett mästerverk av ingenjörskonst. Sanddynerna övertäckte den och bevarade den från tidens tand fram till våra dagar.

Det finns fortfarande mycket som är orört av arkeologens spade. Men det vi har haft tillfälle att se har varit intressant, och det passar alltsammans mycket bra in i den bibliska redogörelsen, vilket utgör ett starkt vittnesbörd om dess tillförlitlighet. Budskapet i den Heliga skrift förtjänar sannerligen vår uppskattning och allvarliga uppmärksamhet.