Vår tillträdande världsregering — Guds rike
”Spela och sjung till Gud, spela och sjung. Spela och sjung till vår konung, spela och sjung. Ty Gud är konung över hela jorden.” — Ps. 47:7, 8, NW.
1. Varför kallar vi den ”vår tillträdande världsregering”?
DEN gäller oss på jorden! Den är fullkomligt lämpad för våra trängande behov — denna världsregering som vi talar om. Den står i begrepp att överta omsorgen om alla våra angelägenheter. Därför kallar vi den ”vår tillträdande världsregering”.
2. Vilka förmågor att styra har han som är denna världsregerings ursprung?
2 Dess ursprung är mycket högre, mycket mer storslaget än vi ynkliga människor, som på ett så eländigt sätt har misslyckats i att sköta våra angelägenheter på jorden. Han som vet hur man skall styra, inte bara vår oansenliga jord, utan därtill hela universum, han är det som är dess ursprung. Skaparen av allting är dess ursprung. Världsregeringen är hans rike som han gav löfte om redan för sex tusen år sedan. Bör vi inte vara glada över allt detta och spela och sjunga till honom? Jo, naturligtvis!
3. Om Guds rike alltså är en världsregering, över vad för något och över vilka skall Gud vara kung?
3 I egenskap av världsregering skall Guds rike inte handla med bara en nation på jorden. För länge sedan, från våren år 1513 före den vanliga tideräkningens början till våren år 33 enligt den vanliga tideräkningen, var Gud den himmelske kungen bara för Israels nation. (Ps. 147:19, 20) Men nu ger han sitt eget ord på att han skall vara kung över hela jorden. Det betyder över folk av alla nationer. Därför uttalade han också, genom en av sina framträdande profeter, Jesaja, dessa uppmuntrande ord till alla folk: ”Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.” — Jes. 56:7.
4. Vilken profetia, med rik innebörd för oss alla, uttalade Gud redan i Eden, och vilket redskap till att utöva regeringsmakten hade han då i tankarna?
4 Men några tusen år tidigare, redan i Edens lustgård, uttalade Gud en profetia med rik innebörd för alla folk. I den sade han till hela människosläktets store bedragare: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna [kvinnans säd] skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.” (1 Mos. 3:15) Dessa profetiska ord antydde att liksom det första människoparets alla avkomlingar skadades genom den store bedragarens bedrägliga förehavande, så skulle de alla få nytta av att hans huvud blev söndertrampat av Guds ”kvinnas” triumferande ”säd”. Detta bådar gott för oss i dag, eller hur? Ja, lyckligtvis! Och när Gud talade om honom som skall söndertrampa motståndarens huvud, då talade han om det redskap till att utöva regeringsmakten som han skulle sätta över hela mänskligheten. Regeringen skulle vara av Gud och genom Gud och för allt folket. Detta bör vi alla glädjas över.
5. Hur framgick det av den sång Mose sjöng och det citat Paulus gjorde att Guds uppsåt med avseende på framtiden omfattade mer än Israel?
5 Guds regering över Israels nation, med honom själv som den himmelske kungen, varade bara till en tid. Hans kärleksfulla uppsåt med avseende på framtiden omfattade mer än bara den lilla nationen. Det var vid Sinai berg i Arabien som Gud blev kung över Israels nation; men i det fyrtionde året därefter sjöng hans profet Mose en sång med alla israeliterna som åhörare. Denna sång nådde höjdpunkten i hans ord: ”Gläd er, ni nationer, med hans folk, ty han skall hämnas sina tjänares blod, och han skall med hämnd vedergälla sina motståndare och skall i sanning bringa försoning för sitt folks jord.” (5 Mos. 32:43, NW) Omkring 1.528 år senare togs dessa Mose ord upp av en man som var en de ”goda nyheternas” apostel till icke-israelitiska nationer. När han införlivade dessa ord med sitt inspirerade brev till romerska kristna, sade han: ”Att Kristus verkligen har blivit deras tjänare som är omskurna [israeliterna] för Guds sannfärdighets skull, för att bekräfta de löften Han gjorde deras förfäder och för att nationerna må förhärliga Gud för hans barmhärtighet. . . . Och åter säger han: ’Gläd er, ni nationer, med hans folk.’” — Rom. 15:8—10.
6—8. a) Hur påvisade Paulus att Gud var internationellt orienterad vad det beträffar att förklara människor rättfärdiga genom tro? b) Vilket slags regering är således nu Guds uppsåt?
6 Den skribent som här citerade Mose ord var aposteln Paulus. Han var en vittberest missionär, som hade för avsikt att slutligen nå Rom och rentav planerade att bege sig till Spanien. Han visste vad Gud då var i färd med, inte bara till gagn för de judar som tog emot de ”goda nyheterna”, utan också till gagn för oomskurna icke-judar, hedningar, som kom till tro på de ”goda nyheterna”. Han visste att Gud var internationellt orienterad. Till församlingen i Rom, som bestod av både judekristna och hednakristna, skrev därför Paulus:
7 ”Är han Gud bara för judarna? Är han det inte också för folk av nationerna? Jo, också för folk av nationerna, om i sanning Gud är en, som skall förklara omskurna människor rättfärdiga till följd av tro och oomskurna människor rättfärdiga genom deras tro.” — Rom. 3:29, 30.
8 Således är Guds uppsåt för vår tid inte en nationell regering, utan en världsregering för folk av alla nationaliteter.
GUDS ÄLSKADE SONS RIKE
9. Varför har inte det köttsliga Israel något av arv berättigat anspråk på privilegiet att få upprätta den utlovade världsregeringen?
9 I dag förlitar sig inte de människor, som känner Guds sinne, på att någon som helst nation, grupp av nationer eller ens Förenta nationerna, som nu har 149 medlemmar, skall upprätta den ytterst välbehövliga världsregeringen. De vet att republiken Israel inte kan komma med något av arv berättigat anspråk på privilegiet att få upprätta världsregeringen till välsignelse för alla familjer på jorden. Fakta visar att Guds rike över de köttsliga, omskurna judarna upphörde i första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Men Gud vidtog då en nådefull åtgärd som stod i samband med världsregeringen. Han upprättade ett andligt rike. Över vilka rådde detta rike, om nu Guds rikes privilegier tagits ifrån det köttsliga Israels nation? Vilka på jorden är detta andliga rikes undersåtar?
10. Vad kallade Paulus i Kolosserna 1:13 detta rike, och när tog det sin början?
10 Detta rike tog sin början i första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Aposteln Paulus fäste uttryckligt uppmärksamhet vid det i sitt brev till den kristna församlingen i staden Kolosse i Mindre Asien (nu Turkiet), när han sade: ”Medan ni tackar Fadern, som har gjort er lämpade för er delaktighet i de heligas arv i ljuset. Han har räddat oss från mörkrets myndighet och överfört oss till sin älskade Sons rike, med hjälp av vilken vi har vår frigörelse genom lösen, våra synders förlåtelse.” (Kol. 1:12—14) Redan då, i första århundradet, började Gud göra de troende lämpade för hans uppsåt, fastän de var av hednanationerna. Han förlät deras synder.
11. Vad betydde det förhållandet att Gud räddade de kristna i Kolosse från ”mörkrets myndighet” faktiskt för dem?
11 Således gjordes de troende i Kolosse lämpade att ha del i arvet med Guds heliga, som befann sig i ljuset. De hade befunnit sig under ”mörkrets myndighet”, under den myndighet eller makt som härrör från allt vad sådant mörker representerar. Detta måste inbegripa okunnighet om Jehova Gud, främlingskap i förhållande till honom och att inte befinna sig under hans styre. När Gud gjorde sådana troende lämpade att få del i ett ljusare liv, räddade han dem alltså ”från mörkrets myndighet”. De blev nu faktiskt det mest upplysta folket på jorden, eftersom de nu var upplysta av Gud. De befann sig inte längre under ”världshärskarna i detta mörker, ... de onda andemakterna i det himmelska”. (Ef. 6:12) Gud hade trätt emellan ”för att öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans myndighet till Gud”. — Apg. 26:18.
12. Vad säger Paulus att dessa troende människors upplysta tillstånd var förbundet med?
12 På det sättet fördes de människor i första århundradet som trodde på de ”goda nyheterna” in i en ljusets värld. Men vad var deras upplysta tillstånd förbundet med? Det var förbundet med ett rike, ett kungadöme. När Gud räddade dem ”från mörkrets myndighet”, överförde han dem samtidigt ”till sin älskade Sons rike”. (Kol. 1:13) Denne Son är Jesus Kristus.
13. Vad förstod inte bara de kristna i Kolosse, utan också fienderna, att Kristi officiella ställning var vid den tiden?
13 Vid den tid då aposteln Paulus skrev sitt brev till församlingen i Kolosse, sades det om Jesus Kristus att han var en kung och att han redan hade ett rike, ett kungadöme. Så förstod den upplysta kristna församlingen i Kolosse att det förhöll sig. Också dess fiender kom att förstå att det förhöll sig så. Vilken anklagelse var det till exempel som pöbelhopen framförde mot de kristna i staden Tessalonika? För att egga upp styresmännen i staden mot de kristna sade dessa ligister: ”De här männen [dvs. aposteln Paulus och hans missionärskamrater] som har omvälvt den bebodda jorden, de har nu också kommit hit. ... Och alla dessa män handlar i strid med kejsarens förordningar, i det de säger att det finns en annan kung, Jesus.” — Apg. 17:6, 7.
14. Vilka jämförelser gjorde Paulus mellan dels kejsarna och andra politiska härskare på den tiden, dels den förhärligade Jesus Kristus?
14 Aposteln Paulus framhöll skillnaden mellan dels den förhärligade Jesus Kristus och dels kejsarna och andra politiska härskare på jorden, då han talade om den odödlige härskaren, Jesus Kristus, och sade att han var ”kungen över dem [dvs. de dödliga] som härskar som kungar och herren över dem [dvs. de dödliga] som härskar som herrar, den ende som har odödlighet, som bor i ett otillgängligt ljus”. (1 Tim. 6:15, 16) Dessutom jämför aposteln Paulus denne Guds odödlige Son, Jesus Kristus, med kung Melkisedek, som levde på 1900-talet före den vanliga tideräkningens början, och säger: ”Denne Melkisedek, Salems kung, den högste Gudens präst, som kom Abraham till mötes, då denne återvände från massakern på kungarna, och välsignade honom ... han är först och främst, när namnet översätts, ’rättfärdighetens kung’ och är sedan också Salems kung, det vill säga ’fredens kung’. I det han ... har gjorts lik Guds Son. ... Och ännu mycket klarare är det att det i likhet med Melkisedek uppstår en annan präst, ... ty som vittnesbörd sägs det: ’Du är präst för alltid efter Melkisedeks sätt.’” — Hebr. 7:1—3, 15—17; Ps. 110:1—4.
15. När blev Jesus Kristus kung och präst lik Melkisedek?
15 När blev Guds Son gjord till kung och präst lik Melkisedek? Det skedde 40 dagar efter hans uppståndelse från de döda, då han for upp till himmelen. Han trädde då fram i Guds närvaro med värdet av sitt fullkomliga mänskliga offer till gagn för de återlösta människor som skulle bli hans undersåtar i framtiden.
16. Varför kan somliga människor, inför detta påstående, ha frågor att ställa om Kristi regerande?
16 Här, inför detta påstående, kan somliga människor känna sig litet förvirrade och säga: Jag har haft för mig att Jesus Kristus har regerat i himmelen först sedan hedningarnas tider löpte ut år 1914. Och hur kan det då vara att han har regerat i himmelen sedan det år då han for upp till himmelen, år 33? (Apg. 1:1—11; 2:22—36; Hebr. 9:24; 10:12, 13) Hur har han varit kung hela tiden sedan dess, och över vilka har han regerat?
DET ANDLIGA RIKET ÖVER DET ANDLIGA ISRAEL
17. Vad började Kristus inte regera över på den tiden, år 33?
17 Så här förhåller det sig: På den tiden, år 33, började Jesus Kristus inte regera över människovärlden. Han hade inte del i någon världsregering. Han började inte regera över hednanationerna, för hedningarnas tider skulle löpa ut år 1914. — Luk. 21:24.
18. Även om Kristus började regera då, varför var det inte över ”världen”?
18 Vid pingsten år 33, då Guds heliga ande utgöts, blev en ny nation till, det andliga Israel. (Gal. 6:15, 16; 1 Petr. 2:9, 10) Den förhärligade Jesus Kristus började följaktligen då regera över det andliga Israel, över dem som Gud hade ”överfört ... till sin älskade Sons rike”. (Kol. 1:13) På denna församling av andliga israeliter är dessa Jesu Kristi ord tillämpliga: De är ”inte ... någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen”. (Joh. 17:14) Från den synpunkten att han började regera över dessa som ”inte ... [var] någon del av världen” regerade han inte över världen. Han regerade alltså över något som var avskilt från världen. Hans undersåtar var i världen, men de var ”inte ... någon del av världen”.
19. Vad slags rike var alltså Guds ”älskade Sons rike”, och vilka var dess undersåtar?
19 Jesus Kristus var aldrig en jordisk, mänsklig kung. Han är nu en himmelsk, andlig kung. (Joh. 18:36) Enligt Hebréerna 4:14 har han ”färdats genom himlarna”. Och enligt 1 Petrus 3:22 är han ”på Guds högra sida, eftersom han begav sig till himmelen; och änglar och myndigheter och makter blev honom underlagda”. Detta inbegrep det andliga Israel på jorden. Följaktligen har Kristi rike sedan pingsten år 33 varit ett andligt rike. Kristenhetens världsligt sinnade kyrkosamfund, som lägger sig i denna världens politik, har inte underordnat sig Guds ”älskade Sons rike”. De är denna världens vänner. — Jak. 4:4.
20. Av vilket slag måste Kristi rike vara på grund av dess undersåtars speciella förhållande till Gud?
20 Kristi rike var med nödvändighet av andligt slag, i det att det rådde över åt Gud överlämnade, döpta kristna som blivit födda av Guds ande till att bli Guds andliga barn. Det förhöll sig alldeles som Jesus sade till den judiske styresmannen Nikodemus: ”Om någon inte föds på nytt, kan han inte se Guds rike. ... Om någon inte föds av vatten och ande, kan han inte komma in i Guds rike. Vad som har fötts av köttet, det är kött, och vad som har fötts av anden, det är ande.” — Joh. 3:3, 5, 6.
21. Varför var Kristi rike då inte en världsregering?
21 Enligt Johannes 1:12, 13 heter det, med avseende på dem som tog emot Jesus såsom Messias, att ”åt dem gav han myndighet att bli Guds barn, eftersom de utövade tro på hans namn; och de föddes inte av blod eller av en köttslig vilja eller av mans vilja, utan av Gud”. Av detta skäl har Kristi rike, sedan den heliga anden utgöts över den kristna församlingen i Jerusalem vid pingsten år 33, rått över en av anden pånyttfödd klass, över andliga israeliter. (Rom. 2:29) Det har inte varit en världsregering över jordiska nationer.
22. Enligt vilket tillkännagivande i Guds rätta tid skulle Kristus komma att ha del i en världsregering?
22 Men skall då Guds ”älskade Son” vara kung enbart över en församling bestående av lärjungar som är pånyttfödda av anden? Om världen av människor skall bli hans undersåtar på jorden, måste de då alla födas av anden, ”födas på nytt”, som Guds andliga söner? Är det på det sättet som världsregeringen över hela mänskligheten kommer, genom en världsomvändelse till kristendomen före Kristi tusenårsregering? Nej! Och likväl skall Jesus Kristus ha del i en världsregering över hela människosläktet. Enligt profetian i Uppenbarelseboken 11:15 skulle följande tillkännagivande göras i Herren Guds rätta tid: ”Världens rike har nu blivit vår Herres och hans Smordes [Kristi] rike, och han skall härska som konung till evig tid.”
23. Varför erkänner Gud att Jesus Kristus förtjänar att ha del i en världsregering?
23 Detta tillkännagivande kungör en världsregering! Hur skall Jesus Kristus då få del i denna världsregering? Herren Gud erkänner att hans Son har rätt till att ha del i en sådan världsregering. Varför det? Därför att Gud gav sin Son till att dö för hela människosläktet, och denne Son dog som ett fullkomligt mänskligt offer. På så sätt återlöste han hela den mänskliga familjen. I Hebréerna 2:9 heter det: ”Så att han genom Guds oförtjänta omtanke skulle smaka döden för varje människa.” Och vidare kallar 1 Timoteus 2:5, 6 honom ”Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla”.
24. Vilken tid bestämde Gud, då han skulle ge sin Son del i världsregeringen?
24 Men Herren Gud bestämde en tid, då han skulle ge sin självuppoffrande Son del i världsregeringen. När? Då hedningarnas tider löpte ut. När denna väl markerade tid var nådd, skulle Gud inte längre tillåta hednanationema (kristenhetens nationer inbegripna) att dominera hela världen utan ingripande från Guds rikes sida. — Luk. 21:24; Hebr. 10:12, 13.
25. Vad har de mellanliggande århundradena gett Gud möjlighet att göra, vilket har ett högviktigt samband med den tillträdande världsregeringen?
25 Alla de mellanliggande århundradena har gett Gud möjlighet att fortsätta med något som har ett högviktigt samband med vår tillträdande världsregering. Vad har det varit? Att överföra ytterligare andra godkända lärjungar till Jesus Kristus till Guds ”älskade Sons [andliga] rike”. (Kol. 1:13) Detta har han gjort enligt sin egen gudomliga vilja genom att pånyttföda dem medelst sin ande. (Jak. 1:18) Hans uppsåt är att ha 144.000 som på detta sätt tagits ut bland människorna och överförts till hans Sons andliga rike. Dessa 144.000 måste vara sådana som orubbligt förblir i detta rike trots alla prövningar, alla svårigheter och all förföljelse de får utstå här i världen. De måste bevisa sig vara av anden pånyttfödda lärjungar, som var och en förblir ”trogen ända till döden”. — Upp. 2:10; 7:4—8; 14:1—3.
[Bild på sidan 8]
Första århundradets kristna erkände Kristi kungadöme över dem såsom ett andligt Israel