Tillsyningsmän över Jehovas folk

”Giv akt på eder själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat eder till tillsyningsmän, till att som herdar vårda eder om Guds församling.” — Apg. 20:28, NW.

 1, 2. Vilken verkan har tillväxten av den nya världens samhälle, och hur har denna tillväxt blivit förutsagd?

DEN häpnadsväckande tillväxten av den nya världens samhälle är en orsak till förundran för världen och en källa till glädje för Jehovas vittnen. När dess antal förkunnare under de senaste trettio åren har ökats med 1.374 procent, är det då att undra på att tidningsskrivare har betecknat det som det snabbast växande rengionssamfundet i världen? Men utvidgningen är inte slut än. Skriften försäkrar oss om att denna tillväxt skall fortsätta, till dess Jehovas tillbedjan fullständigt uppfyller jorden. — Jes. 11:9; 60:8.

² Om den stora tillströmningen till det teokratiska ”nya världens samhälle” av sådana som hör till de ”andra fåren” inspirerade Jehova för länge sedan profeten Sakarja att skriva, i det åttonde kapitlet, vers 23 (AS): ”Så säger härskarornas Jehova: I de dagarna skall det ske, att tio män av alla nationernas tungomål skola fatta tag, de skola fatta tag i dens mantelflik som är en jude och säga: Vi vilja gå med eder, ty vi hava hört, att Gud är med eder.” Och så utfärdar han föreskrifter till sin teokratiska organisation om att denna växande skara av sådana som tillbeder honom skall bli omhändertagen. Ja, Jehova gör fullt tillräckliga föranstaltningar för dem som församlar sig till hans hus för att tillbedja. Och är detta inte vad man rimligtvis måste förvänta?

 3, Vilken föranstaltning gjorde Gud för att sörja för de levande själar som danades på jorden och i synnerhet för människan?

³ Har inte Jehova alltid sörjt för sina skapelser? När Jehova under jordens skapelseskede sade: ”Må vattnen frambringa ett vimmel av levande själar”, och när han sedan lät ”flygande varelser ... de stora havsvidundren ... husdjur och krälande djur och vilda djur” framträda på jorden samt slutligen sade: ”Låt oss göra människan till vår avbild”, frambragte han dem då på en jord, som ännu inte var beredd? Nej! Redan hade ett omfattande arbete blivit utfört för att göra jorden till ett passande hem, där tillräckligt uppehälle skulle finnas för dem. Därför kunde Skaparen säga till den förste mannen och den första kvinnan: ”Här har jag givit åt eder all växtlighet som bär frö, vilken finnes på hela jordens yta, och varje träd, varpå det är fröbärande trädfrukt. Åt eder må det tjäna till föda. Och åt varje vilt djur på jorden och åt var och en av himlarnas flygande varelser och åt allt som krälar på jorden, åt allt vari det finnes liv såsom en själ, har jag givit all grön växtlighet till föda.” Då skedde det så. ”Därefter såg Gud på allting som han hade gjort, och se, det var mycket gott.” — 1 Mos. 1:20—31, NW.

 4. Vad har Jehova frambragt i våra dagar, och hur har han gjort anordningar för detta?

⁴ I hur mycket högre grad gäller inte detta i våra dagar. Jehova har frambragt ett den nya världens samhälle, han har räddat dess medlemmar från den gamla världen in i sin ynnest, in i ett nytt land, landet Beulah eller den ”äkta hustrun”, deras teokratiska hemvist, och där har han rikligen välsignat deras andliga ställning. (Jes. 62:4, 5) Gud har gjort anordningar för att sörja tillräckligt för Rikets ständigt ökade intressen på jorden. Trogen sitt ord har han — till svar på sina hängivna vittnens kärleksfulla tjänst — öppnat himmelens fönster och utgjuter nu en välsignelse så rik, att det inte råder någon brist bland hans folk. — Mal. 3:10.

 5. Hur togs de många om hand som slöt sig till den nybildade kristna församlingen i det första århundradet?

⁵ När Herren Jehova i första århundradet utgöt sin ande över sina trogna tillbedjare som var församlade i Jerusalem vid pingsten, blev det förhållandet, att dessa verkligen var den levande Gudens tjänare och att det budskap de förkunnade var sanningen, så överväldigande bevisat, att organisationen upplevde en tillväxt med omkring tre tusen personer på en enda dag. (Apg. 2:1—42) Därefter fortfor ansenliga skaror att lära känna sanningen. Hur kunde dessa som kom till tas om hand, hur kunde alla de nya bli tillräckligt undervisade och organiserade av den lilla kristna församlingen, som då befann sig på sitt barnstadium? Gud gav svaret genom Kristus Jesus, i form av kvalificerade apostlar och andra, som skulle tjäna som tillsyningsmän. — 1 Kor. 12:28; Ef. 4:7—14.

Jehovas kanal eller förbindelseled

 6. Visa genom illustrationer hur viktigt det var i flydda tider att erkänna Jehovas förbindelseled.

⁶ Jehova har upprättat en mycket bestämd förbindelseled, genom vilken han handlar med sitt folk. I tiden före syndafloden brukade han Noa, och det var livsviktigt för alla att inse detta förhållande, om de skulle bli räddade från den tidens världskatastrof. (Hebr. 11:7) Vid tiden för Israels uttåg ur Egypten var Mose den genom vilken Gud handlade med sitt folk. När israeliterna erkände den teokratiska anordningen, vilade Jehovas välsignelse över dem. Men när de anlade en enbart mänsklig synpunkt på denna Guds anordning, drog de svårigheter över sig. Detta fick Mirjam erfara, som blev slagen med spetälska för att hon underlät att med respekt erkänna Jehovas föranstaltning. Andra, såsom Kora, Datan, Abiram och de män som var med dem, blev utrotade i döden för sin egensinniga självständighets skull. Och till och med de som sympatiserade med dem ådrog sig Guds misshag, och 14.700 av dem blev bragta om livet vid ett enda tillfälle. — 4 Mos. 12:1—10; 16:1—35, 41—50.

 7. a) Vad är — till följd av vems beslut — Jehovas förbindelseled i vår tid? b) Vad har blivit anförtrott i dess vård?

⁷ Låt oss nu på ett omisskännligt sätt identifiera Jehovas kanal eller förbindelseled för vår tid, så att vi kan förbli i hans ynnest. Vi hör här det inspirerade svar som ges med avseende på situationen nu, i Matteus 24:45—47 (NW): ”Vem är i verkligheten den trogne och omdömesgille slaven, som hans husbonde har satt över sitt tjänstefolk till att giva dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans husbonde, när han kommer, finner honom göra så. Jag säger eder i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” Och har han gjort det? Ja, i synnerhet sedan 1919 har det varit så, att han har satt den smorda kvarlevans kollektiva skara över alla Rikets synliga intressen. ”Slaven” fick då på sitt ansvar, inte endast att sörja för deras behov, som utgjorde den smorda kroppens lemmar, utan också att predika de goda nyheterna om det upprättade Riket för människor av alla nationer. (Matt. 24:14) Det förhåller sig så, inte därför att de har beslutat detta, utan därför att Gud själv har givit anvisning om det. ”Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt, som han har velat.” Så framställs det i en bild i 1 Korintierna 12:18. Det är livsviktigt att vi inser detta förhållande och hörsammar ”slavens” anvisningar, precis som vi skulle göra om det vore Guds röst vi hörde, ty det är Hans föranstaltning.

Vem förordnar tillsyningsmän?

 8, 9. a) Vem förordnar tillsyningsmän i den nya världens samhälle? b) Förklara hur detta förhåller sig.

⁸ Denna angelägenhet, teokratiskt förordnande, är ett genomgående drag i organisationens alla delar. Förordnandet dirigeras uppifrån, från Jehova Gud själv, och nedåt. De som innehar ansvarsfulla poster, sådana som krets- och områdestjänare, församlingstjänare och biträdande tjänare i församlingen, utgör alla en del av denna teokratiska byggnad. Deras förordnande till tjänst bör betraktas på det sättet. Och då de vet detta, känner de en stark förpliktelse inför Gud att på rätt sätt fylla sina uppgifter. Såsom aposteln Paulus så träffande framställde det: ”Giv akt på eder själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat eder till tillsyningsmän, till att som herdar vårda eder om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen [Son].” (Apg. 20:28, NW) Tjänarna i församlingarna innehar inte sina poster därför att någon människa har utvalt dem. Det är inte kretstjänaren eller kommittén i församlingen som avgör vem som skall öva tillsyn över Guds församling. Det är Jehovas heliga ande som måste verka för att förordna dem som tillsyningsmän. Hur då?

⁹ Guds ord, bibeln skrevs under inspiration av den heliga anden. I bibeln finner vi en detaljerad beskrivning av dem som kan få lov att vara tillsyningsmän i församlingarna. Dessa krav är framställda av Gud själv, och hans aktiva kraft fortfar att verka i vår tid för att leda och driva den styrande kretsen och andra i ansvarsfull ställning, därför att de verkligen håller sig tätt till det skrivna ordet. När man noga följer dessa föreskrifter och endast sådana som beskrivs i Skriften förordnas till tillsyningsmän, vem är det då som väljer ut dem? Inte människor, ty det är inte människor som har fastställt den måttstock som bör följas. Det är Jehova Gud själv som förmedelst sin heliga ande förordnar dem till att vara tillsyningsmän. — Ps. 119:105; Ords. 3:5, 6.

Vilka får tjäna?

10. Vad menas i Skriften med uttrycket ”äldre man”, och varför får bara ”äldre män” bli tillsyningsmän?

¹⁰ Låt oss betrakta Skriftens krav, som omtalas i 1 Timoteus 3:1—7 och Titus 1:5—9. Bland det första som måste tas i betraktande vid utväljandet av en tjänare är frågan om mogenhet, och gång på gång får vi veta att endast en ”äldre man” kan bli tillsyningsmän. Detta omnämns visserligen inte i 1 Timoteus 3, men det är den första punkt som framhålls i Titus 1:5. Med äldre män menas inte bara personer som är äldre i fysiskt avseende. Ålder gör inte nödvändigtvis en man mogen i andliga ting, fastän år av erfarenhet ju avgjort är en tillgång. Mogenhet, som kvalificerar någon för särskilda privilegier i fråga om tjänst, omfattar både kunskap och erfarenhet. En tillsyningsmän bör vara flitig i att studera för att nå upp till denna måttstock. Han bör ha god kunskap om organisationens historia, sund uppfattning i lärofrågor och grundlig insikt i instruktionerna för organisationen. Visserligen har han utan tvivel mycket att göra med att sköta församlingen, men han bör alltid hålla takten i sitt studium, så att han inte blir efter, detta inte bara till gagn för honom själv, utan också som ett föredöme häri för bröderna. Detta — i förening med mycken erfarenhet av samarbete med organisationen — är behövligt, om tillsyningsmannen skall kunna rätt fullgöra sitt åliggande.

11. Förklara vad som inbegrips i kraven att tillsyningsmannen skall vara oförvitlig och måttlig i sina vanor.

¹¹ Andra versen här lyder: ”Tillsyningsmannen bör därför vara oförvitlig, en enda hustrus man, måttlig i sina vanor, sund till sinnes, ordentlig, en som älskar främlingar, kvalificerad att undervisa.” (1 Tim. 3:2, NW) När det sägs att han måste vara oförvitlig, så betyder det att han måste vara fri från klander. Ingen får kunna peka finger åt honom såsom åt en som är försumlig i sitt arbete eller som underlåter att rätta sig efter bibelns normer. Detta gäller på alla områden. Om han är gift, får han följaktligen vara bara en enda hustrus man. I vanor bör han också vara måttlig. Han får inte vara något matvrak. Fastän det inte är förbjudet att dricka, får han aldrig göra det till övermått. (1 Kor. 10:31) I arbete är han måttlig. Han är flitig naturligtvis, men han går inte till den överdriften att fördärva sin hälsa. Om han finner nöje i hälsosam avkoppling, så är detta också tillbörligt. Men han får aldrig gå till den dåraktiga ytterligheten att bli nöjesälskande mer än Gudälskande genom att låta förströelsen tränga undan teokratiska förehavanden. — Fil. 4:5; 2 Tim. 3:1, 4; NW.

12. Varför skulle det vara ovist att låta någon som har en viss vurm tjäna som tillsyningsman?

¹² Ofta ger vi i den gamla världens samhälle akt på individer som drar uppmärksamheten till sig genom sina egenheter, men när sådana människor kommer in i Jehovas organisation, beflitar de sig om att göra om sin personlighet. (Ef. 4:22—24) Om några ännu inte har gjort detta, kan de naturligtvis inte bli tillsyningsmän. Om en broder har något slags vurm i fråga om mat eller andra saker i livet, då är inte allt som sig bör. ”Ty Guds rike betyder icke ätande och drickande, utan betyder rättfärdighet och frid och glädje med helig ande. Ty den som i detta hänseende är slav åt Kristus är godtagbar för Gud och äger människors godkännande.” (Rom. 14:17, 18, NW) Vi gör väl i att sköta vår hälsa, men vi är ovisa om vi låter denna omsorg lägga beslag på den uppmärksamhet i vårt liv, som borde ägnas åt vår ämbetsutövning. Endast de som sätter Riket främst får vara tjänare.

13. Vad betyder det, när det sägs att han måste vara ”sund till sinnes”?

¹³ Vad betyder det, när det sägs att han måste vara sund till sinnes? Det betyder mycket mera än enbart stadga i sinnet. Den som i teokratisk bemärkelse är sund till sinnes har gjort om sitt sinne i överensstämmelse med Guds goda och välbehagliga vilja. Eftersom han har fyllt sitt sinne med sanningen, är hans sätt att tänka grundat på bibeln. Han har lärt sig att förtrösta på Jehova av allt sitt hjärta och att inte förlita sig på sitt förstånd. — Ps. 19:8; 139:17; Jes. 55:9; Rom. 12:2.

14. Vad inbegrips i att vara ”ordentlig” och ”kvalificerad att undervisa”?

¹⁴ Det är i samma mening han måste vara ”ordentlig”. Varje tjänare, ja, varje individ, i den nya världens samhälle vet att det är viktigt att vara snygg och att hålla sitt hem välskött. Hans hem är inte en sak av enbart personligt intresse, utan när han blir ett av Jehovas vittnen, representerar han och hans hem den nya världens samhälle på orten där han bor. Han vill vara säker på att de båda är till heder för organisationen. Att han är ordentlig, ordningsälskande, sträcker sig emellertid utöver detta. Det kräver att han erkänner den teokratiska ordningen, att han inser det behövliga i att vara undergiven den teokratiska organisationen, både den osynliga och den synliga. Att han förstår och värdesätter teokratisk ordning kommer att hindra honom från att betrakta sina medtjänare i enlighet med det ofullkomliga köttet och driver honom i stället till att behandla dem såsom män som av Gud har blivit utsedda till att vårda sig om Rikets intressen. Det förmår honom till att handla väl mot sina bröder, vilka alla är tjänare åt Jehova och inte åt tillsyningsmannen. Han själv kommer att vara djupt medveten om att han är tjänare och att han måste fullgöra sitt uppdrag väl, i det han uppbygger församlingen andligen och hälsar de främlingar eller människor av en god vilja välkomna in i den, som också ådagalägger en önskan att ta del i rätt tillbedjan. Dessa förhållanden, tillika med att han beständigt gör sin insats i den teokratiska skolan, bör förhjälpa honom till att bli kvalificerad att undervisa, både från hus till hus och från podiet vid församlingens möten. — 1 Kor. 14:40; 2 Kor. 5:16; Ef. 5:21.

15. Vad kan sägas om en tillsyningsmans humör och hans inställning till kommersiella strävanden?

¹⁵ I vers tre i detta tredje kapitel i 1 Timoteus lägger vi vidare märke till hur tillsyningsmannen bör vara: ”icke någon drucken grälmakare, icke benägen för våldsamheter, utan resonlig, icke stridslysten, icke penningkär”. (NW) I stället för att dra smälek över den nya världens samhälle genom omåttligt drickande, genom slagsmål eller ett stridslystet humör söker han hellre Guds andes frukter: kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. (Gal. 5:22, 23, NW) Vi ger akt på att där inbegrips en varning för en fara, för en sak som har visat sig utgöra en fälla för många — kärleken till pengar. Aldrig får en individ bli tillsyningsmän, om hans kärlek till pengar på något sätt tillåts att överstiga hans kärlek till Gud. Om han tillåter sitt världsliga arbete att hindra honom från att regelbundet vara med vid församlingens möten för att ta del av Jehovas bord, då uppfyller han inte detta krav. Om tillfälligt eller ofta återkommande övertidsarbete eller till och med en reguljär anställning, som lägger hinder i vägen för möten eller tjänst, har en större dragningskraft för honom än verksamheten i den nya världens samhälle, då blir detta till skada för andligheten både hos honom själv och hos dem i församlingen som ser upp till honom som till den som går i spetsen. Tjänarna måste vara på sin vakt, så att materialismens snara inte berövar dem deras tjänsteprivilegier. — Matt. 6:31—33; Luk. 12:15.

16. Påverkar en mans familj hans kvalifikationer som tillsyningsmän? Hur då?

¹⁶ Framställningen fortsätter i 1 Timoteus 3:4, 5 (NW): ”En man som förestår sitt eget hus på rätt sätt, i det han håller barnen i underdånighet med allt allvar, (om en man verkligen icke vet att förestå sitt eget hus, hur kommer han då att taga sig an Guds församling?).” Den som förestår sitt eget hus på rätt sätt gör detta i kärlek. Han är inte en järnhård härskare, som kräver respekt och samtidigt underlåter att göra sådant som tillvinner honom respekt. Nej, men när tuktan behövs, skjuter han inte den förpliktelsen åt sidan. Ibland blir barn påverkade av den världsliga atmosfären av självrådighet och lust till oberoende, och därför händer det att de inte lyder eller att de vållar störningar på mötena. I och för sig betyder inte detta att fadern inte fostrar dem rätt. Men frågan är: Visar fadern nu själv respekt för den teokratiska ordningen genom att ge barnen den tillbörliga tuktan, inte där inne på församlingens möte, utan någonstans utanför eller också senare i hemmet? Om tuktan ges tillräckligt och konsekvent, kommer den snart att göra slut på svårigheterna, och faderns förmåga att behärska situationen kommer till synes i det förhållandet, att det inträffade högst sällan kommer att upprepas. Men om han inte har någon hand med dem som hör till hans egen familj, hur skall han då någonsin kunna vara en herde för Guds hjord? — Hebr. 12:9; Ords. 23:13, 14.

17. a) Av vilka orsaker är en nyomvänd inte kvalificerad som tillsyningsmän? b) I vilket avseende måste han ha ett gott vittnesbörd om sig också av dem som står utanför organisationen?

¹⁷ ”Icke någon nyomvänd man, på det att han icke må bliva uppblåst av högmod och hemfalla åt den dom som har avkunnats över djävulen. Dessutom bör han också hava ett gynnsamt vittnesbörd från människor utanför, på det att han icke må falla i smälek och en djävulens snara.” (1 Tim. 3:6, 7, NW) Det tar tid för en människa att göra om sitt sinne. När den gamla världens ideal har varit någons riktlinjer i livet under tjugo, trettio eller fyrtio år, innan han lär känna sanningen, så blir inte hans sätt att tänka helt omgestaltat med en gång. Han kanske mycket snabbt kommer därhän, att han överlämnar sig åt Gud, och han visar sig villig att vidta förändringen. Men denna förändring måste verkligen ha skett, den nya världens sätt att leva måste ha blivit hans, innan han är kvalificerad att bli tillsyningsmän i församlingen. Om de ansvariga bröderna väntar, till dess han varit verksam i tjänsten ett helt år, efter det att han genom vattendopet symboliserat sitt överlämnande åt Gud, innan de rekommenderar honom såsom tjänare, om ingen annan finns tillgänglig i. församlingen, så är detta förvisso inte för länge. (1 Tim. 5:22) Den nye förkunnarens handlingssätt kommer att slå de människor med häpnad, som han har känt i den gamla världen, och för sanningens skull kanske de talar smädligt om honom. Men när det blir fråga om hans förhållande till andra, hans pålitlighet och det språk han för, kan de inte finna något fel hos honom. Angående dessa förhållanden ger de honom ett gynnsamt vittnesbörd, även om de kanske inte kan ge honom rätt i fråga om hans religion. — 1 Petr. 4:4, 15, 16.

18. Vad gör att tillsyningsmän förblir ödmjuka och tillgängliga?

¹⁸ Det är de som uppfyller de här nämnda kraven som Jehova har godkänt såsom tillsyningsmän bland sitt folk. De är män av hög halt och sann gudaktig hängivenhet, vilkas åstundan i livet är att tjäna Jehova Gud och befrämja de intressen som hör hans ”nya världens samhälle” till. Och till allt detta är de uppriktigt ödmjuka, därför att de inser sin ställning i förhållande till sin Fader i himmelen. Fastän de har mycket att svara för, får de aldrig glömma bort att de är tjänare. När de behåller detta i minnet, kommer de att vara tillgängliga, resonliga och alltid hjälpsamma mot sina bröder.

Hur utväljandet försiggår

19. Hur illustrerar Samuels smörjande av David det sätt varpå teokratiska förordnanden sker?

¹⁹ Tid efter annan åligger det somliga bröder i egenskap av tillsyningsmän att rekommendera andra till att erhålla tjänarposter i den teokratiska organisationen. De måste komma ihåg, att enligt den teokratiska sakernas ordning skall dessa som de rekommenderar förordnas av den heliga anden. Deras situation liknar i viss mån den som profeten Samuel var i, när Jehova sände honom att smörja den som Han hade utvalt till konung över sitt folk. Samuel fick inte veta namnet på den som skulle smörjas, utan endast att det skulle vara en man som Gud hade valt bland Isais söner. När de unga männen fördes fram inför profeten, var Samuel först böjd för att tro att den äldste av sönerna, en vacker, välväxt ung man vid namn Eliab, var den rätte. Men det var inte sådana egenskaper som skulle ligga till grund för avgörandet. Såsom Jehova sade till honom: ”Se icke på hans utseende och på hans höga växt, ty jag har förkastat honom. Ty icke det sätt varpå människan ser [är det sätt varpå Gud ser], eftersom den obetydliga människan ser vad som framträder för ögonen, men vad Jehova angår, så ser han vad hjärtat är.” — 1 Sam. 16:1, 6, 7, NW.

20. a) Är det möjligt att rannsaka människans hjärta i denna tid? b) Endast vem kan bli rekommenderad som tjänare, och vilken tillförsikt ger oss detta?

²⁰ Detsamma gäller i denna tid. Jehova ser på hjärtat, inte på utseendet. Tillsyningsmännen måste lägga detta på minnet och får inte låta sig påverkas av någons personliga väsen och andra mera utvärtes synpunkter. Det är sant att en människa inte kan sé in i en annans hjärta, men Guds ord kan det. ”Ty Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom ända därhän, att det åtskiljer själen och anden och lederna och deras märg, och är i stånd till att uppdaga hjärtats tankar och avsikter.” (Hebr. 4:12, NW) De i Skriften framställda fordringarna måste tillämpas på fallet, ty det är Guds ord som klargör vad som finns i människans hjärta. Vad som åligger den som anmodas att rekommendera en tjänare är inte att välja ut en som han personligen menar vara den bäst kvalificerade, utan att finna den man som är beskriven i Guds instruktionsbok, bibeln, och söka Jehovas hjälp i saken genom bön. Då alltså Guds inspirerade ord har följts och vi vet att den heliga anden verkar på organisationen för att leda den, kan vi fullt lita på att tjänarna verkligen förordnas av Jehova Gud förmedelst hans heliga ande.

Vi måste erkänna de teokratiska representanterna

21. Genom vilket medel håller Jehova nu för våra sinnen fram sina krav på att vi skall komma tillsammans på möten och där offentligen kungöra vårt hopp?

²¹ Detta placerar alla i Jehovas organisation i en gynnad ställning, ty vi vet att anordningarna inom organisationen görs genom Guds kärleksfulla försorg. Vi tar emot dem såsom från Gud och tackar honom för hans föranstaltningar. Emellertid ger oss aposteln Paulus detta besinningsfulla råd: ”Vi [bönfalla] eder också om att icke mottaga Guds oförtjänta godhet och sedan förfela dess syfte.” (2 Kor. 6:1, NW) Låt oss rätta oss efter den tillsyn som ges oss, såsom vi skulle göra gentemot Gud själv. Vi skall ta ett belysande exempel. När den som är förordnad till församlingstjänare eller någon av de andra tjänarna eller bibelstudieledarna vänder sig till oss för att uppmuntra oss till att mera regelbundet vara med på mötena eller ta del i mötena, varför gör han då det? Alldeles säkert gör han det därför att det som han uppmanar oss till är vad Gud föreskriver. ”Låt oss hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla, ty han som har givit löftet är trofast. Och låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och rätta gärningar, i det att vi icke försumma att komma tillsammans, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig.” (Hebr. 10:23—25, NW) Och nu har denne tjänare blivit förordnad av den heliga anden till att bistå oss i vår ämbetsutövning och till att påminna oss om det goda råd som bibeln ger oss att vara med vid församlingensmöten och där offentligen kungöra vårt hopp. Vi bör vara lika redo att hörsamma denna maning, som om vi hörde Guds egen röst. Det är Guds sätt att handla med oss nu.

22. Hur inskärptes det hos Sakarias, att man måste ha respekt för himmelska teokratiska representanter?

²² Sakarias, Johannes döparens far, hade en erfarenhet med en förordnad teokratisk representant, en erfarenhet som bör inskärpa det sagda i våra sinnen. När Gabriel, en av Guds tjänande änglar, sändes för att underrätta Sakarias om att en son skulle födas åt denne, förkastade Sakarias visserligen inte detta tillkännagivande, men han gav uttryck åt ett visst tvivel, i det han sade: ”Hur skall jag kunna vara säker på detta? Ty jag är ålderstigen, och min hustru är till åren kommen.” Sakarias underlät här att visa tillbörlig respekt för den teokratiska auktoriteten och myndigheten. För denna underlåtenhets skull blev han slagen med stumhet och förblev mållös tills Johannes hade blivit född. Denna erfarenhet blev nedskriven till en anvisning för oss i denna tid. — Luk. 1:18—20, NW.

23. a) Är det på något sätt mindre viktigt att erkänna jordiska tillsyningsmän i den teokratiska organisationen? b) Hur betraktar vi råd och anvisningar från organisationen?

²³ Förvisso skulle ingen betvivla ängeln Gabriels auktoritet och bemyndigande, när han talade såsom en Guds tjänare. Lydnad och respekt för denne teokratiske representant skulle tillkännage lydnad och respekt för den som han representerade, nämligen Jehova Gud. Jordiska tillsyningsmän är på sina tjänsteposter representanter för Jehova i lika hög grad som de himmelska tjänarna är det. Någon gång har kanske någon av tjänarna i församlingen kommit till dig och givit dig vissa förslag om hur du skulle kunna förbättra din tjänst på fältet eller utvidga dina privilegier i denna tjänst. Hur bör vi ställa oss till det som han säger? Ja, hur skulle vi ställa oss, om Jehova själv öppnade himlarna och utfärdade dessa anvisningar för oss? Därför att vi älskar vår himmelske Fader, skulle vi ha vår lust i att göra som han sade! (Ps. 40:9) Nåväl, Jehova har öppnat himlarna och givit oss föreskrift om vad vi skall göra. Genom att sända ut sin heliga ande från höjden har han låtit nedskriva den förmaningen i sitt ord, att vi skall predika offentligen och från hus till hus och att vi skall ge föda åt fåren genom att göra återbesök hos alla dem som har visat intresse, när de har hört hans ord. Nu i denna tid har han utsett den ”trogne och omdömesgille slaven” till att ha tillsyn över detta verk att förkunna om Riket. Åt denna ”slav”-klass har han anförtrott alla sina tillhörigheter, vad den sanna tillbedjan på jorden angår. Denna klass fullgör sin uppgift från Jehova och ger oss anvisningar om hur vi skall utföra vårt skriftenliga uppdrag att predika, och den brukar de teokratiskt förordnade tjänarna på platsen till att rikta vår uppmärksamhet på dessa anvisningar och förslag och hjälpa oss att göra bruk av dem. ”Slaven” och andra förordnade tillsyningsmän är naturligtvis inte inspirerade, som de män var som brukades till att skriva bibeln, men likväl visar församlingsmedlemmarna tillbörlig respekt för den ställning som dessa tjänare intar genom att rätta sig efter de råd och anvisningar som ges, därför att de vet att detta är Jehovas föranstaltning för att undervisa sitt folk i denna tid. — Hebr. 13:7, 17.