Vad säger bibeln?
Är det rätt att tilltala människor med deras titlar?
DEN unge mannen Elihu riktade sina ord i främsta rummet till den lidande Job, då han sade: ”Låt mig inte, det beder jag, visa partiskhet mot en människa; och en jordemänniska skall jag inte förläna en titel; ty jag vet förvisso inte hur jag kan förläna en titel; lätt kunde min danare föra mig bort.” (Job 32:21, 22, NW) Skall vi härav dra slutsatsen att det är orätt att använda titlar när man tilltalar människor? Eller är det under vissa omständigheter tillbörligt att använda titlar?
Vi bör lägga märke till att Elihu förband förlänandet av en titel med att visa partiskhet. I sina ord till Job tog han därför inte sin tillflykt till någon form av smicker. Inte heller lät han den hemsökte Jobs person inverka på vad han sade. Elihu höll fast vid principen i den lag som längre fram gavs åt Israel: ”Du skall icke vara partisk för den ringe i någon hans sak.” (2 Mos. 23:3) Och även om Elihu var ung, ställde han sig inte på Jobs ”vänners” sida av aktning för deras ålder och ställning. Han lade fram angelägenheterna som de i verkligheten var och smickrade inte Jobs ”vänner” genom att förläna dem någon titel och sedan låta detta inverka på hans tal.
Elihus exempel belyser att det skulle vara orätt att hitta på smickrande titlar. Sådan partisk behandling leder till att man handlar orättvist och ådrar sig Guds misshag. Elihu insåg detta, vilket framgår av hans ord: ”Lätt kunde min danare föra mig bort”, dvs. i sin vrede. — Job 32:22, NW.
Eftersom den kristna församlingen är en ”brödraskara”, skulle varje titel som upphöjer en kristen över en annan vara fullständigt opassande. (1 Petr. 2:17) Dessutom har den kristna församlingen bara ett enda av Gud förordnat överhuvud, Jesus Kristus. Guds Son sade till sina lärjungar: ”Ni skall inte låta kalla er Rabbi, för en enda är er lärare, medan ni alla är bröder. För övrigt skall ni inte kalla någon på jorden för fader, eftersom en enda är er Fader, den himmelske. Inte heller skall ni låta kalla er för ledare, eftersom en enda är er ledare, den Smorde.” — Matt. 23:8—10.
Dessa ord av Jesus har vanligen ignorerats av kristenhetens präster. Men alla har dock inte dristat sig att själva ta sig titlar. Den välkände bibelkommentatorn Albert Barnes avvisade till exempel personligen titeln ”teologie doktor” såsom stridande mot Kristi lära. Han skrev: ”Jesus förbjöd sina lärjungar att trakta efter sådana hederstitlar. Det skäl han angav var att han själv var deras mästare och lärare. De stod alla på samma nivå; de skulle vara jämlika i myndighet; de var bröder; och de skulle varken eftertrakta eller ta emot en titel som antydde vare sig en upphöjelse av någon över en annan eller som tycktes inkräkta på Frälsarens absoluta rätt att vara deras ende lärare och mästare. ... Titeln [Rabbi] motsvarar titeln ’teologie doktor’, som används om evangelii förkunnare; och så vitt jag kan se bryter man mot andan i Frälsarens bud genom att ta emot en sådan titel. ... Den har en tendens att uppväcka stolthet och en känsla av överlägsenhet hos dem som får den; och avund och en känsla av underlägsenhet hos dem som inte får den; och hela dess anda och tendens är i strid med ’den uppriktiga troheten mot Kristus’.”
Om till bekännelsen kristna söker bli tilltalade med sådana titlar som ”teologie doktor”, ”Fader”, ”Högvördig” och liknande, är detta naturligtvis något som de själva måste stå till svars för inför Gud. Det gör sannerligen inte andra förpliktade att tilltala dem med dessa titlar. De som tar Jesu ord på allvar skulle i själva verket vägra att göra detta. De skulle inte vilja ge intryck av att på något sätt stödja bruket av oskriftenliga titlar.
Gör detta att alla slag av titlar är otillbörliga? Nej, så förhåller det sig inte. Det finns titlar som helt enkelt erkänner det världsliga ämbete som en viss person innehar. Detta gäller om titlar som används om myndighetspersoner eller personer med vissa lärda yrken, till exempel inom medicin, juridik eller naturvetenskap. Den grundläggande regel som bör vägleda de kristna vid användning av sådana titlar är Jesu uttalande: ”Betala ... tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men de som är Guds till Gud.” — Matt. 22:21.
Det skulle utan tvivel inte finnas något att invända mot att tilltala styresmän med deras titlar, så länge dessa titlar inte tillskrev dem någon ära som med rätta endast tillkommer den Högste. Dödliga människor är inte de kristnas frälsare, och inte heller kommer alla välsignelser människorna till del genom deras styresmän. Titlar som tillskriver människor sådana ting skulle därför inte vara godtagbara för en Guds tjänare.
Men det finns många titlar för respektfullt tilltal som de kristna kan använda med gott samvete. Aposteln Paulus kallade till exempel den romerske landshövdingen Festus ”excellens”. (Apg. 26:25) Sanna kristna i våra dagar har heller inget att invända mot att använda sådana titlar som ”Ers Nåd”, ”Ers Excellens”, ”Hans Majestät” och liknande om människor i höga juridiska eller makthavande ställningar. Deras bruk av dessa titlar stämmer överens med det bibliska rådet: ”Ge åt alla vad som tillkommer dem: ... ära åt honom som kräver sådan ära.” (Rom. 13:7) ”Underordna er för Herrens skull allting av människor skapat: vare sig en kung såsom den som är överordnad eller landshövdingar såsom de som är sända av honom till att bestraffa ogärningsmän. ... Hedra människor av alla slag.” — 1 Petr. 2:13—17.
Ämbetena som landshövding, domare, kung, president och liknande är naturligtvis mänskliga påfund. De är av människor inrättade ställningar. Men Jehova Gud har tillåtit de styrande myndigheterna att bli till. De kristna respekterar därför med rätta de ställningar som människor bekläder och ger dem den ära och heder som tillkommer deras ämbete. Det finns inget skäl att de kristna skulle motsätta sig en föranstaltning som Jehova Gud har tillåtit. Som tecken på att de underordnar sig de styrande myndigheterna använder de alltså de sedvanliga titlar som myndighetspersonerna med rätta kan göra anspråk på. — Rom. 13:1, 2.
Att en kristen använder titlar för respektfullt tilltal innebär inte att han överser med orätta gärningar. Det är inte hans ansvar att döma människor i världen. (1 Kor. 5:12, 13) Även om somliga individer kan vara korrumperade, så förändrar inte detta det faktum att de innehar en ställning som berättigar dem till en viss titel eller vissa titlar. Om någon skulle missbruka sin myndighet, har den kristne ändå inte rätt att uppträda vanvördigt mot en sådan. Bibelns råd är: ”Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det är ju skrivet: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.’” — Rom. 12:19.
Bibeln visar alltså klart och tydligt att det är helt och hållet tillbörligt att använda titlar för att erkänna någons myndighet eller rättmätiga ställning. Men Jesu ord i Matteus 23:6—12 visar klart och tydligt det otillbörliga i att använda smickrande titlar bland dem som bekänner sig vara hans efterföljare.