Håller livskvaliteten på att försämras?
VAD anser du att en högre ”livskvalitet” innebär? Får det dig att tänka på ett trevligt hem, en bra bil, ett välavlönat arbete och mycken fritid? De flesta människor anser att det innebär just detta — en kontrast till dåliga levnadsförhållanden, fattigdom och svält.
Många har arbetat hårt för att kunna skaffa sig ett trevligt hem, en bra bil osv., och det är nu fler människor än någonsin som äger sådana materiella ägodelar. Men ger detta dem en verkligt hög ”livskvalitet”?
Ett svar kommer från Västtyskland med dess materiella välstånd. Det uppges att människorna där ”tjänar mer pengar än de någonsin har gjort”. Men en nyhetskorrespondent i Bonn rapporterar: ”De är djupt oroade och irriterade och är bekymrade för framtiden. ... De längtar efter stabilitet och säkerhet i en tid då det inte finns mycket av någotdera.”
Och på andra sidan Atlanten påpekar Pulitzerpristagaren Arthur Schlesinger j:r att Amerika ”plötsligt har blivit medvetet om att livskvaliteten i själva verket har hållit på att förstöras under någon tid; gatorna har blivit farligare; post och telegraf har försämrats; ... hemservicen är ett minne blott; elektriker och rörmokare är utdöende yrken. Det är nästan som om den amerikanska drömmen hade fångats i en nedåtgående spiral, ur vilken det för närvarande inte tycks finnas någon uppenbar väg till undflykt.”
Varför denna paradox?
Varför existerar denna paradox? Varför håller livskvaliteten på att försämras, samtidigt som det så kallade ”välståndet” breder ut sig?
Därför att en god ”livskvalitet” och det som i allmänhet betraktas som ”välstånd” inte är samma sak. Några av de maktmedel som har gett industriländerna deras överflöd är ironiskt nog just de faktorer som förstör livskvaliteten. Den brittiske historikern Arnold J. Toynbee förklarade nyligen att industrisamhället har följt ett filosofiskt system som håller före att ”den själviska strävan efter personliga fördelar skulle skapa största möjliga förmåner för samhället”. Och många har fått materiella förmåner. Men även om en person har många ägodelar och mycken fritid — hur angenämt är egentligen livet, om han är omgiven av människor som är själviska och inte visar någon omtanke om andra?
I sin strävan efter materiella ägodelar och nöjen trampar människor ”de mänskliga värdena” under fötterna och värderar i stället allt i pengar. Men nu får man erfara att också ett liv i överflöd kan vara av mycket dålig kvalitet, när man omges av icke önskvärda personer, en förorenad miljö, brottslighet och sjukdomar. Det förhåller sig alldeles som Jesus Kristus sade för nitton hundra år sedan: ”En människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar.” — Luk. 12:15.
Verkliga tecken på livets kvalitet
Vi arbetar, roar oss, äter och lever tillsammans med människor. Tänk till exempel på medlemmarna i din familj. Är de en berikande del av ditt liv? Ser du fram emot att vara tillsammans med dem? Eller föredrar du TV-apparaten? Är atmosfären i ditt hem lugn och behaglig? Eller högljudd och stridslysten? Eller kanske tryckande och bitter? Skilsmässa, som blir slutet på två av fem äktenskap i Förenta staterna, besvarar dessa frågor för många familjer.
Tycker du verkligen om att träffa andra människor? Eller intar du en försvarsställning, i det du vanligtvis väntar dig ett ohyfsat och ohövligt bemötande från främlingars sida och en ytlig hjärtlighet från dina vänner? I en ledare i tidskriften Newsweek klagar Marya Mannes över att mänskligheten ”till sist har lyckats åstadkomma ett oförskämt samhälle”, och hon framhåller vidare: ”Det kan sägas om allt fler vuxna att det goda uppförande som de en gång hade har förstörts av det dagliga livets påtryckningar: trängsel, oväsen, brutalitet i stor skala i det verkliga livet, på film, i tryck ... har tagit död på [det goda uppförandet]: samhällets smörjmedel.”
Hur är det på ditt arbete, där du måste tillbringa nästan en tredjedel av ditt liv? Är det en nyttig miljö? Eller omges du av smutsigt tal, klagomål, pornografi, alkoholism, oärlighet och en anda som präglas av ”jag bryr mig inte om det”? Statistiken visar att under det första kvartalet år 1974 noterades den dittills största nedgången i de amerikanska arbetarnas produktivitet. Oärligheten bland de anställda ökar med 15 procent om året. Arbetarna stjäl nu sjuttio gånger så mycket på arbetet som brottslingarna gör på sina ”arbeten”!
Under tiden föregår ledarna för företagen med dåligt exempel. ”Aldrig förut har pengar under bordet, mutor och intressekonflikter spelat en så betydelsefull roll inom ... affärsvärlden”, rapporterar en direktör för en känd internationell konsultfirma. Snikna affärsmän minskar ofta kvaliteten för att öka förtjänsten. Det är sällan man kan få de ”små tjänsterna” utförda, som var ett kännetecken på yrkesskicklighet och redbarhet i gångna tider. Sådana tjänster är inte ”lönande”.
Fruktan för brott smyger sig in inom allt fler verksamhetsområden i livet. Detta framgår av vilket slags och hur många försäkringar vi skaffar oss, när och var vi promenerar, om vi över huvud taget vågar gå ut ensamma osv. Från Nya Zeeland rapporterar Aucklands polismästare att den kraftigt ökande brottsligheten, och enbart den, ”är i stånd att förstöra livskvaliteten för oss”. Och på tal om den stigande mordfrekvensen i Förenta staterna har det framhållits att det är mera sannolikt att de barn som föddes under 1974 kommer att bli mördade än det var att en amerikansk soldat skulle dö i strid under andra världskriget!
Allteftersom brott och våld blir vanligare, ”minskas så småningom individens förmåga att bli upprörd över korruption eller orätt handlande”, skriver Norman Cousins. Många försöker isolera sig från verkligheten och leva ett någotsånär normalt liv. Andra hoppas att problemen på ett eller annat sätt skall försvinna. Men kommer de verkligen att göra det?
En förbättring på väg?
Faktum är att ungdomarna i vår tid utbildas till att befrämja en försämring av livskvaliteten! Lägg märke till vad en lärare i Texas skriver, såsom det återges i The National Observer: ”Våra barns sinnens och personligheters väktare [dvs. lärarna] är produkter av samma system som frambringar affärsmannen som gör sig skyldig till bedrägeri, husmodern som snattar i affärerna, arbetaren som lever på socialhjälp och tjänstemannen som ostraffat rakar åt sig litet vid sidan om.” Hur skall man då kunna förvänta att ungdomen av i dag, med en sådan vägledning, skall kunna frambringa en bättre värld i morgon? Det är sant att många av dem gör uppror mot det sakernas tillstånd som nu råder. Men har dessa ungdomar gjort sig kända för att visa verklig omsorg om andras person och egendom?
Tidigare trodde folk att politiska eller teknologiska lösningar skulle kunna rädda dem ur vilket som helst dilemma. Men tilltron till regeringar och andra institutioner håller nu också på att avta. Detta kommenteras i en nyhetsanalys i New York Times:
”Det är tydligt att ledarna överallt i världen har förlorat sin auktoritet och trovärdighet. ... Regeringar av alla slag, i alla slags länder, har råkat i svårigheter, därför att de inte förmår framkalla förtroende för sin förmåga att lösa de problem som bekymrar folket allra mest.” — 15 maj 1974.
Nej, de har inte lösningen på problemen. Nåväl, hur är det då med kyrkosamfunden? Om du är medlem av någon kyrka, vad visar då din egen erfarenhet? Visar kyrkomedlemmarna verklig omsorg om varandras välfärd? Är sexualmoralen bland dem som tillhör kyrkan högre än bland dem som befinner sig utanför? När du gör affärer med en kyrkomedlem, kan du då helt och fullt lita på att han kommer att handla ärligt mot dig? Efter arton års erfarenhet i samband med amerikanska senatens undersökningar av förbrytelser framhåller senator John L. McClellan: ”Enligt mitt förmenande kräver en del kyrkosamfund inte längre en verkligt hög norm i fråga om ostrafflighet och moral i denna tid.” Religionen har i själva verket del i försämringen av livskvaliteten. Det är värt att lägga märke till att bibeln har förutsagt att i de ”yttersta dagarna” av denna tingens ordning skulle människorna ”älska vällust mer än Gud”. De skulle ”hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft”. Detta är förhållandet i vår tid. — 2 Tim. 3:1, 4, 5.
Men det är inte bara tillståndet i kyrkosamfunden som stämmer med bibelns beskrivning av de ”yttersta dagarna”. Slå upp i din bibel Andra Timoteus, kapitel 3, verserna 1—5, och läs beskrivningen av den försämring av livskvaliteten som du själv har lagt märke till. Dessa förhållanden, förutsade bibeln, skulle känneteckna de ”yttersta dagarna”. Inte de ”yttersta dagarna” för mänskligheten eller för jorden, utan de ”yttersta dagarna” för den nuvarande orättfärdiga tingens ordning och för alla dem som föredrar det slags liv som den erbjuder. Gud kommer själv att ingripa, och hans ord förutsäger att förstöringen skall bli global. Men kommer detta att förbättra livskvaliteten?
Denna förstöring är absolut nödvändig, om det skall kunna bli någon verklig förbättring. Det är uppenbart att inte alla som nu lever bryr sig om andra människors livskvalitet. Alla vill inte avstå från sina själviska strävanden. Därför är det endast när Gud går till verket och utrotar de onda, dessa som inte har någon kärlek till Gud och till sin nästa, dessa som bara tänker på sig själva — ja, endast då kommer människor som längtar efter det som är rätt att befrias från dem som förstör livskvaliteten för andra. (Ords. 2:21, 22; Ps. 37:32—34) När detta är gjort, lovar Gud att han också rikligen skall bidra till att höja människans livskvalitet genom att befria den mänskliga familjen från träldom under sjukdom och död och genom att välsigna människans arbete. — Upp. 21:3, 4; Ps. 67:7, 8.
Förbättring av livskvaliteten redan nu
Redan nu kan man göra mycket för att förbättra livskvaliteten. Millioner människor försöker motverka försämringen av livskvaliteten och i stället förbättra den i de angelägenheter som de själva råder över: familjeförhållanden, sociala förhållanden, uppförande, moral, språk, renlighet och andra ting i livet som är av största betydelse. Även om de inser vilket värde materiella ting har, försöker de hålla dem på sin rätta plats. (Pred. 7:13; 1 Tim. 6:7—10) Vilka är det som gör sådana förändringar i sitt liv? I Quebectidningen Journal de Montréal för 27 juli 1973 beskrev en tidningsskribent dem så här:
”Jehovas vittnen är mycket, mycket civiliserade människor. Artighet och vänlighet är deras levnadssätt. Likaså prydlighet, renlighet och anständighet. Detta kunde man lätt lägga märke till vid deras sammankomst. ...
Man känner sig nästan som om man var i paradiset, eftersom atmosfären är avspänd, fridfull och rofylld. ...
I synnerhet lägger man märke till att det inte finns någon diskriminering. Människor av alla raser gläder sig åt att vara tillsammans. Det finns ingen med dolda motiv eller förbehåll.
Det finns alldeles avgjort mycket att lära av Jehovas vittnens uppförande. När man ger akt på dem, kan man tro att Amerika har blivit förvandlat!”
Det är inte Amerika, utan dessa kristna som har förvandlats. Det som har förvandlat dem kan förvandla var och en som önskar förbättra sin livskvalitet redan nu. Bibeln förklarar hur detta går till: ”Anpassa er inte efter denna världen, utan låt förvandla er genom att ert sinne förnyas.” — Rom. 12:2, Hedegård.
Personligt studium och tillämpning av bibelns principer kan förvandla en människa invärtes, åstadkomma en fullständig förändring av personligheten. Den självsvåldiga inställning som nu kan förstöra livskvaliteten för en människa kan helt göras om. Bibeln ger rådet att man skall ikläda sig ”den nya personligheten, vilken genom exakt kunskap förnyas”. — Kol. 3:5—10, NW.
Exakt kunskap i bibeln hjälper också människor att se realistiskt på sådana förhållanden som de inte råder över: förorening, brott och våld, andras uppförande osv. I stället för att bli modfällda gläder de sig i vetskapen om att dessa förhållanden bevisar att tillintetgörelsen av ”de ogudaktiga människorna” och deras gärningar är mycket nära. Sedan skall Guds rike införa de rättfärdiga förhållanden som är så efterlängtade. — 2 Petr. 3:1—7, 13; Jes. 65:17, 20—22; Luk. 21:28—31.
Denna kunskap ger dessa kristna en verkligt positiv syn på livet. I Sunday Times Advertiser, som utkommer i Trenton i New Jersey, gav man uttryck åt förundran: ”I en tid av tvivel och ovisshet är Jehovas vittnen mycket säkra och vissa. Genom 50-talets apati, 60-talets kaos och den desillusion som redan har åtföljt det gryende 70-talet har de fortsatt att vara mycket säkra och vissa och att utbreda ... ett levnadssätt som styrs av en bokstavstrohet gentemot bibeln.” — 7 april 1974.
Gud har följaktligen redan gjort något åt den försämrade livskvaliteten bland människorna. Redan nu höjer han livskvaliteten för de människor som vill leva på hans ”nya jord”. Somliga tycks ha lagt märke till detta. I London Sunday Telegraph hette det om de mer än 50.000 vittnen som var församlade på Twickenham Stadium:
”Det finns absolut ingenting av den förstämning som brukar vara förbunden med dem som förkunnar att ’änden är nära’. Kanske är den nära. Under tiden tycks var och en glädja sig åt att ha ett sansat, rättrådigt, gudaktigt men trevligt uppförande. ...
Om den nuvarande världsordningen verkligen håller på att bryta samman, så tycks vittnena på Twickenham vara väl förberedda för att organisera den nya.” — 5 augusti 1973.
Också du kan förbättra ditt livs kvalitet. Övertyga dig själv om att bibelns principer i sanning fungerar i en tid då allt annat tycks ha misslyckats. Ta emot Jehovas vittnens kostnadsfria erbjudande att hjälpa dig att studera bibeln och lära känna hur man kan glädja sig åt de ting i livet som är av verklig betydelse.