Var är Gud?
KRIG i Vietnam. Soldater och civila dör där i lika mån. Religiösa människor anropar Gud om hjälp. Men var är Gud?
I Iran omkommer fyrtiotvå personer vid översvämningar. Smittosamma sjukdomar grasserar i tätbefolkade områden i Kongo, och tusentals människor lider och dör. Det religiösa folket ropar till himmelen efter barmhärtighet och hjälp. Läkare skyndar till i stort antal. Hjälporganisationer griper in. Men var är Gud?
Två världskrig har hemsökt vår generation. Blodbad har anställts på millioner judar. Jehovas kristna vittnen har fått lida i koncentrationsläger och fått sätta livet till. Brottsligheten ökar. Moralen har brutit samman. Dessa bedrövliga förhållanden kommer många att fråga: Om Gud finns, var är han då?
Av den orsaken att några påstår att Gud inte finns till kan vi emellertid inte dra slutsatsen att det förhåller sig så. Vi måste söka på rätt ställe efter saker och ting, också efter Gud. Om vi inte har funnit Gud, ändrar inte detta på det förhållandet att Gud lever, att han är till! Många människor har kanske sökt efter honom på fel ställe.
Ned genom århundradena har folk varit vana att tänka sig att deras gudar har samma behov som människor. Detta har berott på att de själva uppfunnit sina gudar, att dessa helt och hållet framsprungit ur deras inbillning. Därför har till exempel kineserna byggt tempel, i vilka de ställt upp sina gudar, araberna har uppfört moskéer, japanerna har förfärdigat helgedomar av olika slag, och folket i kristenheten har byggt kyrkor och kapell. Men finner vi Gud i dessa byggnader?
Den kristne aposteln Paulus sade helt öppenhjärtigt till atenarna att ”den Gud, som har gjort världen och allt vad däri är, han som är Herre över himmel och jord, han bor icke i tempel, som äro gjorda med händer”. — Apg. 17:24, 25.
Tänk på dessa inspirerade ord: Vi kommer inte att finna Gud i av människor uppförda katedraler, tempel, kyrkor eller i andra materiella, imponerande byggnader avsedda för gudsdyrkan. Universums store Skapare kan inte bindas vid en av människor uppförd, livlös byggnad, hur påkostad denna än må vara. När konung Salomo överlämnade det tempel, som han hade byggt i Jerusalem, åt Guds tjänst, bad han: ”Men kan då Gud verkligen bo på jorden? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre då detta hus, som jag har byggt!” (1 Kon. 8:27) Salomo insåg i sin vishet det rätta förhållandet mellan Gud å ena sidan och jorden och byggnader på den å den andra.
Har det inte dessutom blivit uppenbart att många religiösa institutioner i vår tid har vänt sig bort från bibeln och har blivit alltmer världsliga, ja, rentav centraler för främjandet av sociala eller politiska idéer? Hur skulle man kunna finna Gud genom att gå till dessa ställen?
Somliga religiösa ledare som nu verkar inom dessa institutioner förnekar Guds själva tillvaro. En nutida judisk rabbin, som är ledare för en synagoga, medger helt öppet att han är ateist. Är en sådan man skickad att leda sina församlingsbor till den sanne Guden? Kommer de som går till hans hus för tillbedjan att finna Gud? Det har man svårt att tänka sig.
Och många religiösa ledare, bland dem protestanter och katoliker, förnekar att bibeln är Guds inspirerade ord. Somliga prästmän, även biskopar och andra prelater, frågar inte efter bibelns skildring av Adam och Eva, bringar dess skildring av syndafloden i vanrykte, driver gäck med Jesu Kristi ”jungfrufödelse”, hans uppståndelse från de döda osv. i all oändlighet. Hur skulle dessa män kunna ingjuta tro eller ens visa hän på Gud, när de enligt vad de själva medger inte har någon tro på Gud eller på hans ord? — Jak. 3:11, 12.
Gud lever och är nära!
Likväl försäkrar oss aposteln Paulus på ett upplivande sätt att Gud lever, att ”han ... själv åt alla giver liv, anda och allt” och att ”han ju icke är långt ifrån någon enda av oss”. (Apg. 17:25, 27) Ja, Gud lever, såsom hans profet sade: ”Är du icke från forntiden, o Jehova? O min Gud, min Helige, du dör icke.” (Hab. 1:12, NW) Hur oförnuftigt skulle det inte vara att ta emot Guds sol, regn och den luft vi andas och så säga att Gud inte finns till eller att han är död! I stället bör vi göra såsom Jesus Kristus sade: ”Bevisa eder vara söner till eder Fader som är i himlarna, ty han låter ju sin sol gå upp ... och låter det regna.” (Matt. 5:45, NW) Och den sanne Guden har givit oss inte bara solen, regnet, livet och andedräkten, utan han har givit oss allting. Jehova, Skaparen, lever och är inte långt borta.
Men var är han? Jesus Kristus sade att han är ”i himmelen”. Guds boning är alltså i himmelen: ”Himmelen är min tron.” (Matt. 6:9; Jes. 66:1) Salomo framhöll att Gud befinner sig ovanom jorden, att himlarnas himmel inte kan rymma honom. Hur kommer det sig då att han ”icke är långt ifrån någon enda av oss”, såsom aposteln sade?
Gud är nära, därför att vi har nära till kunskap om honom, vilken vi kan vinna i hans ord, bibeln, den enda bok förmedelst vilken vi kan lära känna honom med evigt liv i sikte. I denna bok får vi veta varför jorden är uppfylld av nöd och lidande, varför också Guds tjänare blir förföljda och när lidandet skall upphöra. — Joh. 17:3.
Gud är nära, ty Gud bor hos sitt folk på jorden. Inte så att han personligen bor i människor. Hur skulle han kunna göra det, om himlarnas himmel inte kan rymma honom? Men genom sin heliga ande eller osynliga verksamma kraft ingjuter Gud hos dem ett levande hopp och hjälper dem att vandra honom till behag. Han uppehåller dem, när de får utstå prövningar. Aposteln Paulus avslöjar detta med orden: ”Veta ni icke att ni äro Guds tempel och att Guds ande bor i eder?” (1 Kor. 3:16, NW) ”Ty vi äro en levande Guds tempel; alldeles såsom Gud sade: ’Jag skall bo ibland dem och vandra ibland dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.’” — 2 Kor. 6:16, NW.
Man kan alltså säga att Guds boning på jorden också är hos hans smorda folk, det folk som äger hans ande och bär hans andes frukt, som är ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. — Gal. 5:22, 23, NW.
Om någon är intresserad av att få veta var Gud finns, bör han alltså först ta reda på vilka som är Guds folk. Bland dem, i deras liv, i deras verksamhet, i deras uppförande, kommer ni att finna Guds ande i verksamhet. Där kommer ni att finna Gud.