Ta del i ”det heliga arbetet” med de goda nyheterna

”Den oförtjänta omtanke som är mig given av Gud, att jag må vara en Kristi Jesu offentlige tjänare till nationerna, som tar del i det heliga arbetet med Guds goda nyheter.” — Rom. 15:15, 16.

1, 2. Varför är vårt tal och vårt uppförande betydelsefullt?

EN MÄNNISKAS anseende grundas på hennes handlingar och tal. Andra drar ofta slutsatser om henne och hennes principer på grundval av vad de ser henne göra och hör henne säga. Kung Salomo skrev: ”Redan genom sina handlingar gör en yngling sig känd — huruvida hans verk är rent eller rättrådigt.” — Ords. 20:11, Youngs ordagranna översättning; Matt. 7:16—20.

² Vad betyder detta för dig, om du är kristen? Borde inte andra vara i stånd att på grund av vart uppförande och tal konstatera att vi tjänar den sanne Guden, Jehova? Bibeln försäkrar oss om att Gud är helig och ren och att hans principer är rättfärdiga och frambringar det som är gott. (Jes. 6:3; Job 34:10; 5 Mos. 32:4) Om vi verkligen tar till oss av andan i vad Gud är, bör detta framgå tydligt av vårt liv. — Ef. 5:1.

3, 4. a) Vilken verkan hade Israels tillbedjan och historia? b) Hur bör andra påverkas av att iaktta kristendomen?

³ Eftersom sann tillbedjan visar sig i människors liv, kan andra människor påverkas på ett fördelaktigt sätt. Jehova handlade till exempel under en tid huvudsakligen med Israel. Han sade till dem: ”I skolen vara heliga, ty jag, HERREN [Jehova], eder Gud, är helig.” (3 Mos. 19:2; jämför 2 Moseboken 19:5, 6.) De diet-, sanitets- och morallagar som Gud gav israeliterna hjälpte till att skydda dem mot många av de besudlande sedvänjor som var vanliga i omgivande nationer. Många främlingar kunde se hur framgångsrik den sanna tillbedjans väg var och hur Gud ledde och beskyddade Israel. Detta gjorde intryck på dem och förmådde många att själva tillbedja Jehova. — 1 Kon. 8:41, 42; 10:1; Rut 1:16.

⁴ Samma goda verkan uppkommer, när sanna kristna lever sitt liv i överensstämmelse med Guds anvisningar. De kristnas omdanade liv och goda uppförande kommer att förmå vissa ögonvittnen att ”förhärliga Gud”. (1 Petr. 2:12, 15; 3:1, 2; Tit. 2:7, 8; 1 Tess. 4:11, 12) Men bibeln gör det tydligt att det centrala i kristendomen inte är att enbart leva ett rent moraliskt liv och utveckla en god personlighet som avspeglar ”andens frukt”. (Gal. 5:22, 23; Ef. 4:22—24) Hur viktiga dessa drag i kristendomen än är, finns det likväl ett unikt arbete att utföra, om man skall vara en sann efterföljare till Jesus.

”DET HELIGA ARBETET” MED DE GODA NYHETERNA

5. a) Vad annat visas genom Jesu föredöme vara betydelsefullt för oss? b) Varför är denna verksamhet betydelsefull?

⁵ Som pojke och längre fram som fullkomlig man hedrade Jesus sin himmelske Fader. Hans levnadsväg och personlighet utgjorde ett gott föredöme för andra och förmådde många iakttagare att förhärliga Gud. (Luk. 2:49, 52) Så snart som Jesus hade blivit döpt ”började [han] sitt verk” och uppbjöd sina krafter, medan han gick omkring och ”predikade de goda nyheterna om riket”. (Luk. 3:23; Matt. 4:17, 23) Han övade också andra att ta del i detta arbete och sände ut dem för att undervisa människor. (Luk. 10:1, 8, 9) Till att börja med utfördes detta arbete med att undervisa och göra lärjungar enbart bland judarna. Men längre fram skulle det utvidgas, för Guds vilja var, som aposteln Paulus förklarade i Romarna 15:8, 9, att alla folk på jorden skulle bli hjälpta att förhärliga honom.

6, 7. Vilket ”heligt arbete” utförde aposteln Paulus?

⁶ Paulus själv arbetade aktivt med detta som mål. I Romarna 15:16 kallade han sig själv ”en Kristi Jesu offentlige tjänare till nationerna”. Vad innebar denna tjänst? Han tillfogade att han var en som ”tar del i det heliga arbetet med Guds goda nyheter, för att offret, nämligen dessa nationer, må visa sig vara godtagbart”. Vad betyder detta?

⁷ I Romarna 15:16 har vi den enda användningen i bibeln av ett grekiskt verb (hierourgounta) som betyder ”arbeta med eller ta del i något heligt”.a Paulus sade således att han aktivt tog del i det heliga eller helgade arbetet att predika de goda nyheterna om Gud, det kristna budskapet, för människor av nationerna. De som godtog budskapet och blev kristna liknade ett offer som frambars till Gud, ett offer som Jehova godkände och välsignade med sin ande. — Rom. 1:1, 16.

8. Hur fullgjorde Paulus sitt arbete bland judarna?

⁸ Hur utförde Paulus och andra ”det heliga arbetet med Guds goda nyheter”, predikandet av det kristna budskapet? De ”goda nyheterna” kunde rädda liv, och därför önskade de nå så många människor som möjligt. Ibland var Paulus, som själv var jude, i stånd att tala till judar församlade i synagogor. (Apg. 13:14—42; 14:1; 18:4) Men kunde han och andra kristna nå flertalet av ”nationerna”, icke-judarna?

9. Vilka metoder kunde de första kristna använda för att hjälpa icke-judar?

⁹ De kristna kunde tala till människor på offentliga platser, till exempel torget. (Apg. 17:17—22) Men det är inte sannolikt att de genom att göra detta skulle kunna nå praktiskt taget alla människor. Vad kunde sägas om att gå till människors hem, alldeles som Jesu lärjungar gjorde när han sände ut dem att predika i olika städer? (Matt. 10:5—13; Luk. 9:2—6) De första kristna använde också denna metod, då de entusiastiskt tog del ”i det heliga arbetet” med att sprida kristendomen till alla folk.

10. Vilka bevis finns det för att man ägnade sig åt vittnande från hus till hus för att finna och hjälpa icke troende?

¹⁰ Vi kan förstå detta av vad Paulus sade till män som hade blivit äldste i Efesusförsamlingen. Paulus talade till dem om sitt tidigare predikande, då han hade gjort dem bekanta med kristendomen, och sade: ”Jag försummade inte att predika för er om de ting som var goda för era själar, och jag undervisade på gatorna och från hus till hus och vittnade på så sätt både för judarna och för araméerna [hedningarna] om sinnesändring inför Gud och tro på vår Herre Jesus.” (Apg. 20:20, 21, översatt från syriska av George M. Lamsa)b Det är tydligt att Paulus här talade om sina ansträngningar att predika för dessa män när de ännu var icke troende, människor som behövde ändra sinne och sätta tro till Jesus. Paulus begav sig till sådana icke troendes hem. Han hade inga skäl att känna sig tveksam i förhållande till sådant predikande för främlingar, eftersom han utförde ett ”heligt arbete” som Gud godkände och skulle välsigna.

11. a) Hur utför kristna i vår tid detta ”heliga arbete”? b) Varför är det viktigt att ta del i predikandet från hus till hus?

¹¹ Också i modern tid har Jehovas vittnen varit verksamma i vittnande från hus till hus som ett grundläggande sätt att komma i kontakt med människor och predika Guds sanning. Varje kristen som känner sin förpliktelse och sitt privilegium att förkunna de ”goda nyheterna” kommer naturligtvis att utnyttja varje lämpligt tillfälle att vittna — för släktingar, skolkamrater, arbetskamrater, grannar och främlingar i samband med informella samtal. Också i länder där extremt motstånd från rabiata religiösa element eller den politiska staten gör det omöjligt eller mindre tillrådligt att vittna offentligt från hus till hus fortsätter således de kristna att göra allt de kan för att vittna på dessa andra sätt. Men överallt där sådana ytterligheter inte är rådande besöker Jehovas vittnen systematiskt varje hem. Detta resulterar i ett ”grundligt” vittnande och i att de får kontakt med många människor som i annat fall kanske inte hade träffat de sanna kristna och hört ”de goda nyheterna”. — Apg. 4:19, 20; 20:21; jämför Hesekiel 9:3, 4.

ETT EFFEKTIVT SÄTT ATT VITTNA?

12—14. Vad tyder på att predikandet från hus till hus kan vara effektivt?

¹² Men är denna evangeliseringsmetod fortfarande ett effektivt sätt att ta del i ”det heliga arbetet med Guds goda nyheter”? Bevisen ropar: JA! År 1977 inflöt i tidskriften Social Compass artikeln ”Jehovas vittnen i Japan”, utarbetad av den brittiske sociologen Bryan Wilson. Han skrev att de är ”mycket mer målmedvetna i evangeliseringsarbetet än någon av” de ”nya religionerna” i Japan. Han ledde också en undersökning som visade:

”Flertalet [58,3 procent] av dem som har blivit vittnen förklarade att de först fick sitt intresse väckt genom att få ett hembesök av” ett av Jehovas vittnen.

¹³ Också religionsanhängare som vägrar att godta den på bibeln grundade undervisning som sprids av Jehovas vittnen erkänner effektiviteten i den evangelisering från hus till hus som vittnena utför. Vi läser:

”Det kan hända att [kyrkorna] är omåttligt försumliga i just det som är vittnenas främsta verksamhet — att göra besök i hemmen, vilket tillhör urkyrkans apostoliska metodik. Medan kyrkorna, i de flesta fall, inskränker sig till att ... predika på sina mötesplatser, följer [vittnena] den apostoliska metoden att gå från hus till hus.” — El Catholicismo (Bogotá, Colombia) för 14 september 1975.

”Katolikerna bör följa det exempel Jehovas vittnen ger i fråga om evangelism, det var vad deltagarna i den första nationella kongressen om evangelisation fick höra.” — Minneapolis Tribune för 29 augusti 1977.

¹⁴ Evangelisering från hus till hus är så utmärkande för Jehovas vittnen att det i många länder ofta händer att den besökte öppnar dörren och säger: ”Ni måste tillhöra Jehovas vittnen.” Även om ingenting mer har dryftats från bibeln, så har åtminstone något gott uträttats. På det sättet har uppmärksamheten riktats på Guds heliga namn, som förtjänar att bli helgat. Och den besökte har fått inskärpt i sig att Guds tjänare har varit där med budskapet från Gud. (Matt. 6:9; Jes. 12:4; Hes. 33:6—9, 29) Men som citaten här ovan visar leder det ofta till mycket mera.

15. Hur har detta effektiva arbete blivit utfört i somliga områden, där det förekommer hinder?

¹⁵ Direkt, personligt vittnande i hemmen är så fördelaktigt och effektivt när det gäller att kontakta människor att vittnena gör stora ansträngningar för att ta del i det också under svåra förhållanden. Det var så i ett land i Afrika, där myndigheterna förbjudit denna på bibeln grundade verksamhet. De kristna där i landet visste att denna evangeliseringsmetod är värdefull, att de bör ”lyda Gud såsom härskare mer än människor” och att de bör tillämpa Jesu råd att vara ”försiktiga som ormar och ändå oskyldiga som duvor”. (Apg. 5:29; Matt. 10:16, 17) Vad skulle de göra?

De kunde ordna det så att några av dem delade upp en lång gata eller ett område efter husnummer. En av dem skulle svara för alla hus som slutade med 2 (2, 12, 22, 32 osv.) och kunde besöka dem i den ordning han önskade och närhelst han kunde. En annan svarade för de hus som hade ett nummer som slutade på 3 (3, 13 osv.) och kunde besöka dem en annan dag. På så sätt kunde ett grundligt vittnesbörd avges.

Olika sätt att komma till tals med människor kunde också användas. En viss kristen kunde ha en liten korg med ägg eller frukt och erbjuda den besökte att köpa men hålla ett högre pris än det som gällde på torget. Det skulle inte bli mycket sålt, men många samtal skulle komma i gång angående höga kostnader, svårigheter i livet i vår tid och sedan, om det bedömdes gynnsamt, uppfyllelsen av bibelns profetior.

En annan metod gick ut på att en kristen som behövde köpa grönsaker använde detta som skäl till att ta kontakt med människor på sitt ”distrikt”. Innan han gick till torget kunde han besöka hem där det fanns en trädgård och fråga om han kunde få köpa grönsaker. Vare sig ett köp kom till stånd eller inte, var det ofta möjligt att ha ett samtal med bibliska tankar.

På sådana sätt undvek de kristna där i landet trakasserier från politiska ligister, som tidigare hade oroat dem som predikade från hus till hus. Därtill avgavs ett grundligt vittnesbörd i samhället.

16. Vilka andra anpassningar kan vittnena behöva göra för att fortsätta att vara effektiva i denna predikometod?

¹⁶ En omställning av annat slag kan behövas på andra platser. Tidigare om åren kan det ha varit normalt att besöka hemmen på förmiddagarna, då många människor varit hemma. Men om förhållandena ändras och de flesta nu arbetar vid den tiden, betyder då detta att denna predikometod inte är praktisk? Nej, för hur skulle annars alla — i varje hem och lägenhet — bli kontaktade och få möjlighet att dra nytta av de ”goda nyheterna”? Det kan vara tillrådligt att göra besöken på eftermiddagen eller tidigt på kvällen, då familjemedlemmarna är hemma. Målet är att nå och hjälpa människor, så många som möjligt. — Jämför Apostlagärningarna 16:13.

17. Hur kan vi själva, med Paulus’ föredöme i tankarna, göra förändringar medan vi fullgör detta arbete?

¹⁷ Aposteln Paulus var villig att anpassa sina metoder och sitt tillvägagångssätt för att det skulle passa hans åhörare. Han sade: ”Allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.” (1 Kor. 9:19—23) En liknande anpassningsförmåga kan vara till hjälp i vår tid. Hur förhåller det sig till exempel om du bor i ett område där de flesta har förlorat intresset för religion och bibeln? Skulle du korrigera ditt sätt att nalkas människor i överensstämmelse med detta?

Ett vittne i Belgien berättar: ”Jag har bibeln uppslagen i handen men talar inte genast om att det är en bibel. Jag säger: ’Medan jag väntade på att du skulle komma till dörren, tittade jag på det som står skrivet här ... : ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” [Matt. 5:5] Tycker du att det fortfarande finns människor som är milda till sinnes bland oss?’ Varje gång kommer ett samtal i gång, och längre fram godtar man lättare bibeln.”

ETT ARBETE SOM GUD VÄLSIGNAR

18, 19. Vilka skäl har vi till att förstå att Gud är intresserad av ”det heliga arbetet” med de goda nyheterna?

¹⁸ De kristna över hela jorden är intensivt intresserade av ”det heliga arbetet” med de goda nyheterna. Det är också Jehova Gud. Paulus sade att nya kristna, som blev detta genom hans andel i detta arbete, liknade ett offer som var godtagbart för Gud, som utgöt sin ande över dem. — Rom. 15:16.

¹⁹ Guds erkännande och välsignelse fortsätter att vila över detta predikoarbete, däribland den viktiga verksamheten att från hus till hus söka upp och hjälpa människor. Ett exempel på detta anfördes av en förkunnare som besöker församlingar i ett stort område. Han accepterade en inbjudan att följa med en kristen i Maryland i USA på ett besök för att leda ett bibelstudium. Han säger:

”Jag frågade den besökta vad som fick henne att studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Hon sade att hon ofta brukade slå upp bibeln på måfå, sätta fingret på en vers och läsa den. Men hon kunde sällan förstå det hon läste.

En dag var hon mycket deprimerad på grund av allvarliga familjeproblem. På nytt slog hon upp bibeln och valde ut en vers. Hon kunde inte förstå den, och i sin nedstämdhet och besvikelse började hon gråta. Hon bad till Gud att sända till henne någon som kunde hjälpa henne att förstå hans ord. Just som hon sade detta ringde det på dörren. När hon öppnade den, fann hon ett vittne som inledde: ’Skulle du vilja förstå bibeln?’ Den besökta drog in förkunnaren i huset, och ett regelbundet studium påbörjades snabbt.”

20. Hur kan detta arbete vara effektivt också när de flesta inte lyssnar?

²⁰ Goda verkningar kan uppnås även då det ser ut som om de flesta av dem vi träffar avvisar de ”goda nyheter” som vi kommer till dem med.

En tonåring gjorde besök från dörr till dörr i en by i Sydafrika en lördagseftermiddag. Hon fick mycket obetydligt gynnsamt gensvar, för en religiös organisation i samhället hade skapat avsevärda fördomar mot Jehovas vittnens tjänstvilliga kristna ansträngningar. Dörr efter dörr slogs snabbt igen i ansiktet på henne. Det föreföll meningslöst.

Men utan att hon visste om det betraktades hon av nyfikna ögon från ett fönster på andra sidan gatan. En äldre kvinna lade märke till vittnets uthållighet trots ovänliga reaktioner. Det var tydligt att den här kristna flickan var annorlunda än andra ungdomar.

När turen kom till den äldre kvinnans hem, bjöd hon vittnet stiga in. Fastän flickan i huvudsak talade engelska och kvinnan afrikaans, kunde de samtala om ett viktigt bibliskt budskap för vår tid. Längre fram följde en afrikaanstalande förkunnare upp intresset, och den äldre kvinnan samtyckte med glädje till att ha ett regelbundet studium av Guds ord.

21—23. Vilka välsignelser kan bli resultatet av en ökad andel i predikoarbetet från hus till hus?

²¹ Guds välsignelse över ”det heliga arbetet” med de goda nyheterna kommer verkligen till synes på många sätt. En resande förkunnare som besöker församlingar i och omkring New Orleans i USA skrev: ”Evangeliseringsandan växer sig starkare. De åtta eller nio församlingar vi senast har besökt har använt mycket mera tid i predikoverksamheten. Genom denna ökade ansträngning träffar vi fler människor som är intresserade av de ’goda nyheterna’. Och eftersom bröderna och systrarna är mera upptagna av att förkunna de ’goda nyheterna’, blir en anda av frid och glädje verkligen alltmer uppenbar i församlingarna.”

²² Sådan frid och glädje ökar också i det personliga livet och i familjelivet för de kristna som energiskt predikar ”de goda nyheterna” och får röna Guds välsignelse. Det kommer naturligtvis fortfarande att förekomma en del problem och bekymmer i livet. Vi inser att vi kommer att ha sådana så länge som vi är ofullkomliga och den nuvarande onda tingens ordning fortsätter. Men allteftersom en kristen blir mera upptagen i det av Gud påbjudna ”heliga arbetet med Guds goda nyheter”, kommer livet att bli fullständigare, rikare och lyckligare. (Apg. 20:35) Detta är inte blott och bart teori. Det fungerar. Det fungerade för aposteln Paulus. Det fungerar för millioner Jehovas vittnen i vår tid. Det kommer att fungera för dig.

²³ Andra kommer också att kunna lägga märke till vad slags kristen du är. De kommer att ge akt på dig, när du tar del i arbetet att förkunna de ”goda nyheterna”. De kommer att urskilja den frid och glädje som denna verksamhet och annan kristen verksamhet ger ditt liv. De kommer att lägga märke till de många sätt på vilka du återspeglar den kristna personligheten och ”andens frukt”. (Ef. 4:24; Gal. 5:22, 23) Ja, du kommer att visa för många andra att du framgångsrikt tjänar en helig Gud.

24. Hur kan du känna det i fråga om att helt och fullt ta del i detta arbete?

²⁴ Efter sin kommentar om att ta del i ”det heliga arbetet med Guds goda nyheter” tillfogade Paulus: ”Därför har jag orsak att jubla i Kristus Jesus, när det gäller ting som har med Gud att göra.” (Rom. 15:17) Låt oss alla som kristna arbeta så att vi också kan jubla på det sättet i Kristus Jesus.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 20]

”Större” gärningar började vid pingsten

[Bild på sidan 21]

I vår tid tar vittnen över hela jorden del i ”större” gärningar