Den underbara livmodern
VAD skulle du betrakta som det största byggnadsarbetet på jorden? Du håller förmodligen med om att ingen av de milliontals byggnader som blivit till kan jämföras med människokroppen i fråga om uppbyggnad. Och häpnadsväckande nog utförs största delen av detta konstruktionsarbete i det lilla organ hos kvinnan som kallas livmodern eller ”uterus”. Vi kan i själva verket bara fatta en liten bråkdel av det som försiggår i denna underbara livets ”vagga”.
Detta organ, som har formen av ett upp och nervänt päron, består av två delar, livmoderkroppen och livmoderhalsen eller ”cervix”. De flesta ogifta kvinnor har en livmoder som är omkring sju och en halv centimeter lång och är något elliptisk i den övre och vidaste delen, som är omkring sex och en halv centimeter gånger fem centimeter i diameter. Den består av en tjock vägg av kraftiga muskler, och därför är livmoderns inre volym inte mycket större än en fingerborgs. På sidorna upptill utgår de båda äggledarna, och de är omkring elva och en halv centimeter långa. I spetsig vinkel under dessa äggledare utgår också ligament till de båda äggstockarna, som är belägna i närheten av ingången till vardera äggledaren. Äggstockarna är ungefär så stora som oskalade mandlar, och äggledarens inre kanal har i nedre delen samma diameter som ett halmstrå.
Första steget mot uppkomsten av en ny människa tas när äggstockarna producerar ett moget ägg eller ”ovum”. Detta äger rum med omkring tjugoåtta dagars mellanrum, och äggstockarna turas i normala fall om att producera ägg. Det lilla ägget, som inte är större än spetsen på en nål och knappt kan urskiljas med blotta ögat, finner den trumpetliknande ingången till äggledaren och börjar en långsam resa nerför dess kanal i riktning mot livmodern. Det är i detta skede befruktning kan äga rum. Ett samlag vid denna tidpunkt leder till att manliga sädesceller (i milliontal) vandrar genom livmoderhalsen och upp genom livmodern och äggledaren och ”simmar” i riktning mot ägget. Även om ägget är ytterst litet, är det ändå 85.000 gånger större än en sädescell! En av spermierna lyckas till slut tränga igenom väggen till ägget och nå dess kärna; där förenas kärnorna från spermien och ägget och ger upphov åt början av ett nytt människoliv. De millioner övriga sädescellerna dör. Eftersom spermien och ägget bara kan leva i omkring två dygn, måste befruktningen äga rum inom denna korta tidsperiod, om den alls skall kunna ske.
Ett nytt liv börjar
Vi bör lägga märke till att ett nytt liv börjar, när cellerna börjar dela sig för att ge upphov åt en ny individ. Spermien och ägget förenas inte i livmodern, utan i äggledaren eller ibland under den korta färden från äggstocken till äggledaren. Befruktning äger mycket sällan, om någonsin, rum i livmodern. Det befruktade ägget når livmodern omkring fjärde till åttonde dagen efter befruktningen. Varje åtgärd som stoppar denna process, sedan befruktningen ägt rum, eller som innebär undanröjande av det befruktade ägget är att betrakta som abort.
Under tiden pågår verksamhet i livmodern. En tjock, mjuk, svampartad beklädnad, som är rik på blodkärl, har färdigställts. Denna kommer att bilda en ”bädd” för det befruktade ägget. Om ingen befruktning inträffar, börjar blodkärlen i denna slemhinna att dras samman. Slemhinnan själv bryts slutligen ner och stöts ut genom livmoderhalsen, vilket visar sig som en period av blödning, vanligen från fyra till sju dagar lång. Detta kallas menstruation.
Om befruktning har ägt rum, delar sig det befruktade ägget och ger upphov åt en klump av celler, men denna klump är ytterst liten när den vandrar ner genom äggledaren. När denna cellklump, som nu kallas en ”blastula”, når livmodern, bäddar den in sig i livmoderns mjuka slemhinna. Ärrvävnad från det sår som på så sätt bildats i livmoderns slemhinna växer över platsen och skyddar det lilla föremålet. Senare kommer det växande embryot att tränga längre in i livmoderhålan, men det står hela tiden i förbindelse med livmoderns vägg genom navelsträngen. En bubbelliknande säck, som kallas ”amnionsäcken”, bildas kring embryot och navelsträngen. Denna säck är fylld med vätska, som tjänar som stötdämpare och även förser det växande fostret med vissa näringsämnen.
Den förunderliga moderkakan
Nu äger förunderliga ting rum i livmoderns mjuka slemhinna. Moderkakan börjar bildas. Detta är ett runt, platt organ, som är fäst vid livmoderväggen och som har häpnadsväckande funktioner, som vi snart skall se. När moderkakan bildas, uppträder ”blodöar” i navelsträngen och den mjuka slemhinnan. Runt omkring dessa öar uppträder snart kärlväggar. Fostrets eget cirkulationssystem håller på att bildas. Vid slutet av den första månaden har embryot enkla njurar, en matsmältningskanal, en lever, ett blodomlopp och ett hjärta — ett litet U-format rör, som bara är två millimeter långt. Moderns och fostrets cirkulationssystem är alltså helt skilda åt, och blodet i dem blandas aldrig direkt.
Under de få månader som moderkakan är i verksamhet utför den i sanning en häpnadsväckande arbetsprestation. Ända ifrån moderkakans bildning tidigt under havandeskapet och fram till födelsen är fostret helt och hållet beroende av den för att få syre, näring och många andra ting. Efter fyra månader är moderkakan något mer än sju och en halv centimeter i diameter. Vid födelsen är den tjugo centimeter i diameter och väger omkring ett halvt kilo. Vid förlossningen skils den från livmoderslemhinnan för att kunna stötas ut ur kroppen. Av detta skäl kallas den ibland ”efterbörden”.
Hur förser moderkakan fostret med de livgivande ämnena? Detta sker genom att fostrets blod cirkulerar genom navelsträngen. Denna sträng innehåller två artärer, som leder från fostret till moderkakan, och en ven, som leder från moderkakan till fostret. Dessa blodkärl grenar ut sig i moderkakan likt en klunga träd, och bladliknande ”fingrar”, som består av celler, omger dessa grenar. Moderns blodflöde, som går genom andra blodkärl från livmoderväggen in i moderkakan, badar dessa ”fingrar”, så att de kan undanskaffa avfallsprodukter från embryot och ta upp näringsämnen, som kan transporteras tillbaka genom navelsträngen till fostret.
Moderkakan tjänar som lungor, lever, njurar och tarmkanal åt fostret, ända till dess det ser dagens ljus och kan klara sig på egen hand. Moderkakan utför också några av en hormonproducerande körtels funktioner. Den producerar också substanser för att bekämpa infektioner. Hur kan den fungera som alla dessa organ till gagn för fostret?
Moderkakan fungerar som en lunga genom att byta ut koldioxid från fostrets blodomlopp mot syre från moderns. Som ”njure” filtrerar moderkakan urinämne från fostrets blod och överför det till moderns blod, där det utsöndras genom hennes njurar. Som ”lever” bearbetar moderkakan en del av moderns blodkroppar och överför vissa nödvändiga komponenter, till exempel järn, till fostrets cirkulationssystem. När moderkakan utför tarmkanalens funktion, sönderdelar den födoämnesmolekylerna med hjälp av enzymer. Detta utbyte sker genom porerna i embryots utgrenade kapillärer. Moderkakan utför också ett arbete som liknar de endokrina körtlarnas genom att producera vissa hormoner, både för fostret och för modern. Den tjänar till att skydda fostret genom att tillverka vissa blodbeståndsdelar som förhindrar infektion. Allt detta gör det möjligt för fostret att fungera helt och hållet för sig självt, och det förbereder fostret för att göra allt detta på egen hand efter födelsen.
Eftersom det som moderkakan förser fostret med kommer från moderns blod, påverkas fostret av det som modern tillför sin kropp. Om hon röker en cigarrett, kommer fostrets blod att innehålla en viss mängd nikotin. Om hon tar ett läkemedel, nås fostret av en del av detta läkemedel. Många infektioner som modern ådrar sig kan påverka fostret. Könssjukdomen syfilis kan medföra fara för modern och svåra skador och till och med döden för fostret under havandeskapet eller vid födelsen.
Det är också vissa risker förbundna med att ge modern narkos i samband med födseln. När ett barn föds, behöver det nämligen vara vaket och livligt, inte nersövt eller bedövat. Det förhåller sig så särskilt med tanke på att ett spädbarns första andetag kräver omkring fem gånger så stor ansträngning som ett vanligt andetag.
Amnionsäcken — ett vått hem under havandeskapet
Under havandeskapet lever fostret i amnionsäcken, som är en seg, glansig, genomskinlig hinna. Den är full av vätska, men denna vätska är inte alls stillastående. Mer än en tredjedel av dess volym avlägsnas och ersätts varje timme. Detta uppgår till ett sammanlagt utbyte som motsvarar 23 liter om dygnet! Ungefär i tredje månaden börjar fostret utföra in- och utandningsövningar. Att fostret andas i fostervattnet kan bidra till lungsäckarnas bildning. Fostret drunknar inte, eftersom dess blod får syre från modern genom moderkakans verksamhet. Fostret sväljer också en hel del av fostervattnet, från vilket det tydligen får en del näring.
Amnionsäcken är till stor nytta för fostret i ännu ett avseende. Den förser fostret med jämn temperatur i dess tillfälliga ”hem”. Dessutom är fostret så gott som tyngdlöst i denna omgivande vätska och kan därför fritt sparka, röra sig och till och med slå kullerbyttor, vilket alltsammans stärker dess muskler för den tidpunkt då det skall träda ut i atmosfären och måste röra sig utan det stöd som vätskan skänker.
Förunderliga händelser vid födelsen
Efter nio månader har livmodern utvidgats till många gånger sin normala storlek, så att den kan rymma ett spädbarn på mellan tre och fyra och ett halvt kilo eller mer. Vid födseln måste livmodern sammandra sig, så att barnet pressas ut. Detta kallas ”värkarbete”. Livmodern är lämpligt utrustad för detta genom att den har ett komplicerat system av muskeltrådar som går i spiral omkring den, både medsols och motsols. Peristaltiska vågor, som utlöses i äggledarnas väggar, reglerar från sidorna rytmen hos livmoderns sammandragningar, som sveper neråt från livmoderns övre del till livmoderhalsen. Ett intressant förhållande är att detta skulle kunna ge upphov åt oregelbundna sammandragningar, om det inte vore så att livmodern själv utövar en viss kontroll över sammandragningarnas rytm.
Sedan barnet fötts, föds också navelsträngen fram med moderkakan fäst vid den. Om man inte gjorde något åt navelsträngen, skulle den torka ihop på omkring en vecka. Men i allmänhet klipper den tjänstgörande läkaren av den, sedan han knutit om den. Finns det risk för ymnig blödning? Inte i normala fall. Detta beror på att en geléliknande substans i navelsträngen automatiskt utvidgar sig och stänger igen blodkärlen lika effektivt som ett tryckförband. Vidare sluts en klaff inuti hjärtat, så att det kan utföra sin nya funktion att pumpa blod till barnets numera fungerande lungor. Utan denna anordning skulle barnet omedelbart dö.
Barnet föds vanligen med huvudet först. Amnionsäcken brister, men dess vätska skyddar fortfarande barnet mot skador av lokal omfattning genom att en hydrostatisk jämvikt upprätthålls, så att trycket från livmoderns sammandragningar blir lika stort över hela kroppen. När barnet föds, är det rent och inte täckt av blod. Det är fuktigt av fostervatten. När moderkakan lossnar från livmoderslemhinnan, sammandrar sig livmodern snabbt till sin ursprungliga storlek eller i närheten av denna storlek utan att det sker någon avsevärd blodförlust.
Fortplantningsorganen förtjänar aktning
Det är i sanning ett underverk som sker i livmodern. Vi har bara dryftat en liten bråkdel av allt detta. Biologer och läkare kan inte förklara så mycket av det som försiggår i livmodern. Vem förstår då detta till fullo? Den som har utformat hela processen — Skaparen, Jehova Gud. Lägg märke till hur sanna de ord är som den bibliske psalmisten skrev under inspiration (Psalm 139:13, 15, 16, NW):
”Du själv frambragte mina njurar.”
Ja, varje organ i kroppen har i förväg utformats av Skaparen och bildas direkt i livmodern för sin speciella uppgift.
”Du höll mig avskärmad i min moders liv.”
Inte ens i våra dagar kan människor iaktta allt som försiggår i livmodern. Gud ordnade det hela så att uppbyggnadsprocessen inte skulle vara synlig, eftersom en del av den inte är angenäm att iaktta. Barnet föds fram ur livmodern som en fullbordad produkt — rent, vackert och intagande. — Jämför 1 Korintierna 12:23, 24.
”Mina ben var inte dolda för dig, då jag danades i det fördolda, då jag vävdes i jordens lägsta delar.”
I sjätte veckan får embryot ett fullständigt skelett, visserligen ännu inte av ben, utan av böjligt brosk, vilket längre fram förvandlas till ben. Psalmisten talar om att senor, muskler, vävnader — tusentals olika ”trådar” — ”vävs” samman till ett ytterst invecklat mönster med färger, skönhet och funktionsförmåga. Detta sker i livmoderns fullständiga mörker och är lika dolt och mystiskt för människan som jordens djup.
”Dina ögon såg till och med embryot av mig, och i din bok blev alla dess delar nedtecknade beträffande de dagar då de bildades och det ännu inte fanns någon av dem.”
Vetenskapsmännen vet numera att den genetiska koden i första hand finns i ”generna”, som är belägna i det befruktade äggets kärna. Gud, som utformat mönstret för människan, kan också i förväg känna till de speciella fysiska och mentala egenskaper ett barn kommer att få i arv från sina föräldrar. — Jämför 1 Moseboken 16:11, 12; 25:23; Romarna 9:10—12.
Psalmisten säger vidare:
”Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!” — Ps. 139:17.
Med tanke på hur underbart danade våra kroppar och deras fortplantningsförmåga är och med tanke på vilken hög aktning Gud hyser för detta, bör män och kvinnor sannerligen undvika att missbruka sina fortplantningsorgan. Att frivilligt låta sterilisera sig i onödan skulle i sanning vara att visa bristande aktning för Guds skaparverk. (Jämför 5 Moseboken 23:1.) Å andra sidan kan sjukdomar kräva operationer som innebär att man får offra vissa organ för att kunna rädda livet. Denna situation inträffar ibland när det gäller kvinnans fortplantningsorgan. De kristna lämnar åt de berördas samveten att avgöra dessa frågor. Deras beslut bör grunda sig på deras egen kunskap i saken och läkares råd när det gäller behovet eller vikten av en sådan operation. Vi bör emellertid alltid komma ihåg att denna livets ”vagga” är Guds händers verk och därför bör behandlas med den största aktning.
[Diagram på sidan 17]
(För formaterad text, se publikationen)
1. Livmoderhals
2. Livmoderhåla
3. Äggledare
4. Befruktning
5. Äggstock