är upptecknade i hans skrivna ord, är avsedda att bidra till att sanningen blir fullgjord. De har blivit givna för att lydiga människor skall kunna förbli i överensstämmelse med sanningen. Hans bud har kungjorts för att driva människor och andra ting framåt till en uppfyllelse av Guds profetior, på det att dessa därmed må besannas. Ibland söker människor, som har kommit långt bort från Guds lag och ägnar sig åt ett lösaktigt liv, komma i nära beröring med oss för att skada oss, men Gud är oss också nära, om vi kärleksfullt och lojalt håller hans bud. Såsom psalmisten tacksamt uttryckte saken: ”Du är nära, o Jehova, och alla dina bud äro sanning. För länge sedan har jag lärt känna några av dina påminnelser, ty till obestämd tid har du fastställt dem.” (Ps. 119:150—152, NW) Hur förunderligt är det inte att dessa påminnelser och vittnesbörd, som Gud fastställt för så länge sedan, har ägt bestånd ända fram till vår tid trots all den möda som sanningens fiender har gjort sig att kullkasta och omintetgöra dem genom att förstöra exemplar av bibeln och tillintetgöra dem som trott på bibeln. Men heter det inte i Psalm 117:2 att Jehovas ”sanning varar i evighet”?

24. Vad kommer det ofelbart att medföra om vi strider mot bibelns sanning, och vilket handlingssätt gentemot den är det bättre att följa?

²⁴ Om man strider mot bibelns sanning, innebär det att man strider mot ”sanningens Gud”. Vi kan aldrig vinna i en sådan strid, utan vi kommer med största visshet att drabbas av undergång och död såsom lögnare. Guds sanning har alltid vunnit seger och kommer alltid att vinna seger. Aposteln Paulus ger oss en nyttig påminnelse, när han skriver: ”Vi kunna icke göra något emot sanningen utan endast för sanningen.” (2 Kor. 13:8, NW) Fördenskull bör vi inte, genom att följa ett handlingssätt som är i strid med Guds ord, ge Guds sanning orsak att triumfera över oss. För att kunna vinna Guds välsignelse måste vi välja en positiv kurs till förmån för Guds sanning och till stöd för den, och vi måste kungöra sanningen vida omkring till hans lov och pris.

Sanningens Gud träder emellan med en ed

 1, 2. a) Varför kan han som gav de tio budorden inte ljuga? b) Genom att göra vilka tillägg har människor bevisat sig vara lögnare, såsom t. ex. i förbindelse med bruket av bilder och beläten?

DET nionde av de tio budord, som Jehova Gud utfärdade genom sin profet Mose, lyder: ”Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.” (2 Mos. 20:16) Genom denna lag, som förbjöd lögn, tar den store laggivaren ställning emot lögnare. Han kan fördenskull inte själv uttala en lögn och samtidigt vara i samklang med sin egen lag. (Rom. 1:21—25) Han hatar lögnaktighet och har inte varit Fader till en lögn. Hans ord är likt rent guld, luttrat och alltså befriat från allt som är orent. Såsom den visaste mannen i forna tider före den vanliga tideräkningens början sade: ”Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom. Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.” — Ords. 30:5, 6.

² Genom att lägga människors traditioner och bud till Guds rena ord har många religiösa ledare fört fram sådant som strider mot det som Guds skrivna ord lär och påbjuder, och de har därmed bevisat sig vara lögnare. (Matt. 15:1—9) Genom att till Guds skrivna ord foga den religiösa uppfattningen att man kan tillbedja Gud på ett relativt sätt genom bilder och beläten har de kompromissande religiösa ledarna berett rum för avgudadyrkan bland sina religiösa hjordar. Alla som använder av människor förfärdigade beläten såsom hjälp vid tillbedjan ställer sig i den klass, som beskrivs i Romarna 1:25: ”De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn