Vårt val att samverka med Jehova Gud
”Välj ... åt er i dag, vem ni skall tjäna. ... Men vad mig och mitt husfolk beträffar, så skall vi tjäna Jehova.” — Jos. 24:15, NW.
1, 2. Vilket val förmådde Elia sitt folk Israel att göra? Med vilka medel gjorde han det?
HELA dagen lång hade Baals präster och profeter haltat runt ett altare, på vilket det låg ett slaktoffer. De anropade sin gud, Baal, och bad att han skulle ge sig till känna genom att förtära offret medelst eld — ja, det gick så långt att de ristade sig med knivar. Men allt detta var inte till någon nytta alls!
2 Sedan kom turen till profeten Elia, Jehova Guds språkrör. Sedan han byggt ett altare och lagt ved och ett slaktat djur på det, lät han hälla vatten över alltsammans, så att det blev genomdränkt, och därefter bad han till sin Gud, Jehova. Vad blev resultatet? Eld kom ner från himmelen och förtärde inte bara veden och slaktoffret, utan till och med altarets stenar. Då utropade de israelitiska åskådarna: ”Jehova är den sanne Guden! Jehova är den sanne Guden!” (NW) I åratal hade de ”haltat på båda sidor”, men nu valde de att erkänna Jehova, den sanne Guden, som sin Gud. — 1 Kon. 18:21—40.
3. Varför kan människan sägas ha ”moralisk handlingsfrihet”? Varför är hon unik i fråga om detta?
3 Människans förmåga att välja mellan rätt och orätt, mellan att tjäna den sanne Guden, Jehova, och att tjäna sig själv och falska gudar, visar att hon har moralisk handlingsfrihet, är skapad till Jehova Guds avbild och i hans likhet. (1 Mos. 1:27) Djuren har ingen sådan förmåga. Man kan lära en hund att inte ta en viss sak, men man kan inte resonera med den om varför det är orätt att stjäla. Olyckligtvis har människorna under omkring 6.000 år missbrukat sin frihet i moraliskt avseende, och detta är orsaken till att världen befinner sig i det nuvarande besvärliga tillståndet. — Jämför 5 Moseboken 32:5.
4. a) Vem var den förste som missbrukade denna frihet? Varför gjorde han det? b) Vilka kan nämnas bland dem som följde hans exempel?
4 Den förste som missbrukade denna förmåga och frihet att välja var ingen annan än den som blev Satan, djävulen. Han valde att följa själviskt begär; därigenom föddes upproriskhetens synd, vilken till slut skall leda till hans tillintetgörelse, utplåning. (Joh. 8:44; Jak. 1:14, 15) Adam och Eva, de människor som levde före syndafloden på Noas tid, de änglar som inte bevarade sin ursprungliga ställning, Nimrod och hans hop efter syndafloden, invånarna i Sodom och Gomorra och en väldig mängd andra under århundradenas lopp fram till vår tid — alla dessa har valt att följa Satans, djävulens, exempel genom att göra själviska, orätta och dåliga val.
DE SOM HAR GJORT DET RÄTTA VALET
5. Vilka var bland dem som gjorde det rätta valet?
5 Å andra sidan kan vi tänka på Abel, som valde att tjäna Jehova Gud och gjorde det till priset av sitt liv. Efter honom kom Enok, Noa och patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Av aposteln Paulus’ ord i Hebréerna 11:13—16 kan vi förstå att dessa patriarker gjorde det rätta valet. Sedan var det Mose. Han var uppfostrad i Faraos palats, undervisad i all Egyptens vishet och lärdom och var en man med berömmelse, makt och rikedom, men vid 40 års ålder fann han att han stod inför provet att göra ett val. Vad valde han? Han valde ”att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att ha den tillfälliga njutningen av synd, eftersom han höll den Smordes smälek för en större rikedom än Egyptens skatter”. (Hebr. 11:25, 26; Apg. 7:20—29) Skulle du ha gjort på samma sätt?
6. Vilket val förelades alltså folket av a) Mose? b) Josua?
6 Mot slutet av sin långa bana som Jehovas profet och ledare för hans folk lade Mose på ett rättframt sätt fram denna sak, som gäller val, inför Guds folk: ”Jag tar himlarna och jorden till vittnen mot er i dag att jag har förelagt dig liv och död, välsignelsen och förbannelsen. Och du måste välja livet för att du må förbli vid liv, du och dina avkomlingar, genom att älska Jehova, din Gud, genom att lyssna till hans röst och genom att hålla dig till honom.” (5 Mos. 30:19, 20, NW) Mose efterträdare, Josua, lade fram ett likadant val för Israels folk mot slutet av sin långa bana. Han själv gjorde det rätta valet, alldeles som profeten Elia gjorde många hundra år längre fram. — Jos. 24:15; 1 Kon. 19:10.
7. a) Vilket val gjorde Jesus när han frestades av djävulen? b) Vilket val gjorde hans lärjungar?
7 Människan Jesus Kristus måste göra ett val, då Satan, djävulen, erbjöd honom alla världens riken i utbyte mot en enda handling av tillbedjan. Jesus gjorde det rätta valet. (Matt. 4:10) På liknande sätt gjorde Jesu första lärjungar det rätta valet; de erkände honom som Messias, Guds Son, och tog emot honom som sin ledare och kung. (Joh. 1:49) Det gjorde också Saulus från Tarsus. När han var på väg till Damaskus för att förfölja kristna, visade sig Jesus Kristus på mirakulöst sätt för honom. Saulus frågade: ”Vad skall jag göra, Herre?” Sedan han fått ett svar, valde han att ta emot och följa den ledning han fick, och han blev en döpt kristen. — Apg. 22:10.
8. a) Vilket slags val kräver predikandet av de ”goda nyheterna” om Guds rike att människor gör? b) Varför är detta brådskande och angeläget?
8 Som en följd av predikandet av ”dessa goda nyheter om riket” står alla som hör inför ett val i vår tid. Vad går det ut på? Det gäller om vi skall slå in på en bana som kännetecknas av rättfärdighet och tjäna Jehova Gud, universums skapare såväl som dess uppehållare och suverän, eller fortsätta på en bana som präglas av själviskhet under det herravälde som utövas av Satan, djävulen, ”denna tingens ordnings gud”. Denna möjlighet att välja kommer inte att fortsätta till obestämd tid, eftersom vi lever i avslutningen på denna tingens ordning, under de yttersta dagarnas kritiska tider, vilket uppfyllelsen av bibelns profetior tydligt visar. Ja, vi är inbegripna. Valet finns där — det måste göras. Vi kan inte undvika det. — Matt. 24:14; 2 Kor. 4:4; Matt. 13:39; 2 Tim. 3:1.
VARFÖR VÄLJA ATT SAMVERKA MED JEHOVA GUD?
9, 10. Att någon ägnar uppmärksamhet åt predikandet av de ”goda nyheterna” bör leda till att han tar vilka steg?
9 Genom att ägna uppmärksamhet åt predikandet av ”de goda nyheterna” om Guds rike förvärvar man exakt kunskap om Guds ord och får hjälp att tillämpa det i sitt liv. Detta kan i sin tur leda till uppriktig sinnesändring i fråga om vilket som helst orätt handlingssätt man kan ha ägnat sig åt, och detta följs av att man omvänder sig för att följa ett handlingssätt som behagar Jehova Gud. Det är som aposteln Petrus sade till judarna på hans tid: ”Ändra därför sinne och vänd om, för att få era synder utplånade.” — Apg. 3:19.
10 Att man tar dessa två steg bör logiskt leda till att man väljer att göra Guds vilja, att samverka med honom och att följa i Jesu Kristi fotspår. Ett sådant val måste vara ett tydligt och klart formellt steg, ett steg som Jesus själv tog vid 30 års ålder. Det visades profetiskt att han vid den tiden sade: ”Se, jag har kommit (i bokrullen är det skrivet om mig) för att göra din vilja, o Gud.” (Hebr. 10:7; Ps. 40:8, 9) Att följa Jesu exempel i detta betyder att överlämna sig åt att göra Guds vilja och att symbolisera detta överlämnande genom vattendopet. Att ta detta steg är det som är verkligt vist, rätt och kärleksfullt att göra.
11—13. Varför är detta att man tar de steg som överlämnande och dopet innebär a) verkligt vist? b) verkligt rätt och rättfärdigt? c) verkligt kärleksfullt och ett bevis på tacksamhet?
11 Det som är verkligt vist att göra? Ja, Jehova Gud vet vad som är bäst för oss. Hans ord visar mer än nog dårskapen i att följa ett själviskt, orättfärdigt handlingssätt. Det är därför som vi läser att ”den gudaktiga hängivenheten är nyttig till allt, i det den har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma”. (1 Tim. 4:8) Det är alldeles som Jehova genom sin forntida profet uttryckte det: ”Jag är HERREN [Jehova], din Gud, den som lär dig, vad nyttigt är.” (Jes. 48:17) Till hjälp för oss att lära oss det som är nyttigt har vi ”de heliga skrifterna”, den inspirerade bibeln. (2 Tim. 3:15—17) Dessa skrifter påminner oss om att ”vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda”. (Gal. 6:7) Ja, ”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik, och han lägger ingen plåga därtill”. (Ords. 10:22, NW) Att välja att samverka med Jehova Gud är alltså verkligen det visa och förståndiga handlingssättet.
12 Att vi väljer att överlämna oss åt att göra Jehovas vilja är också det som är rättfärdigt och rätt att göra. I själva verket är vi skyldiga Gud att göra hans vilja. Varför det? Därför att Jehova Gud, på grund av att han har skapat alla ting, äger denna jord och alla ting och alla varelser på den. Han danade oss inte enbart för att vi skulle ägna oss åt våra egna njutningar, utan också för att vi skulle tjäna hans uppsåt, göra hans vilja. Det är inte bara så att han har skapat alla ting, utan han uppehåller också alla ting genom att ge solsken och regn. Detta är orsaken till att vi läser: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.” — Upp. 4:11.
13 Att vi överlämnar oss åt att göra Jehovas vilja och blir döpta som en symbol av detta är dessutom något som är kärleksfullt att göra och något som visar vår tacksamhet. När vi tänker på all den kärlek, som Jehova Gud har låtit strömma ner över människorna för att göra livet möjligt och glädjebringande (Apg. 14:17), när vi tänker på hans tålamod, då han haft med människorna att göra under de gångna 6.000 åren (2 Petr. 3:8, 9), och när vi tänker på att han älskade oss så mycket att han gav sin enfödde Son till att vara vår frälsare och återlösare (Joh. 3:16) — vilken slutsats måste vi då dra? Det minsta vi kan göra för att bevara självaktningen är att överlämna oss åt vår kärleksfulle himmelske Fader för att göra hans vilja och att sedan symbolisera detta överlämnande genom vattendop.
ÖVERLÄMNANDE OCH DOP ÄR ABSOLUT NÖDVÄNDIGT
14, 15. a) Vilka frågor kan somliga väcka beträffande behovet av överlämnande och dop? b) Vilken skriftenlig illustration visar att vi behöver formellt överlämna oss åt att göra Guds vilja?
14 Men skulle vi inte kunna behaga Jehova Gud och vinna belöningen evigt liv genom att enbart leva ett rent liv, tro på Gud och Jesus Kristus, komma tillsammans med Guds folk och tala med andra om de ”goda nyheterna” — utan att formellt överlämna oss åt att göra Guds vilja och bli döpta? Det är tydligt att det är somliga som tänker på detta sätt, eftersom de visserligen gör dessa övriga ting men stannar upp kort innan de överlämnar sig och blir döpta. Men i detta tar de miste.
15 För att Jehova Gud skall belöna oss, måste vi utöva tro på honom och älska honom så mycket att vi överlämnar oss åt att göra hans vilja och följa i Jesu Kristi fotspår. Låt oss ta ett exempel: Vid Sinai berg förelade Jehova Gud för Israels nation sina lagar och de belöningar som de skulle få genom att lyda hans lagar. Israeliterna samtyckte formellt till att göra Guds vilja, så att de kunde få Guds vägledning, beskydd och välsignelse. På samma sätt måste hans tjänare i vår tid göra ett sådant ställningstagande. (2 Mos. 19:3—8) De måste rätta sig efter Jesu befallning att de som vill lyda hans bud måste börja genom att bli döpta. — Matt. 28:19, 20.
16, 17. a) Belys deras inkonsekvens som vill tjäna Gud utan att bli döpta. b) Hur kan Romarna 10:9, 10 tillämpas i detta avseende? c) Hur kan bristen på uppriktighet hos somliga som dröjer med dopet illustreras?
16 Vi kan illustrera saken på detta sätt: En viss man vandrar på en väg ute på landet och ser en stor skara människor hjälpa till med att inbärga en skörd. Han känner sig manad att sluta sig till dem, och så hjälper han dem i flera dagar till dess skörden är helt inbärgad. Men när tiden kommer då arbetarna skall få sin betalning, kan han då med rätta förvänta att någon lön skall betalas till honom? Nej, han var ju inte lejd. Han hade inte gjort upp något kontrakt med skördens herre om någon betalning. Han har inte kommit under den normala anordningen med att en arbetare får betalt. Situationen är likartad för dem som blir Guds tjänare. Detta är orsaken till att Romarna 10:9, 10 inte kan tillämpas helt enkelt på en vilken som helst offentlig bekännelse, utan har särskild tillämpning på en formell offentlig bekännelse av det slag som avges vid det tillfälle då någon som har överlämnat sig åt att göra Guds vilja blir döpt. ”Ty om du offentligt bekänner det ’ordet i din egen mun’, att Jesus är Herre, och i ditt hjärta utövar tro på att Gud uppväckte honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen avger man offentlig bekännelse till frälsning.” Denna offentliga bekännelse underrättar alla om att man har valt att samverka med Jehova Gud. Ja, vi kan inte förvänta att Gud skall belöna oss med ett evigt liv, om vi inte så att säga ”skriver på” för att arbeta för honom.
17 Vi kan också tänka oss en annan illustration: En ung man uppvaktar ihärdigt en ung dam. Han bedyrar att han älskar henne mycket. Han bjuder ut henne på middag och på teater och köper presenter åt henne. Andra tror att han uppvaktar henne, men han undviker omsorgsfullt ämnet äktenskap. Kan han sägas älska den unga damen? Vad hon mest sannolikt tänker på är äktenskap. Men han vill inte förlora sin frihet, han vill inte bli ”bunden” vid henne. Alla hans bedyranden om att han älskar henne är alltså tomma, hycklade. Det är på liknande sätt med var och en som förklarar att han älskar Jehova Gud och att han uppskattar allt som Gud har gjort för honom. Om han inte inom en rimlig tidsperiod överlämnar sig åt att göra Guds vilja och följer i Jesu fotspår, har hans förklaringar en ihålig klang, förråder brist på kärlek, förtröstan och tro på Jehova Gud och kan i själva verket vara hycklade.
18. Vad visar 1 Petrus 3:21 beträffande behovet av att man blir döpt?
18 Dessutom är dopet nödvändigt för att man skall vinna ett gott samvete inför Gud. Aposteln Petrus gör detta klart och tydligt i 1 Petrus 3:21: ”Det som svarar mot detta [dvs. floden på Noas tid] frälsar nu också er, nämligen dop, (inte [enbart] bortläggandet av köttets orenhet [hur viktigt detta än är], utan den till Gud framställda begäran om ett gott samvete,) genom Jesu Kristi uppståndelse.”
19. a) Hur passande är symbolen dop? b) Vilka praktiska aspekter har den?
19 Dopet är en synnerligen passande symbol av att vi har gjort vårt val att samverka med Jehova Gud genom att överlämna oss åt att göra hans vilja som nära efterföljare till Jesus Kristus. Genom att gå ned i vattnet, bli övertäckta av det, blir vi så att säga begravda. Vi dör i fråga om vårt tidigare handlingssätt; det markerar döden för vårt själviska handlingssätt, vårt val att göra som VI behagar. Att vi blir uppresta ur vattnet är en god bild av att vi blir gjorda levande för att göra Guds vilja och vandra ”i ett nytt liv”. Vattendopet kan också sägas ha en mycket praktisk aspekt, eftersom man lätt skulle kunna glömma att man muntligt har samtyckt till att göra Guds vilja eller rentav glömma att man en gång undertecknat en handling med denna innebörd — ja, hur mycket som vi har sagt eller till och med skrivit ner är det inte som vi glömmer! Men kan man glömma att man en gång, sedan man hört ett tal om dopet och förenat sig med andra i bön, klädde om och tog på sig baddräkt och blev döpt i närvaro av många vittnen? Knappast! Sedan man tagit detta steg, har man förpliktelsen att fullfölja det genom att vara en medarbetare till Jehova Gud. Vad allt detta inbegriper kommer att dryftas i följande artikel.