Överlämnande — Åt vem? Varför?

”Men ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation [en helgad nation; en överlämnad nation], ett folk till att vara en särskild egendom’.” — 1 Petr. 2:9, Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna; The Jerusalem Bible; The New English Bible.

1, 2. a) Tillhörde Abraham Lincoln någon av kristenhetens kyrkor, och på vilket sätt talade han trots detta i sitt tal i Gettysburg om den nation för vilken han då var president? b) Vad har man gjort i denna nation som visar om man har förtröstan på Gud eller inte, och hur kommer den regering som följer på den världsomfattande vedermödan att bli ”för folket”?

INTE en enda av kristenhetens alla kyrkor kunde räkna den sextonde presidenten i Förenta staternas historia som en av sina medlemmar. Men ändå sade denne bibelläsande man, Abraham Lincoln, följande kraftfulla ord i sitt berömda tal i Gettysburg den 19 november 1863:

”För sju och åttio år sedan skapade våra fäder här på denna kontinent en ny nation, gestaltad i frihet och grundad på principen att alla människor äro skapade jämlika. ... Men i en djupare mening kunna vi icke inviga — kunna vi icke helga — denna mark. De tappra män, levande och döda, som kämpat här, hava helgat den långt utöver vår fattiga förmåga att lägga något därtill eller draga något från. ... Det är i stället vi, de levande som böra invigas till detta oavslutade verk, vilket de som här kämpade så modigt fört vidare. Det är vi som böra vigas till den stora uppgift som förestår oss ...”

² Ända sedan detta minnesvärda tal hölls på nationalkyrkogården i Gettysburg i Pennsylvania, har Förenta staterna handlat stick i stäv mot det motto man satt på dollarsedeln: ”På Gud vi oss förlita”. Trots att presidenten och många andra uppriktiga amerikaner kan ha överlämnat eller vigt sitt liv åt denna ”styrelse av folket, för folket och genom folket”, kommer den att ”utrotas från jorden”. Till all lycka kommer detta inte att innebära evig olycka ”för folket”, för efter denna katastrof kommer Gud att upprätta en överlägsen kunglig regering med hans förordnade Konung, Jesus Kristus, vid makten. Denna regering kommer att bli till välsignelse för alla som bor på denna jord, även för dem som bor på vad som nu är den amerikanska kontinenten.

3, 4. a) Vilken ”nation” kommer sedan att träda i förgrunden? b) Vilka ord, som Jehova tidigare riktat till Israel, citerade Petrus, när han talade om denna nya ”nation”?

³ Då kommer en ny nation att träda i förgrunden. Vad är det för en nation? Det är den nation till vilken följande inspirerade ord riktades: ”Men ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom’.” — 1 Petr. 2:9.

⁴ Med dessa ord citerade aposteln Petrus det som Gud hade sagt till sitt utvalda folk, Israel, då det befann sig vid berget Sinai i Arabien. Detta står nedtecknat i 2 Moseboken 19:5, 6, och där läser vi: ”Om I nu hören min röst och hållen mitt förbund, så skolen I vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min; och I skolen vara mig ett rike av präster och ett heligt folk.”

5. Betyder ordet ”helga” detsamma som orden ”överlämna” eller ”inviga” enligt bibelns språkbruk?

⁵ Det enkla och klara uttrycket ”ett heligt folk” eller ”en helig nation” i 2 Moseboken 19:6 respektive 1 Petrus 2:9, som citerats här ovan, har man i vissa översättningar försökt göra starkare genom att översätta det med uttrycken ”helgad nation”, ”överlämnad nation” eller ”invigd nation”.a (Se The Jerusalem Bible; Moffatt; Knox; The New English Bible.) Om israeliterna godtog och levde i enlighet med Jehovas normer, skulle de särskiljas som ett helgat eller överlämnat folk. Gud kan ”helga”, ”överlämna” eller ”inviga” något eller någon eller en grupp av människor. Från Guds ståndpunkt sett kan dessa tre ord i grund och botten betyda samma sak. Ofullkomliga människor kan visserligen inte ”helga” någonting, hålla någonting rent för ett heligt syfte, men de kan däremot kärleksfullt och med rätta ”överlämna” någonting åt någon, sig själva inbegripna.

6. a) Vad var det för en handling folket i nationen Israel utförde — både som enskilda individer och som ett kollektiv — i och med att de sade: ”Allt vad HERREN har sagt vilja vi göra”? b) In i vilken anordning förde Gud dem utan tvång?

⁶ Gud föreslog de befriade israeliterna att de skulle bli en helig nation åt honom, under förutsättning att de hörde hans röst och höll hans förbund. De svarade: ”Allt vad HERREN [Jehova] har sagt vilja vi göra.” Således gjorde de ett oåterkalleligt överlämnande av sig själva, både som individer och som ett kollektiv, åt sin Frälsare, Jehova Gud. Även om Jehova redan hade utvalt israeliterna på grund av att de var Abrahams naturliga avkomlingar, och han mirakulöst befriat dem från Egypten genom Röda havet, väntade han ändå på att de skulle överlämna sig åt honom och tillbedja honom av egen fri vilja. Det var på denna grundval som de gjordes till Jehovas förbundsfolk. Beträffande detta läser vi:

”När varje bud enligt lagen hade av Mose meddelats allt folket, tog han blodet av ungtjurarna och av bockarna tillsammans med vatten och scharlakansröd ull och isop och stänkte på själva boken och på allt folket, i det han sade: ’Detta är förbundets blod, det förbunds som Gud har pålagt er.’” — Hebr. 9:19, 20; 2 Mos. 24:1—8.

7. a) Hur skulle situationen bli för judarna i kommande generationer? b) Hur skulle de kunna gå miste om att befinna sig i ett överlämnat tillstånd?

⁷ De kommande generationerna av judar skulle därför födas in i denna överlämnade nation och skulle som en följd härav stå i ett överlämnat förhållande till Gud. Men som individer skulle de, då de var så pass gamla att de kunde ta ansvar för sig själva, efterlikna de judar som stod vid berget Sinai och bevisa vad som var drivkraften bakom deras hjärta och handlingar, att de verkligen överlämnat sig åt Jehova för att fortsätta att leva i en godkänd ställning i denna heliga nation. Ja, deras välfärd som nation och deras liv stod på spel. Det förhåller sig faktiskt så, därför att Gud kan ta bort den helgade eller heliga status som han gett ett visst folk, om det visar sig att det inte är värdigt den, och ge den åt dem som bevisar sig vara värdiga en sådan status. Det var därför som aposteln Petrus kom att tillämpa dessa ord, som Gud ursprungligen uttalade till det köttsliga Israel och som handlade om att de skulle bli honom ”ett kungligt prästerskap, en helig nation”, på dem som skulle komma att utgöra den nya kristna nation som bildades vid pingsten år 33 v.t. Hur gick det till, när Gud överförde detta heliga erkännande?

8. a) Vilken svår olycka skulle drabba Israel en kort tid efter det att Petrus skrivit sitt första brev, och i vilket nära förhållande till Jehova Gud stod judarna inte längre? b) Av vilka bestod då den ”helgade nationen”?

⁸ När aposteln skrev orden i 1 Petrus 2:9, stod judarna i Israel inför en nationell olycka som inom kort skulle drabba dem. Deras stad Jerusalem, där templet låg, skulle bli förstörd av de romerska legionerna, och själva skulle de spridas ut över jorden i överensstämmelse med vad Jesus hade förutsagt. (Luk. 21:20—24) Sorgligt nog hade de år 33 v.t. förkastat Jesus Kristus som medlaren för Guds nya förbund, och det gamla lagförbundet som profeten Mose hade varit medlare för hade nu otvivelaktigt trätt ur kraft. ”Det som är Israel efter köttet” hade nu blivit förkastat. (1 Kor. 10:18; Matt. 23:38) Den nya nationen, det andliga Israel, hade frambringats av Jehova Gud. (Rom. 9:6; Gal. 6:15, 16) Denna nya ”helgade nation” bestod av Jesu Kristi lärjungar, dem som Petrus riktade sitt brev till, ”dem som är utvalda enligt Guds, Faderns, förutvetande, med helgelse genom anden”. — 1 Petr. 1:1, 2.

9. Visste Gud på förhand vilka enskilda individer som skulle bli medlemmar av denna heliga nation, och hur kom de att bli ett utvalt ”släkte”?

⁹ Detta innebär inte att Gud visste vilka enskilda individer som skulle bli medlemmar i denna nation, och han namngav inte heller i förväg dem som han förordnade. Det var i stället så att han på förhand visste att han skulle frambringa en ny nation, ”en helig nation”, och han visste också i förväg vad som skulle krävas av var och en för att denne skulle bli utvald och förd in i den heliga nationen som medlem. Denna andliga nation skulle också göras särskilt helig genom Guds heliga ande, och medlemmarna i nationen skulle bli pånyttfödda genom den heliga anden för att på så sätt bli andliga söner till Gud. (Tit. 3:4—7) I denna heliga, eller helgade, ställning skulle de kunna tjäna som ett ”kungligt prästerskap”. Som av anden pånyttfödda skulle de komma att vara ett ”släkte”, ett ”utvalt släkte”.

10. Vilka frågor uppstår angående vad som krävs av den enskilda individen, med tanke på att Gud handlar med de smorda kristna som en ”nation” eller en grupp?

¹⁰ Men hur kommer frågan om det överlämnande som de enskilda medlemmarna i den nya nationen skall göra åt Jehova in i bilden? Måste var och en oreserverat överlämna sig åt Gud för att kunna bli godkänd som medlem av denna nya nation, trots att Gud ”helgar” eller ”överlämnar” dem som grupp eller nation betraktade? Säger inte bibeln helt enkelt någonting i den här stilen: ”Tro på Herren Jesus Kristus, så kommer du att bli frälst”? Eller: ”Ångra dig och bli omvänd”? Är inte tro, ånger och omvändelse det enda som krävs av den som önskar bli en Jesu lärjunge, en kristen? Överlämnade sig Jesus, Guds Son, då han var på jorden? Låt oss undersöka saken.

”JAG HAR KOMMIT ... FÖR ATT GÖRA DIN VILJA”

11. Under vilken förbundsanordning med Gud föddes Jesus, och hur gick det till?

¹¹ I Galaterna 4:4 läser vi följande om Jesu födelse som människa: ”När tiden var fullbordad, sände Gud ut sin Son, som blev född av en kvinna och som blev född under lag [den mosaiska].” Åtta dagar efter det att han mirakulöst fötts av en judisk jungfru blev han omskuren, och detta bekräftade att han genom födelsen var en medlem av Guds förbundsfolk, och i samband med denna omskärelse ”förde de [Josef och Maria] honom upp till Jerusalem för att bära fram honom åt Jehova”. — Luk. 2:22—24.

12. När Johannes döpte de judar som kom till honom, vad var då detta dop en symbol av, men varför ville han först inte döpa Jesus?

¹² Det var till denna överlämnade nation som Jesu Kristi förelöpare, Johannes döparen, sändes för att uppmana nationen att ändra sinne. Jesus sade också: ”Jag har inte blivit utsänd till några utom till de förlorade fåren av Israels hus.” (Matt. 15:24) Det var ett särskilt budskap som riktades till detta överlämnade Guds folk, ett budskap som inte var tillämpligt på icke-israelitiska nationer. Johannes döparen uppmanade dem som tillhörde ”de förlorade fåren av Israels hus” att ångra sig och ändra sinne när det gällde deras synder mot lagförbundet. (Matt. 3:1—6) ”Johannes döpte med det dop som var symbol av sinnesändring och sade till folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga på Jesus.” (Apg. 19:4) Men när Jesus framställde sig för Johannes för att bli döpt i vatten, var detta dop uppenbarligen inte en symbol av ånger och sinnesändring, för Jesus var syndfri och hade inte brutit mot lagförbundet, under vilket han blivit född. Johannes kände till detta och kände sig därför tveksam om han skulle döpa Jesus eller inte, men han gav efter, när Jesus svarade honom och sade: ”Låt det ske denna gång, för på det sättet är det lämpligt för oss att fullgöra allt som är rättfärdigt.” (Matt. 3:13—17) Vad menade han med detta?

13. a) Hur uppfyllde Jesus orden i Psalm 40:8, 9? b) Vad var Jesu dop en symbol av?

¹³ Jesus handlade här i överensstämmelse med de profetiska orden om honom i Psalm 40:8, 9: ”Därför säger jag: ’Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet, vad jag skall göra. Att göra din vilja, min Gud, är min lust.’” I Hebréerna 10:5—10 tillämpas denna profetia på Jesus Kristus, eftersom Gud i Jesu fall inte ville ha offer som offrats i enlighet med det mosaiska lagförbundet, utan han ville som offer ha den fullkomliga mänskliga kropp som han, Gud, hade berett åt sin Son för att den skulle offras och utgöra grunden till ett nytt förbund. När Jesus blev döpt, överlämnade han sig således inte åt Gud, för han var redan medlem av en överlämnad nation, och eftersom han var syndfri, behövde han inte omvända sig. (Hebr. 7:26) Hans dop var i stället en symbol av att han framställde sig för sin himmelske Fader för att göra hans vilja. Och i detta avseende angav Jesus mönstret för sina lärjungars dop.

14. a) Vilket budskap började Jesus predika, när Johannes sattes i fängelse? b) För vad blev folket vid den tiden berett genom sinnesändringen och dopet?

¹⁴ När Jesus hörde att Johannes döparen blivit satt i fängelse, satte han i gång en kampanj med att predika för de redan överlämnade israeliterna. ”Från den tiden började Jesus predika och säga: ’Ändra ert sinne, för himmelriket har kommit nära.’” (Matt. 4:17) Dopet till symbol av sinnesändring vann ny intensitet. (Joh. 3:26; 4:1, 2) När den större Mose, Jesus Kristus, for upp till himmelen för att där frambära värdet av sitt mänskliga offer, var det mosaiska lagförbundet upphävt, och då lades grundvalen för att upprätta det förutsagda ”nya förbundet”. (Jer. 31:31—34) På pingstdagen år 33 v.t. överfördes därför Jesu judiska lärjungar från det mosaiska lagförbundet till det ”nya förbundet”, det för vilket den större Mose, Jesus Kristus, var medlare.b

15. a) Vad upphörde inte omedelbart i och med att lagförbundet upphävdes, när det gällde judarna? b) Vad var nu Guds vilja med avseende på de judar som var måna om att vara kvar i ett överlämnat tillstånd i förhållande till Jehova?

¹⁵ Även om lagförbundet nu upphävts, var inte Guds tid ute för att visa judarna, på grund av att de var köttsliga avkomlingar till Abraham, särskild ynnest och uppmärksamhet; den tidsperioden gick ut först år 36 v.t. Så trots att den heliga anden redan utgjutits för första gången år 33 v.t., sade den av anden smorde aposteln Petrus till en skara av judar i Jerusalem: ”Ändra därför sinne och vänd om, för att få era synder utplånade, så att vederkvickelsens tider må komma från Jehovas person och han må sända ut den Smorde som är bestämd för er, Jesus.” För att de nu skulle kunna rätta till sitt överlämnade förhållande till Gud, måste de inte bara ångra sig och ändra sinne när det gällde de synder de begått mot lagförbundet, under vilket de fortfarande ansåg sig stå, utan de var också tvungna att framställa sig själva som blivande medlemmar i denna nya nation, något som då var Guds vilja för alla dem som önskade bli Jesu lärjungar, bli kristna. Detta bekräftas genom vad Petrus sade tidigare på pingstdagen till de judar som kände ”ett hugg i hjärtat” på grund av att de hade medverkat till att Jesus blivit dödad. Petrus sade till dem: ”Ändra ert sinne, och må var och en av er bli döpt i Jesu Kristi namn till era synders förlåtelse, och ni skall få den heliga andens fria gåva.” Således var det mycket mera inbegripet än att man bara skulle ångra sig och ändra sinne och rent allmänt fatta det beslutet att man skulle bättra sig på grundval av tron på Jesus. — Apg. 3:19, 20; 2:37—40.

16. a) När budskapet om Riket nådde de omskurna samariterna, vad var då deras dop i vatten en symbol av? Varför det? b) Vad hände som bekräftade att de nu hade kommit in i ett förbundsförhållande till Gud?

¹⁶ Innan Jesus for upp till himmelen sade han till sina apostlar att de skulle utvidga vittnandet om honom till ”Samarien och till jordens mest avlägsna del”. (Apg. 1:8) Trots att samariterna inte var israeliter, utan människor ”av en annan nation”, blev de omskurna på grund av att de godtog de böcker i bibeln som Mose skrivit och betraktade honom som medlare mellan sig och Gud. (Luk. 17:16—18) I sin oförtjänta omtanke fann Jehova att det skulle vara bra att låta Petrus först använda en särskild nyckel för samariterna och sedan en tid därefter använda en annan för de oomskurna hedningarna, för att därigenom öppna de möjligheter som hör samman med himmelriket. Men eftersom dessa samariter i verkligheten stod utanför det mosaiska lagförbundet och tillbad vad de inte kände, var de, när de nu skulle bli döpta därför att de fått kunskap om sanningen, tvungna att överlämna sig åt Jehova Gud i Messias’, Jesu, namn, eftersom han är medlaren för det nya förbundet. När de sedan blivit döpta, fick de del av den heliga anden, vilket bekräftade att de blivit godkända och välkomnade in i det nya förbundet. — Matt. 16:18, 19; Joh. 4:4—42; Apg. 8:5—25.

17. a) När och hur sökte Gud upp de oomskurna icke-judarna ”för att från dem ta ut ett folk för sitt namn”? b) Vad var deras dop i vatten en symbol av?

¹⁷ När Jehova Guds tid för att visa judarna särskild ynnest löpte ut år 36 v.t., vände Gud sin uppmärksamhet till de oomskurna icke-israeliterna, hedningarna, ”för att från dem ta ut ett folk för sitt namn”. (Apg. 15:14—18) Petrus fick nu använda en annan av ”nycklarna” och sändes därför till den romerske befälhavaren Kornelius’ hus, en man som var vänligt sinnad mot det judiska folket. Dessa hedningar måste ha godtagit vittnesbördet om Jehova Gud och hans förhärligade Messias, för den heliga anden föll på dem och de började tala i tungor. Gud hade i sin barmhärtighet börjat ge även ”folk av nationerna sinnesändring hänemot liv” genom Jesus Kristus, ”Guds lamm som tar bort världens synd”. (Apg. 11:18; Joh. 1:29) Jehova hade också godkänt dem och välkomnat dem in i hans andliga nation på grundval av att de överlämnat sig åt honom i sitt hjärta. Den heliga anden gav en bekräftelse på detta. Därför kunde inte någon av de kristnade judar som följde med Petrus säga någonting emot hans befallning om att dessa hedningar skulle ”döpas i Jesu Kristi namn”. Detta var inledningen till ”omvändelsen av folk av nationerna”. (Apg. 10:1—48; 15:3) Sedan dess har alla som önskat tjäna Gud, vare sig de varit judar eller hedningar, varit tvungna att överlämna sig i sina hjärtan åt Jehova. Och i samband med att de låter döpa sig i vatten framställer de sig för att göra Guds vilja i likhet med Jesus.

[Fotnoter]

□ Av vilka består den ”heliga” eller ”överlämnade nation” som omnämns i 1 Petrus 2:9?

□ På vilket sätt överlämnade sig de forntida israeliterna åt Jehova Gud?

□ Överlämnade sig Jesus åt Gud, när han blev döpt?

□ Vad var de troende samariternas och hedningarnas dop i vatten en symbol av?

□ Vad var de oomskurna icke-judarna tvungna att göra för att bli Jesu efterföljare?

[Infälld text på sidan 10]

En ny ”nation” bildades på pingstdagen år 33 v.t.

[Infälld text på sidan 11]

De forntida israeliterna överlämnade sig av egen fri vilja åt Jehova Gud för att tillbedja honom

[Infälld text på sidan 13]

När Jesus blev döpt, framställde han sig för Gud, sin himmelske Fader, för att göra hans vilja

[Bild på sidan 11]

De forntida israeliterna överlämnade sig åt Jehova Gud