Skapelsen förkunnar Guds ära

”Likväl frågar jag: Hörde de då inte? Jo visst: ’till hela jorden har ljudet från dem gått ut och till den bebodda jordens yttersta ändar deras uttalanden’.” — Rom. 10:18.

UTAN tal eller ord eller röst kungör Jehova Guds skapade verk hans ära. Psalm 19:2—5 (NW) vittnar om detta: ”Himlarna kungör Guds ära; och utsträckningen berättar om hans händers verk. Den ena dagen efter den andra får tal att flöda fram, och den ena natten efter den andra ådagalägger kunskap. Där är inget tal, och där är inga ord; ingen röst från deras sida gör sig hörd. Till hela jorden har deras mätsnöre gått ut och deras uttalanden till det alstringsrika landets yttersta ända.” Det stjärnbeströdda himlavalvet återspeglar sannerligen Guds ära.

Men hans skapelser på jorden kungör också hans vishet och makt: ”Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE [Jehova]! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat. Se ock havet, det stora och vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.” (Ps. 104:24, 25) Mänskliga uppfinnare lägger märke till denna gudomliga vishet och efterliknar fisken som alstrar elektricitet, getingen som tillverkar papper, långhalsen som framställer lim, måsen som avsaltar havsvatten, biet som luftkonditionerar sitt hem, bläckfisken som använder jetdrift, fladdermusen som använder ekolod — och listan kan fortsätta längre och längre.

Aposteln Paulus hänsyftade på skapelsen som en predikare av Guds ära: ”Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomlighet, så att de är oursäktliga.” (Rom. 1:20) Ateisten är oursäktlig. Alla som vägrar att erkänna en allvis och allsmäktig Skapares existens är oursäktliga. Bevisen finns överallt omkring oss, dag och natt. Utan tal eller ord eller röst fortsätter detta predikande kontinuerligt. Men Paulus hänsyftade också på predikande som gör bruk av tal och ord och röster. Han illustrerade dess omfattande täckning av jorden med det stjärnbeströdda himlavalvets universella predikande.

Paulus citerar från Joel 2:32, när han säger: ”var och en som anropar Jehovas namn skall bli frälst” och sedan fortsätter: ”Men hur skall de anropa honom som de inte har satt tro till? Och hur skall de sätta tro till honom som de inte har hört något om? Och hur skall de höra utan att någon predikar? Och hur skall de predika, om de inte har blivit utsända?” (Rom. 10:13—15) Sedan han framhållit behovet av att mänskliga predikare sänds ut, så att människor kan åkalla Jehovas namn och bli frälsta, säger Paulus: ”Likväl frågar jag: Hörde de då inte? Jo visst: ’till hela jorden har ljudet från dem gått ut och till den bebodda jordens yttersta ändar deras uttalanden’.” Paulus citerar här den femte versen i Psalm 19, som gäller den världsvida omfattningen av vittnesbördet från Jehovas synliga skapelser i himlarna där ovan. — Rom. 10:18.

Det är verkligen så att människorna även utan mänskliga predikare inte har undgått att höra om Jehova Guds makt och majestät. Hans synliga verk vittnar om detta. Psalmisten och aposteln Paulus riktar vår uppmärksamhet på detta. I Romarna, kapitel 10, förefaller det som om Paulus säger att de ”goda nyheterna” om Kristus nådde öronen på de många för vilka de predikades, alldeles som den synliga skapelsens predikande täcker jorden. ”Hörde de då inte?” ”Förstod Israel då inte?” Mose sade att Israel skulle uppeggas till svartsjuka av hedningar som slöt sig till Jehovas tillbedjan, och Jesaja förutsade att hedningarna skulle komma till honom men att det gensträviga och halsstarriga Israel skulle avvisa hans inbjudan. (Rom. 10:18—21; 5 Mos. 32:21; Jes. 65:1, 2) Predikare av evangeliet om Kristus sändes till Israel efter köttet på Paulus’ tid, inte bara till judarna i Palestina, utan också till dem som var kringspridda i förskingringen. Alldeles som de synliga himlarna predikar för alla som är på jorden, så förkunnade mänskliga predikare evangeliet först för judarna och sedan för hedningarna.

Det stjärnbeströdda himlavalvet, tillsammans med det övriga av den synliga skapelsen, återspeglar i viss utsträckning Jehovas vishet, men det är inte enbart denna återspeglade vishet som ger liv. Hans verk förkunnar hans allenarådande makt och majestät, hans uppfinningsrika geni som konstruktör och formgivare. Men även om det vore möjligt för oss att fatta alla de häpnadsväckande invecklade förhållandena i hans skapade verk, skulle det ändå inte ingjuta i oss den vishet och kraft som vi behöver för att vinna evigt liv. Det krävs vishet och kraft av annat slag. Vad som behövs är ”Kristus, Guds kraft och Guds vishet”. Himlarna, som är utan tal, ord och röst, predikar allmänt talat om Guds ära, ”men vi predikar Kristus hängd på pålen”. ”Det [finns] ingen frälsning i någon annan, för det finns inget annat namn under himmelen, som blivit givet bland människor, genom vilket vi måste bli frälsta.” Hur judar och greker på Paulus’ tid reagerade på detta predikande av ”Kristus hängd på pålen” är ämnet för de två följande artiklarna. — 1 Kor. 1:22—24; Apg. 4:12.

[Infälld text på sidan 10]

”Men vi predikar Kristus hängd på pålen”