”Vår Guds tjänare” och deras medhjälpare i vår tid
1. Vad är den största offentliga tjänst som utförs för människorna i vår tid, och vad kallas profetiskt de som tar del i den?
GUDS verk med andlig återställelse och återupprättelse är den största offentliga tjänst som görs för människorna i vår tid. De som han använder som sina offentliga tjänare i detta verk är inte politiker, utan de som profetiskt benämns ”vår Guds tjänare”. (Jes. 61:6) Deras ledare och föredöme var Jehova Guds främste offentlige tjänare. Det var Jesus Kristus, som under sina dagar på jorden för nitton hundra år sedan utförde ett häpnadsväckande återupprättelsearbete med de stackars människorna.
2. Varför tog Jesus och hans apostlar inte del i ett miljömässigt återupprättande av landet Palestina?
2 Då på den tiden medförde inte Jesu Kristi och hans apostlars offentliga tjänst den miljömässiga återställelsen av landet Palestina, i vilket de predikade de goda nyheterna om Guds rike. Att arbeta för någonting sådant skulle ha varit fåfängt, eftersom den smorde Jesus lärde sina apostlar att ”dagen av hämnd från vår Guds sida” skulle komma över judarna och försätta provinsen Judeen i ett öde tillstånd, vilket skedde åren 70—73 v.t. genom de romerska legionerna. Fästningen Masada vid Döda havet var det sista judeiska fästet som föll för romarna. Men hur förhöll det sig med det andliga återupprättelsearbete som Jesus var pionjär för och som hans apostlar förde vidare? Det fortsatte att gå framåt under hela denna prövosamma period och längre än så — till dess det förutsagda ”avfallet” eller upproret började efter apostlarnas död. — 2 Tess. 2:3.
3. Vilka är, enligt Jesaja 61:1—4, de symboliska ”rättfärdighetens stora träd”, och vilken verksamhet blir de satta att ta del i?
3 I Jesajas profetia, kapitel 61, liknades det andliga återupprättelsearbetet vid återupprättandet av ett länge ödelagt land och dess skövlade städer. Sedan det först omtalats hur den suveräne Herren Jehova skulle bli ”förskönad” genom att han frambringade ”rättfärdighetens stora träd” i ett andligt paradis, heter det alltså vidare i Jesajas profetia: ”Och de skola bygga upp de gamla ruinerna och upprätta förfädernas ödeplatser; de skola återställa de förödda städerna, de platser, som hava legat öde släkte efter släkte.” (Jes. 61:4) De som omtalas här och som tar del i återuppbyggnaden är de som i de föregående tre verserna sägs få tröst och som ges religiös frihet och blir återställda till Jehovas ynnest och ”godvilja”. Dessa sätts till att utföra ett återställelsesarbete.
4. Tillämpade Jesus uppfyllelsen av Jesaja 61:4 på provinsen Judeen efter den babyloniska fångenskapen? Hur långt fram i tiden sträcker sig profetians uppfyllelse?
4 Provinsen Judeen och Jerusalem, där Jesus Kristus och hans apostlar predikade om Guds rike i stor omfattning, hade långt tidigare återupprättats genom en kvarleva av trogna judar, sedan de blivit befriade från fångenskap i Babylon och återvänt till sitt hemland år 537 f.v.t. Men tillämpade den smorde Jesus profetian i Jesaja 61:4 på denna tidigare insats i det bokstavliga Juda land? Nej! När han citerade de två första verserna i Jesaja, kapitel 61, i synagogan i Nasaret, framhöll han att uppfyllelsen av detta kapitel började med honom, på den tiden. Han visade att den hade en andlig innebörd och inte var tillämplig på en återställelse av folkets naturliga, fysiska, miljömässiga villkor och förhållanden. Därför sträcker sig profetians uppfyllelse fram till vårt tjugonde århundrade, till vår tid.
5. Varför behövdes ett andligt återställelseverk med avseende på Jehovas folk efter första världskriget, och när kom det i gång?
5 Första världskriget åren 1914—1918 hade en ödeläggande verkan på den smorda kvarlevan av Jehovas överlämnade, döpta tjänare. Deras jordiska organisation var lamslagen på många sätt. När detta första totala krig slutade, befann sig ett antal smorda kristna som hade varit främst i Jehova Guds tjänst och tillbedjan fortfarande i fängelse med långa straff att avtjäna. Men år 1919 kom befrielsen, inte bara från bokstavlig fängelsevistelse, utan också, och det var viktigare, från det stora Babylon (som inbegriper den avfälliga kristenheten). Ett återställelseverk av andligt slag kom i gång utan dröjsmål.
6. Vilket faktum underrättades världen om genom konventet i Cedar Point år 1919, och vad upprättade Jehova då för sin smorda kvarleva?
6 År 1919 visade sig Internationella Bibelstudiesällskapets första konvent i Cedar Point i Ohio i USA vara innebördsrikt. Det underrättade världen om att den sanna kristna kvarlevan, som var smord med den suveräne Herren Jehovas ande, återigen var vid liv, som om den uppstått från de döda. Dess medlemmar hade blivit återställda till hans ynnest och var än en gång öppet verksamma med att predika ”dessa goda nyheter om riket ... till ett vittnesbörd för alla nationerna”, alldeles som det var förutsagt i Matteus 24:14. Verkan av denna pionjäransträngning i andlig återupprättelse visar sig i världsvid skala ännu vid denna sena tidpunkt. Till lovprisning för sig själv har Jehova Gud upprättat ett andligt paradis för sin med anden smorda kvarleva.
Vem utser ”vår Guds tjänare”?
7. Hur stor uppmärksamhet skulle den smorda kvarlevans andliga återupprättelse väcka, enligt Jesaja 61:5—7?
7 Hur egendomligt det än kan förefalla, så skulle det andliga återupprättandet av Jehovas smorda kvarleva väcka internationell uppmärksamhet. Jesajas profetia förutsade detta. Sedan vi har begrundat Jesaja 61:4, läser vi vidare: ”Främlingar skola stå redo att föra edra hjordar i bet, och utlänningar skola bruka åt eder åkrar och vingårdar [skola vara edra åkermän och edra vingårdsmän, Myrberg]. Men I skolen heta HERRENS [Jehovas] präster, och man skall kalla eder vår Guds tjänare; I skolen få njuta av folkens skatter, och deras härlighet skall övergå till eder [i deras härlighet skall ni tala hänfört om er själva, NW]. För eder skam skolen I få dubbelt igen [dubbel ersättning, Myrberg], och de som ledo smälek skola nu jubla över sin del [sin lott]. Så skola de få dubbelt att besitta i sitt land; evig glädje skola de undfå.” — Jes. 61:5—7.
8. När och hur kom de ogynnsamma förhållanden som det profeterats om, och på vems anstiftan skedde detta?
8 Låt oss inte underlåta att lägga märke till detta: De på vilka denna uppmuntrande profetia uppfylls måste först lida skam och smälek — de skall förnekas sin ”ersättning” och ”del”. Under första världskriget drabbades Jehovas smorda kvarleva av sådana obehagliga och obefogade förhållanden, och det var den krigsgalna kristenheten som bar ansvaret för detta. Ja, än i denna dag framhärdar kristenhetens prästerskap i att hopa skam och smälek över den smorda kvarlevan av andliga israeliter.
9. På vilken plats skulle den smorda kvarlevans medlemmar inte längre lida skam, smälek och brist på föranstaltningar, och hur kom de dit?
9 Dessa andliga israeliter befinner sig emellertid inte längre i det stora Babylons land; de lider inte av fångenskap, inspärrning och religiöst slaveri där. På våren år 1919, när kristenhetens babyloniska prästerskap inte längre hade de krigiska nationerna att använda som sina handgångna män, befriade Jehova sin trogna smorda kvarleva. Han återställde kvarlevans medlemmar till vad som i Jesajas profetia kallas deras ”land”. Det var i denna gudagivna besittning som de inte längre skulle lida skam, smälek och brist på andliga föranstaltningar. De skulle befinna sig i ett andligt paradis, i vilket de skulle få ”dubbelt igen” eller få ”dubbel ersättning”.
10. När det gäller hur den återställda smorda kvarlevan benämns av motståndare och av Jehova, vad är det då som betyder något för kvarlevan?
10 Den avfälliga kristenhetens prästerskap och kristenhetens världsliga älskare har naturligtvis fortfarande sitt eget sätt att benämna den återställda kvarlevan som en existerande religiös sammanslutning. Men vad sades det i Jesajas profetia att den återställda smorda kvarlevan skulle kallas? Orden i Jesaja 61:6 är riktade till den återställda kvarlevan och lyder: ”Men I skolen heta HERRENS präster, och man skall kalla eder vår Guds tjänare; I skolen få njuta av folkens [nationernas, NW] skatter.” Vad Jehova kallar sin smorda kvarleva är vad som betyder något för dem, inte vad religiösa motståndare kallar dem.
11. Vilka i det forntida Israel tillhörde prästadömet, men till vilka är profetian i Jesaja 61:6 om präster riktad?
11 I profeten Jesajas och Jesu Kristi nation kunde profetian i Jesaja 61:6 aldrig uppfyllas. Varför inte det? Därför att enbart kvalificerade manliga medlemmar av Arons släkt, hans som var Mose bror, var smorda till präster. De övriga av Levi stam tjänade som medhjälpare åt de aronitiska prästerna i templet. De 12 övriga stammarna i Israel förde sina slaktoffer och offergåvor till de aronitiska prästerna och fick också hjälp av tempelleviterna. Menade dessa 12 stammar att de var utsatta för diskriminering på grund av att de var utestängda från prästerskapet och de levitiska tjänsterna? Nej! De underordnade sig dem som var utsedda av den suveräne Herren Jehova. Under det mosaiska lagförbundet kunde Israel därför aldrig bli en prästnation, en nation som helt och hållet utgjordes av präster. Men när det gäller Kristi smorda lärjungar, så sägs det till hela det kristna Israel, som utgörs av dem: ”I skolen heta HERRENS [Jehovas] präster.”
12. Hur många är präster i det andliga Israel, och vem är överstepräst?
12 Alla medlemmarna i detta andliga Israel är ”präster” därför att Jehova benämner dem så. Jesus Kristus, deras pionjär, är Jehovas överstepräst, under vilken nationen av ”präster” tjänar Gud.
13. Hur bekräftade apostlarna Petrus och Johannes att denna anordning från Jehova var tillämplig på översteprästens, Jesu Kristi, smorda lärjungar?
13 Profeten Jesaja blev inspirerad att förutsäga detta. Längre fram bekräftade Jesu Kristi inspirerade apostlar att denna anordning av den suveräne Herren Jehova var tillämplig på den himmelske översteprästens, Jesu Kristi, smorda lärjungar. Till dessa lärjungar skriver aposteln Petrus: ”Ni [blir] också själva som levande stenar uppbyggda som ett andligt hus till att vara ett heligt prästerskap, för att frambära andliga offer godtagbara för Gud genom Jesus Kristus. Men ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” (1 Petr. 2:5, 9) Vidare skrev aposteln Johannes till dem som var älskade av Jesus Kristus: ”Honom som älskar oss och som har löst oss från våra synder medelst sitt eget blod — och han gjorde oss till ett kungarike, präster åt sin Gud och Fader — ja, honom tillhör härligheten och makten för alltid.” — Upp. 1:5, 6.
14. Hur omtalas detta faktum på nytt i Uppenbarelseboken 5:9, 10?
14 Johannes återger vidare i följande ordalag det bifallsrop i himmelen som riktades till Guds lamm, Jesus Kristus, och som inbegriper detta prästadöme: ”Med ditt blod köpte [du] människor åt Gud ur varje stam och tungomål och folk och nation, och du gjorde dem till att vara ett kungarike och präster åt vår Gud.” — Upp. 5:9, 10.
15. Vad har 1977 års upplaga av Encyclopedia Americana att säga om ”alla troendes prästadöme”, sådant det förkunnades av reformatorer?
15 Efter medeltidens slut tillämpade de protestantiska reformatorerna dessa ord på sina religiösa församlingar. På sidan 681 i band 22 av den år 1977 utgivna Encyclopedia Americana heter det efter underrubriken ”Alla troendes prästadöme”:
”En central lära i reformationen var alla troendes prästadöme. Reformatorerna trodde att frälsningen kommer genom Guds fria nåd, som tas emot i tro, och hävdade att det inte behövs något yrkesmässigt prästerskap för att förmedla frälsning genom predikande och sakramenten. Varje troende kan verka likt en präst, som förkunnar de goda nyheterna om frälsning, och den som hör kan ge gensvar i tro. Och eftersom goda gärningar betyder att man tjänar sin nästa, kan vidare varje gärning som gagnar samhället ses som ett kristet kall. Det som kallas ’den protestantiska arbetsetiken’ växte fram genom att man såg det dagliga arbetet som det främsta området på vilket man tjänade Gud.”
16. Vad sade Martin Luther om det allmänna prästadömet i sin bok riktad till ”den kristna adeln av den tyska nationen”?
16 I band 17 av den år 1927 utgivna Encyclopedia Americana läser vi högst upp på sidan 753 under ”Luther”:
”Från Luthers penna härflöt nu två beaktansvärda böcker, som formulerade och förklarade hans inställning: ’Till den kristna adeln [av den tyska nationen]’ och ’Kyrkans babyloniska fångenskap’. I den förra tillkännager han det allmänna prästadömet och förklarar sig vara emot varje särskilt insatt prästerlig klass. Han bestrider också påvens rätt att tolka bibeln, vilken han förklarar vara fri för var och en.”
Martin Luther skrev till exempel i sin bok till adeln: ”Vi blev alla vid vårt dop helgade till att vara präster. ... Att påven eller biskopen smörjer en person, förlänar honom tonsur, ordinerar och inviger honom och klär honom på ett annat sätt än lekmännen kan mycket väl göra honom till en hycklare eller dåre, men det kommer aldrig att göra honom till kristen eller till en andlig människa.”
17. Varför var det inte så att det första århundradets kristna lade sig till med titeln präst, och hur förhöll det sig med Jesus Kristus själv, när han var på jorden?
17 Alldeles som det förhöll sig med de första kristna på apostlarnas tid lägger sig medlemmarna av den smorda kvarlevan i vår tid inte till med titeln präst. Varför skulle de göra något sådant? Är de inte alla medlemmar av det enda andliga prästadömet, så att de inte skall vara åtskilda, den ene från den andre? Jo, visst är det så! Jesu Kristi ställning som överstepräst är det viktiga som de inspirerade grekiska skrifterna framhåller för den med anden smorda församlingen att tänka på. (Hebr. 3:1—6) Inte ens Jesus Kristus själv talade om sig själv som präst, när han var på jorden, trots att han då tjänade som motbilden till Israels förste överstepräst, Aron, Mose bror.
18. a) Ordinerar människor präster på samma sätt som människor tillsätter äldste, tillsyningsmän och biträdande tjänare? b) Var i Jehovas andliga tempel befinner sig den smorda kvarlevan i vår tid, och vad gör den där?
18 Det är riktigt att sådana apostlar som Paulus och Barnabas tillsatte kvalificerade män som äldste eller tillsyningsmän och biträdande tjänare i de kristna församlingarna, men de tillsatte eller ordinerade aldrig ”präster”. (Apg. 14:23; Fil. 1:1) Det är Jehova som, genom Jesus Kristus, tillsätter eller ordinerar sina präster. Trots att den smorda kvarlevan i vår tid inte lägger sig till med titlar, befinner den sig i vad som visades i skuggbild genom ”prästernas förgård” i templet i Jerusalem. I denna bildliga förgård i Jehovas andliga tempel frambär de ”andliga offer” till honom genom Jesus Kristus, översteprästen. — 1 Petr. 2:5.
19. a) Vad annat sägs medlemmarna av det andliga Israel vara, enligt Jesaja 61:6? b) Betyder det hebreiska ord som används där mera än att verka som blott och bart en ”tjänare”?
19 När vi nu går tillbaka till Jesaja 61:6, lägger vi märke till att det också sägs till de smorda medlemmarna av det andliga Israel: ”Man skall kalla eder vår Guds tjänare.” Det hebreiska ord som här översatts med ”tjänare” är m’scharethʹ (i pluralis), inte ‛obed, som också betyder ”tjänare” och till exempel förekommer i Jesaja 65:13. Det hebreiska ordet m’scharethʹ och andra former av verbet scharathʹ används ofta i förbindelse med Israels präster. I Joel 2:17 används detta ord i uttrycket ”prästerna, HERRENS tjänare”. (2 Mos. 28:35, 43) I den första översättningen av de hebreiska skrifterna till ett främmande språk erkände de grekisktalande översättarna skillnaden mellan de två hebreiska orden ‛obed och m’scharethʹ, och när de återgav Jesaja 61:6 i den grekiska Septuagintaöversättningen, använde de därför det grekiska ordet leitourgosʹ för att återge ordet m’scharethʹ.
20. a) Vad är den grundläggande innebörden i det grekiska ordet leitourgosʹ? b) Hur används det i de kristna grekiska skrifterna med avseende på människor och med avseende på himmelska varelser?
20 Ordet leitourgosʹ betyder i grunden ”offentlig arbetare”, dvs. en funktionär eller befattningshavare i allmän tjänst, t. ex. en domare eller en medlem av magistraten. (Rom. 13:6) Det kan syfta på en som tjänar i ett heligt ämbete, t. ex. när aposteln Paulus talar om sig själv som ”en Kristi Jesu offentlige tjänare till nationerna, som tar del i det heliga arbetet med Guds goda nyheter”. (Rom. 15:16) Jesus Kristus kallas som Guds överstepräst ”en offentlig tjänare på den heliga platsen och i det sanna tältet”. (Hebr. 8:1, 2) När det gällde en offentlig person som kung Davids furstlige son Amnon, så betraktades den man som betjänade honom som en offentlig tjänare. (2 Sam. 13:18) Änglar i himmelen betraktas som offentliga tjänare. Aposteln Paulus säger nämligen, när han citerar Psalm 104:4: ”Vidare säger han [Gud] med hänsyftning på änglarna: ’Och han gör sina änglar till andar och sina offentliga tjänare till en eldslåga.’” (Hebr. 1:7) I Hebréerna 1:14 säger Paulus också att änglarna allesammans är ”andar till offentlig tjänst”.
21. Vad kallas Guds härskaror i himmelen enligt Psalm 103:21?
21 Orden i Psalm 103:21 riktas till Jehovas himmelska ”härskaror”, och de kallas ”hans tjänare”. När vi tar hänsyn till alla omständigheter, finner vi att ordet ”tjänare” sådant det används i Jesaja 61:6 syftar på mera än att man verkar som en tjänare eller utför helig tjänst.
22. a) Den offentliga tjänst som Jesus Kristus utförde åt Gud var överlägsen vilkas tjänst? b) Vad kallade Paulus i Filipperna 2:17 den kristna verksamheten där?
22 I Hebréerna 10:11 sägs det att varje präst i det forntida Israel intog sin plats varje dag ”för att utföra offentlig tjänst och för att ofta frambära samma slaktoffer”. (Se också Lukas 1:23.) Om Guds Son, som står högre än änglarna, heter det i Hebréerna 8:6: ”Nu har Jesus erhållit en förnämligare offentlig tjänst, så att han också är medlaren för ett i motsvarande grad bättre förbund.” I församlingen i Antiokia i Syrien sades det att vissa kristna profeter och lärare, bland dem Paulus och Barnabas, ”offentligt tjänade Jehova”. (Apg. 13:1, 2) Paulus, som grundade församlingen i Filippi i Macedonien, talar om deras särskilda tjänst och säger: ”Jag ... utgjuts likt ett drickoffer över det slaktoffer och den offentliga tjänst, som tron har fört er till.” (Fil. 2:17) Alla dessa smorda kristna verkade alltså som Guds offentliga tjänare. — Jes. 61:6.
23. Hur riktade Zion’s Watch Tower i numret för juni 1882 uppmärksamheten på den offentliga tjänst som utfördes av medlemmar av Kristi andliga kropp?
23 På liknande sätt utför den smorda kvarlevan av andliga israeliter i vår tid ”offentlig tjänst” åt Gud i egenskap av den ”trogne och omdömesgille slavens” klass. (Matt. 24:45—47) Att det finns en sådan klass av offentliga tjänare åt Gud blev uppmärksamheten tidigt fäst på genom tidskriften Zion’s Watch Tower (Zions Vakt-Torn) i numret för juni 1882, sidan 7, paragraf 5, under rubriken ”Det behövs människor som lärare”. Där sade utgivarna: ”... Och medan vi tror att varje invigd medlem av Kristi kropp är en TJÄNARE i någon bemärkelse och att alla är ’smorda att predika det glada budskapet’, så finns det likväl olika medlemmar som är lämpade för olika delar av arbetet, alldeles som det finns olika lemmar och tjänster i människokroppen, vilken i bibeln används till att illustrera Kristi kropp — kyrkan eller församlingen.” Det är alltså med rätta som hela den smorda kvarlevan av Kristi andliga kropp betraktas som och omtalas som ”vår Guds tjänare”. — Jes. 61:6.
Internationellt uppmärksammade
24, 25. Hur kan ”vår Guds tjänare” bli utsatta för röveri och behandlas orättfärdigt, men vem lovar att rätta till angelägenheterna i sinom tid?
24 ”Vår Guds tjänare” bör fullgöra sina ansvarsuppgifter och uppföra sig på ett sätt som blir till ära för deras ställning inför Gud. Människor i allmänhet kan missförstå dem och kan mena att de är orättfärdiga och har fel. De kan bli berövade sitt goda anseende eller förvägras tillbörligt erkännande och förtjänt hänsyn. (2 Kor. 6:8—10) Men den högste domaren över alla kommer att rätta till angelägenheterna exakt när det passar hans uppsåt att göra det. Han tror på rättvisan. I Jesaja 61:8, 9 säger han till dem som behandlas illa:
25 ”Ty jag, HERREN, älskar, vad rätt är, och hatar orättfärdigt rov [röveri jämte orättfärdighet, NW]; och jag skall giva dem deras lön i trofasthet och sluta ett evigt förbund med dem. Och deras släkte skall bliva känt bland folken och deras avkomma bland folkslagen; alla som se dem skola märka på dem, att de äro ett släkte, som HERREN har välsignat.”
26. Hur blev kvarlevan av det andliga Israel känd bland nationerna och folken, och hur kom dessa att erkänna det ”släkte, som HERREN har välsignat”?
26 För att bli ”känd” måste den smorda kvarlevan av det andliga Israel bege sig ut bland nationerna och folken. Under första världskriget, ja, också under andra världskriget, hade de utsatts för internationellt ”röveri”. På grund av att de blev falskeligen anklagade och framställda i oriktig dager av religiösa fiender och deras gynnare genomgick de svår förföljelse. De gick miste om ”lön” som de verkligen var förtjänta av på grund av sina ansträngningar och sin verksamhet i Jehovas offentliga tjänst. Men genom att göra dem till sina vittnen och till predikare av Rikets goda nyheter visade Jehova vilka han själv godkände. (Matt. 24:14; Jes. 43:10, 12) Genom sin heliga ande ingav han dem kraft att bära vittnesbörd för hela världen. På detta sätt lärde nationerna och folken känna det ”släkte, som HERREN har välsignat”. — Jes. 61:9.
27. Vilka bland folken och nationerna gav tillbörligt erkännande åt kvarlevans ställning, och var och med vilka ville de leva och tjäna Gud?
27 Folk och nationer som sådana gav inte Jehovas smorda kvarleva det tillbörliga erkännandet. Men enskilda personer gjorde detta. Människor som älskade rättvisa, rättfärdighet och sanning trädde fram och visade sig. Alldeles särskilt från våren år 1935 ställde de upp sig tillsammans med den smorda kvarlevan på grund av att de som tillhörde den var ”vår Guds tjänare”. Sedan dess har de som inte är andliga israeliter, det ”släkte, som HERREN har välsignat”, blivit en ”stor skara”. Vid Jehovas vittnens konvent i Washington, D.C., i USA år 1935 tillkännagavs det att denna tallösa ”skara” av sådana som inte var andliga israeliter motsvarade den profetiska bilden i Uppenbarelseboken 7:9—17. På grund av att de inte var andliga israeliter var de ”främlingar” och ”utlänningar” för den smorda kvarlevan. (Jes. 61:5) De såg att kvarlevan levde i ett andligt paradis, som kännetecknades av ”rättfärdighetens stora träd” och hade stadsliknande församlingar. De ville också vara i ett andligt paradis av detta slag för att där tjäna Gud. — Se Ni kan få överleva Harmageddon in i Guds nya värld, sid. 297—299, par. 14—16; sid. 370, nr 30.
28. Genom vilket handlingssätt från den ”stora skarans” sida ser kvarlevan orden i Jesaja 61:5 uppfyllas på sig?
28 De beräknade helt och fullt kostnaden för sitt beslut och sitt handlingssätt och övergav världens förorenade och sönderfallande organisation. De ställde upp tillsammans med Jehovas synliga organisation. De kunde naturligtvis inte tjäna honom som andliga israeliter, men de önskade verkligen hjälpa den smorda kvarlevan med att ropa ut de goda nyheterna om Jehovas rike med Kristus vid styret. Därför blev de döpta som överlämnade efterföljare till Jesus Kristus. De satte i gång med verksam tjänst tillsammans med de andliga israeliterna. Det är följaktligen med välbehag som den smorda kvarlevan ser orden i Jesaja 61:5 uppfyllas på dem: ”Främlingar skola stå redo att föra edra hjordar i bet, och utlänningar skola bruka åt eder åkrar och vingårdar [skola vara edra åkermän och edra vingårdsmän, Myrberg].”
29. Vad gläder sig de som tillhör den ”stora skaran”, vilka är ödmjuka i sinnet, åt att göra för ”vår Guds tjänare”, och vilken verkan får det?
29 I ödmjukhet betraktar den ”stora skaran” det som en ära och ett privilegium att få tjäna i det andliga paradiset tillsammans med dem som i Jesaja 61:6 kallas ”HERRENS [Jehovas] präster” och ”vår Guds tjänare”. De inser att de smorda kristna som Jehova Gud benämner på detta sätt måste specialisera sig på andliga angelägenheter i hans andliga tempel. Därför är de glada över att få understödja den smorda kvarlevan genom att hjälpa till och samarbeta för att de som tillhör den skall kunna specialisera sig på de viktigare andliga angelägenheterna. Allt detta bidrar till att försköna det andliga paradiset och göra det fruktbringande till Guds ära.
30. Vilka tjänster visas det i bildliga ordalag i Jesaja 61:5 att dessa ”främlingar” och ”utlänningar” utför, men hur talar Uppenbarelseboken 7:14, 15 om deras tjänst?
30 De bildliga ”främlingarna” och ”utlänningarna” i vår tid hjälper således dem som tillhör kvarlevan, så att de kan fullgöra de plikter som åligger dem på grund av att de är smorda med Jehovas ande. I Jesaja 61:5 sägs det i bildliga ordalag att medhjälparnas arbete går ut på att vakta och vårda hjordar, att bruka jord eller plöja och att sköta vingårdar. Men i Uppenbarelsebokens syn av främlingarna som kommer från alla nationer, stammar, folk och tungomål sägs det om dessa: ”De har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod. Därför är de inför Guds tron; och de ägnar honom helig tjänst dag och natt i hans tempel.” — Upp. 7:14, 15.
31. Hur betraktar Gud, som sitter på tronen, dem som tillhör den ”stora skaran”, oberoende av hur världen betraktar dem?
31 De som tillhör den ”stora skaran” visas således i bild vara sådana som utför helig tjänst åt universums suveräne Herre, som sitter på tronen. Oberoende av hur världen betraktar dem är de hans tjänare!
32. Hur kommer Jesaja 61:5, 6 att uppfyllas mera bokstavligt med avseende på kvarlevan och den ”stora skaran” under millenniet?
32 Denna ”stora skara” av ”främlingar” och ”utlänningar” kommer att överleva den kommande ”stora vedermödan”. Hur skönt beskriver inte Jesaja 61:5 vad de kommer att göra efteråt, under Kristi tusenåriga regering! Under denna tid skall ”HERRENS [Jehovas] präster”, vilka är ”vår Guds tjänare”, vara upphöjda tillsammans med översteprästen Jesus Kristus i himlarna. Där uppe kommer de mer än någonsin att vara upptagna med prästerlig tjänst för hela mänskligheten. (Upp. 20:6) Men den ”stora skaran” kommer att lämnas kvar här på den renade jorden, som skall förvandlas till ett världsomfattande bokstavligt paradis. Vilka kommer då att vara pionjärer i fråga om att återupprätta och försköna Guds jordiska fotapall? Jo, den ”stora skaran” av dem som överlever vedermödan, de som har hållit fast vid det andliga paradiset tillsammans med den smorda kvarlevan.
33. Hur kommer den ”stora skaran” då att ägna uppmärksamhet åt människors behov och aptit, och för vilka kommer de att vara pionjärer i Jehovas tjänst och tillbedjan?
33 Kommer det då att behöva framställas kläder? Ullen från de hjordar som den ”stora skaran” skall sköta om kommer då att vara fullt tillräcklig för detta syfte. Önskas bröd och andra produkter från åkern? ”Åkermännen” kommer att se till att kunna tillfredsställa en frisk aptit. Vingårdsmännen kommer att kunna sörja för det bästa i fråga om vin till att glädja människors hjärta. De framsteg som den ”stora skaran” kommer att ha gjort när det gäller att återställa paradiset på jorden kommer att glädja alla deras ögon som blir uppväckta från de döda och kommer att vittna om vilken omsorg översteprästen i förväg visat alla dessa återlösta. Trots allt detta kommer den ”stora skaran” inte att försumma att regelbundet ägna Jehova Gud helig tjänst genom Jesus Kristus i Guds andliga tempels jordiska förgård. På detta sätt kommer de att ta ledningen och vara ett utomordentligt föredöme för alla som blir uppväckta från de döda. — Luk. 23:43.
[Bild på sidan 25]
”Vår Guds tjänare” i denna tid utför ett andligt återupprättelseverk som blev förutsagt av profeten Jesaja och som Jesus var pionjär för. Den suveräne Herren Jehovas ande har bemyndigat dem att ropa ut de goda nyheterna om Riket för de ödmjuka på hela jorden.