”Född på nytt” — människans respektive Guds andel i denna fråga

”Var och en som är född av Gud utövar inte synd, eftersom Hans säd förblir i en sådan, och han kan inte bedriva synd, eftersom han är född av Gud.” — 1 Joh. 3:9.

1, 2. Vad har vi lärt oss a) angående vilka slutmål de frälsta har? b) angående i vilket syfte Jehova låter vissa människor ”födas på nytt”?

I FÖREGÅENDE artikel har vi sett att många millioner till bekännelsen kristna menar sig ha blivit ”födda på nytt”. Vi har också sett av olika skriftställen att det bara finns en frälsning — grundad på tron på Kristi lösenoffer — men att det finns två olika slutmål som dessa frälsta grupper kan uppnå, ett himmelskt och ett jordiskt.

² Vi har också sett att Jesus Kristus blev född på nytt efter det att han blivit döpt i Jordan. Jehova Gud lät då helig ande sänka sig ner över Jesus i form av en duva, och vid detta tillfälle erkände Gud Jesus som sin av anden pånyttfödde Son. Vi har också sett i vilket syfte Jehova lät Jesus bli född på nytt, nämligen för att han efter sin död och uppståndelse skulle bli den ärorike och mäktige konungen i Guds rike. Vi har också fått veta att det är Jehovas vilja att Jesus Kristus skall ha medregenter och att dessa också måste ”födas på nytt”. — Matt. 3:13—17; Joh. 1:12; 3:3; Hebr. 10:5—10; Upp. 20:6.

3. I vilket avseende skiljer sig de som är medförbundna med Jesus i Riket från honom när det gäller frågan om att ”födas på nytt”?

³ Men hur förhåller det sig med dessa smorda efterföljare till Jesus Kristus? När blir de ”födda på nytt”? Vilka steg måste de först ta, innan Jehova kan göra sin del, göra dem till andliga söner? Jesus föddes som en fullkomlig människa, eftersom Gud var hans Fader. Trettio år senare gjorde hans Fader honom till en andlig Son, åstadkom att han ”föddes på nytt”. Men alla Adams avkomlingar är födda syndare, utestängda från och i själva verket fiender till Gud. Det förhåller sig så, därför att deras ”sinne var vänt till de gärningar som var onda”. Som sådana är de inte i den ställningen att Jehova kan handla med dem och göra dem till andliga söner. — Ps. 51:7; Kol. 1:21.

MÄNNISKANS ANDEL: SEX PRIMÄRA STEG

4, 5. a) Hur många steg måste en blivande lärjunge ta, innan Gud över huvud taget kan tänka sig honom som en andlig son, och av vilka andra krävs även dessa steg? b) Vilket är det första steget man måste ta?

⁴ Vilka steg måste en blivande lärjunge ta, innan Jehova över huvud taget kan tänka sig honom som en andlig son? Det finns sex bestämda steg som han måste ta. Men vi bör lägga märke till att Jehova kräver att alla som vill bli sanna kristna måste ta dessa steg för att vinna frälsning, vare sig deras slutliga belöning kommer att vara av himmelsk eller jordisk natur.

⁵ Till att börja med måste man som en sådan blivande lärjunge inhämta exakt kunskap om Jehova Gud, ens Skapare och Livgivare, och om hans Son, Jesus Kristus, ens Frälsare och Återlösare. (Ps. 36:10; 100:3; Matt. 20:28; Rom. 10:13—15) I den bön Jesus riktade till Gud den sista natten han levde här på jorden som människa betonade han vikten av detta steg genom att säga: ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Joh. 17:3.

6. Vilket är det andra steget man måste ta?

⁶ Men enbart kunskap är inte nog. Man måste också utöva tro, enligt vad vi läser i följande skriftställe: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” Ja, som aposteln Paulus så klart visar: ”Utan tro är det för övrigt omöjligt att behaga honom [Gud] väl.” Denna tro gör att man betraktar Guds löften som en verklighet, som om de så gott som gått i uppfyllelse. Denna tro är mer än bara en övertygelse, för vi blir påminda av lärjungen Jakob om att även demonerna tror och ryser, och han säger vidare att ”tron utan gärningar [är] död”. — Joh. 3:16; Hebr. 11:1, 6; Jak. 2:19, 26.

7. Vad är det allra första man måste göra för att bevisa att man har tro?

⁷ Det allra första man måste göra för att bevisa att man har tro är att ångra sig och ändra sinne. Ja, man måste ångra sitt orätta handlingssätt och upphöra med att uppsåtligt syssla med syndfulla ting. När Jesus började predika, sade han: ”Ändra ert sinne, för himmelriket har kommit nära.” (Matt. 4:17) För att man skall kunna visa ånger och sinnesändring när det gäller ens orätta handlingssätt, måste man upphöra med att handla så. Man måste känna djup ånger, sorg och samvetskval över det orätta man gjort. I själva verket är detta någonting som är absolut nödvändigt även för alla dem som skall vinna liv på den paradisiska jorden. Det förhåller sig nämligen så att ”alla ogudaktiga skall han [Gud] förgöra”. — Ps. 145:20.

8. Vilket steg måste man därefter ta, sedan man ångrat sig och ändrat sinne när det gäller de synder man tidigare begått?

⁸ Men det räcker inte med att man enbart slutar upp med att göra det som är syndigt. Man måste också omvända sig. Det vill säga, man måste vända om och gå framåt i motsatt riktning. Man måste lyda det råd Petrus gav judarna på sin tid: ”Ändra därför sinne och vänd om, för att få era synder utplånade.” Ja, utför ”gärningar som svarar mot sinnesändringen”. (Apg. 3:19; 26:20) Att detta steg är nödvändigt även för alla dem som hoppas på att få åtnjuta evigt liv på jorden framkommer klart i de ord vi finner i Ordspråksboken 2:20, 21.

9. a) Vilka ytterligare två steg måste tas av dem — ja, i själva verket av alla — som vill bli efterföljare till Jesus Kristus? b) Vad var Jesu dop en symbol av?

⁹ Nästa steg som alla som önskar bli efterföljare till Jesus Kristus, oavsett vilket hopp de har, sedan måste ta är att framställa sig för Gud, i likhet med Jesus, som framställde sig vid Jordan för att göra sin Faders vilja. I våra dagar inbegriper detta att man överlämnar sig åt Jehova Gud och därefter följer i hans Sons, Jesu, fotspår.a (Luk. 9:23) Dessutom måste man som ett sjätte steg symbolisera detta överlämnande och göra en offentlig bekännelse av detta genom att undergå vattendopet, alldeles som Jesus gjorde. — Matt. 28:19; jämför Apostlagärningarna 2:41.

JEHOVA GUDS ANDEL, DEN ALLRA VIKTIGASTE

10. Vilken illustration kan man ta för att visa att det krävs mer än vad en individ själv kan göra för att bli ”född på nytt”?

¹⁰ Om man tar dessa sex steg — skaffar sig kunskap om Jehova Gud och Jesus Kristus, utövar tro, ångrar sig och ändrar sinne, omvänder sig, överlämnar sig och blir döpt — blir man då automatiskt ”född på nytt”? Nej, inte alls! Man kan genom egna ansträngningar göra lika litet för att bli ”född på nytt” andligen talat som man kunde för att bli född som människa. Alldeles som bokstavliga föräldrar måste göra någonting för att en fysisk födelse skall äga rum, så måste den gudomlige föräldern, Jehova Gud, och hans himmelska organisation eller ”kvinna” göra någonting för att denna andliga födelse skall äga rum. (Jes. 54:1, 5, NW) Allt en individ som tagit dessa ovan nämnda steg kan göra är att handla på ett sådant sätt att han kan ”födas på nytt”, om det är Guds vilja.

11. Vad gör Gud, om det är hans vilja, gentemot dem som gjort vad de för sin del kan göra?

¹¹ På grund av människors nedärvda ofullkomlighet handlar nu Gud till förmån för dem som han finner behag i att kalla till det himmelska riket. Det är därför som vi läser: ”Vi ... har förklarats rättfärdiga till följd av tro.” Tro på vad? Tro på Kristi offer, för det sägs: ”Vi ... har [nu] förklarats rättfärdiga genom hans blod.” (Rom. 5:1, 9 ) Lägg märke till att det är Gud och inte individen själv som på detta officiella sätt förklarar honom rättfärdig. Detta ger honom en ställning som skiljer sig från den som ”skapelsen”, mänskligheten i allmänhet, har, den skapelse som måste avvakta ”uppenbarandet av Guds [andliga] söner” innan den kan ”göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds [jordiska] barns härliga frihet”. (Rom. 8:19—22) De som Gud förklarar rättfärdiga får således sig tillräknade rätten till fullkomligt mänskligt liv. På grund av detta kan Jehova Gud nu handla direkt med dem genom sin ande. — Rom. 8:33.

12. Med vilka övernaturliga fenomen var Jesu och hans första lärjungars pånyttfödelse förbunden, och varför upp hörde sådana företeelser?

¹² Dem som Gud förklarar rättfärdiga gör han nu till sina andliga barn. Hur då? Genom sin heliga ande, eller verksamma kraft, som han låter verka till förmån för dem, vilket resulterar i att de ”föds på nytt”. I Jesu såväl som i hans lärjungars fall, de lärjungars som var församlade på pingstdagen, visade Gud genom övernaturliga fenomen att han gjort dem till andliga söner. Men när det väl blivit bevisat att kristendomen var den sanna religionen, fanns det inte längre något behov av sådana manifestationer, och dessa kunde då ”tas bort”. — Matt. 3:16; Apg. 2:3; 10:44—48; 1 Kor. 13:8—10.

13. Vad syftar ”vattnet” och ”anden” på? (Joh. 3:5)

¹³ Det var om denna anordning med andlig pånyttfödelse som Jesus talade, då han sade följande till den judiske styresmannen Nikodemus: ”Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om någon inte föds av vatten och ande, kan han inte komma in i Guds rike. Vad som har fötts av köttet, det är kött, och vad som har fötts av anden, det är ande. Förundra dig inte över att jag sade till dig: Ni måste födas på nytt.” (Joh. 3:1, 5—7) Det vatten som omnämns här syftar utan tvivel på det bokstavliga dopvattnet. Och hur förhåller det sig när det gäller anden? Den åsyftar utan tvivel Jehovas heliga ande som verkar på den enskilda individen.

14. Vari består ”kallelsen” och ”utväljandet”, och i vilket syfte blir dessa kristna smorda och får ett uppdrag att utföra?

¹⁴ Bibeln talar om att de som ”fötts på nytt” först blivit ”kallade”. Denna kallelse är en inbjudan från Gud själv till dem att få verka tillsammans med Jesus Kristus. De som handlar i överensstämmelse med denna inbjudan blir ”utvalda”. (Upp. 17:14) De blir då en del av den ”utvalda” församlingen, vars uppdrag är att ”vitt och brett ... förkunna hans [Jehova Guds] dygder”. (1 Petr. 2:9) Dessa kristna som ”fötts på nytt” är smorda med Guds heliga ande till att predika alldeles som Jesus Kristus gjorde. Vi läser därför följande: ”Den som garanterar att ni och vi tillhör Kristus och den som har smort oss, det är Gud.” — Jes. 61:1, 2; Luk. 4:16—21; 2 Kor. 1:21.

15. Hur bär anden vittnesbörd om att en individ ”fötts på nytt”, och genom vad blir deras övertygelse stärkt?

¹⁵ Beträffande dessa ”utvalda” gav aposteln Paulus följande vittnesbörd: ”Anden själv vittnar med vår ande om att vi är Guds barn.” (Rom. 8:16) På vilket sätt gör Guds heliga ande det? Den gör det genom att i dessa kristna ingjuta det himmelska hoppet. ”I överensstämmelse med sin [Guds] stora barmhärtighet har han nämligen gett oss en ny födelse till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett oförgängligt och obesudlat och aldrig förbleknande arv. Det är förvarat i himlarna åt er.” (1 Petr. 1:3, 4) Eftersom dessa upprätthåller ett gott förhållande till sin himmelske Fader, styrker han dem genom sin gudomliga skickelse i deras övertygelse om att de verkligen fått ”födas på nytt” som kristna.

HUR KAN EN PERSON VARA HELT SÄKER?

16. Sedan när har den ”trogne och omdömesgille slaven” betonat det jordiska hoppet, och vilken slutsats leder detta till?

¹⁶ De som tar del i att predika dessa goda nyheter om Riket i vår tid är helt övertygade om att Jehova Gud leder sina överlämnade tjänare genom sin synliga, av anden pånyttfödda organisation, den ”trogne och omdömesgille slaven”. (Matt. 24:45—47) Under dess ledning har det himmelska hoppet framhållits, uppmärksammats och betonats fram till omkring år 1935. Då var det som om ett ”ljus [kom att] uppgå”, ett ljus som klart och tydligt uppenbarade vilka den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken 7:9 består av, och man började då med eftertryck framhålla det jordiska hoppet. (Ps. 97:11, Melin) Det är därför rimligt att dra den slutsatsen att det fulla antalet av de 144.000 i stort sett borde vara fullständigt vid den tidpunkten. Naturligtvis kan det finnas någon enstaka individ som visat sig vara otrogen och därför behöver ersättas. Men som vi förstår kan det bara röra sig om ett jämförelsevis litet antal individer. Och av vilka skulle dessa ersättas? Det verkar vara rimligt att tro att det mest sannolika är att detta himmelska hopp skulle erbjudas någon som hållit ut i ostrafflighet och som hållit fast vid sitt överlämnande under många år och inte någon oprövad, nyligen överlämnad individ. (Jämför Lukas 22:28—30.) Men enligt de rapporter vi fått tycks det vara så att till och med sådana kristna som nyligen överlämnat sig menar sig vara ”födda på nytt”.

17. Vilka slags känslor har fått några att göra det misstaget att de tror att Gud i dem inplantat det himmelska hoppet?

¹⁷ Var och en som relativt nyligen överlämnat sig och blivit döpt och som menar sig vara ”född på nytt” gör väl i att allvarligt begrunda följande frågor: Av vilka skäl tror du att Jehova Gud har inplantat detta hopp i dig? Kan det vara så att du känslomässigt håller fast vid den felaktiga trosuppfattningen som du tidigare hade medan du var kvar i det stora Babylon — att alla goda människor kommer till himmelen? Eller kan det vara så att du känner det på detta sätt, därför att du haft en stor inre kamp, att du till att börja med kämpat emot den tanken, men undan för undan låtit dig övervinnas av den? Men lät du dig övervinnas av den på grund av att du själv ville ha det på det sättet, kanske rentav omedvetet? En sådan kamp är inte i sig själv ett bevis för att du ”fötts på nytt”.

18. Varför är insikt i och uppskattning av djupa andliga frågor inte i sig självt ett bevis för att någon blivit ”född på nytt”?

¹⁸ Eller tror du att du har blivit utvald av Gud till att vara en av de 144.000 smorda på grund av att du känner en så innerlig uppskattning av andliga ting, eftersom du har en så stor kärlek till djupa andliga sanningar? Lägg då märke till att det finns oerhört många som inte bekänner sig vara ”födda på nytt”, men som ändå är andliga människor i ordets fullaste bemärkelse. (1 Kor. 2:14, 15) Och det råder inget tvivel om att de trons män och kvinnor som står uppräknade i Hebréerna, kapitel 11, var andligt starka. Ingen av dessa var ”född på nytt”. De såg alla fram emot ”en bättre uppståndelse [till liv under Guds rike]” just här på jorden. — Hebr. 11:35.

19. a) Varför är stort nit inte nödvändigtvis ett bevis på att Gud gett någon det himmelska hoppet? b) Vad har hänt som tycks visa att några bekänner sig ha det himmelska hoppet på grund av att de brister i blygsamhet och anspråkslöshet?

¹⁹ Eller kan det vara så att du känner det på detta sätt, därför att du visar prov på större nit än somliga av dina medkristna bröder? Men det kan inte i sig självt vara en avgörande faktor, för aposteln Paulus fann det nödvändigt att gång på gång ge smorda kristna rådet att ta sina andliga skyldigheter på allvar. (1 Kor. 11:20—22; Gal. 4:9—11) Eller kan det vara så att du bekänner dig vara en av de smorda på grund av att du brister i blygsamhet och anspråkslöshet? Det finns några som helt nyligen börjat bekänna sig tillhöra de smorda, men som i stället för att bygga upp enheten i församlingen har menat att de måste ha en egen bibelstudiegrupp. Till skillnad från dessa håller sig mogna, ”pånyttfödda” kristna tätt intill den lokala församlingen, även om den till största delen består av ”andra får”. (Joh. 10:16) Men att en individ bekänner sig vara ”född på nytt” är en sak som endast gäller Gud och den enskilde kristne. Ingen bör döma någon annan i denna fråga. — Rom. 14:10.

20. Vilka slutsatser kommer vi till beträffande ämnet att vara ”född på nytt”, med tanke på vad vi nu gått igenom?

²⁰ Vilka slutsatser kan vi dra av allt det vi nu gått igenom? Att Jehova Gud är rättvis och rättfärdig, vis och kärleksfull. Han har rätt att ge var och en av sina intelligenta skapelser olika uppgifter — några har fått uppgiften att tjäna hans uppsåt i himlarna, andra att göra det här på jorden. Den himmelska belöningen är inte någonting som man vinner bara därför att man själv valt eller gjort ansträngningar för att få den, och den är inte heller någonting man själviskt bör trakta efter. Den är så unik att ingen mänsklig varelse borde ta sig friheten att missbruka den. Det är verkligen en storslagen, oförtjänt omtanke som Jehova visar några få av sina skapelser — i syfte att befrämja hans visa, rättvisa och kärleksfulla uppsåt — men han gör det inte på grund av någon särskild merit från deras egen sida. Pånyttfödelsen är begränsad till dessa. (Rom. 3:23, 24; 11:33—36) Även evigt liv på en paradisisk jord är ett otroligt privilegierat mål, som rättfärdigt sinnade människor energiskt kan arbeta hänemot. (Upp. 21:1, 3, 4) Allt detta är ett uttryck för oförtjänt omtanke. Ingen bör vara så förmäten att han säger till Jehova: ”Vad gör du?” — Dan. 4:32.

[Fotnoter]