Kraft till liv och tjänst

”Med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.” — Rom. 10:10, NW.

 1. Tillämpa Jesu formel för uppnåendet av långt liv på bibeln.

”GUDS ord är levande.” (Hebr. 4:12, NW) De som rättar sig efter det följer en väg som bestämmer dem för liv, om de fortsätter att i trohet vandra på den till slutet av sitt jordiska kristna levnadslopp. Jesus tillkännagav denna grundformel för uppnåendet av långt liv: ”Detta betyder evigt liv, att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Joh. 17:3, NW) Jesus uttalade mycket kraftiga sanningar om att livet skulle erhållas genom honom, och han framställde sig såsom brödet från himmelen, i det han sade: ”Den som livnär sig av detta bröd skall leva för evigt.” (Joh. 6:58, NW) Många av hans lärjungar tog inte emot dessa ord i goda och ärliga hjärtan och fattade inte deras innebörd, och när de hörde detta, sade de därför: ”Detta tal är upprörande; vem kan höra på det?” Jesus tog inte tillbaka, utan yttrade i stället någonting ännu mera eftertryckligt. Han sade: ”Kommer detta eder att taga anstöt? Nå, men om ni få se Människosonen fara upp dit där han var förut? Det är anden som är livgivande; köttet är till ingen som helst nytta. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv. Men det finnes några av eder som icke tro.” (Joh. 6:60—64, NW) Många av lärjungarna vände sig då ifrån honom och lämnade honom, och Jesus frågade sina tolv nära medarbetare om de också ville gå sin väg. Simon Petrus gav det rätta svaret, som visade att han hade tagit emot Jesu ord i ett gott och ärligt hjärta och att han verkligen hade fattat deras innebörd: ”Mästare, vem skola vi gå bort till? Du har utsagor om evigt liv.” — Joh. 6:68, NW.

 2. Omtala verkningar som Guds ord har haft i fråga om att skänka liv åt dem som håller fast vid det.

² Lika säkert som Guds ord gjorde det möjligt för kristna att frambringas såsom Guds söner, precis lika säkert är det, att om de håller fast vid det, sätter detta dem i stånd till att få livet som en gåva genom Kristus Jesus från Gud, som de har förblivande tro på och som de tjänar. ”Emedan han så ville det, frambragte han oss genom sanningens ord, för att vi skulle bliva en särskild förstling av hans skapelser.” (Jak. 1:18, NW) ”Vi [äro] icke av det slag som ryggar tillbaka till tillintetgörelse, utan av det slag som har tro, varigenom själen bevaras vid liv.” (Hebr. 10:39, NW) Bevarade inte Jehovas ord hans tjänare vid liv genom syndafloden och räddade Israel från Egypten, varigenom han framställde profetiska skuggbilder? — 1 Petr. 3:20, 21; 1 Kor. 10:11.

 3. Vilket levande hopp om liv finns i det levande ordet?

³ Alla människors nuvarande liv är osäkert, och de kristnas nuvarande liv är också underkastat ovisshet och osäkerhet. För oss, såsom Guds tjänare, medför den dagliga tillvaron mycken glädje, den fyller oss med lycka och med uppskattning och tacksamhet mot Jehova för hans oförtjänta godhet. Vi måste uppmärksamma det förhållandet, att det varaktiga livet för alla kristna hör framtiden till och att det varaktiga livet för flertalet kommer att bli här på jorden efter Harmageddon. Under tiden har vi hopp om att bli förda genom striden vid Harmageddon, och om detta inte blir vår lott, har vi likväl, genom vår trohet och Jehovas kärleksfulla makt, förhoppningar om att få del i uppståndelsen från de döda. Dessa förhoppningar är säkra och vissa. De har blivit födda i våra hjärtan och sinnen genom Guds levande ord och är verkliga för oss, därför att vi tror på Jehova och förlitar oss på honom.

 4. Hur förklaras livets bok vara en hälsobok?

⁴ Hans bok är en livets bok, i det att den prickar ut den kurs som för till liv. Den är en den andliga hälsans bok. Vi hyser inga tvivel om detta. Vi är fullt medvetna om den som vi tror och förtröstar på — den vars ord vi har tagit emot och som äger vårt obetingade förtroende. Vi säger: ”Ty jag känner den som jag har trott på, och jag är viss om att han är i stånd till att bevara det som jag har lämnat i förvar åt honom intill den dagen. Fortsätt att till ett mönster behålla de hälsosamma ord, som du har hört av mig, med den tro och kärlek som hava samband med Kristus Jesus. Bevara detta sköna anförtrodda gods genom den heliga anden, vilken bor i oss.” (2 Tim. 1:12—14, NW) Hälsosamma ord? Paulus var mycket bestämd i sin försäkran till den unge Timoteus, att orden var hälsosamma, och han sade till och med i sitt första brev till sin unge följeslagare i tjänsten: ”Om någon förkunnar en annan lära och icke samtycker till hälsosamma ord — vår Herres, Jesu Kristi, ord — och icke heller till den undervisning, som stämmer överens med gudaktig hängivenhet, då är han uppblåst av högmod, i det han icke förstår någonting, utan är sjuk till sinnet på grund av spörsmål och diskussioner om ord.” — 1 Tim. 6:3, 4, NW.

Tjänst

 5. Nämn en av de märkligaste yttringarna av Guds ords kraft, och ge till känna om den hör nutiden eller framtiden till.

⁵ Det finns någonting annat, som Guds ord skänker oss, som inte enbart hör framtiden till. Detta är också en väsentlig del av vårt liv och kan inte undvaras. Det utgör ett bevis för att vi har tagit emot Guds ord. Kom ihåg vad Jesus sade om dem som tar emot ordet i goda hjärtan, fattar dess innebörd och bär frukt i riklig mängd. Att vi bär frukt är ett tecken på att det levande ordet verkar på våra hjärtan och sinnen och utvecklar sin kraft i vårt liv. Det är någonting som kan ses av både Gud och människor. Det är vår tjänst. Ja, Jehovas vittnens trogna tjänst är i själva verket en av de allra märkligaste yttringar, i vilka Guds ord ådagalägger sin kraft, såväl som ett vittnesbörd om att hans skyddande aktiva kraft är verksam å deras vägnar och genom dem. Tydligtvis är det inte bara en fråga om vad man ämnar göra, när det gäller Guds tjänst. De kristna inte bara ämnar tjäna Gud, utan de gör det också.

 6. I vilket avseende är vår förkunnaregärning ett led i den kristna krigföringen?

⁶ En stor del av det som kommer på vår lott i vår kristna krigföring består i att vi predikar sanningen för andra såsom förkunnare av de goda nyheterna om Guds rike. ”Ty vår krigförings vapen äro icke köttsliga, utan genom Gud mäktiga att kullkasta väl förskansade ting. Ty vi kullkasta tankebyggnader och allt högt som uppreses mot Guds kunskap, och i taga varje tanke till fånga för att bringa den till lydnad för Kristus.” (2 Kor. 10:4, 5, NW) Vi har här nyligen påmint oss Jesu ord: ”En god man bär fram gott ur sitt hjärtas goda förråd, ... ty varav hjärtat är fullt, därav talar hans mun.” (Luk. 6:45, NW) Jesus fortsatte och sade: ”Varför kalla ni då mig ’Mästare! Mästare!’ men göra icke det som jag säger?” — Luk. 6:46, NW.

 7. Vad visas här vara otillräckligt, och varför är det så?

⁷ Det är inte nog att vi hör Gud Jehovas och Kristi Jesu ord och endast hör dem. Det är inte tillräckligt att vi endast kommer till en personlig insikt i lärosanningar. Vi kan få vetskap om hur det verkligen förhåller sig med den så kallade treenigheten och om att Jehova allena är Gud. Vi kan förstå den sanningen, att det inte finns någon pina i ett brinnande helvete, och glädja oss över Skriftens lära att själen är dödlig och att hoppet för de döda ligger i uppståndelsen. Vi kan veta att alla fastslagna, bevisade vetenskapliga fakta bekräftar den grundsanningen, att Jehova har skapat allt, och även bekräftar bibelns berättelse om skapelsen och människans historia på jorden. Vi kan känna oss hänförda över de arkeologiska fynden, vilka bestyrker Guds profeters ord. Men detta är inte nog. Om vi stannar där, använder vi sanningen till tjänst endast för oss själva.

 8. Vad måste vi göra för att vara Jehovas vittnen?

⁸ Om vi lyder Guds och Kristi Jesu bud, följer Kristi Jesu, apostlarnas och den första kristna församlingens exempel, kommer vi att tala med andra om allt det ifrån Guds ord, som så har berikat vårt liv. Vi kommer att göra den verksamhet, som den nya världens samhälle bedriver, till vår verksamhet, så långt som detta är oss möjligt. Vi kommer att bära frukt, vi kommer att tala av ett hjärtas rikedom, som till överflöd är fyllt med sanningar från Guds ord och med den kärlek som hans ord inger oss till bibelns store författare, vilken talar där. Om vi gör detta — med Guds godkännande, i det hans ord gör åtskillnad mellan vår själ och vår ande —, är vi Jehovas vittnen. Om vi inte tjänar Gud och tillbeder honom i ande och i sanning, då är vi inte Jehovas vittnen.

 9. Nämn en dårskap som måste undvikas, och framhåll den skriftenliga synpunkten.

⁹ Varför tjänar vi Gud? Därför att vi älskar honom, och därigenom ådagalägges kraften i Jehovas ord genom oss. Det är dårskap, om någon bedrar sig själv med ett resonemang som låter så här: ”Riket är nu trettionio år gammalt, jag har tjänat Gud länge nog, det fullständiga slutet kanske dröjer i ytterligare trettionio år, och därför bör jag nu slå mig till ro, ta det lugnt och laga så att jag får det bekvämt och behagligt.” För så länge sedan som när Jesus var här på jorden, långt innan Riket föddes, sade han: ”Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör dem, vem han är lik skall jag visa eder. Han är lik en man som byggde ett hus och som grävde och gick djupt ned och lade en grund på klippan. När så en störtflod uppstod, slog floden emot det huset, men var icke stark nog att skaka det, ty det var väl byggt.” (Luk. 6:47, 48, NW) Så långt tillbaka som på aposteln Paulus’ tid var tjänst det som de kristna med rätta borde ägna sig åt, och det är det så mycket mera nu: ”Gör detta också därför att ni känna tiden, att stunden redan är inne för eder att vakna upp ur sömnen, ty nu är vår frälsning närmare än vid den tid då vi blevo troende. Natten är långt framskriden, dagen har närmat sig. Låt oss därför lägga bort de gärningar, som höra mörkret till, och låt oss ikläda oss ljusets vapen. ... Utan ikläd eder Herren Jesus Kristus, och gör icke på förhand upp planer för att tillfredsställa köttets begärelser.” — Rom 13:11—14, NW.

10. Uppfyllelse av vilken förpliktelse visar den kraft som sanningen ger åt vår tjänst?

¹⁰ Alla vår själviska naturs begärelser och all den gamla världens propaganda vädjar till oss om att vi skall låta bli att ikläda oss Herren Jesus Kristus eller, om vi redan är iklädda honom, att vi skall avkläda oss honom och i stället på förhand lägga planer för hur vi skall kunna uppfylla personliga önskningar, utan att fästa något avseende vid Guds folks, hans organisations och hans verks intressen och behov. Vi är skyldiga våra bröder kärlek. Vi är skyldiga dem att i fråga om vårt personliga handlingssätt lägga ut en kurs som kan vara till hjälp i andligt avseende för våra medarbetare i den nya världens samhälle. Vi är skyldiga vår medmänniska, och i första hand vår Gud, den tjänst som vi kan utföra genom att kungöra Jehovas lov till gagn för alla som älskar rättfärdighet. Gång på gång finner vi i Skriften sådana uttryck som att ”Herrens ord kom” till Guds tjänare, och de hörsammade det, predikade och profeterade och gjorde på annat sätt tjänst i lydnad för det ord som de hörde. Vad beträffar den saken, att man bör öppna sin mun i kristen frihet, när man utför sin tjänst, skrev aposteln till efesierna: ”Slutligen, fortsätt att förvärva kraft i Herren och i hans styrkas väldighet. Ikläd eder den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ni må kunna stå fasta mot djävulens ränker; ty vi hava strid. ... Håll eder fördenskull vakna med all ihärdighet och med åkallan för alla de heliga, även för mig, att förmåga att tala måtte givas mig, när jag öppnar min mun, att dristigt tala ut för att kungöra de goda nyheternas heliga hemlighet, för vilken jag verkar såsom ett sändebud i kedjor, på det att jag må tala i samband därmed med frimodighet, såsom jag bör tala.” (Ef. 6:10—20, NW) Hur skulle sådan kraft i samband med tjänsten kunna komma annat än från sanningen i Guds ord?

11. Bevisa att vår tjänst, i ljuset av Guds ord, inte kan lämnas utan avseende.

¹¹ Nej, Guds ord kan inte skiljas från vårt förkunnarevärv. Det forntida Israel stod såsom ett folk för Jehovas namn, och deras tjänst av lov och pris till honom utgjorde ett vittnesbörd om hans ställning som Gud. Någonting långt storslagnare är emellertid Jehovas tillbedjares lott nu på denna hans rikes dag. I verkligheten har det förhållit sig så ända sedan den kristna församlingens början, men på den dag då Rikets födelse äger rum har det uttalande ökad vikt och betydelse, som vi läser i Romarbrevet: ”Ty Mose skriver att den människa, som har gjort lagens rättfärdighet, skall leva genom den. Men den rättfärdighet, som blir resultatet av tro, talar på detta sätt: ’Säg icke i ditt hjärta: ”Vem skall fara upp till himmelen?” det vill säga för att hämta Kristus ned, eller: ”Vem skall fara ned i avgrunden?” det vill säga för att hämta Kristus upp från de döda.’ Men vad säger den [den kristna tron nu]? ’Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta’, det vill säga trons ’ord’ som vi predika. Ty om du offentligen kungör detta ’ord i din mun’, att Jesus är Herre, och i ditt hjärta utövar tro på att Gud uppväckte honom från de döda, skall du bliva frälst. Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.” — Rom. 10:5—10, NW.

Till Guds ord vänder vi oss

12. Vilka ger det rådet, att man bör vända sig till Guds ord?

¹² Att vända sig till Jehovas tillbedjan innebär att vända sig till hans ord; att vända sig till hans ord innebär att tillbedja honom. Jehovas vittnen förmanar varandra att alltid vända sig till Guds ord. De råder människorna i allmänhet att vända sig till bibeln, göra sig underrättade om dess sanna innehåll och rätta sig efter dess rättfärdiga läror. Aposteln Petrus gjorde detsamma och uppmanade enträget sina medbröder att ägna uppmärksamhet åt bibeln, inbegripet dess profetior, när han skrev dessa ord: ”Fördenskull står för oss det profetiska ordet så mycket fastare; och ni göra väl i att giva akt på det såsom på en lampa, som lyser på en mörk plats, till dess dagen gryr och en morgonstjärna går upp, i edra hjärtan. Ty ni veta detta först och främst, att ingen Skriftens profetia kommer från någon enskild källa. Ty profetior hava icke vid något tillfälle frambragts av en människas vilja, utan människor talade från Gud, så som de fördes åstad av helig ande.” (2 Petr. 1:19—21, NW) Jehova Gud själv understöder denna princip, att vi måste taga emot hans ord, när han profetiskt säger genom 5 Moseboken 18:19: ”Och om någon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, så skall jag själv utkräva det av honom.” Guds ord, som han talar genom denne större Mose, Kristus Jesus, är tillgängliga för oss, och vi bör taga emot dem, såsom det säges: ”Tag också emot frälsningens hjälm och andens svärd, det vill säga Guds ord.” — Ef. 6:17, NW.

Praktiskt och praktikabelt

13. a) Hur uppfyller bibeln kraven på att vara praktisk och praktikabel? b) När människor förnekar bibelns användbarhet, vad ådagalägger de då?

¹³ Om Guds ord är praktikabelt, så kan det praktiseras eller verkställas. Det går att omsätta i praktiken. Det är utförbart och kan användas. Dess krav med avseende på Jehovas tjänst på jorden är möjliga att uppfylla. Det är inte impraktikabelt, outförbart. Om detta Guds levande ord är praktiskt, är det någonting som man kan räkna med som en realitet och är inte enbart teoretiskt, inte bara en outförbar idé, som låter tilltalande. Det är nyttigt. Om det är praktiskt, är det värdefullt i praktiken och är tillgängligt, och de som utnyttjar det arbetar verkligen med det, i det att de är benägna för verksamhet och inte bara agnar sig åt att spekulera. Detta resultat måste med nödvändighet följa, när man tar de fakta i betraktande som vi redan har påpekat angående Guds levande ord och dess kraft i Jehovas folks liv. Det falska påstående som självupptagna människor kommer med, att Guds ord varken är praktiskt eller praktikabelt, faller platt till marken i ljuset av de inre och yttre bevis som har med bibeln att göra. När folk säger: ”Det går inte”, när det gäller huruvida Guds ord kan tillämpas eller efterlevas, så identifierar de sig därigenom som människor som aldrig har prövat detta ord och aldrig omsatt det i praktiken, och de följer inte dess bud och föreskrifter. När människor säger: ”Det bygger bara på drömsyner med sina principer om redbarhet och sitt hopp om en rättfärdig ny värld”, så ger de därmed till känna, att de inte har någon profetsyn, och de individer som förblir utan någon profetsyn eller insikt beträffande dessa ting, som rör Skaparen och hans uppsåt med avseende på människan, de kommer att dö. ”Där ingen profetsyn finnes, där förgås folket, men lycklig är den som håller lagen.” (Ords. 29:18, AV) Detta är sant, ty de som inte genom Guds lag har fått någon profetsyn ”kastar ... av sig tygeln” (AS), dvs. den tyglande eller återhållande ledningen från Guds ords råd.

14. Vilket handlingssätt är praktiskt?

¹⁴ Är det inte praktiskt att vi håller oss vakna i en kritisk tid och bevarar besinningen? Är det inte praktiskt att vi har våra hjärtan och huvuden skyddade av tro och kärlek och hopp om ett varaktigt liv? Naturligtvis är det praktiskt. ”Låt oss därför icke sova vidare, som de övriga göra, utan låt oss förbliva vakna och bevara besinningen. Ty de som sova äro vana att sova om natten, och de som bliva druckna äro vanligen druckna om natten. Men må vi som höra dagen till bevara vår besinning och hava på oss trons och kärlekens bröstharnesk och såsom hjälm frälsningens hopp, emedan Gud bestämde oss, icke till vrede, utan till att förvärva frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus.” (1 Tess. 5:6—9, NW) Att tiden har gått sedan Guds ord blev nedskrivet och fram till den avgörandets dag, på vilken vi har förmånen att leva, ger ökad tyngd åt den här citerade förmaningen från 1 Tessa lonikerna 5 och ger, med tanke på den hela och fulla tillämpning som denna förmaning nu har, stöd åt de ord som samme bibelskribent uttalar i Romarna 13:12 (NW) och som vi också förut har hänvisat till. ”Natten är långt framskriden, dagen har närmat sig. Låt oss därför lägga bort de gärningar, som höra mörkret till, och låt oss ikläda oss ljusets vapen. Låt oss vandra såsom om dagen i ett gott beteende.” — Rom. 13:12, 13, NW.

15. a) Vad är det som tillkännager ett gott omdöme å vår sida? b) Hur pålitlig är människan?

¹⁵ Guds ord är, som vi vet, levande och utvecklar kraft, det är skarpare än något tveeggat svärd och i stånd till att blottlägga människornas hjärtan, och därför säger det: ”Och det finnes intet skapat, som icke är uppenbart för hans ögon, utan allting är naket och blottat för dens blickar, inför vilken vi skola avlägga räkenskap.” (Hebr. 4:13, NW) Hör det inte med till ett gott omdöme att man bemödar sig om att bli godkänd av den store Gud, inför vilken vi skall avlägga räkenskap? På vilket annat sätt skulle vi kunna vinna hans godkännande än genom att välja den kurs som finns utstakad i hans rättfärdiga ord? Det finns inget annat sätt under solen. Skulle det vara vist att förlita sig på gräset som växer på ängen, att tillbedja blommor som blommar i markerna? ”Allt kött är gräs och all dess härlighet såsom ett blomster på marken. Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, när HERRENS [Jehovas] andedräkt blåser därpå. Ja, folket är gräs! Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förbliver evinnerligen.” (Jes. 40:6—8) Det är inte alls praktiskt att följa människor som handlar i strid med Guds ord och som har lika stor vikt och betydelse och är lika mycket att lita på som ogräs.

16. Vad framhåller Petrus kraftigt?

¹⁶ Aposteln Petrus framhöll denna sak, och när han gjorde det, citerade han från Jesajas 40:e kapitel och sade: ”Då ni nu hava renat edra själar genom eder lydnad för sanningen med oskrymtad broderlig kärlek såsom resultat, älska då varandra intensivt av hjärtat. Ty åt eder har givits en ny födelse, icke genom förgänglig utan genom oförgänglig fortplantningssäd, genom den levande och förblivande Gudens ord. Ty allt kött är såsom växtlighet, och all dess härlighet är såsom en växtlighetens blomma; växtligheten blir vissen, och blomman faller av, men det ord som är talat av Jehova består för evigt’. Nåväl, detta är det ’ord som är talat’, detta som har blivit kungjort för eder såsom goda nyheter.” (1 Petr. 1:22—25, NW) När det råd som Guds ord ger ringaktas av människor, kommer ofärd över de människor, som går stick i stäv med det. Undvik därför svårigheter som framkallas genom ett icke teokratiskt beteende. Såsom Petrus kraftigt framhåller, förblir Jehovas ord, och det går inte att skjuta skulden på det för de svåra förhållanden som har uppkommit till följd av olydnad mot detta ord.

17. Visa vilken fasthet den nya världens samhälle besitter.

¹⁷ Den gamla världen, som är rutten ända in i märgen, är dömd till förintelse och kommer att gå under, medan den som bäst idisslar sitt påstående, att bibeln inte går att omsätta i praktiken och att dess innehåll är förlegat och obrukbart. Men den nya världens samhälle är fast grundat på det oförändrade och oföränderliga ord som givits av en Gud, vilken är konsekvent, allsmäktig och fullständigt rättfärdig. Dess medlemmar har klart för sig, vad som är viktigast av allt, nämligen att de äger en sann insikt beträffande sin Gud och sitt eget förhållande till honom. De sätter sin ära i detta förhållande såsom blivande medlemmar av Guds stora familj. Guds ord är outtömligt för oss, det lönar sig alltid att studera det och är alltid gagneligt att hålla fast vid det. Vi tackar Gud för allting i vårt liv som tjänar till att hålla vår uppmärksamhet fäst vid hans ord och till att öka vår kärlek till det och vår insikt i det. I detta ord finns de instruktioner för organisationen, enligt vilka den nya världens samhälle verkar. Riktig och sannfärdig lära, rättfärdiga lagar, de högsta och ädlaste principer, bemyndigande att predika, allt detta är till finnandes i det levande ordet, som pekar fram emot denna stora dag av dom och uppdelning, då det också har sin tillämpning. Framför allt tjänar Guds levande ord till att identifiera och upphöja den sanne Guden, Jehova, ljuset källa. Det är i sanning så som hans språkrör Kristus Jesus sade: ”De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv.” — Joh. 6:63, NW.

(The Watchtower, 1 november 1953)