Familjekretsen i dessa yttersta dagar

”Förmedelst din säd skola förvisso alla släkter på jorden välsigna sig” — 1 Mos. 28:14, NW.

 1. a) Hur djupt har svårigheterna i den gamla världen trängt ned i samhället, och varför? b) Ger Skriften något hopp åt familjerna i dessa yttersta dagar?

JORDENS nuvarande tre milliarder invånare lever i ett sammelsurium av samhälleliga former vad samlevnaden människor emellan beträffar. Var och en av dessa samhällsformer är beroende av den mänskliga familjen för sin tillväxt och styrka. Nu när den här gamla världen av människor befinner sig i en labyrint av svårigheter, ur vilken man inte kan skönja någon utväg, märker man att de olika samhälleliga formerna ställs inför den ena krisen efter den andra, i det att dessa svårigheter tränger ned till själva samhällsgrunden, till familjen. Dessa kriser har medfört att ett tjockt mörker lägrat sig över folken. Den hebreiske profeten Jesaja förutsade mycket exakt att detta mörker och töcken skulle komma i de yttersta dagarna: ”Se, mörker övertäcker jorden och töcken folken.” (Jes. 60:2) Ja, detta tycks innebära ett inbärgande av ond frukt därför att man ignorerat den store sociologen, Jehova Gud, som har givit namn, ställning och mening åt familjeanordningen. (Ef. 3:14, 15) Men samme profet ger oss också hopp just i samma profetia. Och vad går det ut på? Jo, att det i de yttersta dagarna skall framträda en säd eller en kärna till ett rättfärdigt, nytt samhälle, vars sanningsljus, urskillningsförmåga och ynnest från Gud skall bli så iögonenfallande genom den kontrast de utgör, att familjer ur alla nationer skall söka välsigna sig genom att sluta sig till detta samhälle och följa dess framgångsrika väg. — Jes. 60:3—5; 1 Mos. 28:14, NW; Mik. 4:1—4.

Familjen sådan bibeln ursprungligen beskriver den

 2. Förklara ursprunget till och syftet med familjeanordningen enligt vad bibeln lär oss.

² Vad var ursprungligen bibelns syn på familjen och hur den skulle vidmakthållas under tidens gång? Det var människans Skapare själv och ingen annan som danade familjeenheten. (Matt. 19:4—6) Genom att många familjer kom till, som var och en skulle utgöra en enhet, avsåg den store Skaparen och sociologen att hela jorden skulle bli befolkad med ett rättfärdigt mänskligt samhälle av fullkomliga, mogna individer. (1 Mos. 1:28; Apg. 17:26) En sådan familjekrets skulle — så bestämde Gud kärleksfullt — i första hand bestå av far, mor och barn. Genom äktenskap kom en sådan anordning till stånd, och den skulle vidmakthållas på det sättet. Familjemedlemmarna skulle alltså bilda ett hushåll, en liten ”stat”, med fadern såsom huvud och laggivare ansvarig inför Gud och modern såsom en underordnad handledare av barnen. (1 Kor. 11:3; Rom. 7:2; 1 Tim. 2:11—15; Ords. 6:20) Alltifrån det att Jehova Gud förenade den förste mannen och den första kvinnan har äktenskap varit anordningen bland människorna. Detta har möjliggjort det främsta syftet med familjeenheten, att barn skulle frambringas, vilka i sin tur skulle bli övade i rättfärdighet såsom medlemmar av ett mänskligt samhälle statt i utveckling.

 3, 4. a) Hur sörjdes det för barnen, och vilken livskurs fick de sig förelagd? b) Vilka frågor vill vi nu ha svar på?

³ Genom denna anordning skulle de ännu omogna barnen under en lång tid, i det närmaste i tjugo år, få fostran, som inbegrep vård, tuktan, skydd och undervisning, allt under kärleksfulla föräldrars ledning. (Ords. 4:1—9; 2 Kor. 12:14) Denna anordning skulle också göra det möjligt att från generation till generation överbringa alla människans uppnådda färdigheter, all samlad kunskap och vishet, till en ständigt växande ström av människor. Under barndoms- och ungdomsåren skulle barnen förbli förenade med familjen i dess helhet, få hålla samman med den som en del av familjen, genom att ta hel och full del i dess förehavanden, gudsdyrkan, arbete, glädjeämnen och förströelser. (Luk. 2:51, 52) Barnen skulle inte skjutas åt sidan och hänvisas till kollektiver eller jämte andra i en flock överlämnas åt någon annans vård och propagandistiska inflytande. När dessa barn blivit vuxna, skulle de kunna framträda såsom väl förberedda individer som kunde bilda nya familjeenheter. Således skulle de som en gång varit barn och som liknas vid ”slavar” under förståndiga föräldrars överinseende nu bli myndiga och själva bli män i förtroendeställning, som tog vård om nya familjer eller hushåll. — Gal. 4:1, 2.

⁴ I vilken utsträckning har människorna, till följd av sitt tidiga uppror mot Skaparen i Eden, avvikit från detta ursprungliga ideal för den mänskliga familjen? Med tanke på alla de upplysningar som människor nu har tillgång till i bibeln kan man fråga: Finns det någon skara människor som gör allvarliga ansträngningar att återgå till det som visar sig vara bibelns ursprungliga standard i fråga om familjelivet och den ursprungliga avsikten med familjeanordningen? Vad är detta som kallas kärnan till ett den nya världens samhälle? Låt oss till svar härpå undersöka hur det står till med familjen i de olika samhällsformer som man finner på jorden i våra dagar.

Familjen i sovjetsamhället

 5. Beskriv familjen i sovjetsamhället. Hur förhåller det sig där med hedern åt föräldrarna?

⁵ I det sovjetryska samhället anses familjen vara en ”kollektiv sammanslutning”, en kommunistisk cell. Föräldrarnas myndighet över barnen ges dem av staten. Föräldrarnas plikter gentemot barnen är i själva verket plikter mot samhället. Barnen får till och med beröm när de misstror sina mödrar och söker gå sina egna vägar och sluter sig till de kollektiva arbetsgrupperna. En framstående rysk pedagog vid namn A. S. Makarenko bekräftar allt detta i sin bok A Book for Parents (En bok för föräldrar), i vilken han skriver: ”Vår [sovjet]familj är ... en naturlig kollektiv sammanslutning. Familjen blir den naturliga grundcellen i samhället. Våra föräldrar saknar inte heller myndighet, men denna myndighet är endast en återspegling av samhällets myndighet. Den plikt mot barnen som vilar på en far här i vårt land är en plikt av speciellt slag som han har mot samhället.” Längre fram återger samme författare en berättelse om en pojke som gav sig i väg hemifrån sedan han varit i häftig tvist med sin mor och tillägger: ”Jag är en stor beundrare av optimismen, och jag gillar pojkar som har så mycket tro på sovjetstaten att de rycks med helt och hållet och inte ens litar på sina mödrar.”a Allt detta är i strid med att Gud förlänat föräldrarna myndighet över sina barn. — 2 Mos. 20:12; Ef. 6:1—4.

 6. a) Förklara hur undervisningen i sovjetsamhället leder till utvecklingen av den kollektiva människan. b) Hur stämmer ett sådant förfarande med bibeln?

⁶ Den anordning som bibeln föreskriver, nämligen att livet i familjekretsen skall präglas av sammanhållning och endräkt, försvagas ytterligare alltifrån barnens tidiga år i den samhällsform som man följer i Ryssland. Man försöker få barnen i sovjetsamhället bort från hemmet vid späd ålder och inlemma dem i ett från hemmet avskilt, kollektivt ordnat, liv. I många fall utackorderas tre månader gamla barn, och äldre barn tillbringar dagen på barnhem, där de får en enhetlig, statskontrollerad fostran medan deras mödrar arbetar utanför hemmet. De litet äldre barnen hänvisas till ungdomskollektiver, där de blir föremål för speciell, statsinspirerad skolning. Alltifrån första skoldagen får barnen lära sig att ge akt på sina kamrater och rapportera hur de uppför sig. Härigenom ingjuter man människofruktan hos barnen, en fruktan som Skriften så kraftigt varnar för. (Ords. 29:25) Under sin skolgång får barnen lära sig att tävla gruppvis, lagvis, kollektivt. Tabeller hängs upp i klassrummen, och de förkunnar på ett iögonenfallande sätt ”vem som är bäst”. Särskilda privilegier ges som belöning åt den vinnande gruppen, åt barnen kollektivt. Detta är i strid med bibeln, som fördömer konkurrens. (Gal. 5:26) Det läggs alltid tonvikt vid att hjälpa andra medlemmar i den kollektiva enheten. På så sätt bygger man ständigt i mäns och kvinnors sinnen upp en känsla av ansvar och lojalitet gentemot kollektivet. Genom dessa anordningar måste den rikt utrustade enskilde individen med sin av Gud givna värdighet träda i bakgrunden och sammansmälta med gruppen. Äran måste alltid ges åt gruppen, och genom den kollektiva gruppen ges ära åt sovjetstaten.b Den bibliska regeln är den rakt motsatta, ty den säger att det är den fullvuxna, mogna enskilda människan som skall vara ett vittnesbörd om Guds härlighet och inte den kollektiva människan. — Ps. 8:5—10; 1 Kor. 11:7.

 7. Jämför anordningarna i Kommunistkinas kommuner med dem som bibeln föreskriver.

⁷ I Kommunistkina har man gått ett steg längre i sina allvarliga bemödanden att göra slut på den forna familjeenheten. Kineserna har sökt göra detta genom att organisera ”folkkommuner”. Detta arrangemang innebär att livet inom familjen med dess till en enhet förenade individer praktiskt taget upphör. Samhället, kommunen, blir på detta sätt ansvarigt för livet, fortplantningen och verksamheten bland alla människor inom dess domän. Stora skaror av män och kvinnor förs samman för att de skall utföra särskilda arbetsprojekt. Mannens myndighet över kvinnan har man gjort slut på. Kvinnorna får leva ett fritt, oberoende liv och är inte längre underställda en äkta man, såsom Gud ordnade det i begynnelsen. (1 Mos. 2:24) Föräldrarnas makt och myndighet över barnen är bruten. När barnen föds, tar staten hand om dem och uppfostrar dem i stora statsstyrda barnhem, en anordning som i mycket påminner om det sätt, på vilket man tar äggen från hönorna och därpå kläcker dem i en äggkläckningsmaskin. Härigenom blir det staten eller ”kommunen” som fostrar de unga. Detta innebär att man inkräktar på den av Gud givna plats och ställning som far och mor bör inta. Allt detta är också emot naturen, ty endast de naturliga föräldrarna kan ge den verkliga kärlek, vård och uppmärksamhet som är så nödvändig, om barnen skall utvecklas till sunda människor. Att man på detta sätt våldför sig på av Gud givna grundläggande naturlagar kan bara få olycksdigra följder.c — Gal. 6:7, 8.

Familjen i Västerns demokratier

 8. Vad har hänt med familjekretsen i Västerns demokratier?

⁸ Också i demokratierna i Västerlandet har man under årens gång avvikit från det ursprungliga familjeidealet, och detta har lett till att de band som håller samman familjekretsen har blivit anfrätta. Där denna samhällsform råder är det vanligt att far kommer hem vid arbetsdagens slut för att hastigt få sig något till livs, klä om sig och sedan gå ut med sina vänner för att få en trevlig kväll. Dessutom har den äkta mannen sina klubbaftnar och spelaftnar, sina jaktutflykter, sina sammanträffanden med kyrkobröderna osv., vilket allt innebär att hans tid är upptagen med sådant som håller honom borta från familjen. Och med mor är det på samma sätt. Hon har sin spelklubb, sina syaftnar, sina umgängesvänner, vilket allt gör att hon är upptagen många kvällar i veckan och går sin egen väg. Tonåringarna är också strängt upptagna vecka efter vecka med sina scoutmöten och andra ungdomsträffar, med skolfester och samvaro med ”gänget”. Allt detta gör slut på enheten i familjekretsen, vilket är emot bibelns principer. Man vidmakthåller inte någon effektiv, framstegsbefrämjande lag och ordning i familjen. Man åstadkommer inte något genom gemensamma ansträngningar i familjen, på så sätt att hela familjen tar del i verksamhet av något slag. Familjen njuter inte tillsammans av avkoppling och förströelse, eftersom var och en går sin egen väg och inlemmas i sin speciella grupp med dess trånga syn beroende på kön och ålder. — Kol. 3:18—21.

 9. Hur har maskinmänniskan kommit i förgrunden?

⁹ I skolorna och på alla olika områden senare i livet pågår det en ständig konkurrens. Genom masspsykologi formas skolelevers och vuxna människors tänkande på enahanda sätt. Materialistiska mål föreläggs ständigt varje familjemedlem genom pressen, radion, TV-programmen och filmen. Strävan att tillgodose egennyttan uppammas, vilket är i strid med bibelns eftertryck på kärlek och ett osjälviskt intresse för andra, som grundar sig på principer. Såväl män som kvinnor har förvärvsarbete och blir bara kuggar i samhällsmaskineriet. Framgången mäts i pengar och inte i livets dyrbarare värden. I de olika samhällsformerna i Västern har det alltså uppstått ett liknande sakernas tillstånd, men här har den gudagivna värdigheten hos den enskilda människan fått träda tillbaka för att maskinmänniskan skall komma i förgrunden. — 1 Kor. 13:5; Fil. 2:4, 21.

Den nya världens samhälle träder fram

10, 11. a) Vad är det som så förundransvärt håller på att hända genom ett den nya världens samhälle? b) Beskriv i korta drag den historiska utvecklingen av kärnan i detta nya samhälle.

¹⁰ I uppfyllelse av bibelns profetior håller det nu här på jorden på att framträda ett förundransvärt samhälle, den nya världens samhälle. I och genom dess kärna, som består av individer som är smorda av Gud och underställda Abrahams säds upprättade rike, söker redan familjer i 185 länder vinna välsignelse. (1 Mos. 22:17, 18) Detta inbegriper ett återvändande till den ursprungliga bibliska standarden för familjelivet. Hur förhåller det sig då med detta den nya världens samhälle, som nu träder fram?

¹¹ Från och med våren år 1919 blev de återstående av Jehovas smorda vittnen på jorden, vilka uppgick till några tusen, återställda till renhet i fråga om sin gudsdyrkan och tjänst för Gud, den Högste. De hade överlevt år av förföljelse, motstånd och glödheta prövningar. De trädde nu fram såsom en godkänd, renad, hängiven, lojal skara tjänare åt Jehova, som därtill bevarade sin ostrafflighet. Tidigare, år 1914, hade Jehovas rike blivit upprättat i himlarna, det fanns det rikliga bevis för. Såsom en fortsättning hade nu också tiden kommit för att grunden skulle läggas till ett den nya världens samhälle. (Jes. 51:16; 65:17) Så visade det sig också bli år 1919. Kvarlevan av de smorda blev alltså i själva verket kärnan eller centrum för ett omvandlat mänskligt ”samhälle”, vars medlemmar tillämpar ett kristet levnadssätt och rättar sig efter bibelns normer. — Rom. 12:2.

12, 13. a) Vilka slags människor har slutit sig till denna rena kärna? b) Vad kallas detta nya samhälle, och när antogs denna benämning? c) Vad är dess vägledande urkund? d) Vad tillkännagavs i resolutionen år 1953?

¹² Under det att detta samhälle utvidgades, förväntades det av alla som slöt sig till det att de skulle göra om sitt tankemönster, att de skulle omdana sig till nya personligheter i överensstämmelse med bibelns principer och att de skulle söka friden genom att ”smida sina svärd till plogbillar”. (Kol. 3:9, 10; Jes. 2:4) Lik en snöbolls fasta mittparti drog denna kärna till sig andra människor som älskar rättfärdighet, och de slöt sig till den växande organisationen. (Sak. 8:23) Sålunda har det skett att sedan 1931 en ”stor skara” av ärliga män och kvinnor blivit aktivt verksamma tillsammans med detta samhälle, som varit statt i utveckling. Rättfärdighetens surdeg, som kännetecknar denna av Gud godkända kärna av de smorda, har genomsyrat denna nya sammanslutning av människor, som världens blickar nu riktas emot, ända till ytterområdena i de 185 länder där de är verksamma. (Matt. 13:33) Vid Jehovas vittnens sammankomst Teokratiens tillväxt, som hölls på Yankee Stadium i New York 30 juli–6 augusti 1950, antog denna skara följande benämning på denna Guds synliga organisation: den nya världens samhälle av Jehovas vittnen. Tre år senare, vid den andra världssammankomsten på Yankee Stadium, antogs följande resolution (delvis återgiven), som framhöll bibeln såsom vittnenas vägledande urkund:

¹³ ”DÄRFÖR begagnar vi, såsom Jehovas vittnen och medlemmar av hans ’den nya världens samhälle’, till ett antal av tjogtals tusen från tjogtals olika länder, församlade till internationell sammankomst här i Yankee Stadium i staden New York, i dag, den 20 juli 1953, detta synnerligen lämpliga tillfälle till att antaga följande resolution: Vi förklarar: ... ATT vi offentligt erkänner den skuld vi står i till Jehova för den syn av hans utlovade nya rättfärdighetsvärld, som han har givit oss, och det hopp om denna värld, som han har ingjutit hos oss. ... Han har gjort oss till den nya världens samhälle genom att han har handlat med oss enligt sina dyrbara löften. Detta den nya världens samhälle leder således inte sitt ursprung från någon mänsklig källa, och det är inte beroende av några jordiska politiska stater och ansöker inte hos någon av dem om att bli inregistrerat som ett samfund och få en koncession på sin existens och sin verksamhet. ... ATT vi som den nya världens samhälle håller fast vid de oupplösliga band som binder oss tillhopa. Vi är ett enda folk, utan någon åtskillnad till följd av ras, hudfärg, språk, stam eller nation. Vi har den ende levande och sanne Guden, Jehova. Vi har en enda gemensam monark under Gud, nämligen hans Son och vår Återlösare, Jesus Kristus. Vi har en lag, som är gemensam för oss alla, oberoende av var vi bor, nämligen Jehovas teokratiska lag, som finns framställd i den heliga bibeln. Vi har blivit uttagna ur nationerna och avskilda från den till undergång dömda världen. Vi har ett gemensamt land, som vi tillsammans är på färd mot, den nya värld som Gud skapar.” — Vakttornet för 1953, sidorna 570 och 571.

14, 15. a) Vad kan familjekretsen liknas vid? Förklara. b) Vilka fördelar har det att familjen utgör en fast förenad enhet?

¹⁴ Inom detta den nya världens samhälle kan familjekretsen i sin enhet liknas vid ett hjul. Ett hjul används för att underlätta transport och för att förflytta bördor. När varje familjemedlem intar sin rätta plats, föräldrarna såsom nav och barnen såsom ekrar, då tar var och en på sig sin andel av bördan, och familjeorganisationen kan röra sig smidigt framåt. Familjekretsen kan bildligt talat rulla fram över oländig terräng såväl som över jämn mark; den kan rulla backe upp och backe ned med samma stadga, förutsatt att hjulringen hålls på plats i förhållande till navets svängar. Men om en av ekrarna är för lång eller för kort, om navet självt går itu eller förskjuts, då uppstår oväsen och gnissel till följd av slag och stötar. Familjeenheten försvagas. Framstegen hejdas, och man får inte ut så mycket av den gemensamma färden.

¹⁵ I den nya världens samhälle är familjen en fast förenad enhet, vars medlemmar samarbetar intimt. Inga ”ekrar” frånskils, och halva ”navet” fattas inte. Nej, alla delarna i en sådan om ett hjul påminnande familj arbetar, tillbeder Gud, studerar och skaffar sig förströelse tillsammans. Detta får till följd en hälsosam familjeförnöjsamhet, frid och framgång hänemot livets olika mål. Ingen enda i familjen är överbelastad med de dagliga uppgifterna. I det teokratiskt styrda, kristna hemmet håller inte den icke-bibliska satsen streck, som kan uttryckas så: ”Mannen arbetar dagen ut, men för kvinnan tar knoget aldrig slut.” När alla i familjen delar sysslorna mellan sig, kan de göras undan snabbt, och man kan få tid till andra åtrådda sysselsättningar. — Kol. 4:5.

16. Hur tillgår den gemensamma gudsdyrkan inom familjen i den nya världens samhälle?

¹⁶ Liksom det var i det forntida teokratiska Israel, är gemensam gudsdyrkan inom familjen synnerligen viktig för familjen i den nya världens samhälle i våra dagar. Såsom huvudet för familjen är fadern medveten om familjens andliga behov. En gång eller flera gånger i veckan hålls det regelbundet bibelstudium med hela familjen. Alla medlemmar, unga och gamla, har tillfälle att vara med. I många hem deltar hela familjen vid frukostbordet i att dryfta dagens text och kommentaren ur Vakttornet. Vid varje måltid frambärs bön till Jehova med tacksägelse för att han dagligen förser oss med livets nödtorft. När dagen är slut, samlas så alla medlemmarna i många hem till samfälld bön, varvid husfadern tolkar allas tankar, och många har då för vana att knäböja. Varje familjemedlem uppmanas att under veckan ägna sig åt enskilt bibelstudium då tillfälle ges. Fem timmar varje vecka ägnar hela familjen åt de tre olika möten som hålls i den nya världens samhälles ortsförsamling. Eftersom en sådan familj består av gudfruktiga, åt Gud överlämnade förkunnare av Guds ord, avsätter man tid varje vecka för att ta del i förkunnartjänsten från hus till hus och hålla bibelstudier med andra intresserade människor. På detta sätt frambärs lovets offer i samband med Guds altarlika anordning för de kristna i våra dagar. Ja, också de små barnen följer med sina föräldrar för att lyssna till hur man avger offentlig bekännelse av lov och pris till Gud i förkunnartjänsten från hus till hus. Med tiden blir de små, pojkar såväl som flickor, också angelägna om att få ge sitt bidrag till det vittnesbörd som avges för dem av världens människor som man träffar på i tjänsten. — Matt. 5:3; 2 Mos. 12:26, 27; Ef. 6:18; Hebr. 10:25; 13:10, 15; Matt. 21:15, 16.

17. Nämn några ting som gör att familjen fungerar utan gnissel.

¹⁷ Om saker och ting skall fungera utan gnissel i familjen, krävs det kärlek, samarbete och tuktan. Fadern, som fungerar såsom huvudet, tar ledningen och avgör hur man skall handla i olika situationer. Hustrun underordnar sig sin man. Såsom mannens hjälparinna och medarbetare fullgör hustrun och modern det som åligger henne genom att sköta hemmet och upprätthålla ordningen medan mannen är borta. Barnen får från späd ålder lära sig att se upp till föräldrarna och lyda dem; de lär sig att rätta sig efter de föreskrifter de får. Föräldrarna visar kärlek gentemot varandra och gentemot barnen. När det behövs använder de tuktans ris för att sätta stopp för barnens oförnuftiga tilltag. Kristna föräldrar inser helt och fullt sitt ansvar för barnens andliga välfärd. Genom sitt trogna kristna föredöme i liv och kristen verksamhet förmedlar kristna föräldrar en indirekt helgelse till sina minderåriga barn, vilket innebär välsignelse och ynnest från Jehova. — 1 Tim. 3:4, 5; Ef. 5:22; Ords. 22:6; 1 Kor. 7:14.

18. Räkna upp några av de gagneliga resultat som en endräktig teokratisk familj gläder sig över.

¹⁸ En endräktig teokratisk familj gläder sig över många gagneliga resultat som man uppnår. Hemmet är välsignat med insikt, förståelse och jämvikt. Man uppnår enhet och endräkt i fråga om alla plikter i hemmet och i fråga om förhållandet familjemedlemmarna emellan. Sammansmältningen av de många skiftande personligheterna och strävandena att vidmakthålla det goda förhållandet uppodlar kärlek, glädje, frid, självbehärskning och tålamod. Penningfrågor ger inte upphov till split och kiv. Materialismen skjuts i bakgrunden, eftersom man låter de andliga intressena komma i förgrunden. Familjen söker avkoppling och förströelse tillsammans, vilket skapar stor lycka, äkta glädje och en inre stadga. Längtan efter andliga värden ingjuts hos barnen. Tonåringarna vinner mogenhet, fattning, tillförsikt och en syn på framtiden som verkligen är märklig. Man dryftar bibelns principer, lär sig förstå dem och sedan tillämpa dem i det dagliga livet. Allt detta skyddar samtliga familjemedlemmars andliga hälsa, och onda begär stävjas. Det länder i alla avseenden till nytta att familjen håller fast tillhopa. — Gal. 5:22, 23.

19, 20. a) Hur kan de ungas entusiasm på vist och förståndigt sätt bli ledd i rätta banor, och av vilka skall den ledas? b) Hur kan det komma sig att ungdomarna i den nya världens samhälle vid en jämförelse är så olika sina jämnåriga i den gamla världens samhälle? c) Vilka problem återstår att begrunda, och när skall vi göra det?

¹⁹ Barn och ungdomar skickas inte i väg till söndagsskolor och lämnas inte att bilda gäng med andra ungdomar i trakten, och de får inte heller gå med i ungdomsrörelser av olika slag. Nej, den tid som tonåringarna inte behöver ägna åt skolarbetet använder de i stället tillsammans med andra ungdomar som hör till den nya världens samhälle. De är flitigt upptagna av nyttiga saker. De iakttar naturens hänförande under och skönhet, som kommer till uttryck på alla områden i Guds spännande ”naturens bok”. Eller också tar de del i någon av förkunnartjänstens olika grenar, vilket verkar som en stimulans för hjärta och sinne. Vakna teokratiska föräldrar söker leda de unga familjemedlemmarnas entusiasm i rätta banor. Sådana föräldrar är förståndiga nog att göra barnen sällskap för att studera naturen; de tar dem med på strövtåg i skog och mark för att lära saker och ting av naturen. Andra föräldrar ordnar med utflykter till sevärda platser och nejder i samband med färder till och från teokratiska sammankomster. Åter andra tar sina tonåringar med sig till olika arbetsplatser, när detta visar sig genomförbart. Tonåringar känner större tillfredsställelse av det hjärtliga kamratskapet med sina föräldrar, när de får hjälpa till i något lönande intressant arbete, än av att gå på bjudningar.

²⁰ Ungdomarna i den nya världens samhälle är redan långt före sina jämnåriga i den gamla världens samhälle, vars ungdomar känner sig försummade, missräknade, blir könsgalna, tycker om hasardspel, begår dumdristiga handlingar, är tafatta, obalanserade, ja, över huvud taget dåligt rustade att längre fram ta på sig de förpliktelser som en vuxen människas liv är fullt av. Å andra sidan är de teokratiska ungdomarna modiga, livliga; de vet att de är efterlängtade och älskade, de är entusiastiska och vördnadsfulla, de besitter dygd och har en avundsvärd förmåga att behärska sina sexuella drifter. Allt detta är bara de första frukterna av en fast sammanhållning i familjen. Man undviker skilsmässor och gör äktenskapen framgångsrika. Hela familjen uppför sig således värdigt och hederligt och präglas av glättighet, vilket allt blir till ära för deras Gud, Jehova. Men nu säger kanske någon: Detta är ju mycket underbart i de fall där hela familjen är Jehovas vittnen. Och så frågar han: Hur skall en kristen förhålla sig i ett söndrat hem, så att han kan förbli en medlem av den nya världens samhälle? Efterföljande artikel tar upp detta problem.

[Fotnot]