”Hela Israel” skall bli frälst
”På det sättet skall hela Israel bli frälst. Alldeles som det är skrivet: ’Ut ur Sion skall räddaren komma och avvända ogudaktiga handlingar från Jakob.’” — ROMARNA 11:26.
1. a) Vilka frågor ställs beträffande Romarna 11:26? b) Varför är republiken Israel inte det Israel som skulle bli ”frälst”?
VILKEN nation åsyftas här? Hur blir den frälst? Och hur påverkas alla andra nationer av dess frälsning? När det brittiska mandatet över Palestina gick ut år 1948, lade judarna beslag på en del av detta landområde och upprättade republiken Israel. I och med segern över arabstyrkorna i sexdagarskriget år 1967 utvidgade israelerna gränserna för sin republik. Men ända sedan republiken Israel upprättades, har den varit tvungen att hålla sig vid liv genom vapenmakt. Oavsett om det nutida Israel har lagt upp ett lager av atombomber för att skydda sin nation eller inte, så förlitar sig den nationen definitivt inte på någon ”räddare” som skall komma ”ut ur Sion”. Denna relativt unga politiska självständiga enhet utgör tillsammans med hednanationer en del av Förenta nationerna! Det är tydligt att denna republik inte är en teokrati, lik den som nationen Israel blev på Mose tid år 1513 f.v.t.
2. Hur skilde sig upprättandet av republiken Israel från judarnas återförande till sitt hemland år 537 f.v.t.?
2 Den österrikiske israeliten Theodor Herzl, som grundade den sionistiska världsorganisationen år 1897, förklarade att judarna var en nation och krävde att ett landområde skulle reserveras för upprättandet av en judisk stat. Men ingenting i hela den händelseutveckling som haft med republiken Israel att göra har någon motsvarighet i judarnas återförande till sitt hemland år 537 f.v.t., den persiske världshärskaren Cyrus den stores första regeringsår. Denna forntida återställelse skedde i uppfyllelse av Israels Guds, Jehovas, uttalade uppsåt, som förutsagts i Jesaja 45:1—5. (2 Krönikeboken 36:22, 23; Esra 1:1—4) Men när republiken Israel upprättades, såg vi inte att man slog in på någon fredlig kurs i full tro på det forntida Israels Gud. Upprättandet av denna stat kan således inte tolkas som en uppfyllelse av profetiorna i de hebreiska skrifterna; inte heller utgör det ett tecken på att den judiske Messias skall komma inom kort.
3. Hur såg de internationella bibelforskarna en gång på frälsandet av ”hela Israel”, men vad hände med avseende på denna uppfattning år 1932?
3 Ända fram till år 1929 trodde medlemmarna av Internationella Bibelstudiesällskapet att de köttsliga judarna fortfarande var Guds utvalda folk, att de skulle församlas tillbaka till Palestina i otro, att de där skulle bli omvända till Jesus Kristus som Abrahams utlovade säd och att de då skulle bli jordens ledande nation när det gällde välsignandet av hela mänskligheten. Men år 1932 visades det att denna tro var en missuppfattning av bibelns profetior, inbegripet orden i Romarna 11:26 om att ”hela Israel” skulle frälsas. — Se åttonde kapitlet i boken Tillkomme ditt rike, vars engelska moderupplaga Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet fick copyright på år 1891.
Vilka utgör ”hela Israel”?
4. Vilka omständigheter i vår tid visar att republiken Israel inte är ”Guds Israel”?
4 Det som den judiske skribenten av Romarna 11:26 kallade ”hela Israel” kallade han ”Guds Israel” i Galaterna 6:16. Men om de köttsliga judarna i republiken Israel och i den övriga världen inte utgör ”hela Israel”, vilka utgör då dess medlemmar? Denna fråga är mycket viktig, eftersom de köttsliga judarna i vår tid inte vet vilken av Israels 12 stammar de tillhör. De har rabbiner, men inget prästerskap, ingen överstepräst på jorden, inget tempel i Jerusalem och inget altare att frambära offer på i enlighet med den lag som Gud gav dem genom Mose. Allt detta har saknats sedan romarna förstörde Jerusalem år 70 v.t. Det finns inte heller något som tyder på att den Gud, vars namn de vägrar att uttala, är med dem längre som nation. Men ändå har Jehova Gud ett Israel här på jorden, även nu på 1900-talet. Vilka är då dess medlemmar?
5, 6. Hur visade Paulus att detta att någon tillhör ”Guds Israel” inte beror på härstamning eller på vad han är efter köttet?
5 Den köttslige juden Saulus från Tarsus, som fick privilegiet att bli den kristne aposteln Paulus, ger ett tillfredsställande svar. Omkring år 56 v.t. riktade han ett långt brev till ”alla som är i Rom såsom Guds älskade, kallade att vara heliga”. (Romarna 1:1, 7) I detta brev identifierade Paulus dem som av Gud betraktas som sanna israeliter — inte israeliter efter köttet, utan efter anden. Paulus skrev:
6 ”Inte alla som härstammar från Israel är verkligen ’Israel’. Inte heller är de alla barn därför att de är Abrahams säd, utan: ’Det som skall kallas ”din säd” skall komma genom Isak.’ Det vill säga: inte barnen efter köttet är i verkligheten Guds barn, utan barnen till följd av löftet räknas för säden. ... Därtill utropar Jesaja om Israel: ’Även om antalet av Israels söner skulle vara såsom sanden i havet, är det bara en kvarleva som skall bli frälst. Ty Jehova ämnar hålla räkenskap på jorden, i det han avslutar den och avkortar den.’ Och alldeles som Jesaja förut hade sagt: ’Om inte härskarornas Jehova hade lämnat oss en säd, skulle vi ha blivit alldeles lika Sodom, och vi skulle ha gjorts alldeles lika Gomorra.’” — Romarna 9:6—9, 27—29.
7, 8. Varför lyckades inte de köttsliga israeliterna fylla alla platserna som grenar i det symboliska olivträd som beskrivs i Romarna, kapitel 11?
7 Längre fram i Romarna, i kapitel 11, liknade Paulus Israels nation vid ett olivträd som förbinds med ”Jehovas vän”, patriarken Abraham. (Jakob 2:23) När denne ”vän” hade visat sin lydnad, sade Gud till honom: ”Förmedelst din säd skall alla jordens nationer sannerligen välsigna sig, på grund av att du har lyssnat till min röst.” (1 Moseboken 22:18, NW) På grund av att flertalet av de köttsliga judarna inte visade sin förfader Abrahams tro och lydde Gud, kapades dessa israeliter utan tro bort från det symboliska olivträd som hade sin rot i den större Abraham, Jehova Gud. Deras platser intogs av troende hedningar eller icke-judar, så att det symboliska trädet kunde få sitt fullständiga antal grenar. Dessa som intog de köttsliga israeliternas platser blev ”Abrahams säd” som proselyter, eller israeliter genom adoption av Gud, den som är större än Abraham. (Galaterna 3:26—29) De blev israeliter i en andlig bemärkelse, det vill säga andliga israeliter. Det är därför som Paulus fortsatte med att säga:
8 ”Mina bröder, för att ni inte skall inbilla er, att ni är visa, vill jag att ni skall känna denna hemlighet: förhärdelse har drabbat en del av Israel, tills det fulla antalet av hedningar har kommit in. När detta har skett, skall hela Israel bli frälst, i enlighet med detta Skriftens ord: ’Från Sion skall befriaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. Och detta är det förbund, som jag skall ingå med dem, när jag tar bort deras synder.’” — Romarna 11:25—27, Hedegård.
9. Vilken hållning intar republiken Israel till medlaren för det nya förbundet, trots att ”nationernas fastställda tider” utlöpte år 1914?
9 Vi lägger märke till att Paulus inte säger: ”Tills hedningarnas tider äro fullbordade”, utan att han i stället säger: ”Tills det fulla antalet av hedningar har kommit in” eller ”tills det fulla antalet av folk av nationerna har kommit in”. Hedningarnas tider eller ”nationernas fastställda tider” utlöpte år 1914, det år då första världskriget bröt ut. (Lukas 21:24, 1917) Trots detta gör republiken Israel och de köttsliga judarna över hela jorden nu, 70 år senare, inte gällande att de befinner sig i det nya förbund som Jehova sade att han skulle ingå med Israels hus. (Jeremia 31:31—34) För mer än 1.900 år sedan, den 14 Nisan år 33 v.t. — på den judiska påskkvällen — räckte den blivande medlaren för detta förbund fram en bägare med vin till sina trogna apostlar och gjorde följande uttalande: ”Denna bägare är liktydig med det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas för er räkning.” (Lukas 22:20) Men efter all den tid som nu gått erkänner republiken Israel inte Jesus Kristus som medlaren för det förbund som förutsades i Jeremias profetia.
10. I hur hög grad bildade de troende köttsliga judarna Abrahams ”säd” som skulle tjäna till välsignelse för hela mänskligheten, och vilka konsekvenser fick detta?
10 Enligt israelerna har ”räddaren” ännu inte kommit ut ur Sion. (Jesaja 59:20; Romarna 11:26) Men på pingstdagen år 33 v.t. godtog en kvarleva av det forntida Israel Jesus som Messias. Denna kvarleva började då få den utlovade heliga anden och föras in i det förutsagda nya förbundet. Men det räckte inte med en kvarleva för att fylla det fullständiga medlemsantalet av Kristi andliga ”brud”, som är 144.000 till antalet. (Uppenbarelseboken 7:1—8; 14:1—3; 21:9) Det var således inte tillräckligt många köttsliga israeliter som blev en del av det symboliska olivträd som hade sin rot i den större Abraham, han som lovade att den forntida patriarkens ”säd” skulle bringa välsignelse över alla jordens släkter, judar såväl som icke-judar.
11, 12.Vilket Israel åsyftas med uttrycket ”hela Israel”, och hur kan man med bibelns hjälp bevisa detta?
11 Hur skulle då ”hela Israel” bli ”frälst” förmedelst den utlovade ”räddaren”? Lägg märke till att Paulus skrev sitt brev till romarna omkring år 56 v.t., efter det att han skrivit sitt brev till galaterna (omkring år 50—52 v.t.). Följaktligen skrevs orden i Romarna 11:25—27 ner efter hans ord i Galaterna 6:16 om ”Guds Israel”. Det var med detta Israel som det nya förbundet ingicks genom Jesus Kristus, inte genom profeten Mose. Jesus var medlaren för ett kristet Israel, ett andligt Israel, som föddes som en nation på pingstdagen år 33 v.t., då den heliga anden utgöts över de judar som godtog Jesus Kristus som medlare för det nya förbundet.
12 Den judiske aposteln Petrus var närvarande vid det tillfället. Längre fram skrev han till ”dem som är utvalda enligt Guds, Faderns, förutvetande” och sade: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom’. ... En gång var ni ju inte ett folk, men nu är ni Guds folk.” (1 Petrus 1:1, 2; 2:9, 10) Detta bekräftar att ”hela” det Israel som skulle bli ”frälst” inte är israelernas nutida republik eller de kringspridda köttsliga israeliter som finns runt om på hela jorden. ”Hela Israel” som skulle bli ”frälst” var det andliga Israel som föddes vid pingsten år 33 v.t. genom att då pånyttfödas av Guds reproducerande ande. Det var till detta ”Guds Israel” som den utlovade räddaren skulle komma.
13. a) Hur och när kom den utlovade räddaren ut ur Sion? b) Vilka kom med tiden också att bli medlemmar av ”Guds Israel”?
13 Denne räddare kom på pingstdagen år 33 v.t. Hur då? Genom att utgjuta Jehovas heliga ande över omkring 120 lärjungar församlade i rummet på övervåningen i huvudstaden Jerusalem. På så sätt blev dessa lärjungar de första som blev en del av ”Guds Israel”, pånyttfödda till andligt liv och med hoppet om evigt liv i den andliga världen där ovan. Detta andliga Israel kom till sist att inbegripa de icke-judar som trodde på den utlovade räddaren. När inträffade detta? Då samariter blev omvända — och senare då rena hedningar, den romerske befälhavaren Kornelius och hans familj och vänner, blev omvända år 36 v.t. — adopterade Jehova, den större Abraham, alla dessa icke-judiska troende och lät dem tillhöra hans enfödde Son, Jesus Kristus, den symboliska stammen på det symboliska olivträdet. På så sätt kunde dessa icke-judar inta de judars platser som på grund av brist på tro bröts bort från detta olivträd, som har 144.000 ”grenar”. — Apostlagärningarna, kapitel 10; 15:14—21.
Verket med att inympa nu fullbordat
14. Vad finns det nu fullgoda bevis för när det gäller ”hela Israel”?
14 Ett tusen nio hundra fyrtioåtta år har nu gått sedan denna viktiga händelse ägde rum år 36 v.t. Helt logiskt har alltså nu Guds, den Allsmäktiges, verk med att frälsa ”hela Israel” på ett storslaget sätt fullbordats. Denna tidsperiod var mycket längre än den judiska tidsåldern, då judarna rönte särskild ynnest från Gud från år 1513 f.v.t., på Mose tid, till år 36 v.t., då de första oomskurna icke-israeliterna eller hedningarna blev omvända. Utan tvivel har denna långa tidsperiod varit tillräckligt lång för att frälsa ”hela Israel”, vad beträffar att få fram nog många medlemmar till det. Det finns nu fullgoda bevis för att så har skett.
15. Hur sade Jesus i sin profetia om ”tecknet” på ”avslutningen på tingens ordning” att de ”utvalda” skulle församlas?
15 Jesus Kristus hänsyftade på den tidsperioden, då han uttalade en profetia om sin osynliga andliga ”närvaro” och ”avslutningen på tingens ordning” och sade: ”Människosonens tecken [skall] visa sig i himmelen, och då skall alla jordens stammar slå sig själva under jämmer, och de skall se Människosonen komma på himmelens skyar med kraft och stor härlighet. Och han skall sända ut sina änglar med starkt trumpetljud, och de skall samla ihop hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlarnas ena ytterkant till deras andra ytterkant.” (Matteus 24:3, 30, 31) När började denna Jesu Kristi ”närvaro”?
16, 17. När började Jesu Kristi ”närvaro”, och vilka betydelsefulla händelser inträffade därefter med avseende på de församlade ”utvalda”?
16 Jesu ”närvaro” började då hedningarnas ”sju tider” slutade på hösten år 1914. (Daniel 4:20—33) Vid den tidpunkten vände den förhärligade Jesus Kristus sin uppmärksamhet mot den krigshärjade jorden för att då börja utöva sin makt över den. Historiska fakta visar att den regerande kungen Jesus Kristus under efterkrigsåret 1919 sände ut sina himmelska änglar för att samla ihop de ”utvalda” från jordens alla delar. Under ledning av Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet fördes de tillsammans in i en världsvid endräkt, för att från och med då förena sina ansträngningar för att fullgöra Jesu profetiska anvisning som finns nedtecknad i Matteus 24:14: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.”
17 Vid det allmänna konvent som Guds folk höll år 1931 antog de enhälligt det nya namnet, för att bli kända som Jehovas vittnen. Lite längre fram kom sedan boken Jehova, utgiven av Sällskapet Vakttornet, en bok som framhävde Guds namn, det som de var så lyckliga att få bära. Jehovas vittnen tog i tacksamhet emot denna nya bok år 1934, då nazistführern, Adolf Hitler, började sitt försök att utrota vittnena i Centraleuropa.
18. Vad hände i sinom tid som visade att det fulla antalet av de ”utvalda” hade församlats?
18 Det som därpå följde visade att församlandet av de överlämnade, döpta ”utvalda” till det himmelska riket hade fullbordats. Hur kan man säga det? Jo, därför att år 1935 riktade dessa ”utvalda” sin uppmärksamhet och sina ansträngningar mot den ”stora skaran” som förutsades i en syn i Uppenbarelseboken 7:9—17. Av vilka skulle denna ”stora skara” bestå? Av människor som skulle tillskriva Jehova Gud och Jesus Kristus ära och härlighet och som skulle bli belönade med evigt liv på en paradisisk jord som de skulle få leva in på utan att dö, trots den största ”vedermödan” i människans hela historia. Dessa gynnade identifierades som den rätte herdens, Jesu Kristi, jordiska ”andra får”. Med glädje skulle de bilda ”en enda hjord” tillsammans med kvarlevan av ”hela Israel” som ännu levde kvar på jorden. — Johannes 10:16.
Vad är ditt svar?
□ Varför är republiken Israel inte det Israel som åsyftas i Romarna 11:26?
□ Varför lyckades inte de köttsliga israeliterna fylla alla platserna som grenar i det symboliska olivträdet?
□ Vem är den utlovade räddaren, och när och hur kom han ut ur Sion?
□ Vilka utgör ”hela Israel”, och när hade de församlats i fullt antal?
[Infälld text på sidan 14]
År 1935 blev de ”andra fåren” som förenat sig med kvarlevan av ”hela Israel” identifierade som den ”stora skaran”
[Bild på sidan 12]
När Jesus instiftade Herrens kvällsmåltid, vad sade han då att ”bägaren” var liktydig med?
[Bild på sidan 14]
Vid 1935 års sammankomst i Washington var det fullpackat med åhörare