Runt världen med sammankomsten ”Eviga goda nyheter” — Del 2

EFTER konventen i London och Stockholm, som hölls samtidigt, flyttade sammankomsten ”Eviga goda nyheter” på sin färd världen runt till München och Milano, där det också hölls möten samtidigt. Man väntade att det skulle komma inemot 100.000 personer till det offentliga föredraget i München. Denna siffra överskreds rentav, ty 107.164 personer kom tillstädes, vilket var bara 319 färre än vid sammankomsten i New York två veckor tidigare. Eftersom det inte fanns någon samlingslokal i München stor nog att rymma 100.000 personer, måste vittnena göra det stora öppna fältet Theresienwiese till en ofantlig Rikets sal med himlen till tak.

Onsdagen den 24 juli var en glädjefylld dag för konventdeltagarna i Milano i Italien, ty då meddelade Sällskapets president att Nya Världens översättning kommit ut på sex språk. Under sammankomsten här i Milano framfördes tal från podiet på fyra av dessa språk, italienska, franska, portugisiska och spanska, så praktiskt taget alla de närvarande kunde ha glädje och nytta av ett exemplar av någon av dessa bibelutgåvor. Det offentliga föredraget, som hölls av F. W. Franz, tolkades samtidigt till fyra språk. Detta hoppingivande tal gladde storligen de 9.864 italienare, 8.454 fransmän, 1.444 spanjorer och 754 portugiser, som fick lyssna till det, var och en på sitt språk, och utgjorde en samlad åhörarskara om 20.516 personer. Man beräknade att omkring 4.000 av de närvarande var folk från Milano som hörsammat inbjudan till föredraget.

De konventdeltagare, som färdades världen runt, begagnade också här i Milano, liksom de gjorde i andra städer, en viss del av tiden till att dela med sig av ”eviga goda nyheter” åt folket i staden. Dessa konventdeltagare fick tillfälle att tala med människor som aldrig tidigare hade fått besök av vittnena. Ett japanskt vittne, en syster, berättade att en italienska, som hon besökte, kramade om henne och kysste henne, när hon fick veta att vittnet hade kommit den långa vägen från Fjärran Östern för att delge henne de goda nyheterna om Guds rike. Detta gav den italienske förkunnare, som följde det japanska vittnet, ett ypperligt tillfälle att förklara Guds ords sanningar.

Från Milano och München var det meningen att sammankomsten skulle flytta till Aten i Grekland. En endagssammankomst var planerad att hållas den 30 juli. Polisen i Aten hade givit vittnena tillstånd att hålla sammankomsten, men endast några dagar innan omkring 1.400 konventdeltagare skulle sammanstråla i Aten, upphävde regeringen tillståndet och förbjöd sammankomsten. Grekiska regeringen blamerade sig genom att ge efter för det grekisk-ortodoxa prästerskapet, som upprepade gånger krävde att sammankomsten skulle förbjudas. Förbudet tycktes emellertid inte dämpa de grekiska vittnenas entusiasm, ty de var mycket tacksamma över att så många konventresenärer kom till Aten för att vara tillsammans med dem några dagar.

Konventdeltagarna brukade tiden förståndigt och besåg platser av bibliskt intresse, t. ex. det anrika Korint, Akropolis och Areopagen. Det var riktigt spännande för dem att få stå uppe på Areopagen, där aposteln Paulus en gång stod, då han uttalade de ord vi finner i Apostlagärningarna 17:22—31 inför Atens mäktiga män, som inte kände den sanne Guden. På Areopagens ena sida sluttar marken så, att det bildas en naturlig amfiteater, där folk skulle kunna samlas och iakttaga någon som talade till dem.

Från Grekland flög konventdeltagarna till Beirut i Libanon. Här hade vittnena inte tillstånd att hålla någon sammankomst, men de fick samlas i sina Rikets salar. Man hade gjort upp en ”ruttlista”, och på så sätt kunde några av vittnena som färdades med sammankomsten världen runt, och särskilt talarna från Sällskapets huvudexpedition, få tillfälle att tala i dessa Rikets salar. Vittnena i Libanon fick således lyssna till de viktigaste sammankomstföredragen. Det offentliga föredraget ”När Gud är konung över hela jorden” hölls i flera olika Rikets salar för inalles 914 personer.

Medan konventdeltagarna befann sig i Libanon, fick de tillfälle att bese några av de ryktbara cedrarna på Libanon. Färden blev riktigt äventyrlig. Den gick uppför en kraftigt vindlande bergväg, tills man var framme vid en liten dunge med cedrar. Cedern är ett ganska klunsigt träd och kan bli från 15 till 30 meter hög. De som nu finns är inte så jättestora som cedrarna för många hundra år sedan kan ha varit, men det var mycket roligt för sammankomstdeltagarna att stanna och äta lunch under Libanons cedrar och betrakta det snökrönta berget Hermon från sin rastplats. Hädanefter skulle de ha ett bättre grepp om de platsers belägenhet, som Skriften talar om, när de nu med egna ögon sett dessa ting.

På besök i det heliga landet

Nästa uppehåll, som jordenruntresenärerna gjorde, var i Jerusalem i Jordanien. Det skulle visserligen inte hållas någon sammankomst i Jordanien, men uppehållet här var mycket givande, ty konventdeltagarna var synnerligen angelägna om att få bese Jerusalem och vandra omkring i denna trakt, där Guds egen Son en gång vandrade och där apostlarna predikade om Riket. För många av dem var detta besök en av höjdpunkterna under färden världen runt. Det förvånade många konventdeltagare att terrängen i det heliga landet är så växlande. En del hade tänkt sig att landskapet skulle vara småkulligt och böljande, men det var riktigt bergigt. När man skulle fara från Jerusalem till Betlehem eller Betania, måste man färdas utför en vindlande bergväg och sedan åter uppför på en liknande väg.

Konventdeltagarna använde kameran flitigt i Jerusalem. Tvärs över dalen Kidron såg de Getsemane örtagård. Endast en liten del av denna trädgård finns kvar, ty på den övriga delen av marken ligger två stora kyrkobyggnader. Det var synnerligen intressant för konventdeltagarna att ge akt på landskapet och tänka på de första kristnas verksamhet. De for också till Jordan och till Döda havet, som ligger 394 m under havsytan. I avsikt att svalka sig gick några av resenärerna ned till Döda havets strand och tänkte vada ut i vattnet, men de fann att vattnet inte bara var varmt utan riktigt hett och inte kunde ge någon som helst svalka.

Indien, Burma och Thailand

När resenärerna som deltog i sammankomsten ”världen runt” kom tillbaka till Libanon från Jordanien, ställdes färden till New Delhi i Indien, där alla de 583 resenärerna inlogerades i det statsägda Ashokahotellet, Indiens stolthet vad hotellen angår. Sammankomstlokalen var också förträfflig. Det var det imponerande Vigyan Bhavan (Kunskapens hus), ett auditorium som utgör Indiens stolthet vad samlingslokaler angår. Vid varje sittplats fanns ett skrivbord och hörlurar med ”linjeväljare”, varigenom man kunde ta in vilket som helst av fyra olika språk förutom det språk som talades på podiet. Omkring halva lokalen användes av indiska konventdeltagare, som lyssnade till föredrag på kanaresiska, malayalam, tamiliska och urdu-hindi. Det offentliga föredraget samlade en större åhörarskara än vittnena någonsin varit med om i Indien, ty 1.296 personer kom för att med glädje lyssna till talet ”När Gud är konung över hela jorden”.

Därpå flyttade sammankomsten ”Eviga goda nyheter” till Rangoon i Burma och Bangkok i Thailand; ty i båda dessa städer hölls sammankomst 8—11 augusti. Det offentliga föredraget i Rangoon skulle hållas klockan 18 på lördagen. Någon timme innan det skulle börja svepte emellertid ett häftigt regn in över staden, varför det föreföll som om utsikterna till en riktigt god uppslutning var mörka. Men trots regnet strömmade mycket folk till, så att närvarosiffran steg till inte mindre än 603 personer. I Bangkok uppgick närvarosiffran vid det offentliga föredraget till 961, och man räknar med att omkring 200 av åhörarna var människor vilkas intresse nyligen blivit väckt.

Den nordliga rutten

Från Thailand delade sig sammankomsten ”världen runt” på två rutter, en nordlig och en sydlig. De konventdeltagare, som följde med på den nordliga rutten, begav sig nu till Hongkong, där sammankomsten började den 13 augusti. Vid det offentliga föredraget lyssnade en åhörarskara, som bestod av många kinesiska vittnen bosatta i trakten och människor av en god vilja, inalles 1.180 personer, med stor uppmärksamhet till detta inspirerande tal, som hölls av Sällskapets president genom en kinesisk tolk.

Från Hongkong flyttade sammankomsten till Manila på Filippinerna. Till att bekantgöra det offentliga föredraget hade vittnena här använt 5.000 bärbara plakat, 500.000 löpsedlar, 50.000 affischer, 2.000 anslag i bussar och 46 på jeepar jämte 32 anslagstavlor. Vid denna sammankomst var det möjligt för de närvarande att höra programmet på tagalog, cebu-visaya och ilocano. På söndagseftermiddagen, då det offentliga föredraget framfördes, sken solen klart på den ofantliga skara människor, 37.806 personer, som fyllde stadion till sista plats. En av stadions egna män sade: ”Jag har varit här i många år, men det här är första gången som jag har sett stadion alldeles fyllt.”

Så begav man sig till Shou Feng på Formosa, och här hade sammankomsten ”världen runt” blivit förlagd till en ovanlig plats. Sammankomsten hölls på en skolgård, som låg vid foten av höjder klädda med yppig grönska, som är så kännetecknande för Formosa. Det var en idealisk miljö för undervisning om den tid, då Guds rike skall åstadkomma att hela jorden blir ett paradis. Det offentliga föredraget, som hölls på kinesiska och tolkades till infödingsdialekten ami, åhördes av så många som 1.566 personer.

Nästa uppehållsort för sammankomsten ”Eviga goda nyheter” var Kyoto i Japan, en stad med rika buddisttraditioner och 3.500 tempel. Liksom i de andra sammankomststäderna tog de besökande vittnena del i vittnandet från hus till hus och gjorde även rundturer här i Kyoto. Vid templen och andra platser för tillbedjan såg de hos buddismen många tillbehör för gudsdyrkan med babyloniskt ursprung, tillbehör som också är vanliga i kristenheten — vigvatten, rökelse, ljus, radband, bildstoder, ”helgon” med glorior och avbildningar av ”helvetet”.

Från Japan flyttade sammankomsten till Söul i Korea. När jordenruntresenärerna kom till sammankomsten i Korea, fick de konventmärken avfattade på koreanska med uppgift om konventdeltagarens namn och hemland. Tack vare denna anordning kunde vem som helst bland koreanerna omedelbart få veta varifrån de olika delegaterna kom och vilket land de representerade. Sammankomsten blev den största händelsen i den nya världens samhälles historia i Korea. Den hölls i en mycket vacker lokal, Citizen’s Hall (Medborgarsalen), där broder Knorr höll det offentliga föredraget, som samlade rekordpublik, 8.975 personer. I den siffran inräknades 1.412 som måste hänvisas till en annan sal.

Den sydliga rutten

Det var 463 jordenruntresenärer som valde den nordliga rutten. De övriga 120 konventdeltagarna valde att besöka sammankomsterna utmed den sydliga rutten, och det första uppehåll man då gjorde efter besöket i Thailand var i Singapore. Här gjorde konventdeltagarna en tur genom kinesstaden och såg en del föremål av religiöst intresse, t. ex. ”helvetes”-pengar — pengar som den tillbedjande bränner och som antas hjälpa en släkting eller en vän i ett förmodat brinnande helvete. Det offentliga föredraget i Singapore besöktes av 560 personer vid den största teokratiska sammankomst som någonsin hållits i Singapore. Härnäst gjorde man uppehåll i Bandoeng i Indonesien, och vid denna sammankomst blev det också rekorduppslutning, ty 752 personer var med vid det offentliga föredraget. Den högsta närvarosiffran vid något offentligt föredrag tidigare hade varit 451.

Från Indonesien flyttade sammankomsten ”Eviga goda nyheter” till Melbourne i Australien. Sista dagen, som utgjorde sammankomstens höjdpunkt, beskrevs i den australiska tidskriften The Bulletin i numret för 31 augusti 1963, där det bland annat hette: ”Melbourne har bevittnat många storslagna konferenser ..., men jag tror inte att vi någonsin har bevittnat något likt Jehovas vittnens sammankomst ’Eviga goda nyheter’. ... Klockan var i det närmaste 19.45. Det stora ögonblicket var inne, sammankomstens höjdpunkt hade kommit; broder F. W. Franz från Brooklyn i New York, Sällskapet Vakttornets vice president, skulle hålla föredraget ’När Gud är konung över hela jorden’. Över 12.000 åhörare trängdes i den väldiga paviljongen; man trodde nästan inte sina ögon. ... Det hördes väldiga applådåskor från de 12.000 i fårpaviljongen, då de applåderade de goda nyheterna.” I själva verket var 13.142 personer närvarande, och av dessa hörde 682 talet på tyska, grekiska eller italienska.

Auckland på Nya Zeeland var platsen för nästa sammankomst under färden världen runt. När folk fick veta att Jehovas vittnen hade hyrt Nya Zeelands största biografsalong, Civicteatern, för att där hålla sin sammankomst ”Eviga goda nyheter”, sade många: ”Jag tror knappt mina öron” eller ”Hur har ni lyckats med det?” Det var verkligen något som aldrig tidigare hade förekommit — att filmförevisningar skulle inställas för att ett religiöst femdagarskonvent skulle kunna hållas. Men salongen var inte stor nog för sammankomsten, och de 2.000 sittplatserna i Aucklands stadshussalong förbands med Civicteatern, för att alla skulle få plats. Dessa byggnader utmed stadens huvudgata utgjorde en förträfflig samlingsplats för denna sammankomst, som blev det största religiösa mötet i Nya Zeelands historia. Den dag det offentliga föredraget hölls fylldes lokalerna till sista plats av de 6.005 åhörarna.

Under sammankomsten i Auckland, liksom vid alla de andra, tog sig de konventdeltagare, som färdades världen runt, tid till att delta i att bekantgöra de goda nyheterna för folket i Auckland. Många som de besökte förundrade sig över att människor, som var på resa jorden runt, kunde ta sig tid från sight-seeing för att predika Guds rike. Människorna i Auckland blev också imponerade av vittnenas uppförande. Så här sade t. ex. Civicteaterns direktör: ”Jag har aldrig sett människor som varit bättre organiserade och uppfört sig bättre än ni.”

Så bar det av till Suva på Fidjiöarna, där programmet vid sammankomsten ”Eviga goda nyheter” framfördes på fyra språk: engelska, franska, samoanska och fidji. Konventdeltagarna kom från sjutton olika länder, bland annat från Västra Samoaterritoriet, Amerikanska Samoa, Tahiti, Tongaöarna, Niue, Nya Kaledonien och Nya Hebriderna. Världenruntresenärerna blev här bjudna på en speciell måltid med smakliga inhemska rätter; de fick erfara den äkta gästfrihet utan spår till affärsmässighet, som kännetecknar inbyggarna på Söderhavsöarna. Under en halv timme före det offentliga föredraget underhölls de församlade med körsång. Rikets sånger sjöngs då av en kör samoaner och fidjier, som var klädda i folkdräkter. Vid det offentliga föredraget lyssnade 1.080 personer till det hoppingivande talet.

Hawaiiöarna och Pasadena

Nästa uppehåll gjordes i Honolulu på Hawaiiöarna, och här sammanstrålade de konventdeltagare som följt den nordliga rutten med dem som följt den sydliga, och dessutom kom det ytterligare 1.200 konventdeltagare från USA:s fastland, Kanada och Alaska. Målet för dem alla var sammankomsten på Waikiki Shell, en friluftsteater vid foten av vulkankäglan Diamond Head endast ett par kvarter från badstranden Waikiki. Fonden på Waikiki Shell bildas av mycket vackra kokospalmer. I denna idealiska omgivning framfördes budskapet ”När Gud är konung över hela jorden” av Sällskapets president för en åhörarskara om 6.189 personer. Det var det största konvent som någon organisation någonsin hållit på Hawaiiöarna; och dessutom var det första gången som ett offentligt föredrag återgavs i television. Man beräknar att mellan 60.000 och 100.000 människor bosatta inom ögruppen såg detta program.

Sammankomsten ”världen runt” avslutades med en åtta dagars sammankomst på Sydkaliforniens berömda stadion Rose Bowl i Pasadena. På eftermiddagen den dag sammankomsten började församlades 80.543 konventdeltagare på detta väldiga stadion; de engelsktalande deltagarna på själva Rose Bowl och de spansktalande på en närbelägen idrottsplats. De hade kommit från alla delar av Förenta staterna och från många andra länder, och under åtta glädjefyllda dagar höll de festmåltid på samma andliga rätter som deras bröder världen runt hade fått mätta sig med. Hur lyckliga var de inte när 2.496 nya förkunnare blev döpta på lördagsförmiddagen! Deras glädje ökade följande dag, när många av deras vänner samlades med dem till det offentliga föredraget, varigenom åhörarskaran växte till 118.447 personer!

En annan sak som storligen gladde och uppmuntrade konventdeltagarna var att broder Knorr använde tre och en halv timme till att berätta om den enastående framgång som var och en av de fullbordade sammankomsterna hade blivit. Jehovas välsignelse har medfört att en mycket stor skara människor ur alla nationer församlats till hans organisation, underströk broder Knorr. Ja, bara under de sjuttioen dagar, som sammankomsten ”världen runt” pågått, hade 16.267 nya förkunnare blivit döpta, och 570.932 personer hade kommit för att få höra det offentliga föredraget!

Därpå manade broder Knorr sin stora åhörarskara av åt Gud överlämnade kristna att axla ansvaret att ta vård om de tusentals fårlika människor som Jehova Gud låter församla till sin organisation. Han uppmuntrade dem att insupa den anda som präglar missionärerna, av vilka 805 kunde vara med vid någon av sammankomsterna. Sedan broder Knorr talat om planerna för sammankomster i framtiden, avslutade han denna sammankomst ”världen runt” med att ge de närvarande innerliga förmaningar att hålla fast vid Jehovas organisation.

Förutom i de städer som gästades av jordenruntresenärerna hölls det sammankomster i några andra städer. En hölls i Haifa i Israel, där 115 personer lyssnade till det offentliga föredraget, och en i Nikosia på Cypern, där 702 gladdes åt att höra talet ”När Gud är konung över hela jorden”. En detaljrik skildring från alla sammankomsterna har givits ut. Denna konventrapport omfattar 200 sidor och är rikt illustrerad, men texten är på engelska.

Ja, världen runt har tusentals människor glatts åt de välsignelser som den epokgörande sammankomsten ”Eviga goda nyheter” medförde. För världenruntresenärerna var det underbart att lägga märke till hur den nya världens samhälle breder ut sig över hela vårt jordklot. Ett stort antal människor har kommit inom hörhåll för Guds ords sanningar och gläder sig åt att ha blivit befriade från träldomen under det stora Babylon, och tack vare detta kan de bereda sig stor lycka i livet genom att dela med sig av ”eviga goda nyheter” till Jehovas ära, lov och pris.