den nya boken Är bibeln verkligen Guds ord? på sina egna språk.

I och med att sammankomsterna i Nürnberg och Rom avslutades var den europeiska serien av internationella sammankomster med temat ”Fred på jorden” över. Då hade sammanlagt, i de tretton nordamerikanska och europeiska sammankomstorterna, 840.572 personer varit församlade, och 27.442 hade blivit döpta.

Under höstmånaderna, oktober—december, planerades ytterligare tolv internationella sammankomster i andra delar av världen. Utan tvivel fick också de som hade glädjen att vara med vid dem uppleva detsamma som deltagarna i de här beskrivna sammankomsterna — att deras tro på Gud och hans underbara löften blev uppbyggd.

Frågor från läsekretsen

● Aposteln Paulus lärde ju att de kristna inte står under Mose lag. Varför utförde han då en ceremoni i templet i Jerusalem i samband med ett löfte åt Gud? — M. G., USA.

Det är obestridligt att aposteln Paulus insåg att de kristna inte är bundna av Mose lag. Under inspiration skrev han: ”Nu har vi blivit fritagna från lagen, eftersom vi har dött gentemot det varigenom vi en gång var fasthållna.” ”Ni [är] inte ... under lag utan under oförtjänt godhet.” ”Om ni leds av ande, är ni inte under lag.” — Rom. 7:6; 6:14; Gal. 5:18; NW.

Men detta innebär inte att han ansåg lagens krav vara syndiga. Han skrev: ”Alltså är lagen helig, och budet är heligt, rättfärdigt och gott.” (Rom. 7:12, Hd) Kärnpunkten här är att det inte krävs av Guds tjänare att de skall hålla lagen för att kunna behaga Jehova och vinna frälsning. Det är till exempel inte en synd att bli omskuren; det är inte en okristlig handling. Men det skulle vara fel att tro att en kristen måste bli omskuren för att kunna bli frälst. — Apg. 15:1, 2, 5, 22—29; 16:3.

Det var inte ovanligt bland judarna att den som hade sluppit undan någon fara eller olycka avgav ett löfte åt Jehova, i det att han kanske till exempel lovade att avhålla sig från alkoholhaltiga drycker under en viss tid. Det kan ha varit snarlikt ett nasirlöfte. (4 Mos. 6:1—21) När den fastställda tiden var fullbordad, rakade juden av sig håret och frambar troligtvis offer i templet i Jerusalem.

I Apostlagärningarna 18:18 läser vi om att Paulus ”i Kenkrea [nära Korint] hade låtit raka sitt huvud; han hade nämligen bundit sig genom ett löfte”. Ingen upplysning ges om han hade avlagt det här löftet innan han blev en kristen, och vi känner inte heller med säkerhet till om detta var början eller slutet på den tid löftet varade. Vi kan inte utesluta möjligheten att det som skedde här hade att göra med vad som inträffade i Jerusalem en tid därefter.

När Paulus befann sig i Jerusalem, sedan han hade fullbordat sin tredje missionsresa, rådde det, enligt de kristna som utgjorde den styrande kretsen, ganska stor förbittring mot Paulus bland judarna. Judarna, som hade lyssnat till illvilliga rykten, menade att Paulus ursinnigt predikade emot Mose lag. Häri hade de fel, såsom vi har sett. För