Använder Petrus nu himmelrikets nycklar?

 1. a) Vilken uppfattning om Petrus’ ställning i himmelen är mycket vanlig? b) När blev Petrus egentligen uppväckt till himmelskt liv, och vilken uppgift får han under Kristi tusenårsregering?

DET är en mycket vanlig uppfattning, som vissa religionssamfund i kristenheten har givit näring åt, att Petrus står på vakt vid himmelrikets port och att man antingen blir insläppt av honom genom denna port eller blir avvisad av honom. Det är sant att Petrus nu befinner sig i himmelen, ty han var en av Jesu Kristi trogna lärjungar och apostlar och var trogen intill döden. Han måste emellertid vänta i döden, i graven, i många hundra år fram till Jesu Kristi andra ankomst till Guds andliga tempel, alldeles som den trogne aposteln Paulus måste göra. (2 Tim. 4:8) År 1918 blev Petrus uppväckt till himmelskt liv jämte de andra trogna medlemmarna av Kristi församling, vilka hade dött före den tiden. Men Petrus är ingen dörrvaktare. De som blir uppväckta för att vara i himmelen tillsammans med Kristus skall härska som konungar och präster tillsammans med honom under hans tusenårsregering. Då skall Petrus sitta på en himmelsk tron såsom en av de 144.000 medkonungarna, som är lemmar i Kristi kropp och har del med Kristus i hans konungsliga och prästerliga styrelse. — Upp. 14:1—3; 20:6; Luk. 22:28—30.

 2. Vilka frågor ger detta upphov till?

² Följande frågor uppstår fördenskull: Vad menade Jesus, när han sade så här till Petrus: ”Jag skall giva dig himmelrikets nycklar”? (Matt. 16:19) Vad är det för nycklar? Hur många är de? När användes de, och i vilket syfte? Vilka är det som får gagn av att dessa nycklar används?

 3. a) Vilken ledtråd gav Jesus till svaret på frågan vad ”himmelrikets nycklar” är för något? b) Varför var upplåtandet av kunskapen om Riket någonting nytt?

³ Jesus gav en ledtråd till svaret på frågan vad det är som dessa nycklar upplåter, när han sade till de judiska fariséerna: ”Ve er, ni lagkunniga! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni icke gått in, och dem som var på väg in har ni hindrat.” (Luk. 11:52, Hedegård) Nycklarna skulle alltså ha något att göra med att upplåta kunskapens förrådshus. De skulle ge möjlighet till inblick i något som förut hade varit dolt under flera hundra år. De skulle ha med Guds heliga hemlighet att göra, med hans förvaltning av universum genom sitt himmelska rike. (Rom. 16:25; Kol. 1:26, 27) Trogna män i forna tider hade sett framåt mot Messias’ ankomst och hans rike, men de hade inte haft klart för sig att människor skulle komma att tas från jorden till himmelen för att bli förenade med Messias såsom himmelska konungar och präster. Aposteln Paulus förklarar syftet med denna heliga hemlighet i Efesierna 1:9—12 och 3:5, 6.

 4. Redogör för hur många ”himmelrikets nycklar” det fanns och för hur de användes.

⁴ Om inte ens forntidens trogna profeter hade kännedom härom, när var det då som denna kunskapsdörr först blev upplåten? När användes nycklarna, och hur många nycklar var det? Lägg märke till att aposteln på tal om den heliga hemligheten säger att en detalj av denna hemlighet är ”att människor av nationerna skulle vara medarvingar och höra med till kroppens lemmar och vara delaktiga med oss i löftet i förening med Kristus Jesus genom de goda nyheterna”. (Ef. 3:6, NW) Med ”oss” avser Paulus här sig själv och sina medkristna av judisk börd. Han talar här vidare om människor av nationerna och säger att de är andra, för vilka denna kunskap skulle bli upplåten. Följaktligen fanns det två nycklar till himmelriket, nycklar som tjänade till att upplåta kunskap. Först var det judarna som fick möjligheterna upplåtna för sig att ingå i himmelriket, och i andra hand erbjöds längre fram detta stora privilegium åt hedningarna.

Den första nyckeln blir använd

 5. a) Vilken profetia har att göra med att den första nyckeln blir använd? b) Hur gynnades judarna under den första hälften av den sjuttionde veckan, som är omnämnd i Daniels profetia?

⁵ Den tidpunkt, då dessa nycklar skulle användas, hade angivits i Daniels profetia om de sjuttio årsveckorna.a Början av den sjuttionde veckan skulle markeras av Messias’ ankomst. Så gick det också, ty Jesus framträdde exakt vid den angivna tiden, på hösten år 29 v.t, för att bli döpt av Johannes döparen, och han blev då smord såsom Messias, fursten eller ledaren. Judarna blev storligen gynnade genom Messias’ närvaro och förkunnarverksamhet, som varade i tre och ett halvt år. Daniels profetia förutsade också att mitten av den sjuttionde årsveckan skulle utgöra den tidpunkt, då Messias skulle förgöras, dödas. Detta inträffade på våren, den fjortonde dagen i den judiska månaden Nisan, år 33 v.t. Det återstod ytterligare tre och ett halvt år av denna ”vecka”, under vilken särskild ynnest visades judarna. — Dan. 9:24—27.

 6. a) Vilken var den största ynnest som någonsin bevisades judarna? b) Vid vilket tillfälle och hur använde Petrus den första nyckeln, och vad blev följden?

⁶ Den största ynnest som någonsin visats judarna var följaktligen det som Gud erbjöd dem en kort tid efter Jesu död, vid pingsten år 33 v.t., ty vid denna tid trädde Petrus upp och använde den första av himmelrikets nycklar. Vid detta tillfälle skedde ett mirakulöst utgjutande av den heliga anden över 120 lärjungar, som var församlade i salen i övre våningen, och denna händelse blev uppmärksammad av en stor skara judar, som hade kommit till Jerusalem för att fira pingsten. Genom helig ande förklarade Petrus för dessa judar att detta underverk utgjorde en uppfyllelse av Joel 2:28—32 och framhöll vidare att Jehova hade uppväckt Jesus och hade upphöjt honom till sin högra sida och givit honom den utlovade heliga anden, som han nu hade utgjutit över de 120 lärjungarna. Därpå upplät Petrus dörren för dessa judar med orden: ”Gör bättring, och må var och en av eder bliva döpt i Jesu Kristi namn till förlåtelse för edra synder, och ni skola erhålla den heliga anden som en fri gåva.” (Apg. 2:38, NW) Det var tre tusen judar som omedelbart begagnade möjligheten att vinna himmelriket tillsammans med Messias, Kristus. Kort därefter växte antalet till fem tusen. — Apg. 2:1—41; 4:1—4.

 7. a) För vilka stod möjligheten att vinna himmelriket öppen under återstoden av den sjuttionde årsveckan? b) Vilken apostel blev utvald under denna tidsperiod, och vilken fråga beträffande den andra nyckelns användning ger detta upphov till?

⁷ Under den tid av tre och ett halvt år, som återstod av den sjuttionde veckan, var de som slöt sig till den kristna församlingen uteslutande köttsliga israeliter, samariter och omskurna judiska proselyter. Det var under denna tid som Saulus från Tarsus, en jude som lät tala om sig därför att han förföljde de kristna, blev omvänd genom att Kristus själv på ett mirakulöst sätt uppenbarade sig för Saulus. Jesus förordnade Saulus, som kom att kallas Paulus, till apostel. Paulus blev känd som en apostel för nationerna eller en apostel eller lärare för nationer, dvs. för oomskurna hedningar. (Rom. 11:13; 1 Tim. 2:7) Nyckeln till kunskapen och till möjligheten att komma in i himmelriket hade av Petrus blivit använd till gagn för judarna. Skulle Paulus nu bli den som använde nyckeln för att upplåta liknande möjligheter för hedningarna? Nej, Jesus hade givit också detta privilegium åt Petrus.

 8. a) Vilken fråga uppstod beträffande medlemskap i Riket, då den senare hälften av den sjuttionde årsveckan skred framåt? b) Vilken illustration använde Paulus för att förklara vad som verkligen ägde rum med dem som skulle tillhöra rikesskaran? c) Förklara orden i Romarna 11:25, 26.

⁸ Den sjuttionde veckan, då särskild ynnest bevisades judarna, var ännu inte förliden. Den skulle löpa ut år 36 v.t., i och med att det sjunde året från Jesu dop räknat nådde sitt slut. Skulle judarna begagna möjligheten att vinna privilegierna att bli delaktiga i Riket och bli medlemmar i det och helt fylla ut det antal, som Gud hade fastställt för detta rike, nämligen 144.000? I ett brev som aposteln Paulus skrev längre fram förklarade han vad som inträffade. Han liknar församlingen av judar, som genom sin härstamning hade naturliga möjligheter att vinna himmelriket, vid ett olivträd med ett bestämt antal grenar på stammen, som är en bild av Messias. Såsom han vidare framhåller underlät judarna att göra ett gott och rätt bruk av denna möjlighet att helt fylla ut antalet av dem som skulle tillhöra rikesskaran, därför att de saknade tro på Jesus såsom Messias. Fördenskull bröts dessa judiska grenar bort. Guds uppsåt måste stå fast, och fördenskull måste de lediga platserna fyllas, för att medlemmarna av rikesskaran skulle uppgå till det fulla antalet. Paulus förklarade detta med orden: ”Israel [har] till en del ... fått sina sinnens känslighet avtrubbad [endast en kvarleva av Israel trodde på Messias], till dess det fulla antalet människor av nationerna [hedningarna] har kommit in, och på detta sätt skall hela Israel bliva frälst [de som fattas i det fullständiga antalet 144.000 skall församlas ur hednanationerna, varigenom de lediga platserna efter de grenar som blivit bortbrutna blir fyllda]. Alldeles såsom det är skrivet [i Jesaja 59:20]: ’Befriaren skall komma ur Sion [det himmelska Sion] och skaffa bort ogudaktiga sedvänjor från Jakob.’” — Rom. 11:13—26, NW; Upp. 7:4—8.

Den andra nyckeln blir använd

 9. Var det på eget initiativ som Petrus använde den andra nyckeln? Ge skäl för svaret.

⁹ Hur gick det då till när Petrus använde den andra nyckeln? Liksom han i det första fallet blev vägledd av den heliga anden, handlade han inte heller andra gången på eget initiativ. Det var inte Petrus som begränsade möjligheterna till att gälla de köttsliga judarna intill slutet på den sjuttionde veckan. Det var inte han som avlägsnade hindret för hedningarna att komma med i tävlingsloppet för en plats i himmelriket. Föranstaltningarna för allt detta gjordes först av Gud i himmelen, inte av Petrus här på jorden, vilket framgår av skildringen av vad som hände.

10. När och hur användes den andra nyckeln?

¹⁰ Det fanns en hedning, en hängiven gudsdyrkare, som emellertid inte var någon judisk proselyt, en centurion eller hövitsman vid namn Kornelius. Alldeles som de sjuttio veckorna hade löpt ut, gav Gud genom en syn och genom sin ande föreskrift åt Petrus, som tvekade, att ta emot Kornelius’ inbjudning till dennes hem i Caesarea. När Petrus kom fram och fick se hedningarna församlade för att få lyssna till budskapet om Riket, sade han: ”Förvisso förnimmer jag att Gud icke är partisk [i detta fall för judarna], utan i varje nation är den man som fruktar honom och övar rättfärdighet välbehaglig för honom.” Det var alltså himmelen som vägledde Petrus, och han stod upp och använde den andra nyckeln genom att predika för dessa hedningar om den Smorde, fursten eller ledaren, och om hur han dog. Petrus sade: ”Gud uppväckte honom på tredje dagen och tillstadde honom att bliva uppenbar, icke för allt folket, utan för vittnen som i förväg hade blivit utsedda av Gud [Jehova], för oss, som åto och drucko med honom efter hans uppståndelse från de döda. Han [Jehova Gud] bjöd oss också att predika för folket och avgiva ett grundligt vittnesbörd om att han [Jesus] är den som är förordnad av Gud till att vara domare över de levande och de döda. Om honom bära alla profeterna vittnesbörd, att var och en [antingen han är hedning eller jude] som sätter tro till honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.”

11. Hur visade Jehova att han godkände att Petrus använde den andra nyckeln, och vad gav Petrus därpå befallning om?

¹¹ De hedningar, som lyssnade till dessa ord, tog emot budskapet om detta rike med odelad tro, och Jehova Gud själv visade att han godkände att Petrus använde den andra nyckeln genom att han godtog att hedningarna blev inympade för att fylla de platser som den judiska nationen inte hade intagit. (Rom. 11:17—19, 24) Skildringen lyder: ”Medan Petrus ännu talade om dessa ting, föll den heliga anden på alla dem som hörde ordet. Och de trogna som hade kommit med Petrus, vilka voro av de omskurna, häpnade, emedan den heliga andens fria gåva nu blev utgjuten också över människor av nationerna. Ty de hörde dem tala tungomål och förhärliga Gud [såsom det hade skett på pingstdagen].” Petrus handlade i överensstämmelse med det som Gud här angav vara sin vilja, i det att Petrus underrättade dessa hedningar om vad de borde göra med orden: ”Kan någon [av judisk börd] förbjuda vatten, så att dessa icke skulle bliva döpta, som hava erhållit den heliga anden alldeles såsom vi [köttsliga judar] hava?” Ingen av de närvarande omskurna judarna uttalade sitt veto, och Petrus ”befallde ... att de skulle döpas i Jesu Kristi namn”. — Apg. 10:1—48, NW; 15:7—9.

Det behövs inga fler nycklar

12. a) Varför behövdes det två ”himmelrikets nycklar”? b) Varför behövdes det inte fler än två nycklar, och vad innebar detta för judar och hedningar?

¹² Nu uppstår frågan: Fortsatte Petrus att bära med sig dessa himmelrikets nycklar för att upplåta åt dem som han ville släppa in och för att tillsluta dörren, möjligheterna att komma in i Riket, för andra? Finns det några fler nycklar, förutom dessa båda? Vi får klara och tydliga svar, om vi begrundar följande fakta: Fram till denna tid hade Jehova delat upp människorna i bara två klasser: judarna, som han hade handlat med såsom sitt särskilda folk, och folk av nationerna, hedningarna. Det behövdes alltså bara dessa båda nycklar. Och inte kunde Petrus heller använda dessa nycklar vidare, ty dörren hade nu upplåtits för såväl judar som hedningar. När Petrus använde den andra nyckeln, slöt han inte till dörren för judarna, utan han upplät bara dörren till dessa möjligheter för hedningarna såväl som för judarna. Från och med den tiden hade judar och hedningar samma utgångsläge, när det gällde möjligheterna att komma i åtnjutande av Guds rikes privilegier. Fördenskull förelåg inte något behov av flera nycklar, och inte kunde Petrus heller tillsluta eller stänga dörren till dessa möjligheter, som på detta sätt hade upplåtits, ty de båda nycklarna var avsedda att upplåta och inte att tillsluta möjligheterna till delaktighet i himmelriket.

13. a) Vilken insikt fick Petrus beträffande de hedningar, som omvänt sig till kristendomen, genom det sätt på vilket han fick använda den andra nyckeln? b) Vilken ovisshet uppstod i församlingen i Antiokia i Syrien?

¹³ Att Petrus inte kunde tillsluta dörren till dessa möjligheter att vinna Riket genom att använda en av dessa nycklar, ja, att dessa nycklar inte längre behövdes, sedan de en gång blivit använda, framhävs av en del saker som inträffade i den kristna församlingen i Antiokia. Det var i Antiokia i Syrien som Jesu lärjungar genom gudomlig skickelse först kom att kallas kristna. (Apg. 11:20—26) Av omständigheterna i samband med att Petrus använde den andra nyckeln hade Petrus fått klart för sig att hedningarna blev godtagna av Gud. När han längre fram kom till Antiokia, gick han först in i de från hedendomen omvändas hem och åt tillsammans med dem. Inte heller yrkade han på att de i likhet med judarna skulle låta omskära sig, innan han åt tillsammans med dem. Men vissa judekristna kom ned från Jerusalem och sade att Jakob, Jesu halvbror, som var tillsyningsmän i församlingen i Jerusalem, var av den uppfattningen att de judiska troende inte kunde umegås med oomskurna hednatroende. Detta var sannerligen en fråga som hade med tron och ett rätt uppförande att göra. Handlade nu Petrus i detta fall såsom den främste av apostlarna eller såsom en påve? Vi läser:

14. Hur reagerade Petrus inför den situation som uppstod och som hade med tron och ett rätt uppförande att göra, och hur handlade hans medapostel Paulus?

¹⁴ ”När Cefas [arameiska för Petrus] kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse. Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan av fruktan för de omskurna. Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.” ”Men när jag såg att de icke vandrade rätt enligt sanningen om de goda nyheterna, sade jag till Kefas inför dem alla: ’Om du, fastän du är jude, lever som nationerna göra och icke som judarna göra, hur kommer det sig då att du tvingar människor av nationerna att leva enligt judisk sedvänja?’” — Gal. 2:11—14; v. 14 enl. NW.

Dörren förblir öppen

15. a) Varför var det med all rätt som Paulus tillrättavisade Petrus? b) Vad försökte Petrus i själva verket göra, och hade han myndighet eller makt att göra detta? c) Hur visade Petrus att himmelen inte stödde honom i det som han gjorde i Antiokia?

¹⁵ Här blev alltså aposteln Petrus offentligen tillrättavisad, och det med rätta, ty Petrus vandrade inte rätt fram enligt den kristna tron och ett kristet leverne. Människofruktan hade på nytt fått makt med Petrus, såsom den hade fått när han förnekade Jesus tre gånger den natt denne blev förrådd av Judas Iskariot. (Matt. 26:31—35, 69—75; Mark. 14:27—31, 66—72; Ords. 29:25) Det var som om Petrus försökte använda himmelrikets andra nyckel för att tillsluta den öppnade dörren mitt för näsan på de icke omskurna hedningarna. Men han hade inte makt att göra detta, ty den uppståndne Jesus Kristus sade längre fram: ”Så säger den Helige, den Sannfärdige, han som har ’Davids nyckel’, han som ’upplåter, och ingen kan tillsluta’, han som ’tillsluter, och ingen upplåter’: Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan tillsluta.” (Upp. 3:7, 8) Himmelen var alltså inte ense med Petrus om hans handlingssätt i Antiokia. Utan tvivel rättade han snabbt till sitt handlingssätt, så att det stämde överens med de råd han fick av sin medapostel Paulus. Detta var för enligt med det som Petrus sade, när han yttrade sig under debatten om omskärelsen, som hölls i Jerusalem. (Apg. 15:6—11) Och han tillstod att Paulus hade talat och skrivit rätt, när han i sitt andra brev till de kristna troende skrev så här:

16. Hur visade Petrus genom det som han skrev att han var i full överensstämmelse med Paulus?

¹⁶ ”Ni [böra] betänka att vår Herres tålamod innebär frälsning, alldeles såsom vår älskade broder Paulus också skrev till eder — enligt den vishet som givits honom — när han talade om dessa ting, såsom han också gör i alla sina brev. I dem finnes emellertid somligt som är svårt att förstå, vilket de som icke taga emot lärdom och som äro ostadiga förvränga, såsom de också göra med de övriga Skrifterna, till sin egen tillintetgörelse.” — 2 Petr. 3:15, 16, NW.

17. a) Vad lär bibeln om huruvida Petrus eller någon påve skulle kunna släppa in vissa individer i himmelen eller utestänga dem därifrån? b) Vad är det som avgör om någon som står på prov för en plats i himmelriket slutligen vinner en sådan belöning? c) Till vem går då äran för att han öppnat en möjlighet för några att vinna en plats i Guds rike och även gjort det möjligt för mänskligheten att bli välsignad genom detta rike?

¹⁷ Petrus ansåg sig inte vara en ofelbar påve, och inte menade han sig heller vara den som stod på vakt vid himmelrikets port. Detta stämmer helt överens med bibelns övriga innehåll, ty den lär att Jehova Gud, inte Petrus, är den store domaren över Guds folk, och han använder Kristus Jesus som sin meddomare. Vidare måste de som skall vinna inträde i himmelriket gripa denna möjlighet medan de befinner sig här på jorden och måste leva ett ostraffligt liv. Om någon vinner inträde i himmelen, beror detta på att han verkligen har följt i Jesu fotspår här på jorden. Till Jehova Gud går all äran för att han i sin oförtjänta godhet har öppnat vägen till himmelriket och utvalt dem som skall bli Rikets arvingar tillsammans med Kristus. Likaså är det till Jehova som äran går för föranstaltningen att Guds rike skall styra jorden och för detta rikes upprättande år 1914 v.t., varigenom fullständiga välsignelser började utgjutas över mänskligheten nu i denna generations tid tack vare Guds oförtjänta godhet.

[Fotnoter]