Skönheten i Jehovas suveränitet
”Ett har jag begärt av Jehova — det är vad jag skall bida efter: att jag må få bo i Jehovas hus i alla mina livsdagar för att skåda Jehovas ljuvlighet och för att se med uppskattning på hans tempel.” — Ps. 27:4, NW.
1. Vad kan man komma att tänka på, när ordet ”suveränitet” nämns?
VAD betyder ordet ”suveränitet” för dig? Du tänker utan tvivel på överhöghet, särskilt en styresmans överhöghet — regeringsmakt. Ett styre eller herravälde kan vara hårt eller strängt och strikt skipa hel och full rättvisa enligt lagen utan någon barmhärtighet; men det kan också vara sådant att det handlar partiskt mot somliga och förtrycker andra. Få styrelser som ställts upp av människor handlar av verklig kärlek till sina undersåtar.
2. Med vilken rätt utövar Jehova suveränitet?
2 Bibeln talar om Gud som ”suverän” och ”suverän Herre”. (Apg. 4:24, Rotherham; Revised Standard Version; New English Bible; New World Translation) Med vilken rätt har han suveränitet? Uppenbarelseboken 4:11 svarar: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.”
3. Hur beskrev kung David Jehovas suveränitet?
3 Vad slags suveränitet är det Jehova utövar? Skiljer den sig från andra former av styre? Kung David, som under Jehovas suveränitet utövade styrelsen över det forntida Israels rike, sade: ”Dina, o Jehova, är storheten och väldigheten och skönheten och ypperligheten och värdigheten; ty allting i himlarna och på jorden är ditt. Ditt är riket, o Jehova, som också upphöjer dig själv såsom huvud över allt.” — 1 Krön. 29:11, NW.
FRAMTRÄDANDE EGENSKAPER I JEHOVAS SUVERÄNITET
4. Hur ger oss Psalm 89:15 och 2 Moseboken 34:6, 7 en bild av Jehovas suveränitet?
4 Det ligger följaktligen skönhet, ypperlighet och värdighet i Jehovas suveränitet. Psalmisten skriver: ”Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd [kärleksfull omtanke, NW] och sanning stå inför ditt ansikte.” (Ps. 89:15) När Mose bad att få se Guds härlighet, fick han veta att han inte skulle kunna se Guds ansikte, eftersom ingen människa kan se på Gud och leva. (2 Mos. 33:18, 20) Likväl kom Gud ner i ett moln på Sinai berg och förklarade för Mose: ”Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning, som bevarar kärleksfull omtanke åt tusenden, överser med förseelse och överträdelse och synd; men ingalunda skall han frita från straff utan skall låta straff för fäders förseelse komma över söner och över sonsöner, över det tredje släktledet och över det fjärde släktledet.” — 2 Mos. 34:6, 7, NW.
5. a) Vilka av sina egenskaper var det Jehova först riktade Mose uppmärksamhet på vid Sinai berg? b) Varför får den som gör orätt lida straff, även om Jehova är barmhärtig, och hur känner Jehova det i fråga om att utmäta straff?
5 Lägg märke till att det första som Jehova riktade Mose uppmärksamhet på var att han är barmhärtig, nåderik och sen till vrede, hyser kärleksfull omtanke, älskar sanning och är förlåtande. Han säger på ett annat ställe: ”Jag är Jehova, han som övar kärleksfull omtanke, rättvisa och rättfärdighet på jorden; ty i dessa ting finner jag verkligen behag.” (Jer. 9:24, NW) Men när någon syndar mot Gud, kan han inte, även om han får förlåtelse för sin synd, undgå följderna av den kedja av händelser som han har satt i rörelse. Den som begår äktenskapsbrott påverkar till exempel andra som står honom nära. Hela hans familj måste känna verkningarna. Och de som vänder sig bort från Gud eller som förkastar hans suveränitet kommer att lida straff. När upproriska människor började bygga Babels torn, omintetgjorde Gud deras projekt genom att förbistra deras språk. De blev sedan kringspridda över jorden och påverkade sina avkomlingar, som kom att dyrka avgudar och bedriva mycket onda ting. (1 Mos. 11:1—9) Men Gud finner inte behag i att de som gör orätt straffas eller lider. Han säger: ”Jag finner inget behag i dens död som dör. ... O, gör då så att ni vänder tillbaka, och förbli vid liv.” — Hes. 18:32, NW.
6. Vilka är alltså några av de framträdande dragen i Jehovas suveränitet, och hurdan är den i jämförelse med mänskliga styrelser?
6 Det framgår tydligt av de här återgivna skriftställena att kärleksfull omtanke, barmhärtighet, rättfärdighet och opartiskhet i att skipa rättvisa är bland de framträdande dragen i Guds suveränitet. När vi betraktar Guds suveränitet, drivs vi därför till att se den på ett annat sätt än när vi ser på mänskliga styrelser. Skulle det inte vara utmärkt om du också kunde se på den regering som du lever under och märka att från dess huvudstad utstrålar ren kärlek och barmhärtighet mot alla?
”DE GODA NYHETERNA” STÅR I SAMBAND MED GUDS SUVERÄNITET
7. Hur är ”de goda nyheterna” direkt förbundna med Guds suveränitet, och vad främjar därför förkunnandet av ”de goda nyheterna”?
7 De goda nyheterna om Riket är direkt förbundna med Guds suveränitet. Aposteln Paulus skrev till de kristna i Rom: ”Gud vare tack: ni har varit syndens slavar men har av hjärtat blivit lydiga den läroform som ni överlämnades åt.” Det sägs inte här till dem som hör med ett gott hjärta och lyder att ”de goda nyheterna” har överlämnats åt dem, utan det sägs att de ”överlämnades åt” denna ”läroform”, evangeliet eller de goda nyheterna om Riket. De är nu villiga undersåtar under Guds suveränitet och understödjare av den. När de i sin tur förkunnar ”de goda nyheterna”, blir de som tar emot dem överlämnade åt denna lära. Vad främjar detta på jorden? Rättfärdighet, kärleksfull omtanke och barmhärtighet. I stället för att som tidigare kännetecknas av orenhet och laglöshet frambär de nämligen nu sin kropps lemmar ”som slavar åt rättfärdigheten”. — Rom. 6:17—19.
VARFÖR MAN BÖR UNDERORDNA SIG JEHOVAS SUVERÄNITET
8. Vad är motivet till undergivenhet under Guds suveränitet?
8 Vad är motivet till undergivenhet under Guds suveränitet? Det är kärlek till Gud på grund av hans gudomliga egenskaper och även kärlek till det som är rätt och gott för hela skapelsen. Den som förstår vad Jehovas suveränitet betyder föredrar den framför alla andra suveräniteter. De som understöder Guds styre föredrar i själva verket detta framför att äga absolut oberoende, om detta vore möjligt. Varför är det så? Därför att de vet att de kommer att vara mycket lyckligare under Guds suveränitet än de skulle vara om de kunde göra helt och hållet som de behagade. De inser att Guds vishet, kärlek, kunskap och makt är så långt överlägsna deras att det inte går att göra någon jämförelse. Människor kan inte hålla sig vid liv för evigt, och inte heller kan de åstadkomma fred, rättfärdighet och rättvisa över hela jorden. ”Det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg”, sade Jeremia, en trogen understödjare av Jehovas suveränitet. — Jer. 10:23.
9. Hur vädjar Gud till dem som inte erkänner hans suveränitet?
9 Jehovas inställning till dem som inte erkänner hans suveränitet kännetecknas av stor omtanke. Hans profet sade: ”Den ogudaktige övergive sin väg och den orättfärdige sina tankar och vände om till HERREN [Jehova], så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall beskära mycken förlåtelse. Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger HERREN. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar.” — Jes. 55:7—9.
ATT TJÄNA PÅ TILLBÖRLIGT SÄTT UNDER GUDS SUVERÄNITET
10. Vad är ett viktigt krav när det gäller att tjäna på tillbörligt sätt under Guds suveränitet?
10 För att tjäna på tillbörligt sätt till gagn för Guds suveränitet, eller under den, måste man lära känna Jehova Gud och hans Son Jesus, konungen i Guds rike. ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Joh. 17:3) Att känna Gud är att upprätta en nära samhörighet med honom, att bli en förtrogen vän till honom och hans Son, som sade: ”Ingen känner Sonen helt och fullt utom Fadern, inte heller känner någon Fadern helt och fullt utom Sonen och vemhelst som Sonen är villig att uppenbara honom för.” (Matt. 11:27) Den som känner Gud känner hans underbara egenskaper, och med hjälp av Guds ande utvecklar han dessa egenskaper, så att han kommer att mer och mer i sann mening återspegla Guds avbild. (2 Kor. 3:18) Om någon inte utvecklar andens frukter, har han inte kommit att känna Gud. Aposteln Johannes säger till exempel: ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, eftersom Gud är kärleken.” — 1 Joh. 4:8.
11. Hur uppträder en person som erkänner Guds suveränitet? Anför exempel.
11 Hur uppträder den som erkänner Guds suveränitet? Hans framträdande egenskaper kommer att vara kärlek, barmhärtighet, medkänsla och omtanke, och dessutom kommer han att göra gott mot sina medmänniskor. Om han är äldste i en församling eller utövar tillsyn över någon verksamhet som hans kristna bröder eller andra tar del i, kommer han inte att vara befallande eller krävande. Aposteln Paulus, som hade större myndighet från Gud än någon människa på jorden i vår tid, sade till församlingen i Rom: ”Följaktligen bönfaller jag er, bröder, vid Guds medömkan.” (Rom. 12:1) När Paulus befann sig i Rom, träffade han en man vid namn Onesimus, som trodde på de ”goda nyheterna”. Paulus upptäckte att Onesimus var en slav som hade rymt från sin herre, Filemon, en kristen i staden Kolosse i Mindre Asien, och han rådde Onesimus att återvända till sin herre. Sedan skrev han till Filemon och uppmanade honom enträget att förlåta Onesimus och nu ta emot honom som en broder. Lägg märke till Paulus’ omtänksamma vädjan: ”Det är just av den orsaken som jag, fast jag talar mycket fritt och öppet i förbindelse med Kristus för att befalla dig att göra vad som är tillbörligt, nu hellre förmanar dig på grundval av kärleken.” ”I tillförsikt om ditt tillmötesgående skriver jag till dig, i det jag vet att du till och med kommer att göra mer än vad jag säger.” — Filem. v. 8, 9, 21.
12. a) Varför var Paulus’ förtröstansfulla ord till Filemon ett exempel på den tillbörliga inställning som tillsyningsmän bör ha? b) Hur visade Kristus sin tillit till Paulus och Timoteus?
12 Filemon menade helt visst inte att han handlade under tvång, och därför gick han med glädje med på detta. Han kände sig verkligen redo att ge gensvar på Paulus’ vädjan och var också i högre grad förpliktad att göra detta, eftersom Paulus hyste sådan tillit till honom. Likaså kommer den äldste eller tillsyningsman som uppmuntrar andra och litar på bröder när de ges ett arbete att få mycket mera uträttat än den tillsyningsman som befaller eller kommenderar eller som menar att ingen kan utföra ett arbete lika bra som han. Att man litar på en broder och visar honom förtroende bidrar till att brodern i högre grad gör bruk av initiativ såväl som att han anstränger sig mera. En sådan tillsyningsman representerar på tillbörligt vis Guds suveränitet och följer Kristi mönster. Kristus behandlade Paulus på detta sätt. Paulus sade uppskattande: ”Jag är tacksam mot Kristus Jesus, vår Herre, som har gett mig kraft, eftersom han höll mig för trofast genom att sätta mig till en tjänst.” (1 Tim. 1:12) Paulus i sin tur visade att Gud, Kristus och han själv hade tillit till Timoteus’ trofasthet och förmåga att fullgöra sitt tjänsteuppdrag, när han skrev: ”O Timoteus, bevaka det som har blivit anförtrott åt dig.” — 1 Tim. 6:20.
13, 14. a) Hur kommer en kristen att på tillbörligt sätt representera Guds suveränitet, när han studerar med intresserade? b) Vilken viktig plikt, som tillsyningsmän har, visas genom aposteln Paulus’ ord till Timoteus och till de äldste i staden Efesus?
13 En god kristen kommer att representera Guds suveränitet på tillbörligt sätt när han studerar med andra genom att bemöda sig om att lära dessa människor allt som han kan, alldeles som Jesus gav anvisning om: ”Gör lärjungar ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matt. 28:19, 20) Om han är tillsyningsman, kommer han inte att vara svartsjuk i fråga om sin kunskap eller vara rädd att någon annan skulle kunna ställa honom i skuggan genom att veta mera eller genom att utveckla större förmåga. Aposteln uppfordrade Timoteus: ”Vad du har hört från mig med stöd av många vittnen, det skall du anförtro åt trogna människor, som i sin tur skall vara tillräckligt kvalificerade att undervisa andra.” — 2 Tim. 2:2.
14 Tillsyningsmannen bör lära ut allt han vet till andra omkring honom, så att de kommer att kunna utföra arbetet. Det är inte bara så att han på det sättet hjälper dem, utan de blir också i stånd att sköta saker och ting, om han är frånvarande. På detta sätt visar tillsyningsmannen att han hyser verklig omsorg om församlingens välgång och framåtskridande och att han inte bara tänker på sig själv. För hur skulle det vara, om han skulle bli sjuk eller dö eller flyttade någon annanstans? Paulus sade till tillsyningsmännen i Efesus: ”Jag ... undandrog mig [inte] att berätta för er om några av de ting som var nyttiga eller att undervisa er offentligt och från hus till hus.” Han träffade dessa män medan han utförde offentligt vittnande. Han undervisade dem inte bara så långt att de kunde bli döpta. I stället ”vittnade [han] grundligt” för dem till dess de hade verklig insikt om Guds uppsåt, hans suveränitet utövad genom Kristus och deras förhållande till den. Paulus sade också till dem: ”Jag har ju inte undandragit mig att berätta för er om allt Guds rådslut.” — Apg. 20:20, 21, 27.
JEHOVAS SUVERÄNITET FRÄMJAR GLÄDJE OCH LOVPRISNING
15. Vilken atmosfär måste råda där Guds suveränitet erkänns på tillbörligt sätt?
15 Om varje kristen kommer ihåg Guds suveränitets utmärkta egenskaper, kommer han att främja glädjen. Om Jehova sägs det: ”Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning.” (1 Krön. 16:27) Utan fröjd eller glädje, som är en frukt av Guds ande, råder det modfälldhet, apati och rentav oordning. Aposteln frågade de kristna i Galatien, som hade blivit andligen svaga: ”Var är då den lycka ni hade [när ni först fick tro på de goda nyheterna]?” (Gal. 4:15) En atmosfär av glädje är den atmosfär som Guds suveränitet främjar bland alla dem som älskar Gud och som tjänar honom helhjärtat. Psalmisten sjöng: ”Saligt är det folk, som vet, vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus. I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de. Ty du är deras starkhet och prydnad.” — Ps. 89:16—18.
16. Vad kommer Guds suveränitet att medföra för jorden?
16 Från de stjärnbeströdda himlarna, som ”förtälja Guds ära”, till jorden själv är det uppenbart att Guds ställning som skapare är storslagen och fylld av skönhet. (Ps. 19:2) Det råder frid, ordning och ljuvlighet i himlakropparnas prakt och härlighet, och jorden, med livet på den, är makalös i skönhet, utom där människan har vållat skada. Föreställ dig vilken fin plats jorden kommer att vara, när människorna återigen har förts till harmoni med Guds suveränitet! Då är det inte bara himlarnas och jordens materiella skönhetsvärden, utan i synnerhet den Högstes viktigare och underbarare egenskaper, när Jehovas kunskap fyller jorden alldeles som ”havsdjupet är fyllt av vattnet”, som helt visst skall göra att alla som då lever sjunger om skönheten i Guds suveränitet. — Jes. 11:9; Ps. 150.
17. Hur bör ”de goda nyheterna” ge oss motiv i denna tid?
17 Låt oss också, i förväntan på denna mycket glädjerika tid, med glädje ge ut av oss själva nu, under de sista dagarna för denna ”onda tingens ordning”, genom att för alla som vill höra förkunna ”den lycklige Gudens härliga goda nyheter”. Jehova är ju den ende som skall lovprisas som ”suverän Herre, . . . den som har gjort himlen och jorden och havet och allting i dem”. — Apg. 4:24; Gal. 1:4; 1 Tim. 1:11.