-
Förbiser du livets glädjeämnen?Vakttornet – 1962 | 1 mars
-
-
tillfredsställa våra personliga önskningar förlorar ganska snabbt sitt intresse, men det ligger en djupare och mera varaktig tillfredsställelse i att söka fylla andras behov. Kristna som av sjukdom är tvingade att hålla sig inne får ofta stor glädje av att skriva brev eller med telefonens hjälp tala med andra om sitt hopp i livet, vilket de grundat på bibeln. Vår glädje över livet bevaras av att vi är givmilda, och vi har då något att vänta av morgondagen. Hemligheten med lyckan är att ge. Förbise inte det glädjeämnet. — Apg. 20:35.
Du har kanske en man som är alkoholist eller en hustru som kastar bort dina surt förvärvade slantar på tippning och dylikt. Varken det ena eller det andra kan göra livet glatt. Men vad är det för mening i att låta sådant imma sinnets fönster med bittert hat och leda vid livet? En drucken äkta man kan inte vara så nöjsam att ha i huset, men det finns annat att glädjas åt. Intressera dig för barnen, för att göra hemmet vackrare, för att bli skicklig i att laga mat eller sy kläder, så blir du förvånad över hur mycket ljusare livet ter sig, även om det har sina många problem.
Går du utan arbete, eller har du två arbeten och får ingen tid över för dig själv? Båda delarna gör människor olyckliga.
Det är sannerligen inte behagligt att vara utan arbete, men ge inte upp hoppet för det. Se på ett sådant förhållandes ljusa sida; det finns vanligen en sådan. Om du är utan arbete, kan du få mera tid att vara tillsammans med familjen, att hinna med en del välbehövligt studerande, som släpat efter, och nödvändiga reparationsarbeten i hemmet, som det är hög tid att ta itu med. Människor som varit arbetslösa under lång tid ger ofta efter för bitterheten, ja, de blir i själva verket så bittra, att när de söker någon ny anställning, inverkar själva deras vresiga sinnelag menligt på deras utsikter att få arbetet i fråga. Var på din vakt emot ett surt och vresigt lynne genom att vara vaken för livets välsignelser och glädjeämnen.
-
-
Årsberättelse för FinlandVakttornet – 1962 | 1 mars
-
-
fann porten öppen. Hon kom ut på verandan och tog hjärtligt emot oss, i det hon sade: ’Vad jag har väntat på er. Jag frågade henne vad det var hos Jehovas vittnen som hade väckt hennes intresse, och hon svarade då: ’Jag vet att ni är de enda som kan undervisa folk om livets väg, och jag hoppas att ni vill börja undervisa mig också.’ Då jag frågade om hon hade några av Jehovas vittnens skrifter, tog hon fram tidskriften Vakttornet och en av våra småskrifter. ’Jag har noggrant läst igenom det här och även bibeln, men jag kan inte förstå det, när jag är hänvisad till mig själv.’ Vi visade henne boken ’Låt Gud vara sannfärdig’, som hon ögonblickligen skaffade sig. Jag föreslog henne så att vi skulle studera med hjälp av boken och erbjöd mig att sätta i gång studiet följande måndag, ty just nu var det en annan dam som väntade att vi skulle komma och besöka henne. Hon blev då mycket ledsen och frågade om vi inte kunde studera en aldrig så liten stund med henne. Vi kom litet sent till det andra stället, men vi var lyckliga över att ha fått i gång ännu ett bibelstudium i ett hem. Studiet fortsatte regelbundet och inleddes och avslutades alltid med bön. Snart kom den nyintresserade damen till församlingens möten, fastän hon bodde långt bort, och hon började också ta del i tjänsten. När hon fick höra talas om konventet i Danmark, började hon genast lägga planer för att vara med där. Färden dit och hem igen bjöd på många överraskningar för henne, och den blev ett oförgätligt minne, eftersom hon vid konventet symboliserade sitt överlämnande genom att låta döpa sig. Allt detta hände inom omkring fyra månader.”
En annan förkunnare skriver: ”Jag har arbetat på ett distrikt där det varit svårt att få folk intresserade för organisationen på grund av inrotade fördomar. Vi hade berättat erfarenheter ur Jehovas vittnens årsbok om den världsomfattande verksamheten, men med klent resultat. Längre fram visade vi filmen, och den väckte stort uppseende. Intresset för organisationen och för behovet av den växte. Till en början ordnade vi med ett bibelstudium i en välsinnad familjs hem, och andra i grannskapet, som visat intresse, blev inbjudna att vara med där. Senare satte vi också i gång med att hålla teokratisk skola och ha tjänstemöten. Nio personer har regelbundet tagit del i dessa möten, och många av dem har redan börjat vara med i predikoverket, även om de inte ännu har rapporterat sin tjänst. Den här gruppen intresserade anordnar regelbundet offentliga föredrag och tar del i att inbjuda folk till dem, och det har varit trettio á fyrtio personer närvarande vid dessa föredrag. En lantbrukare som för första gången var med vid ett sådant möte, som hölls en onsdag, sade efteråt: ’Hädanefter skall jag komma varenda onsdag, för det finns mycket att lära.’ En annan i en grupp som såg filmen yttrade: ’Jag vill också vara med i den nya världens samhälle.’”
-