Ett produktivt olivträd

”På det sättet skall hela Israel bli frälst.” — ROMARNA 11:26.

1. Vad kan sägas om olivträd?

OLIVTRÄD är kända för att växa i hundratals år. Även när den ålderstigna stammen, som ofta är ihålig, till sist dör, händer det att nya stammar skjuter upp från rötterna och frambringar ett eller flera nya olivträd. Hur som helst så finns det ett olivträd som planterades för närmare 4.000 år sedan och som fortfarande lever och frambringar frukt i vår tid!

2. I samband med vilket löfte talar Paulus om olivträdet, och vad utgör det en illustration av?

² Aposteln Paulus använder i sitt brev till romarna olivträdet som en illustration av det underbara sätt varpå Jehova uppfyller sin del av ett löfte som han hade gett Abraham många hundra år dessförinnan:

”Jag [skall] sannerligen välsigna dig och skall ... sannerligen föröka din säd, så att den blir lik himmelens stjärnor och lik sandkornen, som är på havsstranden; och din säd skall ta sina fienders port i besittning. Och förmedelst din säd skall alla jordens nationer sannerligen välsigna sig, på grund av att du har lyssnat till min röst.” — 1 Moseboken 22:16—18, NW.

Det abrahamitiska förbundet

3, 4. a) Hur hade Abraham just bevisat sin tro? b) Vad utgjorde denna händelse en bild av?

³ Abraham hade just visat att han var villig att offra Isak, sin ende son med sin första hustru, Sara. (Hebréerna 11:17—19; läs också 1 Moseboken 22:1—18.) De kristna har redan från början sett denna händelse som en bild av hur Jehova skulle offra sin Son och sedan få honom tillbaka genom uppståndelsen. Ja, ”Gud älskade världen [av människor] så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv”. — Johannes 3:16.

⁴ I denna profetiska bild var således Abraham en bild av Jehova Gud, och Isak — en ung man som kunde ha gjort motstånd mot sin 125-årige far — var en bild av Jesus Kristus, som villigt offrade sitt mänskliga liv som återlösningsoffret. — Hebréerna 7:27; 10:12.

5. Vad uppenbarades i Guds förbund med Abraham när det gällde den utlovade säden i 1 Moseboken 3:15?

⁵ På grund av att Abraham visat så stor tro hade Jehova redan tidigare ingått ett förbund med honom, ett förbund som trädde i kraft år 1943 f.v.t. (1 Moseboken 12:4, 7; Galaterna 3:17) Omkring 50 år senare upprepade och utvidgade Jehova detta förbund eller löfte, som finns nedtecknat i 1 Moseboken, kapitel 22, och han gjorde det sedan han sett hur stark Abrahams prövade tro var, bland annat i samband med händelsen med Isak. Detta så fullständigt uttryckta abrahamitiska förbund innehöll detaljer om hur Guds underbara uppsåt skulle förverkligas. Det visade att säden, som enligt löftet i Eden skulle skänka befrielse, skulle framträda på jorden i form av en avkomling av Abraham, att den skulle bestå av många (exakt hur många uppenbarades inte då), att den skulle besegra sina fiender och slutligen att alla jordens nationer skulle bli välsignade förmedelst denna säd. — 1 Moseboken 3:15.

Abrahams Säd identifieras

6, 7. a) Vem utgör i första hand Abrahams Säd enligt bibeln? b) Hur vet vi att det skulle finnas andra som också skulle utgöra Abrahams säd? c) När uppenbarades det exakta antalet, och hur stort var det?

⁶ Varje detalj i detta löfte är av intresse för dem som delar Abrahams tro och som vill bli välsignade av Jehova. (Romarna 4:16) Vem var i första hand Abrahams säd, förmedelst” vilken alla jordens nationer till sist skulle välsigna sig? Aposteln Paulus identifierar denne, som i första hand utgör Säden, som Kristus. — Galaterna 3:16.

⁷ Eftersom Jehova lovade Abraham att han skulle föröka hans säd, kan man vidare fråga: Vilka skulle i andra hand utgöra Abrahams säd? Vilka skulle utgöra dessa ”arvingar enligt ett löfte”, ”medarvingar” med den som i första hand utgör Säden, Kristus? (Galaterna 3:29; Romarna 8:17) Under omkring 2.000 år kände människor inte ens till antalet av dem som i andra hand skulle utgöra Abrahams säd, lika lite som de kände till antalet av ”himmelens stjärnor” eller ”sandkornen, som är på havsstranden”. Det var först mot slutet av det första århundradet v.t. som aposteln Johannes fick höra ”antalet av dem som var försedda med sigill, ett hundra fyrtiofyra tusen, försedda med sigill ur varje stam av Israels söner”. — 1 Moseboken 22:17, NW; Uppenbarelseboken 7:4.

8. Vilken särskild möjlighet hade de omskurna judarna?

⁸ Men bland vilka skulle dessa 144.000 ”Israels söner” utväljas och förses med sigill? Om ett tillräckligt antal köttsliga israeliter hade följt lagförbundet som en ”uppfostrare som leder oss till Kristus [den som i första hand utgör Abrahams Säd]”, skulle de ha fyllt hela antalet av de 144.000 medlemmarna av dem som i andra hand utgör Abrahams säd och därmed blivit ”ett rike av präster och en helig nation” till välsignelse för alla jordens nationer. (Galaterna 3:24; 2 Moseboken 19:5, 6, NW) Men var det tillräckligt många av dem som bevisade sig vara sanna barn till Abraham, som skulle vara ”fader för alla som har tro”? — Romarna 4:11.

9. Hur visade Johannes döparen att Abrahams andliga säd inte nödvändigtvis skulle bestå av enbart judar?

⁹ Redan innan Jesus började sin jordiska tjänst, varnade Johannes döparen de judiska religiösa ledarna och sade: ”Våga er inte på att säga till er själva: ’Vi har Abraham till far.’ För jag säger er att Gud av dessa stenar förmår väcka upp barn åt Abraham. Yxan ligger redan vid roten på träden; så skall då varje träd som inte frambringar fin frukt huggas ner och kastas i elden.” (Matteus 3:9, 10) Det var först på Paulus’ tid som det uppenbarades på vilket underbart vist sätt Jehova skulle väcka upp det fulla antalet av dem som i andra hand utgör Abrahams säd. (Romarna 16:25—27) Paulus förklarar detta i detalj i sitt brev till romarna.

Paulus’ brev till romarna

10. Vad trodde de köttsliga judarna helt felaktigt?

¹⁰ Judarna var mycket väl medvetna om att de var Guds utvalda folk. Beträffande uttrycket ”utvalt folk” heter det i The Concise Jewish Encyclopedia: ”En benämning som uttrycker tron att judarna står i ett särskilt förhållande till Gud. Begreppet är grundat på förbundet med Abraham.” Judarna, som var stolta över att vara Abrahams avkomlingar, trodde att de utgjorde den säd varigenom alla andra nationer skulle bli välsignade och att de kunde rättfärdiga sin inför Gud genom gärningar som de utförde under lagförbundet. — Johannes 8:33, 39; Romarna 9:31, 32; 10:3, 4; 11:7.

11, 12. a) Hur var situationen i församlingen i Rom, då Paulus skrev till romarna? b) Varför skrev Paulus till både de judar och de hedningar som var kristna i Rom?

¹¹ Det var mot denna bakgrund som aposteln Paulus skrev till den kristna församlingen i Rom. Några av judarna i Rom hade blivit kristna, men det stora flertalet av dem vägrade att sätta tro till Jesus som Messias. Den kristna församlingen i Rom bestod också av många kristna som inte var judar.

¹² Av olika skäl hade både judar och hedningar känslor av överlägsenhet — judarna på grund av att de härstammade från Abraham — hedningarna på grund av att de fått det särskilda privilegiet att komma in i det abrahamitiska förbundet som ett resultat av de icke troende judarnas brist på tro. Paulus sökte övertyga de kristna om att både de av judiskt och de av icke-judiskt ursprung fått sin rättfärdiga ställning inför Gud tack vare sin tro på Kristus och inte tack vare sina gärningar. (Romarna 3:21—27) När Paulus skrev sitt brev var hans syfte att de kristna skulle vara eniga och produktiva — till Jehovas ära för det underbara sätt varpå han undan för undan uppfyller löftena i det abrahamitiska förbundet.

Ett symboliskt olivträd

13. Varför gav Paulus uttryck åt bedrövelse, och vad illustrerade han med hjälp av ett odlat olivträd?

¹³ Aposteln Paulus ger uttryck åt sin bedrövelse över att ”inte alla som härstammar från Israel ... verkligen [är] ’Israel”’ och säger: ”Inte heller är de alla barn [del av Abrahams andliga säd] därför att de är Abrahams säd.” Sedan går han vidare och illustrerar hur Jehova ”väcker upp barn åt Abraham”. (Romarna 9:1, 2, 6, 7) För att beskriva hur det abrahamitiska förbundet frambringar det fulla antalet medlemmar av löftets andliga säd använder han symbolen av ett särskilt odlat olivträd. — Läs också Romarna 11:13—26.

14. Vem är roten på det symboliska olivträdet, och vilka skriftställen visar detta?

¹⁴ Paulus omnämner roten innan han börjar tala om själva trädet, och han säger att ”roten är helig”. (Romarna 11:16) Jehova Gud är den ”Allraheligaste”. (Hosea 11:12, NW) Han kallas ofta ”Israels Helige”, särskilt i Jesajas bok. (Jesaja 10:20; 29:19; 60:9) Aposteln Petrus ger de smorda kristna följande råd: ”Bli också ni, i överensstämmelse med den Helige som har kallat er, heliga själva i allt ert uppförande.” (1 Petrus 1:15, 16) Jehova Gud, den större Abraham, är roten på det symboliska olivträdet.

15. a) På vilka olika sätt är Jehova roten till det andliga Israel? b) Vem utgör stammen på det symboliska olivträdet? Varför kan man säga det?

¹⁵ Alldeles som patriarken Abraham utgjorde roten till Israels nation, ger Jehova det andliga Israel liv. Alldeles som de 12 stammarna i Israel stammade från Abraham genom hans son Isak och genom Jakob och de 12 patriarkerna, stammar de 12 symboliska stammarna i det andliga Israel från Jehova genom den större Isak, Kristus Jesus. Han, som den som i första hand utgör Abrahams Säd, symboliseras genom olivträdets stam. (Galaterna 3:16) Jehova, roten, frambringar det fulla antalet medlemmar av dem som i andra hand utgör säden genom sin Son, Kristus Jesus. (Galaterna 3:29) Men hur eller på vilket sätt frambringar Jehova hela det antal symboliska grenar som behövs?

Några grenar kapas av, andra ympas in

16. Vad är den ”heliga hemlighet” som Paulus omnämner i Romarna 11:25 och Efesierna 3:3—6?

¹⁶ Paulus fortsätter att förklara denna underbara anordning. Han skriver: ”Jag vill nämligen inte att ni, bröder, skall vara okunniga om denna heliga hemlighet, för att ni inte skall hålla er själva för kloka: att en förhärdelse delvis har kommit över Israel, tills det fulla antalet av folk av nationerna har kommit in, och på det sättet [grekiska: kai hou’tosa] skall hela Israel bli frälst.” (Romarna 11:25, 26; jämför Efesierna 3:3—6.) Jehova skulle ”väcka upp barn åt Abraham” genom att låta det nödvändiga antalet, ”det fulla antalet av folk av nationerna [hedningarna]”, komma med bland dem som i andra hand utgör Abrahams säd. Genom att visa ”Abrahams tro” skulle dessa till antalet begränsade icke-judar bevisa sig vara andliga judar, utgöra en del av det andliga Israel, ”Guds Israel”. — Romarna 4:16; 2:28, 29; Galaterna 6:15, 16.

17. a) Vilket ovanligt förfaringssätt beskrev Paulus? b) Vilka förebildades genom de grenar som kapades av och genom de skott som ympades in från ett vilt olivträd? c) Hur avslöjade denna illustration de stolta och övermodiga judarna?

¹⁷ Paulus illustrerade hur denna ”heliga hemlighet” skulle förverkligas genom ett ovanligt förfaringssätt när det gäller trädgårdsskötsel. Det normala är att man ympar in skott från ett odlat exemplar av ett träd i stammen på ett vilt träd för att göra detta produktivt, något som Paulus mycket väl kände till. Han talade om för de hednakristna att de hade ympats in i det ”ädla olivträdet” ”i strid mot naturen”. (Romarna 11:24) Han liknade på så sätt de icke-judar som skulle föras in i det abrahamitiska förbundet vid ympkvistar eller skott från ett vilt olivträd, ympkvistar som skulle ympas in i stammen på ett ”ädelt olivträd”. De skulle ersätta de naturliga grenar som hade kapats av, dessa som representerade de köttsliga judar som förskjutits på grund av sin brist på tro. (Romarna 11:17, 19, 20, 24) Denna ovanliga illustration avslöjar på ett kraftfullt sätt de stolta och övermodiga icke troende judar som betraktade hedningarna som lika livlösa som stenar eller lika oförmögna att frambringa fin frukt som grenar på ett vilt olivträd. Det bekräftade att Jehova hade förmåga att ”väcka upp barn åt Abraham”, alldeles som Johannes döparen hade varnat och sagt i förväg. — Lukas 3:8.

18. a) Vad hände år 36 v.t., men fanns det några avkapade grenar som ympades tillbaka in i det abrahamitiska förbundets träd? b) Hur främjade Paulus enheten inom den kristna församlingen?

¹⁸ Likväl hade ingen icke-judisk kristen, som ympats in i det abrahamitiska förbundets träd ”i strid mot naturen” som en del av den andliga säden, någon orsak att känna sig överlägsen judarna. Paulus förklarade: ”Också de [judarna] skall ympas in, om de inte förblir i sin brist på tro; Gud är ju i stånd att ympa in dem igen.” (Romarna 11:23) En liten kvarleva av de naturliga judarna tog emot den som i första hand utgör Säden och blev permanenta grenar i det symboliska trädet. (Romarna 9:27; 11:5) Men flertalet av judarna hade brutits av från det abrahamitiska förbundets träd år 36 v.t., då den sista av de 70 årsveckor som Daniel förutsagt var slut. (Daniel 9:27)b Därefter hade emellertid några judar ympats tillbaka ”in i sitt eget olivträd” genom att de satt tro till Messias, Jesus, den som i första hand utgör Abrahams Säd. (Romarna 11:24; Apostlagärningarna 13:5, 42, 43; 14:1) Genom att framhålla dessa ting främjade Paulus enheten bland de smorda kristna, för alla hade de blivit ”delaktiga i fetman från olivträdets rot” genom ”Guds omtanke”. — Romarna 11:17, 22.

Ett fullt produktivt olivträd

19. Hur har det abrahamitiska förbundet undan för undan frambringat den andliga säden till frälsning för ”hela Israel”?

¹⁹ Andra judar och icke-judar har under århundradenas lopp, och särskilt nu under den gynnsamma delen av denna ändens tid, ympats in i det symboliska olivträdet. Det abrahamitiska förbundet frambringar således det ”fulla antalet” av judar och hedningar som behövs för att den andliga säden skall bli fulltalig. ”På det sättet skall hela Israel bli frälst”, inte det köttsliga Israel, utan de som ”verkligen [utgör] ’Israel”’, de 144.000 medlemmarna av det andliga Israel. — Romarna 11:12, 25, 26; 9:6—8; Uppenbarelseboken 7:4.

20, 21. a) Vilken reaktion bör uppfyllelsen av denna mycket viktiga del av det abrahamitiska förbundet frammana hos oss? b) Vad skall vi undersöka i nästa artikel?

²⁰ Vi bör fyllas av förundran, när vi ser på vilket underbart sätt Jehova har uppfyllt denna mycket viktiga del av det abrahamitiska förbundet genom att frambringa stammen och det fullständiga antalet grenar som skall vara på detta symboliska träd. Vi utbrister likt Paulus: ”O djup av Guds rikedom och vishet och kunskap! Hur outrannsakliga är inte hans domar och outforskliga hans vägar! Ty ’vem har lärt känna Jehovas sinne, eller vem har blivit hans rådgivare?’ Eller: ’Vem har först gett åt honom, så att det skall betalas igen åt honom?’ Från honom och genom honom och till honom är ju alla ting. Honom må äran tillkomma för alltid. Amen.” — Romarna 11:33—36.

²¹ Men vilken praktisk lärdom kan både de symboliska grenarna (de smorda kristna) och andra som nu kan välsigna sig förmedelst den säd som det abrahamitiska förbundets träd frambringat dra av illustrationen med det ympade olivträdet? Dessa aspekter kommer att behandlas i nästa artikel.

[Fotnoter]

Förstod du följande huvudtankar?

□ Vilka löften ingår i det abrahamitiska förbundet?

□ Vem utgör i första hand och vilka utgör i andra hand säden?

□ Identifiera följande delar av det symboliska olivträdet:

— roten

— stammen

— de avkapade naturliga grenarna

— de naturliga grenar som lämnades kvar på trädet eller ympades tillbaka in i det

— de inympade grenarna från det vilda olivträdet

□ Vad är den ”heliga hemlighet” som Paulus omnämner i Romarna 11:25?

□ Varför är det symboliska olivträdet fullt produktivt?

[Bild/Diagram på sidan 17]

(För formaterad text, se publikationen)

DET SYMBOLISKA OLIVTRÄDET – Förebild och motbild

GRENAR

Israels 12 stammar

De 144.000 andliga israeliterna (som i andra hand utgör säden)

STAM

Isak, Jakob och 12 patriarker

Messias Jesus (som i första hand utgör säden)

ROT

Abraham

Jehova