Behåll ett fast grepp om Livets Ord
”Håll dig hårt vid min tuktan, släpp henne icke, bevara henne, ty hon är ditt liv!” — Ords. 4:13, 1878.
1. Varför har Jehovas vittnen inte präster och lekmän, såsom kristenhetens erkända religioner har?
VARJE medlem en förkunnare? Vilken besynnerlig religion Jehovas vittnen utövar! Ja, i sanning besynnerlig för dem som är anslutna till de erkända religionerna i denna föränderliga värld, där varje kyrka eller församling fortfarande har sin pastor eller kyrkoherde eller någon annorlunda benämnd religiös ledare, som betraktar alla som går i ”hans kyrka” såsom sin hjord. Men Jesus gav inga föreskrifter om ett prästerskap och en klass av lekmän. Därför erkänner Jehovas vittnen inte någon sådan uppdelning. Jesus beredde inte plats för några präster, teologie doktorer eller ”fäder” såsom en från den allmänna hjorden av får skild kategori. I själva verket varnade han för ett sådant system, liksom också hans apostel Paulus gjorde. För att vara ett av Jehovas vittnen måste man alltså vara förkunnare. I Jehovas vittnens organisation är alla bröder, alla är predikare av de goda nyheterna om Guds upprättade rike. — Matt. 23:8—12; 1 Petr. 5:3; Matt. 24:14.
2. a) Hur vitt utbredd är Jehovas vittnens undervisningsverksamhet? b) Predikar de för varandra i sina ”Rikets salar”? För vilka predikar de?
2 I våra dagar får vi vara med om hur det apostoliska sättet att undervisa återupplivas. Liksom Jesus gav sina lärjungar föreskrift om att gå och göra lärjungar av alla nationer och att undervisa folket, så är Jehovas vittnen i våra dagar spridda över hela jordklotet, och alla utför precis samma arbete med att undervisa människorna, alla talar i överensstämmelse med varandra, på ett väl avpassat sätt förenade i samma sinne och i samma tankegång. Mer än 700.000 förkunnare, som är Jehovas vittnen, är anslutna till de mer än sexton tusen församlingarna världen utöver och utför ett samfällt verk såsom undervisare i bibeln. Tvärtemot den missuppfattning, som många hyser, predikar dessa förkunnare inte för varandra i sina församlingars möteslokaler. Nej, men i dessa möteslokaler, som var och en på sin ort kallas för ”Rikets sal”, samlas de för att tillsammans studera Guds ord och därigenom bereda sig såsom mer effektiva Guds tjänare för sitt arbete att undervisa andra. Dessa andra, som de undervisar, är människor av en god vilja, som de träffar i sin förkunnartjänst från dörr till dörr och som livligt önskar att bli fria från träldom under falsk religion och komma in i Kristi frihet. Det är dessa som utgör deras församlingar, det är dessa som de förkunnar för, de som Jesus gav dem i uppdrag att söka reda på och att undervisa. — Gal. 5:1; Upp. 7:9, 10, 13—17; Matt. 28:19, 20.
3. Hur ägnar de tjänst åt dessa många människor, som utgör deras församlingar i missionsarbetet, och hur betraktar de denna tjänst?
3 Att göra dessa människor fria från de förvirrande lärorna hos de många sinsemellan motstridiga religionerna i denna världen är en sak som kräver tålamod, flit och insikt. Jehovas vittnen besöker årligen många millioner människor med sanningens livgivande budskap. Hos personer som visar intresse gör de återbesök. Under året 1957 gjorde de 33.327.637 sådana återbesök. Därpå hjälper de oförtrutet dem som verkligen önskar få liv och som ådagalägger detta genom att ta sig tid till att bedriva ett ingående studium av Guds ord. Det kan alltså lätt inses varför Jehovas vittnen ägnar så mycket av sin tid åt studium, både enskilt och i församlingen. De ägnar allvarlig eftertanke åt Jesu befallning: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem ..., lärande dem.” Att de osjälviskt fullgör detta uppdrag medför ära åt deras Gud och åt deras Mästare, såväl som frälsning åt dem som de undervisar och åt dem själva. Denna undervisning betraktar de inte som ett av Jesu ”minsta bud”, utan som ett av ”de ting som äro viktigast” bland dem som blivit dem anförtrodda. — Matt. 28:19, 20; 5:19, 20; 1 Tim. 4:15, 16; Fil. 1:9, 10; NW.
Dela med dig av kunskapen
4. Vad kommer du att vinna genom att vara med vid Jehovas vittnens möten och i synnerhet Vakttornsstudiet?
4 Är du, om du är ett av Jehovas vittnen, kvalificerad att ge undervisning åt dem som ingen kunskap har, eller behöver du själv lära dig de första grunderna? I båda fallen är du alltjämt i stort behov av att vara tillsammans med dina bröder, så att du kan få dina ”maktlösa händer” och dina ”vacklande knän” stärkta och kan få behövliga råd. Att du är med vid studiemöten i Rikets sal, i synnerhet det möte varje vecka då man studerar bibeln med ledning av Vakttornet, kommer att bygga upp dig andligen. Utan denna samvaro och hjälp kan man börja söka världsmänniskors fördärvbringande sällskap, och på det sättet blir ens sinne öppet för angreppet från Satans demoner. Judas talar om detta förhållande, som skulle bli särskilt framträdande i ”den yttersta tiden”, och ger detta råd: ”Men ni, mina älskade, genom att uppbygga eder själva på eder allraheligaste tro och bedja med helig ande må ni bevara eder i Guds kärlek, medan ni vänta på vår Herres, Jesu Kristi, barmhärtighet, med det eviga livet i sikte.” — Jes. 35:3; Ords. 11:14; 1 Kor. 15:33; Jud. v. 20, 21, NW.
5, 6. a) På vilket sätt kan du offentligen kungöra ditt hopp och pröva om du är i tron? b) Varför bör var och en bidra med sin kommentar?
5 Låt dig därför angeläget vara att alltid vara med i Rikets sal, när Vakttornet studeras. Och för att du inte skall gå miste om något av det som dryftas och inte heller visa någon bristande aktning för Honom som har gjort denna föranstaltning, bör du komma i tid! Du kommer inte att vara med om detta viktiga möte endast för att lyssna till vad någon annan har att säga. Nej, utan du bör ”offentligen kungöra” ditt hopp. Och vidare, ”låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och rätta gärningar, i det att vi icke försumma att komma tillsammans, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig”. — Jak. 1:22—25; Hebr. 10:23—25, NW.
6 ”Håll på med att pröva, huruvida ni äro i tron, håll på med att utröna, vad ni själva äro.” Det finns inget bättre sätt att göra detta än genom att framföra en kommentar. Säg inte: ”Jag bryr mig inte om att säga något; det finns alltid någon annan som kan uttrycka det bättre.” Någon annan kan bara ge uttryck åt sin egen uppfattning. Just det som du säger kan uppegga någon till goda gärningar. Alla befinner sig i en skola för att fostras för liv. Alla hoppas få liv i den nya världen. Studera därför som om ditt liv berodde på det, ty det gör det. Kungör sedan din tro och pröva den genom att yttra dig bland dina bröder. Om ditt svar är rätt, ja, då är det bra; då uppeggar du andra till kärlek och rätta gärningar; men om det inte är det, får du genom en rättelse hjälp att reda ut begreppen och kommer inte i fortsättningen med en felaktig framställning, när du sprider livgivande kunskap till andra. Kom ihåg att man kan krångla till saker och ting i sin egen tankegång. Nöj dig därför inte alltid med att bara ta emot, utan ”må var och en som blir muntligen undervisad i ordet taga del i alla goda ting med den som meddelar denna muntliga undervisning”. — 2 Kor. 13:5; Gal. 6:6; NW; 1 Kor. 14:11, 12.
7. Hur viktigt är det att gå framåt i sanningen, och vad är en betydelsefull hjälp i detta avseende?
7 Det är omöjligt att stå stilla i Jehovas organisation. Att gå framåt i sanningen är som att kämpa mot strömmen. Om man inte lyckas komma framåt, så tar strömmen en och för en slutligen till ”döda havet”. Gå därför framåt, bliv fullvuxen, mogen! Vad det gäller är att göra om sitt sinne, lära sig att tänka själv, inte efter sitt eget huvud utan enligt Guds sätt att tänka, såsom detta är klart framställt i hans ord. När man kommer ut ur denna världens religioner, där man har betalat någon för att denne skulle tänka i ens ställe, så måste man undergå en genomgripande förändring. Man måste följa apostelns uppmaning: ”Sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning, och bliv i stället förvandlade genom att göra om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullständiga vilja.” Förbered dig för studierna i församlingen genom att läsa och studera bibeln och Vakttornets publikationer hemma. Läs ett avsnitt av bibeln varje dag. Försök hinna igenom hela bibeln under årets lopp. Att läsa bibeln är som att höra Jehova tala om förgångna, nuvarande och framtida händelser. Det hjälper dig att avgöra var du själv befinner dig i den tingens ordning som Jehova har föranstaltat om. När du läser bibeln tillsammans med Vakttornet, gå då framåt från de grundläggande lärorna och bli mogen. Och avfärda ur ditt sinne de för Gud vanärande teorier, som förkunnas av de många varandra motsägande religionerna i denna försvinnande gamla värld. När du tillägnar dig fast föda, kommer du att finna att du får din ”uppfattningsförmåga Övad till att urskilja både rätt och orätt”. När du inhämtar lärdom genom enskilt studium och vid studium i församlingen, blir du i stånd till att följa maningen: ”Skicka eder som män.” — Rom. 12:2; Hebr. 5:11—14; 1 Kor. 16:13; NW.
8, 9. Endast hur kan de som är med vid Vakttornsstudiet få nytta av det?
8 När Vakttornet studeras i Rikets sal, framställs frågor av Vakttornsstudietjänaren. Var och en av de närvarande har förmånen att svara. Det är ett livfullt möte, som alla finner glädje i. Det är inte en plats dit man kommer för att sitta och sova. Var och en som är där bör vara närvarande inte endast i kroppslig måtto utan också ”i anden”. Den som sover kan inte tillgodogöra sig exakt kunskap. I Getsemane ställde Jesus denna fråga till sina lärjungar, som han hade bett om att vaka, medan han bad till sin Fader: ”Hur kunna ni sova?” Hur kan du sova, när man dryftar livets ord? Jesus lovade att där två eller tre har kommit tillsammans i hans namn, där skall han vara mitt ibland dem. Säkert är det ingen som vill sova, när en så betydelsefull gäst är närvarande! — Luk. 22:46; Matt. 18:20; NW; 1 Tess. 5:6.
9 Låt inte dina tankar under mötet förirra sig bort från de viktiga andliga ting som avhandlas till världsliga, timliga ting. Glöm åtminstone den stunden bort sådana saker som dina plikter där hemma, ditt arbete osv., och koncentrera dig på att tillägna dig exakt kunskap. ”Håll edert sinne fäst vid det som är ovan, icke vid det som är på jorden.” ”Tänk på dessa ting, gå upp i dem, så att dina framsteg må bliva uppenbara för alla människor. Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbliv vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssna till dig.” Skjut undan bekymmer och ängslan, när du inriktar ditt sinne på andliga ting, och gör Jehovas rike och hans rättfärdighet till det som du förnämligast bryr dig om. — Kol. 3:2; 1 Tim. 4:15, 16; NW; Matt. 6:33.
På vakt
10, 11. a) Vilka faror kan vi undvika genom att komma tillsammans och ta del av maten på Jehovas bord? b) Hur beskriver Petrus deras tillstånd, som inte uppskattar privilegiet att vara förenade med den nya världens samhälle?
10 Det finns all anledning för oss att i denna tid samlas vid Jehovas bord för att få del av hans godhet. Den tid har kommit, då sanningen skall lysa klart. De som går helt upp i Guds intressen är säkert dolda i den Högstes hemliga rum. Djävulen, som med våldsam kraft har blivit nedslungad från himmelen till jorden av Jehovas store ärkeängel, är nu ute på rov och söker dra bort från sanningen och uppsluka dem som inte är på sin vakt, dem som inte är upptagna av Herren Guds verk. Det blir beständigt allt viktigare att troget hålla fast vid Guds undervisning och tuktan för att kunna vara förvissad om Guds ynnest och beskydd.. ”En gång frälst, alltid frälst” är en farlig paroll. Genom att anta den har många blivit försumliga och vårdslösa gentemot en gång omhuldade tjänsteprivilegier. På det sättet har en väg blivit öppnad för demonerna att komma in och ta deras sinnen i besittning. Paulus inspirerades till att uttala ord som skulle vara en varning i rätt tid för oss i våra dagar. Han sade att därför att några inte ärade Gud och inte tackade honom för hans oförtjänta godhet, så blev de ”inskränkta i sin tankegång, och deras oförståndiga hjärta blev förmörkat ... alldeles som de icke godkände att behålla exakt kunskap om Gud”. — Upp. 12:12; 1 Petr. 5:8; Ords. 4:13; Rom. 1:21—23, 28—32, NW.
11 Några glider bort därför att de försummar att studera, underlåter att hålla jämna steg med sanningen, överger sammankomsterna med andra av samma dyrbara tro. Det kommer dem att förlora uppskattningen av sitt ovanliga privilegium såsom Guds tjänare. Petrus beskriver deras tillstånd så här: ”Det skulle hava varit bättre för dem att icke exakt hava känt rättfärdighetens väg, än att — sedan de exakt lärt känna den — vända sig bort från det heliga bud som har blivit överlämnat åt dem. Det som säges i det sanna ordspråket har hänt dem: ’Hunden har vänt tillbaka till sina egna spyor och svinet, som blivit badat, till att vältra sig i smutsen.’” De avlägsnar sig från platsen under Guds vingars skugga. — 2 Petr. 2:22; Ords. 18:1; NW.
12. Varför är verksamhet i Jehovas tjänst så viktig?
12 Livet i rättfärdighetens nya värld är alltför dyrbart att offra på försumlighetens, den bristande uppskattningens eller olydnadens altare. Studium av Guds ord är viktigt. Men det är bara ett medel för ett ändamål: för att lydigt kunna förtälja de goda nyheterna om frälsning genom Jehova. Det finns ingen plats i Guds organisation för en lat människa. Jesus gav exemplet när han bara var en pojke. Han blev överraskad över att hans föräldrar inte visste att han skulle vara upptagen av att ägna sig åt sin Faders arbete. Vi bör också ägna oss åt vår Faders arbete och lägga oss vinn om det. Följaktligen måste vi lyda uppmaningen: ”Gå icke och söla i edert arbete. Var glödande genom anden.” ”Må ni bliva ståndaktiga, orubbliga, i det att ni alltid hava fullt upp att göra i Herrens verk, då ni veta att edert arbete icke är förgäves i förbindelse med Herren.” — Luk. 2:49, AV; Rom. 12:11; 1 Kor. 15:58; NW.
Begagna tiden
13, 14. a) Vilket sällsynt privilegium förlänar Gud sina tjänare i vår tid, och hur håller de vakt om det? b) Vilka resultat kommer av att de utövar detta privilegium?
13 Tiden är mogen för hävdandet av Jehovas namn. Det är i sanning ett sällsynt privilegium, som förlänas människan av universums suveräne Herre, att få ha del i detta hävdande. Vi bidrar genom att avslöja Guds fiender och genom att förse Jehova med det svar han begär, nämligen att det finns människor på jorden som är angelägna om att ägna sin tid, sin kraft och sitt liv åt att bevisa att djävulen är en lögnare. Jehovas vittnen, som bevarar sin ostrafflighet, vägrar att kompromissa i fråga om rättfärdiga principer. De vägrar att låta passioner påverka sin ställning som Guds tjänare. Aldrig mer kommer det att bli nödvändigt för människor att stödja Guds sida i stridsfrågan, ty i och med det, att Satan och hans demoniska bundsförvanter har blivit nedstörtade i avgrunden, och i och med det, att hans synliga redskap har blivit förödmjukade och tillintetgjorda, kommer stridsfrågan att vara avgjord. Då skall allt skapat som lever och andas prisa Jehova. — Ps. 150:6.
14 Nu är tiden inne att finna sin plats i den nya världens samhälle och att behålla denna plats. Det är Guds vilja ”att människor av alla slag skola bliva frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen”. Kärlek till Gud och kärlek till nästan driver alla Guds tjänare till att studera med det bestämda syftet för ögonen att ta del i detta storslagna, livsfrälsande verk. Tiden är begränsad. Må ”Guds frid, som överträffar all tanke, ... bevara edra hjärtan och edert sinnes förmågor förmedelst Kristus Jesus. ... Det som ni inhämtade och också godtogo och hörde och sågo i förbindelse med mig, utöva det, och fridens Gud skall vara med eder.” — 1 Tim. 2:4; Ef. 5:5, 16; Fil. 4:7—9; NW.
(The Watchtower, 1 juli 1958)