som är i hans ägo”. Men trots ett visst motstånd har ”alla människor i de här trakterna fått höra de ’goda nyheterna’ om Guds rike”, enligt ett brev som nyligen kom från Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Finland.

Motståndare blir nitiska tjänare åt Gud

Men också där motstånd läggs i dagen når de ”goda nyheterna” mottagliga hjärtan. I själva verket är en del forna motståndare numera nitiska vittnen för Jehova. I östra Quebec i Canada besökte ett av Jehovas vittnen en ung gift man, som till en början var fientligt stämd och anklagade vittnet för att försöka ”sälja sin religion”. När vittnet förklarade att Jesus själv gick och predikade från ”by till by”, tog mannen emot ett exemplar av boken Sanningen som leder till evigt liv. (Luk. 8:1; 13:22) Han läste den på en natt och föreslog sedan att de tillsammans skulle ha ett sammanträffande med den katolske prästen där på orten. Så här utföll det mötet:

”Prästen var mycket artig. Jag förde in samtalet på ämnen som jag visste intresserade den unge mannen, bland annat treenighetsläran. Prästen höll hela tiden med om det som bibeln sade och ställde en mängd frågor. Till sist kunde mannen inte behärska sig längre, utan insisterade på att prästen skulle försvara sig. ’Försvara mig?’ svarade han. ’Jag söker efter sanningen, precis som du!’

Nästa morgon vid mässan meddelade prästen att om någon ville lära känna bibeln, skulle han tala med Jehovas vittnen. Ett par månader senare fick jag till min förvåning veta att den unge mannen entusiastiskt hade omfattat sanningen och att han till och med själv gick från hus till hus för att tala med sina grannar. Jag vet inte vad som hände med prästen, eftersom han blev förflyttad till en annan trakt kort efter vårt samtal.”

En annan erfarenhet handlar om hur Jehovas vittnen träffade en man som hade lämnat sitt hem i södra Canada och flyttat norrut för att söka äkta broderskap och lycka bland indianerna. Denne man var till en början motståndare. Senare läste han emellertid en artikel i Vakttornet som bar rubriken ”De goda nyheterna som förenar mänskligheten”. Det han läste gjorde så starkt intryck på honom att han bad om ett bibelstudium. Han döptes några månader senare, och en kort tid därefter blev denne forne motståndare heltidsförkunnare av de ”goda nyheterna”. Hur tyckte han det var att lära känna sanningen från bibeln? Han uttrycker det själv på följande sätt: ”Allt jag sökte efter — endräkt, frid, sann kristen kärlek mellan alla raser och ett hopp om att få uppleva en värld utan orättvisor — har jag funnit i Jehovas ord och i hans jordiska organisation.”

Som Jesus förutsade predikas nu de goda nyheterna på hela den bebodda jorden — också i glesbygderna på dessa nordliga breddgrader.

Frågor från läsekretsen

● Andra Moseboken 4:11 lyder: ”Vem gör henne [människan] stum eller döv, seende eller blind? Är det icke jag, HERREN?” Betyder detta att Gud bär ansvaret i vartenda fall där det förekommer sådana defekter som dövhet och blindhet? — USA.

Nej, så är det inte, eftersom det inte alls skulle vara i överensstämmelse med Guds personlighet. Bibeln säger oss: ”Med onda ting kan Gud inte bli prövad och prövar inte heller själv någon.” (Jak. 1:13, NW) Han har ett uppsåt med allt han gör. Han låter aldrig olycka komma över någon utan att ha goda skäl till det. Han är källan till ”varje god gåva och varje fullkomlig skänk”. (Jak. 1:17, NW) ”Fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar är rättvisans vägar. En Gud av trofasthet, hos vilken ingen orättvisa finns; rättfärdig och rättrådig är han.” — 5 Mos. 32:4, NW.

I överensstämmelse med detta inser vi att det var genom eget val som det första människoparet, Adam och Eva, förlorade sin fullkomlighet och följaktligen sin förmåga att föda fullkomliga barn. (Job 14:4) När deras avkomlingar gifte sig, började fler och fler ofullkomligheter framträda bland människorna, däribland sådana fysiska defekter som blindhet och dövhet. På grund av att Jehova Gud har tillåtit detta utvecklas kunde han säga om sig själv att han gör människor stumma, döva och blinda. (Jämför Romarna 8:20, 21.) Dessutom förstår han helt och fullt sådana handikapp och deras orsaker.

Dessutom har Jehova Gud inte skyddat människor mot de sorgliga följder som olydnaden kan förorsaka den fysiska organismen. Guds oföränderliga lag lyder: ”Vad människan sår, det skall hon ock skörda.” (Gal. 6:7) Barn som är födda i incest kan därför ha defekter när de föds; de kan vara blinda, döva eller på annat sätt handikappade från födelsen. Människor som hänger sig åt sexuell omoraliskhet kan ådra sig en venerisk sjukdom, som leder till att de blir blinda, döva eller till och med sinnessjuka. Detta kan också ske med barn som föds av en kvinna som är smittad med venerisk sjukdom.