Det forntida Israel avfaller

1 Korintierna kapitel 10:11, NW.”Men dess ting fortforo att vederfaras dem såsom exempel; och de blevo nedskrivna till varning för oss, över vilka de fullbordade sluten på tingens ordningar hava kommit.”

 1. Varför är det givande att undersöka Israels religiösa historia?

EN BLICK på ett dött förflutet kan hjälpa oss att finna vägen till en levande framtid. Så sker, när vi betraktar den forntida israelitiska nationens profetiska historia. Folk säger, att det är lättare att se klart när man blickar tillbaka, än när man blickar framåt. Men i detta fall blir vårt tillbakablickande ett framåtblickande, om vi betraktar denna historia som en spegel, som återger framtida händelser. Av det forntida Israels religiösa förflutna kan vi lära någonting om den nutida kristenhetens religiösa framtid. Bibeln är en bok som begränsar sig till att omtala de delar av israeliternas religiösa historia som är förebildliga eller profetiska, som återspeglar vår nuvarande generations religiösa framtid. För oss i dessa yttersta dagar blev israeliternas religiösa historia nedskriven: ”Men dessa ting fortforo att vederfaras dem såsom exempel; och de blevo nedskrivna till varning för oss över vilka de fullbordade sluten på tingens ordningar hava kommit.” Vidare heter det: ”Allt det som fordom blev skrivet, det blev skrivet för vår undervisning, för att vi genom uthärdande och genom trösten från Skrifterna måtte hava hopp.” Inom dessa gränser kan vi, genom det som har hänt, få vetskap om det som kommer att hända. Undersök denna inspirerade profetiska historia för att se vad som hände med vilka och varför det hände, så att du kan få vägledning till att, genom det handlingssätt du väljer, avgöra vad som skall hända med dig. — 1 Kor. 10:11; Rom. 15:4; NW.

 2, 3. Vilka händelser inträffade wider den tid då domare styrde Israel?

² Israels religiösa historia under den period då domare styrde sammanfattas så här: ”Så övergåvo de Jehova, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde efter andra gudar, bland de folks gudar som voro runt omkring dem, och de började böja sig ned för dem, så att de förtörnade Jehova. Härvid flammade Jehovas förbittring mot Israel, och han gav dem i plundrarnas hand, och de började att plundra dem; och han företog sig att sälja dem i deras fienders hand runt omkring, och de kunde icke längre hålla stånd inför sina fiender. Då uppreste Jehova domare, och de frälste dem ur deras plundrares hand. Och icke ens till sina domare lyssnade de, utan de hade trolöst umgänge med andra gudar och gingo och böjde sig ned för dem. ... Och när Jehova så uppreste domare åt dem, visade sig Jehova vara med domaren, och han frälste dem ur deras fienders hand under alla domarens dagar, ty det gjorde Jehova ont om dem, när de suckade över sina förtryckare och dem som knuffade dem hit och dit. Och det hände att när domaren dog, vände de om och handlade ännu fördärvligare än deras fäder genom att vandra efter andra gudar för att tjäna dem och böja sig ned för dem.” — Dom. 2:12, 14, 16—19, NW.

³ Denna period, domartiden, omfattade ungefär 350 år, och under denna tid avföll det forntida Israel om och om igen. När Israel var troget, beskyddade Jehova nationen, men småningom trängde hednisk gudsdyrkan in, folket övergav den närande andliga födan för att insupa demonläror, och i sitt andligen försvagade tillstånd avföll de fullständigt till falsk hednisk gudsdyrkan. Eftersom de inte längre i sanning representerade Jehova, undandrog han dem sitt beskydd, och de kom under hedniska folks ok. Omsider ropade de plundrade och förtryckta israeliterna till Jehova, från en trogen kvarleva uppreste han en domare till att befria dem, och de kastade ut den falska andliga födan och blev befriade från sina fiender och blev återförda till Jehovas sanna tillbedjan och hans ynnest. Men senare vände de tillbaka till den orena andliga föda, som de hade kastat ut, och de avföll ännu en gång till falsk gudsdyrkan.

 4. Förändrades situationen under konungarnas styrelse?

⁴ Förändringen från styrelse genom domare till regering genom konungar lade inget varaktigt band på det forntida Israels avfällighet. När en god kung härskade och nationen tjänade Jehova, blev Guds välsignelse och beskydd följden, men när en ond kung besteg Jehovas tron, ledde han nationen på avvägar, till demonläror och avguderier. Fastän israeliterna fortfarande gjorde anspråk på att vara Jehovas folk och hans tillbedjare, var den föda de i andligt avseende livnärde sig av oren, och de blev svaga och avföll. Då blev de överhopade med inre svårigheter eller yttre förtryck från främmande nationer, och ingen befrielse kom förrän den sanna tillbedjan återupplivades och folket vände åter till Jehova, vilket vanligtvis igångsattes sedan en ond kung efterträtts av en god.

Avfallets orsak

 5, 6. Vad var orsaken till avfallet, och hur illustrerades detta handlingssätt?

⁵ Århundradena igenom, medan först domare och senare konungar härskade, skedde början till avfallet därigenom att folket smakade på hednisk andlig föda, och botandet eller tillfrisknandet från avfallet började genom att de spydde ut denna föda ur sin mun. På Jehovas bord skulle närande andlig föda sättas fram av Israels religiösa ledare, men detta skedde inte alltid. Ibland satte de fram de hedniska nationernas läror för folket, och när israeliterna upptog dessa avgudiska läror i sitt sinne och omsatte dem i sin gudsdyrkan, blev de därigenom snärjda och invecklade i mångfaldiga vedermödor, såsom det i förväg blivit sagt: ”Du skall icke tjäna deras gudar, ty det skall bliva dig till snara.” Men de upptog dessa orena läror som föda i sitt sinne, och därav blev de svaga och sjuka och illamående och återvann andlig hälsa först sedan de drivit ut dessa lögner ur sitt sinne. — 5 Mos. 7:16, Åk.

⁶ Trots detta lärde sig inte de forntida israeliterna den läxa, som dessa svåra erfarenheter borde ha givit dem, och återvände längre fram till samma sedvänjor, omfattade dem på nytt, blev på nytt sjuka av dem och måste på nytt med kraft driva dem ut ur sitt sinne, innan ett tillfrisknande blev möjligt. Vad de förut hade använt som andlig föda, det använde de igen, och alldeles som det förut hade gjort dem sjuka, så gjorde det dem sjuka igen. Det var en upprepning av förut begången dårskap, som påminner oss om vad som sägs i Ordspråksboken 26:11: ”Lik en hund, som vänder åter till sina spyor, är en dåre; som på nytt begynner sitt oförnuft.” Aposteln Petrus använde detta ordspråk som en illustration av de avfälliga kristnas handlingssätt: ”Hunden har vänt tillbaka till sina egna spyor.” Och därför att Israel till övermått hängav sig åt världslig materialism under hedniska religioners inflytande, lät Jehova sin profet säga: ”Alla bord äro fulla av vämjeliga spyor, ingen ren fläck finnes.” — 2 Petr. 2:22, NW; Jes. 28:8.

 7. Var rådde andlig hungersnöd, och var inte?

⁷ Det fanns inte en ren fläck, det vill säga inom det organiserade religiösa system som hade avfallit, som hade blivit trolöst. Men inte varje individ i Israel eller Juda avföll med detta religiösa flertal. Liksom på domartiden förblev en kvarleva trogen och höll sig till sin rena andliga kost, och kontrasten visas genom Jehovas ord till de trolösa: ”Se, mina tjänare skola äta, men I skolen hungra; se, mina tjänare skola dricka, men I skolen törsta; se, mina tjänare skola glädjas, men I skolen få blygas. Ja, mina tjänare skola jubla i sitt hjärtas fröjd, men I skolen ropa i edert hjärtas plåga och jämra eder i förtvivlan.” Jehova var inte självisk eller partisk i fråga om den rena andliga födan, utan sände den till israeliterna, gjorde den tillgänglig för dem, genom att han gång på gång sände sina profeter till dem: ”Ända till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, sänt till eder alla mina tjänare profeterna. Men man ville icke höra mig eller böja sitt öra till mig; de voro hårdnackade och gjorde ännu mer ont än deras fäder.” Därför var det inte bland den trogna kvarlevan av sanna tillbedjare, utan endast inom det nationellt godkända, religiösa systemet, vilket hade avfallit, som den andliga hungersnöden rådde: ”Se, dagar komma, säger Herren, Jehova, då jag skall sända en hunger i landet: icke en hunger efter bröd och icke törst efter vatten, utan efter att höra Jehovas ord.” För att undgå hungersnöden måste individer överge det avfälliga flertalets led och sluta sig till den trogna kvarlevan. — Jes. 65:13, 14; Jer. 7:25, 26; Am. 8; 11, Åk.

 8. Hur gick det till att de avfälliga så att säga bet dens hand, som försökte ge dem föda?

⁸ Den avfälliga nationens religiösa ledare nöjde sig inte med att själva vägra att bry sig om profeterna, utan de försökte också hindra andra från att ge akt på varningarna. Likt hunden som biter dens hand, som försöker ge den mat, förföljde dessa religionsutövare Jehovas tjänare och till och med dödade många av dem. Den misshandel som tillfogades profeterna av de avfälliga religiösa ledarna och de blinda massorna, som följde dem, omtalas på ett sammanfattande sätt i Hebréerna 11:36—38 (NW): ”Ja, andra fingo sin provsättning genom begabberi och gisselslag, och förvisso mer än så, genom bojor och fängelse. De blevo stenade, de blevo satta på prov, de blevo söndersågade, de dogo genom att slaktas med svärd, de gingo omkring i fårhudar, i gethudar, medan de ledo brist, voro i trångmål, under misshandel; och världen var dem icke värdig. De strövade omkring i öknar och berg och jordens hålor och grottor.”

Avfällighet på Jesu tid

 9. Varför övergav Jehova slutligen Juda, och hurudant var folkets tillstånd i andligt avseende, när Jesus kom?

⁹ Slutligen sjönk Juda så djupt, att Jehova överlämnade det åt babylonierna och till och med använde dessa till att verkställa hans domar på de avfälliga. Men också på den tiden fanns det en trogen kvarleva, som fördes i fångenskap tillsammans med avfällingarna, och när Jehovas tillkännagivna tid var inne, återbördades de som hörde till denna kvarleva till Juda för att återupprätta den sanna tillbedjan i Jerusalem, och de byggde upp templet igen och började på nytt frambära offer där. Detta nya förhållande varade inte länge. Felaktig andlig föda i form av muntlig tradition trängde in, och den goda andliga föda som bestod av Jehovas oförfalskade ord trängdes undan, till dess israeliterna, vid den tid då Jesus kom, hade gjort Guds ord om intet genom sin tradition. Som följd härav var människorna andligen sjuka och halta och blinda — så sjuka att de inte kunde smälta kraftig andlig föda, så halta att de inte kunde gå upprätta på Jehovas väg, så blinda att de inte kunde se Jesus såsom den utlovade Messias, och i stället för att ta emot honom lät de sina religiösa ledare driva sig till att kräva hans död på tortyrpålen.

10. Med vilka ord bröt Jesus staven över sin tids skrymtaktiga religiösa ledare?

¹⁰ Men före sin död avslöjade han dem som sedan mördade honom i Jehovas namn och visade att de var skrymtare. Han visade dem att de inte kunde undgå att identifieras med de skrymtare före dem, som hade dödat profeterna, ty de skulle med säkerhet komma att upprepa dessa ondskefulla gärningar och därvid vara ännu mera klandervärda. Till dem sade Jesus: ”Ve eder, skriftlärda och fariséer, ni skrymtare! Ty ni bygga profeternas gravar och smycka de rättfärdigas minnesgravar, och ni säga: ’Om vi hade levat i våra förfäders dagar, skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod.’ Därför bära ni vittnesbörd mot eder själva, att ni äro söner till dem som mördade profeterna. Nåväl då, råga edra förfäders mått. Ormar, huggormars avkomma, hur skola ni kunna undfly Gehennas dom? Fördenskull sänder jag här åstad till eder profeter och visa män och lärare i offentligt värv. Några av dem skola ni döda och fastnagla vid pålen, och några av dem skola ni gissla i edra synagogor och förfölja från stad till stad, på det att över eder må komma allt rättfärdigt blod, som utgjutits på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias’, Barakias’ sons, blod, hans som ni mördade mellan helgedomen och altaret. Jag säger eder i sanning: Allt detta skall komma över detta släktled.” — Matt. 23:29—36, NW.

11, 12. Vad gjorde en trogen kvarleva, och hur blev dessa människor misshandlade?

¹¹ Men inte alla de religiösa judarna var skrymtare. Jesus fann en kvarleva av trogna som lyssnade till honom, tog emot honom som Messias och började ägna sig åt predikoverket tillsammans med honom. De drev på med detta arbete efter Jesu död, trots att de blev förföljda, arresterade, satta i fängelse och att somliga av dem blev dödade av pöbelhopar, Som blivit uppretade av de religiösa ledarna. På den dag då en folkhop stenade den trogne Stefanus till döds, flammade en svår förföljelse upp mot de kristna i Jerusalem; ”alla utom apostlarna blevo kringspridda överallt i Judeens och Samariens områden”. (Apg. 8:1, NW) Men att vålla att de kristna blev kringspridda var detsamma som att sprida budskapet, ty de upphörde aldrig att tala om sanningen.

¹² Och de religiösa ledarna upphörde aldrig att förfölja, upphörde aldrig att råga sina förfäders mått, såsom det framgår av allt som aposteln Paulus fick lida genom dem: ”Av judar har jag fem gånger fått fyrtio slag på ett när, tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett dygn har jag tillbragt i djupet; ofta på resor, i faror från floder, i faror från rövare, i faror från mitt eget folk, i faror från nationerna, i faror i staden, i faror i öknen, i faror på havet, i faror bland falska bröder, under arbete och möda, ofta under sömnlösa nätter, under hunger och törst, många gånger under fasta, i köld och nakenhet.” — 2 Kor. 11:24—27, NW.

13. Hur utvecklade sig alltså Israels historia, men vad påstod de avfälliga likväl under alltsammans?

¹³ Det forntida Israel avföll, när domarna styrde dem, när kungarna regerade och när Jesus kom till jorden. De som hörde till folkets stora massa, vilken stod under inflytande av de religiösa ledarna, vände sig till oren andlig föda, blev försvagade, blev sjuka, avföll och led av inre oroligheter och störningar och yttre tryck. En kvarleva förblev trogen mot Jehova, kungjorde hans varning för att hjälpa de avfälliga, men blev förföljd i stället för välkomnad av dem. Ett andligt tillfrisknande kom först när lögnerna förkastades och Jehovas ord godtogs och den sanna tillbedjan återställdes och respekterades. Under all denna avfällighet gjorde likväl nationen gällande att den troget tjänade Jehova. I sitt avguderi låtsades judarna tjäna Jehova; genompyrda med sina traditioner, som gjorde bibeln om intet, sade de fortfarande att de var trogna mot Jehova, och till och med när judarna förföljde och dödade Guds sanna vittnen, påstod de att det skedde för att skydda Jehovas tillbedjan. Såsom Jesus sade om Jehovas trogna vittnen: ”Var och en som dödar eder skall inbilla sig att han har utfört en helig tjänst åt Gud.” — Joh. 16:2, NW.

14. Vad kan vi se hända i våra dagar?

¹⁴ Kan du föreställa dig, att människor som böjer sig ned för avgudar skulle påstå sig tillbedja Jehova? Kan du föreställa dig, att de som livnär sitt sinne med hedniska läror skulle påstå att de tillägnar sig Jehovas sanningar? Kan du föreställa dig, att de skulle mena sig tjäna Jehova genom att förfölja hans vittnen? Kan du föreställa dig en sådan religiös inkonsekvens? Du behöver faktiskt inte föreställa dig dessa ting. Du kan med egna ögon se dem inträffa. De forntida händelserna på Israels tid var profetiska. De förebådade våra dagar, de var skuggbilder av saker och ting som skulle komma att ske i vår tid. De otrogna religiösa ledarna i det forntida Israel var profetiska förebilder av den avfälliga kristenhetens religiösa ledare nu i denna tid. Flertalet av nutidens religiösa människor avfaller med sina präster och predikanter, och tillsammans förföljer de det trogna fåtal som Jehovas vittnen utgör, dessa som håller fast vid sann tillbedjan, som erbjuder ren andlig föda, som låter den gudomliga varningen ljuda.