Kan du hjälpa änkor och faderlösa barn ”i deras betryck”?
1, 2. a) Vad är skillnaden mellan att ”se på” någon som är i trångmål och att ”se till” denne? b) Vilket ansvar medför den sanna tillbedjan, enligt Jakob 1:27?
DET är stor skillnad mellan att se på någon som är i trångmål och att se till denne. Sann tillbedjan bör förvandla människor från ointresserade iakttagare till sådana som med omsorg hjälper medtroende, eftersom ”den form av gudsdyrkan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att se till föräldralösa och änkor i deras betryck och att bevara sig utan fläck från världen”. — Jak. 1:27.
2 Det ursprungliga grekiska ord som i Jakob 1:27 översätts med ”att se till” definieras som ”ha omsorg om, sörja för”. Det förmedlar tanken på att besöka någon för att ge behövlig hjälp. Denna hjälp är djupt uppskattad.
BARN KAN GE VÄRDEFULL HJÄLP
3, 4. a) Vilka bör, enligt 1 Timoteus 5:4, vara angelägna om att hjälpa änkor? b) På vilka sätt kan barn till ensamma föräldrar ge hjälp, och vad är det bästa stöd dessa barn kan ge?
3 Aposteln Paulus visar vilka som bör vara angelägna om att hjälpa änkor. Han säger: ”Om någon änka har barn eller barnbarn, så låt dessa först lära sig att utöva gudaktig hängivenhet bland sitt eget husfolk och fortsätta att ge tillbörlig gottgörelse åt sina föräldrar och deras föräldrar, för detta är välbehagligt i Guds ögon.” (1 Tim. 5:4) Även om detta uttalande gäller vuxna barn, kan också minderåriga barn lära sig att visa sin hängivenhet för Gud genom att ”ge tillbörlig gottgörelse” åt sina föräldrar, som har gjort så mycket för dem. Men hur? Somliga unga hjälper till ekonomiskt — det gjorde en tonåring som erbjöd alla sina besparingar av sitt deltidsarbete för att betala en oväntad räkning. ”Detta slag av frikostighet från en 14-årig son”, sade hans mor strålande, ”uppmuntrar mig mer än ord kan uttrycka.”
4 Även om barn inte kan bidra med pengar, så kan de ge mycket viktigare ting — uppskattning och lydnad. (Ords. 23:22; Ef. 6:1—3) De flesta ensamma föräldrar frågar sig själva: ”Gör jag ett gott arbete med att fostra mitt barn?” Föreställ dig den glädje en ensam förälder kände, när hans lilla barn skrev ett kort med orden: ”Jag älskar dig väldigt mycket, och jag vet att du gör allt du kan.” Om du är barn till en ensam förälder, har du då på sista tiden talat om för honom eller henne hur mycket du uppskattar alla uppoffringar för dig? Är du snar att lyda? Vet du vad det betyder om du lydigt tar hand om disken, bär ut köksavfallet, gör dina läxor, kommer in i tid, städar och, framför allt, regelbundet sköter dina bibliska studieuppgifter? Sådan villig lydnad är det bästa stöd du kan ge din förälder.
HUR FÖRSAMLINGEN KAN GE HJÄLP
5. a) Vad betyder det att visa ”medkänsla”, och varför är detta så viktigt? b) På vilka sätt kan vår församling visa sådan ”medkänsla” med ensamma föräldrar?
5 ”Det har varit svårt, och ibland blir jag nedtyngd”, sade en ensam förälder med sex barn, däribland tvillingar som var 17 månader gamla. ”Men då och då säger någon av bröderna eller systrarna [i församlingen] till mig: ’Joan, du gör det bra. Du kommer att bli belönad.’ Enbart att andra tänker på en och att de bryr sig om en är till stor hjälp.” Detta visar hur alla kan ge hjälp. ”Ni [skall] alla”, uppmanar aposteln Petrus, ”vara likasinnade, visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, vara ömt medlidsamma.” (1 Petr. 3:8) Tänk dig att du är i den andres ställe. Ett vänligt ord, ett leende som kommer från hjärtat, kan betyda så mycket. Var ömsint i stället för kritisk.
6. Varför skulle en person som handlar likt den som beskrivs i 1 Johannes 3:17 verkligen vara klandervärd inför Gud?
6 Verklig kärlek inbegriper mera än vänliga ord. Strax innan aposteln Johannes uppmanade kristna att låta sin kärlek träda i verksamhet genom gärningar, skrev han: ”Men vem det vara må som har denna världens medel att uppehålla livet och får se sin broder vara i nöd och ändå stänger sin ömma medkänslas dörr för honom, på vilket sätt förblir Guds kärlek i honom?” (1 Joh 3:17) Det ursprungliga ordet för uttrycket ”få se” betyder inte bara en hastig blick, utan ett avsiktligt betraktande. Det används om en general som inspekterar en armé. Han ser sannerligen på den med intresse för detaljer. Föreställ dig alltså den scen Johannes målar upp: Någon som har medel till att ge hjälp ser noggrant på sin broder och uppfattar ett behov, men sedan stänger och låser han sitt hjärtas dörr. Han vägrar att ge hjälp. Så kallsinnigt! Lyckligtvis är sådana negativa reaktioner sällsynta undantag bland Jehovas vittnen. Otaliga rapporter visar deras frikostighet gentemot dem som är ”i nöd”.
7. När behövande familjer med en ensam förälder blir försummade, vari består då vanligen problemet, och hur kan det övervinnas?
7 Det har emellertid förekommit fall av försummelse och uraktlåtenhet. Vanligen har detta inträffat på grund av att man underlåtit att ”se” behovet. Det som saknats har varit vad man kan kalla ”noggrann iakttagelse” med intresse beträffande dem som är i nöd. Hur är då situationen i din församling? Är du verkligen medveten om de omständigheter som änkorna och de föräldralösa befinner sig i? När var det du senast gjorde något mera än att i förbigående säga några hälsningsord till dem? Har du någonsin bjudit hem dem till dig på en måltid eller till sällskaplig samvaro för att lära känna dem bättre? Sådana frågor hjälper oss att urskilja om vi verkligen ”ser” det tillstånd våra familjer med bara en förälder befinner sig i.
8. Hur har somliga i församlingen hjälpt behövande familjer med en ensam förälder?
8 Det krävs inte någon stor rikedom för att ge hjälp. Många, som sett ett verkligt behov, har delat med sig av extra mat, eller också har de överlåtit kläder som deras egna barn har vuxit ur. Somliga har till och med lärt ensamma föräldrar vissa färdigheter, till exempel att sy, så att dessa skulle kunna reda sig bättre. Ett gammalt ordspråk säger: ”Ge en man en fisk, så förser du honom med mat för en dag. Lär honom att fiska, så förser du honom med mat för hela livet.” En ensam förälder skrev: ”En syster gav mig en symaskin, två klänningstyger och sömnadslektioner. Jag har sparat hundratals kronor sedan dess.”
9. Vilket balanserat synsätt bör familjer med en ensam förälder ha beträffande hjälp från andra?
9 Men bör ensamma föräldrar normalt förvänta en ”flod” av hjälp och bli modfällda, om något sådant inte kommer till synes? Man måste bevara ett balanserat synsätt. Medan man är tacksam för all hjälp som erbjuds, bör man fråga: ”Gör jag allt jag kan för att ta itu med situationen?” Det är som en ensam förälder uttryckte det: ”Ingen kan i själva verket ta på sig en extra familj. Om du inte hjälper dig själv, tar du inte på dig ditt totala ansvar. Du måste lära dig att stå på egna ben.” Det finns bibliska exempel på trogna änkor som gav av sig själva i stället för att förvänta tjänster från andra. (Luk. 2:36—38; Mark. 12:42—44) En ensam förälder, som hade det besvärligt ekonomiskt och som kämpade under många år med att fostra två barn, hade på väggen en plansch med orden: ”De som gör så att solen lyser i andras liv kan inte stänga den ute från sig själva.” Under tolv år har hon som heltidsevangelist gjort just detta. Hon har gett av sig själv, och nu, vid 73 års ålder, ger hon fortfarande för att hjälpa andra. Som ett resultat av detta har hon aldrig lidit brist. — Ords. 11:25.
10. Vilka bevis finns det för att många systrar hade en viktig uppgift i fråga om att hjälpa änkor och föräldralösa under det första århundradet?
10 Mogna kvinnor hade utan tvivel en stor uppgift i att hjälpa änkor och föräldralösa under det första århundradet. Det sägs om somliga änkor att de understödde ”dem som varit i trångmål”, kanske däribland familjer med bara en förälder. (1 Tim. 5:10) I brevet till de kristna i Rom var en fjärdedel av dem som fick hälsningar från aposteln Paulus kvinnor som hade tjänat troget tillsammans med eller för församlingen. Om somliga sägs det särskilt att de arbetade hårt ”i Herren”. (Rom. 16:3—15) Kvinnan Febe, en ”tjänare” i församlingen (uppenbarligen tjänade hon på ett inofficiellt sätt för att sörja för andras personliga behov), beskrivs som en ”försvarare för många”. Utan tvivel tog hon initiativ i fråga om att hjälpa ”många”, vilket styrkte församlingen. I dag ger, i likhet med Febe, mogna kristna kvinnor kärleksfull uppmuntran och hjälp, däribland av sina materiella resurser, för att hjälpa dem som är ”i trångmål”. — Rom. 16:1, 2.
11. a) Vad slags hjälp kan mogna systrar ge ensamma föräldrar? b) Vilket exempel kan du anföra, och känner du till några andra liknande?
11 Många till åren komna kristna kvinnor ger andlig och känslomässig hjälp genom att vara ”lärare i det som är gott”, så att ”de skall kunna återföra de unga kvinnorna till förnuft” genom att erbjuda dem förstående råd. (Tit. 2:3—5) Som ett exempel på detta kan nämnas ett tillfälle då en ensam mor grät sedan hon hört ett bibliskt föredrag om äktenskapet. En äldre kristen kvinna frågade hur det var fatt. ”Det är väl bara så att jag tycker synd om mig själv”, svarade hon snyftande. Den äldre kvinnan började tala med henne. Hon visste hur den nedstämda kvinnan kände det, eftersom hon själv hade blivit övergiven av sin man 20 år tidigare. Den yngre kvinnan förklarade: ”Hon var min bästa hjälp. Hon talade en hel del med mig och inbjöd mig att följa med henne i predikoarbetet. Hon har varit mycket kär för mig.” Många mogna kristna kvinnor har tagit sig an sådana och erbjudit dem en ”skuldra att gråta ut vid” och till och med dryftat mycket personliga problem, som en kristen man inte ensam kunnat handha på tillbörligt vis.
ÄLDSTE — UPPFYLL ÄNKORS HJÄRTAN MED ”JUBEL”
12. Hur kan äldste uppfylla änkors hjärtan med ”jubel”?
12 ”Änkans hjärta uppfyllde jag med jubel”, sade Job, som levde i förkristen tid. (Job 29:13) Han ”kände” den smärta som änkor fick erfara. I stället för att öka denna smärta genom tanklösa ord eller gärningar ingrep han för att liva upp dem invärtes — i hjärtat. Äldste i kristna församlingar i vår tid kan göra detsamma genom att försäkra sådana om att församlingen är en varmhjärtad familj och genom att verkligen få dem att känna sig som en del av den. Tillsyningsmännen kan påminna om ett trösterikt skriftställe som visar de välsignelser som blir resultatet av trofasthet. ”Medkänsla” kommer att hjälpa dem att försöka förstå de ofantliga känslomässiga och mentala påfrestningar som plågar många ensamma föräldrar. (1 Petr. 3:8) Följaktligen kommer de som är i nöd och behövande att känna sig fria att komma till dem för att få hjälp. Var och en av dessa andliga män kan verkligen vara som ”ett skydd mot störtskuren; ... vattenbäckar i en ödemark”. — Jes. 32:1, 2.
13. Varför kan ensamma föräldrar vända sig till äldste för att få hjälp med att fatta viktiga beslut, och vilket slag av hjälp bör ges?
13 Bibeln hade förutsagt att Gud skulle återinföra dugliga ”rådgivare” bland sitt forntida folk. (Jes. 1:26, NW) På liknande sätt kan ensamma föräldrar i vår tid vända sig till äldste för att få råd, när de skall fatta viktiga beslut. När äldste blir uppsökta, bör de ge ”skicklig vägledning”, hjälpa dem som frågar att få klart för sig de bibliska principer som är inbegripna i den sak som begrundas. Men en äldste eller vem det vara må, som någon söker upp för att få hjälp, skall i en sådan situation vara en ”rådgivare”, inte en som fattar beslut åt andra. — Ords. 11:14, NW; Gal. 6:5.
14. a) Varför bör äldste försöka att föra någon som begår ett felsteg till rätta igen? b) Hur användes det grekiska ordet för ”föra till rätta igen” under det första århundradet? Hur bör kunskap om detta påverka det sätt på vilket man för någon till rätta igen?
14 En äldste kan lägga märke till att en ensam förälder, på grund av påfrestningarna, begår ett ”felsteg”, till exempel genom att stämma träff med en icke troende. Personen i fråga är kanske inte fullt medveten om det allvarliga i att göra något sådant. ”Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg”, rekommenderar bibeln, ”skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet.” (Gal. 6:1) På så sätt kan äldste och andra förhindra att ett ”felsteg” blir ett självrådigt handlingssätt. Det grekiska ordet för ”föra till rätta igen” återges också med ”laga”, bättra. (Mark. 1:19) Under det första århundradet användes det för att beskriva hopfogandet av ett brutet ben. En läkare skulle visserligen behöva ta i, pressa och trycka, när han fogar ihop ett ben, men hur försiktig skulle han ändå inte vara! Syftet skulle vara att ”laga” skadan, inte att göra den värre. Äldste som önskar nå hjärtat på sådana personer kommer alltså att ”i en ande av mildhet” resonera med personen, och göra det vänligt och milt men tydligt, för att hjälpa honom att inse varför det ligger i hans intresse att tillämpa råden i Guds ord, och således föra honom in på bättringsvägen andligen talat.
15. a) När kan äldste behöva organisera hjälp åt behövande änkor? b) Varför behöver de äldste få hjälp från andra i församlingen?
15 Ibland kan äldste behöva organisera hjälp åt ensamma änkor. På Trinidad blev en 79-årig kristen änka allvarligt sjuk i långt gången cancer och behövde vård dygnet runt. Hon fick en liten pension, men hon hade inga släktingar som kunde hjälpa henne. För att förhindra att uppgiften föll på bara några få gjorde de äldste upp ett schema med lag av kristna kvinnor som ställde sig till förfogande för att ge hjälp. I mer än sex månader arbetade dessa kvinnor med att laga mat och städa åt sin andliga syster, transportera henne, tvätta hennes kläder och till och med bada henne, när hon inte längre kunde röra sig. Detta var ett exempel på kärlek som verkligen gjorde intryck på grannarna. Det är helt naturligt att de äldste inte kan göra allt som är nödvändigt i sådana fall. De har vanligen sina egna familjer att ta hand om. Men de är lyckliga över att göra vad de kan, och de uppskattar när andra tar initiativ genom att hjälpa till i förhållanden av detta slag.
BRÖDER — RÄDDA FADERLÖSA POJKAR
16. a) Vad är ensamma mödrars främsta bekymmer beträffande sina söner? b) Vilka kan ge hjälp, och hur?
16 Den mor som är ensam förälder i sin familj är helt naturligt bekymrad över bristen på en fars inflytande i hemmet, särskilt när det gäller sönerna. Män i församlingen bör känna det alldeles som Job, som sade: ”Jag räddade ... den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.” (Job 29:12) Vad som behövs är ofta uppriktigt intresse. Dessa pojkar skulle kunna få en personlig inbjudan att ta del med er i vittnandet, i vissa arbetsuppgifter i samband med Rikets sal och till och med i sund rekreation. Sådan uppmärksamhet skulle kunna ”rädda” en pojke från ett världsligt handlingssätt och dra honom till församlingen.
17. a) Vem var ett gott exempel på en som räddade faderlösa pojkar, och vilka resultat gav det? b) Vad behöver en gift broder tänka på, när han erbjuder hjälp åt andra barn?
17 Aposteln Petrus var en som räddade faderlösa pojkar. Han handlade som en vän till Johannes Markus och kallade honom till och med ”Markus, min son”. (1 Petr. 5:13) Markus’ mor, Maria, var förmodligen en ensam förälder, eftersom skildringen säger att Petrus begav sig till hennes hus, inte hennes mans. (Apg. 12:12) Det var utan tvivel så att det utmärkta andliga umgänge, som Markus hade med Petrus och andra kristna män, kraftigt bidrog till att han blev en missionär som rentav skrev en bibelbok. Han är ett gott föredöme för pojkar som måste uppfostras av en ensam mor. Varje gift broder måste naturligtvis inse att han enligt bibeln har ett främsta ansvar — att först ta vård om sin egen familj. Medan han inte försummar ”sina egna”, kan ändå mycket gott komma av att han visar intresse för dessa faderlösa pojkar i den utsträckning som detta är nyttigt och så långt som hans omständigheter medger. — 1 Tim. 5:8.
GRUNDVALEN FOR SÅDAN HJÄLP — SJÄLVUPPOFFRANDE KÄRLEK
18. a) Vilket slag av kärlek identifierar sann kristendom, och hur visade Jesus det? b) Hur kan vi visa sådan kärlek?
18 Igenkänningstecknet på en verklig kristen är inte enbart kärlek, utan självuppoffrande kärlek. Jesus sade till sina lärjungar: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Joh. 13:34, 35) Hans exempel i fråga om att ge skulle vara normen. Han behagade inte ”sig själv”. Han ”blev fattig för er skull”. ”Han gav sig själv [genom en kvalfull död] för våra synder.” Det var bara genom att efterlikna detta mönster av kärlek som hans lärjungar kunde visa den uppmärksamhet och omvårdnad som änkor och faderlösa barn skulle behöva under sitt ”betryck”. — Rom. 15:3; 2 Kor. 8:9; Gal. 1:4; Jak. 1:27.
19, 20. a) Är det alltid lätt att visa självuppoffrande kärlek? Varför eller varför inte? b) Vilka bör vi vara särskilt intresserade av att hjälpa?
19 Allteftersom påfrestningarna intensifieras och det blir svårare för oss att ta hand om våra egna problem, är det lätt för oss att bli okänsliga för en annans belägenhet och bli upptagna av våra egna liv. Också under det första århundradet behövde några, som var ”lärda av Gud att bevisa varandra kärlek”, ”fortsätta med att göra det i rikare mått”. (1 Tess. 4:9, 10) Bör vi inte uppriktigt granska vår egen inställning och våra egna handlingar gentemot våra kristna bröder och systrar som lever under olyckliga omständigheter? Kärlek lik den som Jesus hade skulle kräva att vi offrar vårt liv för våra bröder. Men om vi är villiga att ge ut vårt eget liv för våra bröder, hur bör vi då känna det i fråga om att dela vårt ”bröd”, när vi ”får se ... [vår] broder vara i nöd”? — 1 Joh. 3:17.
20 Att vi sköter våra skriftenliga plikter håller oss alla mycket upptagna. Vi önskar ofta att vi kunde göra mera för att hjälpa andra. Men om vi villigt gör vad vi kan, kan vi vara förvissade om att Jehova känner våra begränsningar och uppskattar det vi gör. ”Låt oss därför, så länge vi har gynnsam tid till det, göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” — Gal. 6:10.
ALLA ARBETAR TILLSAMMANS FÖR ATT UTHÄRDA VEDERMÖDOR
21. a) Vad kan ensamma föräldrar göra för att klara av vår tids påfrestningar? b) Hur kan andra i församlingen hjälpa dem, och är denna hjälp betydelsefull?
21 Som sammanfattning kan man säga att ensamma föräldrar kan uthärda genom att göra följande: 1) Ständigt förtrösta på Gud nu och tänka på hoppet om evigt liv, då Gud kommer att tillfredsställa allas önskningar. (Ps. 37:3, 4) 2) Vidmakthålla en förtrolig samhörighet med Gud genom bibelstudium och intensiva böner. 3) Vara engagerade i gagneligt arbete, vilket inbegriper att vittna om Riket, sköta ett hem och fostra barn. Självuppoffrande kärlek kommer att förmå alla i församlingen att inse behovet av att hjälpa ensamma föräldrar i nöd. Hur då? Genom att ha ”medkänsla”, genom att visa intresse för deras barn och genom att bistå dem andligen och materiellt, för att nämna bara några få utmärkta gärningar till hjälp för dem. Hur värdefull är sådan hjälp? En ensam förälder sade: ”Jag har gått igenom så många obehagliga saker som jag föredrar att glömma. Men låt mig säga detta: Utan hjälp från kärleksfulla och trogna bröder och systrar skulle jag aldrig ha klarat av det!”
22. Vad kommer resultatet att bli av att vi ser till behövande änkor och faderlösa barn?
22 Ja, de som i sann mening ”ser till” familjer med enbart en förälder, vilka är i nöd, kommer inte bara att få se dessa uthärda i trohet. (Jak. 1:27) De kommer också att på ett lysande sätt återspegla vår himmelske Faders personlighet, hans som ”tar hand om de föräldralösa och änkorna”. — Ps. 146:9, Levande Bibeln.
[Bild på sidan 16]
Mogna kristna kvinnor kan ge kärleksfull uppmuntran och hjälp, däribland materiellt bistånd
[Bild på sidan 17]
Genom att lära sig vissa färdigheter kan ensamma föräldrar få hjälp att klara av levnadskostnaderna
[Bild på sidan 18]
Har ni någonsin inbjudit en familj med en ensam förälder till en måltid för att bli bättre bekanta?