”Sträva efter det som leder till frid”
”Må vi alltså sträva efter det som leder till frid och det som är uppbyggande för oss inbördes.” — Rom. 14:19, NW.
1. a) Vad har man tvingats inse under 1900-talet? b) Men vilken fråga tvingas vi att ställa?
STRÄVAN efter fred eller frid är en framträdande verksamhet i vår tid. Många människor menar att fred är en nödvändighet för att människosläktet skall överleva. Men har nationerna och människorna i allmänhet en så stark önskan att uppnå fred att de är villiga att betala det höga pris det innebär att nydana sina liv, mål och principer? Knappast, om man skall döma av de ansträngningar de gör i den vägen. Begrunda bevisen:
2. a) Hur söker världen fred, men vad är resultatet? b) Hur måste freden säkras, enligt vad en fransk vetenskapsman framhöll?
2 Världen söker fred i egennytta och genom maktbalans, ömsesidiga pakter och internationella allianser. Den försöker manipulera med mänskliga resurser för att förhindra krig. Enligt världens uppfattning betyder fred i själva verket att man är rustad och beredd. Världen hoppas att fruktan skall lägga band på strid och våld. En sådan fred är en ytlig och falsk ersättning. Den representerar inte i någon bemärkelse strävan efter sann fred. Det är som den franske vetenskapsmannen Lecomte du Noüy framhöll: ”Den tid har nu kommit, då nationer och individer måste veta vad de vill. Om civiliserade folk önskar fred, måste de förstå att problemet måste angripas radikalt. De gamla förskansningarna, som vi ärvt av flydda generationer, murknar i alla fogar. De kan inte sättas i stånd med hjälp av provisoriska anordningar, repstumpar, murbruk och traktater, högtidligt undertecknade av herrar som är måna om sin värdighet. För övrigt räcker det nu inte att sätta i stånd det gamla. Freden måste säkras genom att människan förvandlas inifrån, inte genom att vi reser yttre skansar.”
3. a) Vad har profeten Jesaja att säga om källan till frid? b) Varför kan nationerna inte göra anspråk på sådan frid? Men vilka kan göra det, och vad är orsaken?
3 Fred förmedelst en sådan omdanande kraft kommer emellertid inte genom människors politiska manipulationer, utan genom Jehova Guds rättfärdighet. Lägg märke till vad Jehovas profet Jesaja skrev om denna fred eller frid sju hundra år före den vanliga tideräkningens början. Först säger han att sann fred inte kan komma till jorden ”intill dess att [Jehovas] ande från höjden bliver utgjuten över oss”. Jesaja säger därpå: ”Rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.” (Jes. 32:15—17) Vilka av världens nationer kan göra anspråk på att de i alla sina nutida överläggningar för fred har haft Guds rättfärdighet som sitt första och främsta intresse? De har aldrig syftat så högt. Därför har de aldrig skördat den frid eller fred som omtalas av Guds profet. Men Guds folk, hans vittnen, har visat äkta intresse för Guds rättfärdighet. Jehova är ju fridens Gud; frid är en frukt av hans ande. (2 Kor. 13:11; Gal. 5:22) Det är med rätta som hans vittnen har skördat Guds frid, som överträffar all tanke och som har bevarat deras hjärtan och tankeförmågor förmedelst Kristus Jesus. (Fil. 4:7) Det är denna frid eller fred som alla som älskar rättfärdighet och önskar leva för evigt nu måste ägna tillbörlig uppmärksamhet åt.
Hur man får gagn av den frid Jehova ger sin organisation
4. Vilket sakernas tillstånd råder inom Jehovas organisation, och hur har detta blivit förutsagt?
4 Jehova har gett överflödande frid åt sin organisation på grund av att den är intresserad av rättfärdighet. Denna frid är uppenbar genom det tillstånd av lugn, ro och harmoniska förhållanden som råder bland Jehovas vittnen. De träter och strider inte över Jehovas sätt att sköta sin organisation. Detta klimat av frid är förutsagt i Jesaja 60:17: ”Jag vill sätta frid till din överhet och rättfärdighet till din behärskare.” Utan Guds rättfärdighet kan det inte bli någon sann eller varaktig fred eller frid.
5. Hur bevarar Jehovas organisation sin fridfulla endräkt?
5 När Jehova ger klarare insikt beträffande en läropunkt eller anvisar ett nytt handlingssätt som skall följas, sänds anvisningar på ett ordnat sätt ut till organisationens olika avdelningar. Hela organisationen styr sedan lugnt in på en korrigerad kurs i närmare överensstämmelse med Jehovas uppenbarade vilja. Korrigeringen verkställs fridfullt och utan att olika delar inom organisationen strider med varandra. På så sätt går organisationen framåt och får Jehovas verk utfört.
6, 7. a) Vad kan man inse om friden inom Jehovas organisation? b) Vilken förpliktelse har varje medlem i fråga om att bevara friden, enligt de förmaningar Petrus och Johannes gav?
6 Av bibeln och av personlig erfarenhet kan man inse att Jehovas vittnens organisatoriska fred inte är teori, utan verklighet, ett förverkligande av Guds vilja, en frukt av Guds heliga ande. Den har kommit ned från Gud i stället för att vara frambringad genom ansträngningar som människor gjort utan hjälp. Det förhåller sig verkligen på detta sätt, men någon kunde ändå fråga: Hur bidrar varje enskild medlem i organisationen till dess frid?
7 Man uppnår inte automatiskt inre frid helt enkelt genom att komma in i Jehovas fridsamma organisation. Var och en måste göra sin del. Det är som aposteln Petrus förklarade: ”Den som vill älska livet och se goda dagar, må han avhålla sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek, ja, må han vända sig bort från det som är ont och göra det som är gott; må han söka friden och sträva efter den.” (1 Petr. 3:10, 11, NW) Av Petrus’ inspirerade ord framgår det tydligt att om vi skall åtnjuta Jehovas organisations frid, måste friden vara en realitet som är verksam på det individuella planet. Den får inte bara vara en organisatorisk egenskap i allmänhet. Aposteln Johannes understryker också detta, i det han säger: ”Kära barn, låtom oss älska, icke med ord eller med tungan, utan i gärning och i sanning.” (1 Joh. 3:18) Enbart ord räcker inte till; det behövs gärningar och sanning.
8. Vilka frågor kan ställas för att visa om vi bevarar friden i vårt dagliga liv?
8 Strävar vi efter det som leder till frid, när det gäller våra förhållanden till andra i församlingen? Vi kan avgöra detta genom att fråga oss själva om vårt uppförande eller bruk av tungan orsakar ett spänt förhållande till någon eller tvistigheter eller om vi hyser harm. Hurudan är situationen i vår egen familj? Finns det några onaturliga spänningar där eller trätor eller klandersjuka? Märker man kärvhet och hårdhet? Det är sannolikt att vi alla har svagheter i fråga om sådant då och då. Men vår fasta föresats bör vara inriktad på frid, och utan tvivel kan vi allesammans göra framsteg i fråga om detta.
9. Vilka fakta beträffande friden fäster aposteln Paulus och lärjungen Jakob vår uppmärksamhet på?
9 Eftersom Jehovas organisation befinner sig i ett fridfullt tillstånd, måste var och en i den outtröttligt arbeta för friden. Aposteln Paulus framlade detta som en direkt befallning: ”Må vi alltså sträva efter det som leder till frid och det som är uppbyggande för oss inbördes.” (Rom. 14:19, NW) Frid är inte någonting som kan tas för givet. Den är ett vittnesbörd om gudomlig vishet, utövad av människor som är Gud hängivna. Lärjungen Jakob framhöll detta tydligt: ”Visheten från ovan är först och främst kysk, vidare fridsam. ... För övrigt blir fröet till rättfärdighetens frukt sått under fridfulla förhållanden för dem som stiftar frid.” (Jak. 3:17, 18, NW) Också här är intresset lagt på det individuella planet.
Möjligheter vi har att stifta frid med varandra
10, 11. a) När blir vår förmåga att bevara oss fridsamma satt på prov? b) Hur ger vanliga angelägenheter i livet möjligheter att arbeta för att stifta frid?
10 Verklig fridfullhet är mycket mer än att vi bara känner glädje och behag, när saker och ting är som vi vill ha dem eller passar våra känslor eller böjelser. Under sådana förhållanden blir vår frid inte satt på prov. Men hur blir det när vi utsätts för påtryckningar av något slag? Strävar vi då efter frid? Bevarar vi frid och lugn, när vi råkar ut för påkänningar?
11 Vanliga relationer mellan människor utanför och inne i församlingen ger oss många möjligheter att arbeta för att stifta frid med varandra. Eftersom vi är ofullkomliga, blir de ständiga kontakterna med andra ibland orsak till påfrestningar som omintetgör friden. Sådana utmaningar sätter oss på prov för att det skall utrönas om vi verkligen söker friden. I vår tid finns det så mycket som kan förmå människor att gräla, och för det mesta är det bagatellartade angelägenheter som inte betyder någonting. Om du skulle märka att du håller på att bli indragen i ett gräl, vad gör du då för att avvärja det? Om vi bemästrar våra sinnesrörelser och bevarar friden framgångsrikt under sådana små dagliga påfrestningar, lägger vi verkligen en grundval för att kunna bevara friden under större påfrestningar. Jesus Kristus sade: ”Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är.” (Luk. 16:10) Vi kan inte bemästra ett stort hot mot friden, om vi gör det till en vana att strida över små ting.
12. Nämn några av de situationer som kan störa friden.
12 Vilka situationer skulle kunna störa friden i våra familjer och i församlingen? När Rikets sal byggdes, uppstod det kanske meningsskiljaktigheter angående någon byggnadsdetalj, och så sades det hårda och ovänliga ord. Barn blir ibland retade, när föräldrarna skrattande berättar för andra om deras barnsliga egenskaper och utan att veta om det gör att barnen känner sig löjliga. Hustrur skämtar ibland inför andra om sina mäns personliga svagheter och gör omedvetet att männen känner sig generade. Någonting som verkligen bygger upp spänning är när äkta män underlåter att vaka över sina barn, och på samma sätt är det när de inte hjälper sina hustrur i påfrestande stunder.
13. Vilka frågor gör vi väl i att ställa oss själva?
13 Ser du dig själv i någon av dessa situationer eller i andra situationer av liknande slag? Vad gör du för fridens skull? Tänker du alltid att det är den andres fel, när friden blir lidande? Väntar du på att den andre skall ta första steget för att återvinna friden och bevara den? Genom att man kommer till rätta med små dagliga påfrestningar bidrar man till fridfullt liv och friktionsfritt arbete inom Jehovas organisation.
14, 15. a) Vad gör det möjligt att framgångsrikt sträva efter frid? b) Vilken princip, som fastslagits av aposteln Johannes, har samband med vår strävan efter frid, och hur framhåller Jesus vikten av att man håller frid med sin broder?
14 Kom ihåg att frid är resultatet av gudomlig vishet, vilket innebär att leva i överensstämmelse med Guds principer, utöva rättfärdighet. Att bara försöka vara formellt vänlig och behaglig vid den rätta tiden, så att säga vara diplomatisk för att undvika problem, är alltså uppenbarligen inte äkta och verklig kristen frid. Nej, den frid som Jehova ger avspeglar någonting som är långt djupare.
15 Denna princip understryks för oss i 1 Johannes 4:20, 21, där vi läser: ”Om någon säger sig älska Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som icke älskar sin broder, som han har sett, han kan icke älska Gud, som han icke har sett. Och det budet hava vi från honom, att den som älskar Gud, han skall ock älska sin broder.” Nyckelprincipen här är denna: Om vi önskar ha frid med Gud, måste vi ha frid med varandra. Jesus klargjorde denna punkt i sin bergspredikan, i det han sade: ”Om du nu kommer med din gåva till altaret och du där kommer ihåg att din broder har något emot dig, lämna då din gåva där framför altaret och gå bort; slut först fred med din broder, och därpå, när du har kommit tillbaka, bär då fram din gåva.” (Matt. 5:23, 24, NW) Med andra ord: Om vår tillbedjan av Jehova är godtagbar eller inte beror på just detta att vi håller frid med vår broder.
16. a) Varför är strävan efter frid inte alltid lätt? b) Hur bevisade Jesus att han själv var en fridstiftare? Anför exempel.
16 Strävan efter frid är emellertid inte alltid lätt; i själva verket kan det ibland vara en mycket kinkig uppgift. Ofta är det en fråga om vem som skall ta första steget och hur det skall gå till. Jesus sade: ”Om du nu kommer med din gåva till altaret och du där kommer ihåg att din broder har något emot dig”, då bör du ta första steget till försoning. Paulus talar utförligare om detta, i det han säger: ”Vi som äro starka äro pliktiga att bära de svagas skröpligheter och att icke leva oss själva till behag. Var och en av oss må leva sin nästa till behag, honom till fromma och honom till uppbyggelse. Kristus levde ju icke sig själv till behag.” (Rom. 15:1—3) Den som är andligen stark bör därför ta initiativet. Vid ett tillfälle visade sig Petrus vara svag och förnekade Kristus, och vem var det då som tog första steget för att slå en bro över denna klyfta i fråga om frid? Det var Kristus, och hur milt gjorde han det inte också! (Joh. 21:15—17) När Tomas tvivlade, var det Kristus som handlade, och han behagade inte sig själv, utan Tomas, genom att visa sig för honom och återupprätta hans tro, vilket förde Tomas tillbaka till ett fridsamt förhållande till Kristus. (Joh. 20:24—29) Vilket gott exempel gav inte Kristus för oss alla! Detta var kärlek i verksamhet. — Luk. 22:24—27.
17. Hur ihärdig bör man vara i fråga om att förbättra förhållandena och stifta frid?
17 Hur ihärdig bör man vara, när man försöker upprätta ett fridsamt förhållande till sin broder? Paulus svarar: ”Om möjligt, så vitt det beror på er, var fridsamma mot alla människor.” (Rom. 12:18, NW) Han säger också: ”Låtom oss icke förtröttas att göra, vad gott är; ty om vi icke uppgivas, så skola vi, när tiden är inne, få inbärga vår skörd.” (Gal. 6:9, 10) Men om vår broder vägrar att godta vår kärlek och samvetsgranna strävan att stifta frid, då är detta hans ansvar att bära.
Frid med Jehova är vårt motiv
18. Vilken är den grundval på vilken vi bygger fridfulla förhållanden till andra?
18 Vår önskan att ha frid med Jehova bör vara det som ger oss motiv att börja bygga upp vår frid med varandra. Vad kommer våra ansträngningar att åstadkomma, om vi inte kan arbeta från den grundval som ett fridfullt förhållande till Jehova utgör? Ingenting. Så om vi finner att vi har svårigheter att samsas med andra, att vi alltid har klagomål att framföra om den ene och den andre, att vårt liv är späckat med små sammanstötningar och skiljemurar på grund av förbehållsamhet eller tillknäppthet, då är det i vårt förhållande till Jehova som vi bör börja söka lösningar. Bjälken som vållar obehag kan finnas i vårt eget öga och grandet i vår broders. — Matt. 7:1—5.
19. Vad bör vi alla komma ihåg, och hur understryker aposteln detta?
19 Alla har vi våra individuella personligheter, som är fläckade av ofullkomlighet. Men trots våra olikheter och egenheter har vi kommit att älska Jehova och hans rättfärdighet, och det är detta som verkligen betyder något! Paulus skrev: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och förlåta varandra villigt, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Ja, såsom Jehova villigt förlät er, så handla också ni på samma sätt. Må också Kristi frid råda i edra hjärtan, ty ni blev ju kallade till den i en kropp.” (Kol. 3:13, 15, NW) Paulus erkände här att det skulle finnas orsaker till klagomål. Men till skillnad från människorna i allmänhet har vi blivit försonade med Gud. Han har villigt förlåtit oss. Vi har av Jehova fått ett gott samvete och en fridfull början i och med vårt överlämnande och dop. Om den rättfärdige Guden kan vara så snar att förlåta och glömma, varför skulle vi då inte vara det ännu mer gentemot varandra?
20. Vad är det som gör att vi kan ha fridfulla relationer med våra bröder?
20 Det som gör detta möjligt är den frid med Jehova som vi åtnjuter genom Kristus. Den gör att vi kan råda över våra böjelser och sinnesrörelser, så att vi också kan förlåta och glömma. Då har vi inte i vårt hjärta ett frätande minne som alstrar kallsinnighet mot en broder, som vi menar har kommit ur kurs. Om vi bevarar vår frid med Gud oskadd, kommer vi inte att låta reta oss. Vi kommer inte att ge igen med samma mynt och inte heller i tysthet bygga upp en skiljemur i vårt sinne mellan oss själva och vår broder.
Var ödmjuk och undvik att döma andras motiv
21. Varför är det så viktigt med ödmjukhet, när man strävar efter det som leder till frid?
21 Det är vanligen i små ting som slitningar uppstår och växer över alla gränser. Vi kan ta ett exempel: Har det någon gång varit så att du menat att din uppfattning om hur en sak skall skötas var bättre än din medarbetares uppfattning och att du då lät dig bli upphetsad i dina ansträngningar att bevisa en ståndpunkt? Varför var du så starkt inriktad på det du själv föredrog att friden började sättas i fara? Bibeln säger att vi inte bör tänka högre om oss själva än nödvändigt, utan ”tänka så att ... [vi] har ett sunt sinne”. (Rom. 12:3, NW) Om vi försöker få Jehovas verk utfört, bör vi komma ihåg att det vanligen finns flera godtagbara sätt att utföra ett givet arbete. Fullgörandet av ett teokratiskt arbete beror mer på arbetarnas fridfulla ande än på hur effektiva anordningarna är.
22. Hur kan man med orätt döma andras motiv, och varför är detta farligt?
22 Vi kan vara benägna att ifrågasätta det rättmätiga i människors motiv bara därför att de inte ger gensvar på det sätt som vi menade att de skulle göra. Det kan till exempel ha varit så att en viss person inte hälsade på oss i Rikets sal, när vi menade att han borde ha gjort det. Vi hälsade på honom, men han sade ingenting. Börjar vi grubbla över detta och känna oss litet stötta, så att vi börjar dra oss tillbaka i våra känslor och föreställer oss att han har någonting emot oss eller inte tycker om oss? Låter vi en skiljemur av förbehållsamhet och kallsinnighet börja uppstå? Om någon inte vakar över sina egna motiv, blir han lätt benägen att i tysthet och nästan omedvetet fälla en dom och dra in tvivel i sin syn på sin broders kristendom. Detta skulle vara att fälla domen att hans motiv är tvivelaktigt. Din broders handlingar är ofullkomliga, det är sant, men skulle du vilja att dina motiv dömdes efter dina bristfälliga handlingar? Varningen är därför tydlig: Försök att förlåta det som din broder gör i stället för att finna fel hos honom. Undvik på så sätt att hos dig själv odla en felfinnande ande. — Matt. 7:1, 2.
Sträva efter frid genom att bevara Jehovas syn på livet
23. Varför är det viktigt att man rättar sig efter rådet i Hebréerna 13:17, när man strävar efter frid?
23 När vi strävar efter frid, måste vi rätta oss efter rådet i Hebréerna 13:17 och vara lydiga och undergivna de äldste i församlingen. Vi kan ha känt en äldste i många år, och vi kan ha sett alla hans ofullkomligheter och små excentriska drag. Men trots alla hans fel har Jehova funnit det lämpligt att insätta honom i ämbetet. Kommer vi nu att tvista med Jehovas urskillning? Kommer vi att undergräva organisationen med en felfinnande ande? Det är verkligen mycket bättre att hugga i och samarbeta och glädja sig över att Jehova har gjort denna anordning.
24. Varför är det angeläget att nu göra det som vi uppmanas till i 2 Korintierna 13:11?
24 I den nya ordningen kommer stridigheter inte att tillåtas störa friden, så varför skulle vi låta sådant göra detta nu? Vad framhålls i 2 Korintierna 13:11? ”Bröder, fortfar att fröjdas [nu], att åter bli förda till rätta [nu], att bli tröstade [nu], att tänka i överensstämmelse med varandra [nu], att leva fridsamt [nu], så skall kärlekens och fridens Gud vara med er.” (NW) Genom att vi följer detta goda råd nu kommer vår tillbedjan att vara ren och godtagbar för Gud.
25. Vilken syn som Jehova har kommer att hjälpa oss att ha frid med våra bröder?
25 För att vi skall få hjälp att bevara Jehovas syn på livet heter det i Efesierna 4:32: ”Bli ... vänliga mot varandra, fulla av ömsint medlidande, i det att ni villigt förlåter varandra, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.” (NW) Hur kan du hysa harm mot en broder som Jehova har visat kärlek? När det uppstår ett spänt förhållande, bör du komma ihåg att allting har två sidor och att en del av din ofullkomlighet bidrar till spänningen. För att hålla ett rep sträckt måste man dra i båda ändarna. Din broder önskar liv i lika hög grad som du. Du behöver hans stöd alldeles som han behöver ditt.
26. Vilka punkter bör vi komma ihåg och tillämpa för att ha frid med vår Gud och med varandra?
26 Kom ihåg de stora tingen, när det uppstår spänning i samband med någon mindre sak. Fråga dig själv: ”Varför är vi tjänare åt Jehova? Vart är vi på väg? Vad är vårt uppsåt i livet?” Håll dig alltid medveten om dessa ting, som betyder mer än allt annat. Vet att Jehova älskar sitt folk; alla som tillhör det är dyrbara för honom. Gör vägen lättare för din broder, alldeles som du skulle önska att han gjorde vägen lättare för dig. För att vinna det eviga livets segerlön måste du ha frid med livets källa, Jehova. Men du kan vara säker på denna frid bara om du har frid med din broder. Sträva därför i allting efter frid, till Jehovas ära och din egen eviga lycka.
[Bild på sidan 444]
Lägger du bränsle på elden, när du finner att du håller på att råka i gräl? Eller strävar du efter frid genom att råda över dina känslor?