sitt ansvar och i sin myndighet att tjäna och arbeta till förmån för hjorden, men de är inte nödvändigtvis jämlika i andra avseenden. Somliga har långt större erfarenhet, både i livet och i sanningen, och har gjort framsteg i vishet som ett resultat av många års allvarligt studium och strävan. Var och en har sina starka sidor jämsides med sina svagheter. Om vi uppskattar och drar nytta av andras starka sidor, kan vi också låta vårt ”framåtskridande ... vara uppenbart för alla”. (Rom. 12:3—10, 16) Förmedelst den hjälp som ges genom sådana ödmjuka, uppriktiga, gudfruktiga herdar, som äger kunskap och insikt, kommer det profetiska ordet att visa sig vara sant, och de som tillhör Guds hjord i vår tid kommer sannerligen att ”föröka” sig och bli ”fruktsamma i landet”, allt till Guds eviga lov och pris. — Jer. 3:15, 16.

Att bli kvalificerade som lärare i församlingen

”Vem är vis och förståndig bland er? Han må genom sitt utmärkta uppförande visa sina gärningar med en mildhet som hör visheten till.” — Jak. 3:13.

1. Varför är det mycket viktigt att de som tjänar som lärare och undervisare i den kristna församlingen är kvalificerade män?

EN LÄRARES inflytande kan vara antingen gagneligt eller skadligt. Det är alldeles särskilt så, när det gäller angelägenheter i samband med tillbedjan och gudsdyrkan. Med avseende på fariséerna sade Jesus Kristus: ”De är blinda vägledare. Om nu en blind vägleder en blind, kommer båda att falla i en grop.” (Matt. 15:14) Alla som blint följde fariséernas oskriftenliga läror var på väg mot andlig olycka och död, under det att de som rättade sig efter Guds Sons sunda lära befann sig på vägen till livet. (Matt. 7:13—20, 24—27) Det förhållandet att liv är inbegripna gör det absolut nödvändigt att de som tjänar som lärare och undervisare i den kristna församlingen är kvalificerade män.

2. Varför kunde aposteln Paulus säga: ”Jag är ren från allas blod”?

² Det som aposteln Paulus sade om sig själv till de äldste i församlingen i Efesus visar att det sätt på vilket en kristen lärare sköter sin ansvarsuppgift kan göra att han antingen bär på blodskuld eller är fri från blodskuld. Aposteln förklarade: ”Jag [kallar] er till vittnen nu i dag att jag är ren från allas blod; jag har ju inte undandragit mig att berätta för er om allt Guds rådslut.” (Apg. 20:26, 27) Närhelst några äldste i församlingen i Efesus blev trolösa och började förvanska Skrifterna till andligt fördärv för sig själva och till skada för sina medtroende, så kunde detta inte lastas på Paulus’ konto. (Jämför Apostlagärningarna 20:29, 30.) De skulle själva bära på blodskuld. Aposteln hade gjort sitt yttersta för att förmedla till dem ”allt Guds rådslut”. Han hade inte undanhållit dem något som var nödvändigt för