Den ”nya moralen” — får den skörda vad den sått?
”GUD har ersatt eld och svavel med AIDS”, skrev en indignerad läsare till New York Post. Många har en liknande känsla av att den epidemiska ökningen av AIDS, herpes och andra sexuellt överförda sjukdomar inte bara är en följd av den sexuella revolutionen. De ser denna ökning som ett gudomligt straff för ett lösaktigt leverne.
Epidemin av sexuellt överförda sjukdomar är förvisso skrämmande. Men bibeln säger inte att Gud i våra dagar använder sig av sjukdomar för att straffa ett orätt uppförande. Sjukdom och lidande är det ofrånkomliga resultatet av den nedärvda synd som vidlåder hela mänskligheten. (Romarna 5:12) Därför finner även gudfruktiga, rättskaffens människor att de ibland faller offer för nedbrytande sjukdomar.
Man kan dock ofta förbättra sin lott i livet — också sin hälsa — genom att hålla fast vid gudaktiga normer. Bibeln fördömer till exempel ett omåttligt bruk av alkoholhaltiga drycker. (1 Korintierna 6:9, 10; 1 Timoteus 3:8) Ordspråksboken 23:29—34 framhåller några av skälen till att denna ståndpunkt är välgrundad:
”Var är ve, var är jämmer? Var är trätor, var är klagan? Var är sår utan orsak? Var är ögon höljda i dunkel? Jo, där man länge sitter kvar vid vinet. ... Till sist stinger det ju som ormen, och likt basilisken sprutar det gift. Dina ögon får då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting. Det är för dig som om du låg i havets djup, eller svävade uppe i en mast.”
Skador, undergrävd hälsa, hallucinationer — allt detta är rusets obehagliga verkningar. Gud kan emellertid inte klandras för dessa plågor. Det är individen själv som genom att ignorera Guds normer drar dem över sig. I Galaterna 6:7, 8 säger bibeln: ”Bli inte vilseledda: Gud driver man inte gäck med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda; eftersom den som sår med tanke på sitt kött skall skörda förgängelse av sitt kött.”
Samma princip är tillämplig när det gäller sexualmoralen. I Första Korintierna 6:18 säger bibeln varnande: ”Fly undan otukten. ... Den som bedriver otukt syndar mot sin egen kropp.” ”Otukt” inbegriper en hel rad sexuella synder, däribland föräktenskapliga förbindelser och homosexualitet. Lägg märke till att detta är att synda mot sin egen kropp. ”Nu är kroppen inte för otukt”, konstaterar aposteln Paulus. (1 Korintierna 6:13) Människans fortplantningsorgan skapades för ett upphöjt uppsåt: att befolka jorden med rättfärdiga barn. (1 Moseboken 1:28) Det sexuella umgänget skulle också tjäna som en källa till ömsesidig glädje för gifta par. — 1 Korintierna 7:3—5; Ordspråksboken 5:18—20.
Lösaktigt sexuellt umgänge är ett hån mot denna välsignade anordning. Det är moraliskt nedbrytande och gör därför en människa oren i Guds ögon. Det leder till sist till den dom som uttalades i 1 Korintierna 6:9, 10: ”Varken otuktsmän eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, eller män som hålls för onaturliga syften eller män som ligger med män ... skall ärva Guds rike.” En som ”syndar mot sin egen kropp” kan emellertid också få ”skörda” vad han har sått i fysiskt och emotionellt avseende. Sexuellt överförda sjukdomar är bara ett av de många problem som de som lever ett lösaktigt liv kan få möta: upplösta eller otrygga äktenskap, ständiga hjärtesorger, fruktan för havandeskap, misstro mot andra människor. Också de homosexuella får ”på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön”, säger bibeln. (Romarna 1:27, 1917) Deras mycket obscena sexuella handlingar — vare sig de nu bedrivs med flera partner eller ”monogamt” — är ”emot naturen”. (Romarna 1:26) Bör det då förvåna oss att en rad fysiska problem är förknippade med deras levnadssätt?
”Fri kärlek” är inte så fri
Epidemin av sexuellt överförda sjukdomar har därför inte bara förorsakat några få människor fysiska obehag. Den har också kastat en skugga över ett levnadssätt som utlovade frihet, men som för många inte har medfört något annat än hjärtesorg och elände. Föreställningen att man med ”p-piller och penicillin” kan hänge sig åt fria sexuella förbindelser utan konsekvenser har visat sig vara en naiv orimlighet. Kristna gläder sig naturligtvis inte alls åt andras lidanden. De hoppas emellertid att de som nu är fångade i promiskuitetens snara allvarligt skall begrunda sitt levnadssätt och vad detta kan leda till. Det är inte för sent — eller för svårt — för sådana personer att göra de nödvändiga förändringarna. Forna tiders kristna lyckades undgå den sexuella omoraliskhetens snara. Och i modern tid har Jehovas vittnen hjälpt tusentals människor att göra detsamma. — 1 Korintierna 6:9—11.
Sorgligt nog tycks emellertid de allra flesta människor vara fast beslutna att fortsätta sin själviska kurs. I det långa loppet kommer fruktan för sexuellt överförda sjukdomar lika lite att befordra kyskhet som fruktan för atombomben kommer att befordra fred. En student sade: ”Jag tror definitivt att människor oroar sig för AIDS och herpes. Men jag tror inte att detta på något sätt har hejdat den sexuella revolutionen bland de flesta människor i min ålder.”
Huruvida AIDS, herpes och deras dödsbringande följeslagare kommer att fortsätta att öka i epidemisk omfattning eller hejdas och falla i glömska är därför tämligen ovidkommande. I vilket fall som helst har den ”nya moralens” glittrande fasad redan fått ohjälpliga skador. Den har avslöjats som ett fåfängt, fruktlöst och farligt levnadssätt. Förespråkare för ”fri kärlek” finner således till sin bestörtning att otillåten ”kärlek” kanske inte är så ”fri” när allt kommer omkring.
Nej, priset är helt enkelt alldeles för högt.