”Himmelrikets nycklar” och den ”stora skaran”

1. Vilka frågor uppstår beträffande Filippus med avseende på år 36 v.t., eftersom han slutligen bosatte sig i Caesarea?

ÅR 36 v.t. inträffade i Caesarea på Medelhavets östra strand en markerad händelse i den kristna historien. Om evangelieförkunnaren Filippus redan var bosatt där det året vet vi inte med säkerhet. Ifall han var det, hur kom det sig då att han inte blev använd i förbindelse med en viss officer vid den italienska truppstyrkan som då var förlagd där? Filippus var före aposteln Petrus i att utföra kristen verksamhet i Samaria, och varför var förhållandet nu inte detsamma i Caesarea år 36 v.t.? De inspirerade heliga skrifterna ger oss svaret.

2. När avskaffades det mosaiska lagförbundet, och hur länge gavs det likväl fortfarande företräde åt de omskurna judarna?

² Lagförbundet, som Mose hade förmedlat mellan Jehova Gud och Israel vid Sinai berg i Arabien, avskaffades på grundval av Jesu Kristi, Abrahams och kung Davids avkomlings, död på pålen. Detta inträffade tre och ett halvt år efter det att Jesus blivit döpt i vatten och smord med Guds ande år 29 v.t. Men Jehova fortsatte likväl att ge företräde åt de köttsliga judarna och samariterna också under en period av ytterligare tre och ett halvt år, varigenom profetian i Daniel 9:24—27a uppfylldes. Denna ”vecka”, denna tid av sju år, slutade i den sjunde månmånaden (Tischri) år 36 v.t. Från och med då skulle Abrahams israelitiska avkomlingar placeras på samma andliga nivå som folk i de icke-judiska nationerna, de oomskurna hedningarna. Därefter skulle Abrahams Gud inte mer ge judarna något företräde! Hur blev detta klart och tydligt bevisat år 36 v.t.?

3. a) Var befann sig aposteln Petrus vid den tiden, och varför? b) Varför blev Petrus kritiserad av de omskurna jude-kristna i Jerusalem för sitt ovanliga handlingssätt?

³ Det var ungefär vid den tiden som Petrus, på ivrig begäran av den kristna församlingen i hamnstaden Joppe, hade kommit och uppväckt den jude-kristna välgörarinnan Dorkas från de döda. Han uppehöll sig då några dagar hos garvaren Simon. (Apg. 9:36—43) Vid den här tiden var en oomskuren hedning icke önskvärt umgänge för en jude, ja, faktiskt i lika hög grad som en från Guds folks församling utesluten person. (Matt. 18:17) Fram till den här tiden hade därför den jude-kristne Petrus aldrig självmant gått in i en oomskuren hednings hus. (Så var det utan tvivel också med evangelieförkunnaren Filippus.) Följaktligen var det så att när de oomskurna jude-kristna i Jerusalem senare fick höra att Petrus slutligen hade gått in i en hednings hem, kritiserade de honom och sade att ”han hade gått hem till män som inte var omskurna och hade ätit med dem”. — Apg. 11:3.

4. Hur förklarade den jude-kristne aposteln Petrus sina känslor, sedan han hade gått in i ett hedniskt hem i Caesarea?

⁴ Också Petrus, som visserligen nu i några år hade varit en kristen apostel, sade till värden i vars hus i Caesarea han hade tvekat att sätta sin fot: ”Ni vet mycket väl hur olagligt det är för en jude att sluta sig till eller närma sig en man av en annan ras.” (Apg. 10:28, NW; Jerusalem Bible; The New English Bible) Hedniska raser ansågs befläckade eller orena.

5, 6. Vilka fakta framlade Petrus för att försvara sitt kritiserade handlingssätt i Caesarea?

⁵ För att försvara sig måste Petrus redogöra för fakta inför apostlarna och andra omskurna jude-kristna i Jerusalem. Vilka var då dessa fakta? Att Petrus inte självmant hade satt i gång den här verksamheten. Han hade handlat i lydnad för Jehova Gud.

⁶ När Petrus var i garvaren Simons hus i Joppe, lät Gud Petrus få en syn för att klargöra att det som Gud nu hade renat, det skulle Petrus inte fortsätta att kalla orent. Därpå kom tre män, utsända av den italienske centurionen Kornelius i Caesarea, till huset där Petrus uppehöll sig och frågade efter honom. Gud uppmanade nu denne jude-kristne apostel att följa med dem, ”utan att alls tveka, eftersom jag har skickat dem”. Sex av de omskurna jude-kristna i församlingen i Joppe följde med Petrus uppåt kusten till Caesarea. Följande dag, när de kom in i den hedniske centurionen Kornelius’ hus, förklarade Kornelius att Guds ängel hade visat sig för honom och uppmanat honom att sända efter Petrus i Joppe och tillagt: ”Han skall tala de ting till dig, genom vilka du och hela ditt hus må frälsas.” — Apg. 10:1—33; 11:14.

7. Hur långt hann Petrus i sitt tal till hedningarna i den italienske centurionen Kornelius’ hus?

⁷ Fullständigt omedveten om vad som skulle inträffa började Petrus avge budskapet om Jesu Kristi jordiska förkunnargärning, hans död och hans uppståndelse från de döda genom Guds allsmäktiga kraft. I sitt tal hade Petrus hunnit så långt som till att säga: ”Denne är den som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över de levande och de döda. Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får förlåtelse för synder genom hans namn.” — Apg. 10:34—43.

8. Vilket bevis gav Gud, medan Petrus ännu talade, för att han nu lät oomskurna troende hedningar få tillträde till den av anden pånyttfödda församlingen?

⁸ I den stunden gav Jehova Gud bevis för att han nu lät troende hedningar, fastän de var oomskurna, få tillträde till församlingen av de av anden pånyttfödda kristna, för vi läser: ”Medan Petrus ännu talade om dessa ting, föll den heliga anden på alla som hörde ordet. Och de trogna som hade kommit tillsammans med Petrus, vilka var av de omskurna, blev förundrade, därför att den heliga andens fria gåva nu blev utgjuten också över folk av nationerna. De hörde dem nämligen tala med tungor och förkunna Guds storhet.” — Apg. 10:44—46.

9. Hur beskrev Petrus, när han berättade om detta i Jerusalem, hur den heliga anden hade verkat i Caesarea, och vad jämförde han detta med?

⁹ När Petrus själv berättade om detta i Jerusalem, sade han: ”Men när jag började tala, föll den heliga anden på dem alldeles som den gjorde också på oss i början [vid pingsten år 33]. Då mindes jag Herrens uttalande, hur han brukade säga: ’Johannes för sin del döpte med vatten, men ni skall bli döpta i helig ande.’ Om alltså Gud har gett dem samma fria gåva som han också har gett oss som har utövat tro på Herren Jesus Kristus, vem var väl då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?” — Apg. 11:15—17.

10. Vad befallde Petrus nu att man skulle göra med dessa oomskurna hedningar, och varför?

¹⁰ Vad gjorde därför Petrus nu? ”Därpå kände sig Petrus manad att säga: ’Kan väl någon [av de sex jude-kristna som åtföljde Petrus] förbjuda vatten så att dessa, som har fått den heliga anden alldeles som vi [omskurna jude-kristna], inte skulle bli döpta?’ Därmed befallde han att de skulle döpas i Jesu Kristi namn.” — Apg. 10:46—48.

11. a) Vilken verksamhet kunde de av anden pånyttfödda hedniska troende från och med då ta del i? Varför? b) Hur kan man säga att den heliga andens verkan var densamma vid tre olika tillfällen, med tre klart åtskilda grupper av troende?

¹¹ Så gick det till att ”Gud för första gången vände sin uppmärksamhet till [de oomskurna] nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn”. (Apg. 15:14) Det var vid det här tillfället, i den oomskurne centurionen Kornelius’ hus i Caesarea, som Petrus tog i bruk en annan av ”himmelrikets nycklar”, den tredje nyckeln. Från och med då kunde Jesu med anden smorda lärjungar vara vittnen om honom ”till jordens mest avlägsna del”. (Apg. 1:8) Vad Gud hade öppnat med hjälp av nyckelinnehavaren Petrus förblev öppet för att ett världsomfattande vittnande skulle kunna utföras. Det var i överensstämmelse med detta som Guds heliga ande ”föll ... på” (grek.: epipípto) tre klart urskiljbara grupper av troende: 1) på de 120 döpta lärjungarna och, efteråt, på omkring 3.000 omvända judar, alla i Jerusalem på pingstdagen år 33 v.t.; 2) på de döpta samariterna, men först efter det att apostlarna Petrus och Johannes hade kommit och betjänat dem; och 3) på de troende hedningar som var samlade i Kornelius’ hus i Caesarea år 36 v.t. — Apg. 1:15; 2:1—4, 38, 41; 8:15—17; 10:44, 45; 11:15, 16.

EN VÄG ÖPPNAS FÖR DEN ”STORA SKARAN”

12. Vad har Jehova tagit ut bland vilka sedan den tiden?

¹² Ned genom århundradena sedan dess har Jehova tagit ut ett ”folk för sitt namn” bland omskurna judar, omskurna samariter och oomskurna hedningar. (Am. 9:12) Detta folk för Jehovas namn skulle bara utgöra 144.000, och de skulle komma att förenas med Jesus i hans himmelska rike. — Upp. 7:4—8; 14:1—3.

13. Vad framhölls i publikationerna Föda för tänkande kristna och Den gudomliga tidsåldersplanen om olika naturer och olika slag av frälsning för dessa?

¹³ I september 1881 utkom (på engelska) ”Vakttornspublikationen” Food for Thinking Christians (Föda för tänkande kristna). Något senare, år 1886, utkom (också på engelska) boken Den gudomliga tidsåldersplanen. De här båda publikationerna påvisade att den andliga naturen och den mänskliga eller jordiska naturen är klart åtskilda. Frälsningen för den av anden pånyttfödda församlingen om 144.000 till himmelen skulle följaktligen vara annorlunda än återlösta människors frälsning till liv på en paradisisk jord. Likväl skulle Jesu Kristi lösenoffer vara grundläggande för båda slagen av frälsning.

14. Vad betonades i det offentliga föredrag som hölls i Los Angeles i Kalifornien söndagen den 24 februari 1918?

¹⁴ Den 24 februari 1918, medan första världskriget ännu pågick, höll J. F. Rutherford i egenskap av president för Watch Tower Bible and Tract Society ett offentligt föredrag i Los Angeles i Kalifornien i USA. Ämnet var ”Millioner som nu leva skola aldrig dö”. När första världskriget var över, blev stoffet i detta häpnadsväckande tal tillgängligt i tryck för allmänheten. Den här framställningen betonade att det skulle komma att finnas rättfärdighetsälskande människor på jorden, som skulle skonas till livet under den stundande dagen för Guds vrede. De skulle få överleva in i Guds nya ordning och få möjlighet att aldrig behöva dö bort från jorden, som skulle omvandlas till ett paradis.

15. Vad framhölls i talet år 1923 i Los Angeles över Jesu liknelse om fåren och getterna?

¹⁵ Återigen var det i Los Angeles som det år 1923 hölls ett konvent, där presidenten för Watch Tower Bible and Tract Society talade om Jesu liknelse om fåren och getterna. Med hjälp av bibeln fastslog han att de symboliska ”fåren” i denna liknelse är de som nu, under den nuvarande ”ändens tid”, på olika sätt gör gott mot Jesu andliga, pånyttfödda bröder. Som belöning för detta skulle dessa, som gör gott, bli bevarade igenom den annalkande Harmageddonstriden, och den förhärligade ”Människosonen”, den himmelske kungen Jesus Kristus, skulle föra dem in i sitt tusenårsrikes jordiska domän. (Matt. 25:31—46) Detta så att säga förgyllde de jordiska förhoppningarna för många fårlika människor som gjorde gott mot Kristi ”bröder”, som om de gjorde detta direkt mot honom.

16, 17. Varför var det inte någon alldaglig händelse, när höjdpunkten i denna utveckling av insikt i bibeln kom 12 år senare?

¹⁶ En höjdpunkt i denna utveckling av insikt i bibeln kom emellertid 12 år senare. Det visade sig att detta inte var någon alldaglig händelse i den mänskliga historien. Den stora ekonomiska depressionen gick då på sitt sjätte år. Det romersk-katolska ”heliga året” 1933 hade inte lyckats infria löftet om ”fred och välgång”. Till följd av konflikter med det etiopiska kejsardömet förberedde det fascistiskt styrda Italien krig, och den 3 oktober 1935 ryckte italienska trupper in i Etiopien. Adolf Hitlers diktatur i Tyskland gick på tredje året, och han förföljde grymt Jehovas vittnen. Den 7 oktober 1934 hade han medelst hundratals telegram från jordens alla hörn blivit varskodd om att ifall han inte slutade upp med att förfölja dem, skulle Jehova tillintetgöra både honom och hans nazistparti. Men getlikt beslutade han sig för att utrota denna ”avföda” av opolitiska kristna ur Tyskland.

¹⁷ Under 1935 började Amerikas president, Franklin D. Roosevelt, få svårigheter i förbindelse med den kommitté som han hade tillsatt, NRA (National Recovery Administration), för att verka för ett industriellt återuppbyggnadsprogram, och beslutsfattare gav efter för påtryckningar från Katolsk aktion. Sovjetunionen styrdes av ett ”kraftkarls”-välde under Josef Stalin. Kejsardömet Japan hade, som svuren motståndare till kommunismen, trevare ute hänemot en olycksbringande ”trippelallians” med det fascistiskt styrda Italien och det nazistiskt styrda Tyskland, som blev till axelmakterna. Andra världskriget förbereddes!

18. Var höll Jehovas vittnen ett konvent på försommaren år 1935, och vilket ämne behandlades i det offentliga föredraget?

¹⁸ Även om förhållandena var kritiska världen utöver år 1935, när det gällde nationernas styrelse, var nu en särskilt glädjande och spännande tid inne för Jehovas vittnen. Från 30 maj till och med 3 juni höll de ett konvent i Washington, D. C., Amerikas huvudstad, sätet för Förenta staternas regering, detta lands olika styrande organ. Ämnet för det offentliga föredrag, som hölls på söndagen den 2 juni, var ”Världens styrelse”, och det radierades till Storbritannien, Europas fastland, Afrika och många öar i världshaven. — Se The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern) för 29 augusti 1935.

19. Medlemmarna av vilken klass blev identifierade på fredagseftermiddagen den 31 maj, och vad skulle denna klass få erfara i förbindelse med den ”stora vedermödan”?

¹⁹ Tidigare, på fredagseftermiddagen den 31 maj, fick konventdeltagarna lyssna till ett fängslande tal. På grund av att det var mycket viktigt sändes det samtidigt över två radiostationer. Fårlika människor, intresserade av evigt liv på en paradisliknande jord, var särskilt inbjudna att närvara vid konventet. Alla konventdeltagarnas intresse fångades av ett ämne som dittills hade varit missförstått, nämligen den ”stora skaran”, som aposteln Johannes fick se i en syn enligt Uppenbarelseboken 7:9—17. Till särskilt stor glädje för den synliga och den osynliga åhörarskaran blev medlemmarna av denna ”stora skara” identifierade. Det framhölls att de inte är en pånyttfödd klass av kristna som skall komma till himmelen. De är den jordiska ”får”-klassen i Jesu liknelse som är återgiven i Matteus 25:31—46. De får överleva på jorden, och det är på så sätt som de ”kommer ut ur den stora vedermödan”. — Upp. 7:14.

20. Vad måste de som önskade vara framtida medlemmar av den ”stora skaran” göra, och vad skulle de, sedan de gett ett yttre vittnesbörd om detta, inte förvänta att anden skulle göra?

²⁰ Det var deras plikt att ta ståndpunkt för Jehovas rätte herde, Jesus Kristus. De skulle ge uttryck åt att de tagit denna ståndpunkt genom att ”inviga” eller överlämna sig åt Jehova genom Kristus. Enligt bibeln skall ett yttre vittnesbörd ges om ett sådant överlämnande, och det skall ske genom dop i vatten i Faderns, Sonens och den heliga andens namn. (Matt. 28:19, 20) Om några således önskade vara framtida medlemmar av den ”stora skaran”, borde de följaktligen nu överlämna sig och symbolisera sitt överlämnande genom dop i vatten. (Vakttornet för 15 oktober 1934, sidan 314, paragraf 34) Det var inte att vänta att Guds ande, efter deras dop, skulle falla på dem och pånyttföda dem till himmelskt liv, vilket de inte sökte.

21. Vad förmåddes flera hundra att göra följande dag på grund av detta avslöjande, och vilken ”hjord” vällde de in i?

²¹ Verkan av detta avslöjande var elektriserande, i synnerhet för de fårlika som längtade efter att klart och tydligt förstå vilken plats de intog i Jehovas anordning. De upplivades därför till handling genom att den ”stora skaran” blev identifierad. Dagen därpå, lördagen den 1 juni, var planerad för att ge tillfälle till dop i vatten. Vilken glädje de 840 personer kände som då blev döpta, flertalet av dem med den förhoppningen att av Jehova bli bestämda att tillhöra den framtida ”stora skaran”! Denna dopförrättning blev en iögonenfallande händelse. Det var som om slussportar hade öppnats och stora skaror vällde fram för att offentligt bekänna sitt förhållande till Jehova och komma in i den rätte herdens ”enda hjord” för att ansluta sig till den rätte herdens andliga ”bröder”. — Joh. 10:16; Matt. 25:34.

22. a) Vilken ”nyckel” hade tagits i bruk, och vilken verkan fick det? b) Vilken styrelse eller regering riktades deras uppmärksamhet på följande dag, och hur skulle de hälsa denna regering?

²² Det var som om den ”trogne och omdömesgille slavens” klass hade gjort bruk av en ”kunskapens nyckel” (Matt. 24:45—47; Luk. 11:52) och för framtida medlemmar av den ”stora skaran” hade öppnat dörren till underbara privilegier. Om de tog vara på dessa privilegier, skulle det medföra att de kunde få komma ”ut ur den stora vedermödan” och komma in på en renad jord under dess av Kristus utövade nya styrelse över världen. Deras uppmärksamhet riktades på denna styrelse följande dag genom det offentliga föredrag som behandlade ämnet ”Världens styrelse”, ett ämne så väl anpassat till den då rådande världssituationen. Föredraget varskodde på ett tidigt stadium den stora synliga åhörarskaran och de oändligt många flera radiolyssnarna om den tillintetgörelse som hotar alla av världens människor frambragta jordiska regeringar eller styrelser i Guds krig, Harmageddonkriget. Vidare framhävde talet Jehovas teokratiska styrelse eller regering under Kristus såsom det enda hoppet för hela mänskligheten. Den sades vara den gudomliga regering som den ”stora skaran” skall hälsa såsom sitt härliga hopp! a

23. a) Hade dörren nu stängts för de troende, som är lämpade för himmelriket, genom att ”kunskapens nyckel” togs i bruk? b) Vad kan anföras som tydligt bevis på hur det förhöll sig med detta?

²³ Men när ”kunskapens nyckel” på det här sättet togs i bruk, hade då den dörr, som bereder lämpade troende tillträde till himmelriket, samtidigt stängts? Nej, för det är Jesus Kristus som har ”Davids nyckel”, och han är den ende som kan stänga en sådan dörr. Det var fortfarande möjligt för vissa personer att få tillträde till himmelriket enligt Guds vilja. Som ett tydligt bevis på detta har vissa medlemmar av den smorda kvarlevan av Jehovas vittnen blivit döpta i vatten under år som följt på detta viktiga avslöjande om den ”stora skaran” på försommaren år 1935 och publiceringen av detta avslöjande i tidskriften The Watchtower (på svenska i Vakttornet för 1 och 15 oktober 1935). — Upp. 3:7; Luk. 11:52; Matt. 23:13.

24. a) Vad kommer att hindra att fler människor sluter sig till den ”enda hjorden” under den rätte herden? b) I vilken egenskap är det som herden lämnar ”fåren” tillträde till den ”enda hjorden”?

²⁴ Enbart den ”stora vedermödans” utbrott kan hindra att fler människor får möjlighet att sluta sig till leden av de fårlika som kommer att utgöra den ”stora skaran”. Den väg som bereder tillfälle att undfly tillintetgörelse tillsammans med den nuvarande domfällda tingens ordning kommer då att vara en försummad möjlighet till frälsning. Under alla år som gått sedan 1935 har dörren till den rätte herdens ”enda hjord” stått öppen. Enligt tillförlitliga uppgifter är det mer än två millioner som har gått in genom den. Den rätte herden, Jesus Kristus, sade: ”Jag är fårens dörr.” (Joh. 10:7—9) I denna sin egenskap lämnar han fortfarande sina andliga ”bröders” vänner tillträde och skiljer dem från ”getterna” som alls inte skall överleva den ”stora vedermödan” och dess ”krig”, Har-Magedon. Alla som nu önskar göra det, må de lyssna till den rätte herdens ”röst” såsom den nu kommer till uttryck genom denne herdes andliga ”bröder”, som ännu befinner sig på jorden. (Joh. 10:16) Vilket stort privilegium de har, då de åtnjuter tryggheten i ”en enda hjord” under ”en enda herde”!

[Fotnoter]

Om vad som följde på detta förslag hade Washington Herald följande att säga:

”Den stora massan människor i och omkring hörsalen [Washington Auditorium] liknade en tidvattensvåg, när den snabbt kom på fötter. Armar sträcktes upp, med sina lungors fulla kraft höjde Jehovas vittnen sina jarop. Hörsalens fönster skallrade, då ljudvågorna träffade dem, och ljudet från den väldiga folkmassan hördes, enligt polisens uppgifter, utan svårighet halvannan kilometer bort.”

Liknande scener utspelades i samma stund i London, Belfast, Glasgow, Köpenhamn och på hundratals andra orter i många delar av jorden. — The Golden Age för 19 juni 1935, sid. 598; se också Year Book of Jehovah’s Witnesses for 1936, sid. 62, tredje stycket.