Skälen till nationens lycka
1, 2. a) Hur vet vi att Jehovas välsignelse vilade över denna återfödda nation i mer än 600 år efter dess återfödelse? b) Hur bekräftade Paulus inför Agrippa att judarna på hans tid verkligen var en nation?
EFTER denna mirakulösa återfödelse år 537 f.v.t. fortlevde Israel i mer än 605 år. Under denna tid fann Jehova Gud för gott att sända flera profeter till det, och nästan till slutet av den perioden intog nationen en unik ställning av ynnest hos honom. Nära 600 år efter nationens återfödelse sammanfattade en omskuren farisé vid namn Saulus från Tarsus, av Benjamins stam, de gynnsamma privilegier som åtnjöts av den nation som han själv tillhörde genom födelsen, i det han sade: ”Vad är då judens företräde, eller vad är omskärelsens gagn? Mycket på alla sätt. Först och främst därför att de blev betrodda med Guds heliga utsagor.” ”Till godo för mina bröder, mina fränder efter köttet, vilka såsom sådana är israeliter, vilka adoptionen såsom söner tillhör och härligheten och förbunden och lagstiftningen och den heliga tjänsten och löftena; vilka förfäderna tillhör och från vilka Kristus härstammade efter köttet.” (Rom. 3:1, 2; 9:3—5, NW) Vilka skäl hade de inte till lycka!
2 Samme skribent talade om sitt folk såsom varande en ”nation”, då han sade till konung Agrippa i staden Caesarea: ”Hurudant mitt liv allt ifrån ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju från tidiga år framlevat det bland mitt folk [min nation, NW] och i Jerusalem ... att jag har tillhört det strängaste partiet i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé. Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har lovat våra fäder, det, vartill ock våra tolv stammar, under det de tjäna Gud med iver både natt och dag, hoppas att nå fram. ... Varför hålles det då bland eder för otroligt, att Gud uppväcker döda? ... Jag [står] alltså ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske, nämligen att Messias skulle lida och såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda bära budskap om ljuset såväl till vårt eget folk som till hedningarna.” — Apg. 26:4—8, 22, 23.
3. Vilka skäl hade Israels återfödda nation att känna lycka?
3 Det forntida Israels återfödda nation hade alltså stora och många skäl att känna lycka. Den ägde den sanna gudstjänsten för den ende levande och sanne Guden, Jehova, dess livgivare, och blev följaktligen beskyddad av honom från demonerna i andevärlden under ”demonernas furste”, Satan, djävulen. Jehova var inte bara Israels Gud utan också dess himmelske domare och laggivare. (Jes. 33:22) Israeliterna var köttsliga avkomlingar av Jehovas vän Abraham och av hans son Isak och av hans sonson Jakob och av Jakobs tolv söner. De var sålunda allesammans inbördes besläktade efter köttet och var i själva verket en enda stor familj eller nation av bröder och systrar, i sanning ett enda ”folk”, en enda ”nation”. Eftersom de var ättlingar i rätt nedstigande led från Abraham, Isak och Jakob, vilka alla ägde Guds löfte, och också därför att de hade blivit lösköpta av Jehova Gud från slaveriet i Egyptens land, så var denna nation hans utvalda besittning eller arvedel. De tillhörde verkligen Jehova Gud.
4. a) Vad innebar det för denna nation att den var ”Abrahams säd”? b) Vilka andra storslagna välsignelser skulle komma genom denna nation? Vilken händelse år 33 v.t. skulle utgöra en höjdpunkt?
4 Det var just de som skulle bli ”Abrahams säd”, genom vilken alla jordens nationer för alltid skulle välsigna sig. (1 Mos. 22:18; 26:2—5; 28:13, 14) Åt dem ensamma hade Jehova Guds ”heliga utsagor” blivit anförtrodda, ty de hade de heliga skrifterna som kallades lagen och profeterna och psalmerna. De hade det privilegierade tillfället att bli upplärda i alla dessa ”Guds heliga utsagor” och de underbara, gudomliga löften och förhoppningar som innehölls i dem. Genom profeten Mose stod de i ett nationellt kontrakts– eller förbundsförhållande till sin Gud, och genom Guds särskilda förbund med den trogne konung Davids kungliga ätt ägde de Guds löfte om ett evigt förblivande rike under hans Messias eller Kristus. I själva verket hade denne Messias eller Kristus utlovats att komma direkt till dem, bli född i deras nation. (Dan. 9:24—26) Det var utlovat att deras messianske konung skulle komma ridande till deras huvudstad Jerusalem för att bringa frid och frälsning åt dem. (Sak. 9:9) Historien berättar att han verkligen gjorde detta, och det precis i rätt tid, år 33 v.t. — Matt. 21:1—14; Joh. 12:12—18.
5. Vilken fruktansvärd olycka drabbade denna nation år 70 v.t., och vilka frågor uppstår fördenskull?
5 Trots att denna nation enligt köttet var så högeligen gynnad blev den tillintetgjord på sommaren år 70 v.t. För andra gången blev huvudstaden Jerusalem förstörd, dess dyrbara tillbedjans tempel blev raserat i grunden och Juda land blev lagt öde, denna gång av Roms militära legioner. De judar som överlevde denna olycka fördes bort som fångar och såldes till slaveri i alla nationer. Varför skedde det? Varför råkade denna Israels nation enligt köttet ut för sådan olycka?
6. Vilket samband kan påvisas mellan den första förstöringen och den andra?
6 Ja, varför kom den första nationella olyckan av det slaget över dem? Eftersom nationens lycka hade berott på att de hade Jehova såsom Gud, så var det därför att de hade vänt sig bort från tillbedjan av denne Gud, Jehova, deras frälsare, välsignare och beskyddare. Den andra olyckan för samma nation hade precis samma orsak. Under inflytande av mänskliga traditioner och människobud förhärdade de sina hjärtan i otro och förkastade ”Guds heliga utsagor”. Som en avgörande höjdpunkt på detta visade de ifrån sig den utlovade Messias, Guds Son. På så sätt förlorade de själva grundvalen för att kunna vara Jehovas ”lyckliga” nation.
7. a) Vilka avgörande frågor framställs nu? b) Varför behövs det inte någon återfödelse av Israels köttsliga nation?
7 Nu uppstår de avgörande frågorna: Om bibelns gudomliga profetior skall gå i uppfyllelse, måste det då på nytt bli en återfödelse av Israels köttsliga nation, bestående av köttsliga, omskurna judar? Är republiken Israels födelse den 15 maj 1948 den nutida uppfyllelsen av profetian, och skall Jehovas löfte, som gavs åt Abraham, om välsignelse för alla släkter och nationer uppfyllas på denna demokratiska republik, Israel? Enligt Skriften blir svaret Nej! Det behövs inte någon sådan återfödelse av Israels köttsliga, omskurna nation. Varför inte? Därför att Jehova Gud redan 37 år före Jerusalems och dess tempels förstöring år 70 v.t. hade frambragt den verkliga nationen, som de ”heliga utsagornas” ytterligare profetior skall uppfyllas på med gagneliga verkningar för hela mänskligheten, levande och döda.
Det andliga Israels födelse
8, 9. a) När ägde det andliga Israels födelse rum? b) Redogör för de händelser som inträffade i Jerusalem från och med det tillfälle då Sions konung, Kristus Jesus, red in i staden i uppfyllelse av Sakarja 9:9.
8 Den här nationens födelse ägde rum i Jerusalem den sjätte dagen i månaden Sivan år 33 v.t., den dag som de köttsliga omskurna judarna kallar ”schabuot” (som betyder ”veckor”) men som de grekisktalande judarna kallade ”pingst” (av pentekosté, som betyder ”femtionde”).
9 I överensstämmelse med betydelsen av namnet pingst inträffade den nationens födelse på femtionde dagen efter Jesu, Messias’ eller Kristi, uppståndelse från de döda, från en grav som var belägen mycket nära Jerusalem. Han var Sions konung, som hade ridit in i Jerusalem i uppfyllelse av profetian i Sakarja 9:9, men några dagar senare hade de icke troende religiösa ledarna i Jerusalem låtit döda honom genom de romerska soldaterna. Men på tredje dagen efter hans död uppreste den allsmäktige Guden, Jehova, honom och upphöjde honom till himmelskt liv som Messias eller Kristus, den evigt förblivande arvingen till Davids konungadöme, hans med vilken Gud hade slutit förbundet om Riket. Innan Jesus, Messias eller Kristus, for upp till himmelen, bjöd han sina trogna lärjungar att stanna kvar i Jerusalem till dess Guds heliga ande skulle komma över dem. — Apg. 1:1—15.
10. a) Hur uppfylldes profetian i Joel 2:28, 29 på pingstfestens dag, och vad var denna uppfyllelse bevis för? b) Vilken förstlingsfrukt frambar Jesus Kristus vid det tillfället åt Jehova?
10 Apostlarna behövde bara vänta tio dagar, till pingstfestens dag. Den dagen hade 120 av dem församlats i en övre sal i Jerusalem. Plötsligt utgöts Guds heliga ande över dem till uppfyllelse av profetian i Joel 2:28, 29. Förutom det starka ljudet som av en framfarande, häftig vind och eldtungorna som syntes över deras huvuden, började de alla tala på främmande språk som de inte förut hade någon kunskap om. Detta var bevis för att Jesus Kristus hade nått Guds himmelska närvaro och nu satt på Guds högra sida som ”Herre och Kristus” (NW). (Apg. 2:1—36) Eftersom detta var den profetiska pingstdagen, då Israels överstepräst i Jerusalems tempel frambar förstlingen av veteskörden åt Gud, frambar Jesus Kristus såsom Guds överstepräst åt Gud den andliga förstlingen. Vad var det? Jo, den kristna församlingen som de 120 lärjungarna, som var samlade den dagen i Jerusalem, representerade. (2 Mos. 34:22—24; 3 Mos. 23:15—21) De blev pånyttfödda av Guds ande till att vara ”en viss förstling av hans skapelser”. — Jak. 1:18, NW.
11. Hur vet vi att dessa händelser markerade en ny nations födelse, och vilken nations plats tog den nya nationen?
11 På det sättet föddes på pingstdagen år 33 den nya nationen med den himmelske Herren, Jesus Kristus, som sin konung. (Kol. 1:13) Aposteln Petrus, som var där den dagen och höll det första talet under den utgjutna andens kraft, kallar den en nation. Då Petrus skrev sitt första brev till medlemmarna av denna av anden pånyttfödda församling sade han: ”Dessa [de köttsliga, omskurna judarna] stöter sig, därför att de är olydiga mot ordet. Just för detta blev de också bestämda. Men ni är ’ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, en helig NATION, ett FOLK för särskild besittning, för att ni skall vitt och brett kungöra de härliga egenskaperna’ hos honom, som kallade er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” (1 Petr. 2:8, 9, NW) Eftersom Jehova Gud förkastade Israels köttsliga, omskurna nation på grund av att den förkastade Jesus som Kristus och Herre, tog denna nya kristna nation dess plats hos Gud.
12. Vilka började komma in i denna nation såsom medborgare i den, sedan den funnits till i tre år och fyra månader?
12 Under de första tre åren och fyra månaderna av sin tillvaro bestod denna ”heliga nation” helt och hållet av människor som var köttsliga judar eller som hade övergått till judendomen och blivit omskurna och adopterade in i det köttsliga Israel, så kallade ”proselyter”. (Apg. 2:5—11, 33—42) Men tidigt på hösten år 36 v.t. började Jehova Gud inte längre visa någon partiskhet till förmån för omskurna judar och proselyter, utan sände aposteln Petrus till Caesarea till att omvända den italiske centurionen Kornelius och hans gudfruktiga vänner till tron på Jesus såsom Jehovas Messias eller Kristus. Dessa troende hedningar fick då ta emot den heliga anden från himmelen och började profetera under dess verkan på dem. (Apg. 10:1—11:18) Alltsedan dess blev de, som var oomskurna hedningar men kom till tro på Jehovas Messias, upptagna i den ”heliga nationen”, och på det sättet växte denna nya nations, ”Guds Israels”, medlemsantal. — Gal. 6:16.
13. Redogör för Paulus’ syn på de hednatroende som blev medborgare i denna ”heliga nation”.
13 För att förklara att dessa hednatroende blev medborgare i denna ”heliga nation” skrev aposteln Paulus: ”Ni ... var människor av nationerna, vad köttet angår; ’icke-omskärelse’ kallades ni av det som kallas ’omskärelse’, gjord i köttet med händer, — att ni då på den tiden var utan Kristus, gjorda främmande för Israels stat och främlingar för löftesförbunden, och ni hade inget hopp och var utan Gud i världen. Men i förening med Kristus Jesus har nu ni, som en gång var långt avlägsna, kommit att befinna er nära genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som gjorde de två parterna till ett och bröt ned muren dem emellan, som skilde dem åt. ... Och han kom och förkunnade de goda nyheterna om frid för er, ni som var långt avlägsna, och frid för dem som var nära, ty genom honom har vi, båda folken, tillträde till Fadern genom en ande. Helt visst är ni därför inte längre främlingar och bofasta utlänningar, utan ni är medborgare tillsammans med de heliga och är medlemmar av Guds husfolk, och ni har blivit uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, medan Kristus Jesus själv är grundhörnstenen.” — Ef. 2:11—20, NW.
14. Vad var det som band denna nya nations medlemmar samman, och var hade de sitt medborgarskap?
14 Eftersom en människas ras och nationalitet vad köttet angår inte längre avgjorde vem Gud kunde föra in i denna nya nation, var de band som förenade dessa medlemmar med varandra som medborgare i den ena nationen av andlig art. Det var en andlig nation. Dess medlemmar var inte endast smorda med Guds heliga ande till att överallt förkunna de goda nyheterna om Guds rike, utan också pånyttfödda av Guds ande till att vara Guds andliga barn, med hopp och löfte om att få del i Guds himmelska rike tillsammans med Jesus Kristus. Fördenskull kunde aposteln Paulus skriva till dem och säga: ”Vad oss angår, är vårt medborgarskap i himlarna, varifrån vi också ivrigt väntar en frälsare. Herren Jesus Kristus.” (Fil. 3:20, NW) Denna ”heliga nation” är följaktligen Guds andliga Israel.
15. Varför behövde Jehova inte på nytt återföda det köttsliga Israel efter år 70?
15 År 70 v.t., trettiosju år efter Jesu Kristi död och uppståndelse, hade antalet av denna Israels andliga nation ökat i tusental inom och utom det romerska kejsarriket. När de romerska legionerna under härföraren Titus förstörde Jerusalem och dess tempel och lade Judeens land öde, och Israels köttsliga, omskurna nation således blev tillintetgjord, förelåg det alltså inte något behov för Jehova Gud att återföda denna förkastade nation, varken den gången eller i våra dagar. Då den judiska nationen blev krossad år 70 v.t., hade Jehova Gud redan haft sin ”heliga nation”, det andliga Israel, i trettiosju års tid.
16. På vilka uppfylls alltså nu bibelns profetior, och vad tillkommer härigenom den ”nation, vars Gud Jehova är”?
16 Det är på detta andliga Israel och genom det som bibelns profetior fortsätter att uppfyllas, ända till våra dagar. Ända till denna dag har naturliga, köttsliga, judar av Israels krossade nation överlevat, varför skulle då inte så mycket snarare medlemmar av det sanna, andliga ”Guds Israel” ha överlevat fram till vår tid? Till Jehova Guds pris och ära och på grund av hans beskydd och hans bevarande existerar en kvarleva av detta andliga ”Guds Israel” den dag som i dag är, och det är den som får erfara den outsägliga lycka som tillkommer ”den nation, vars Gud Jehova är”. — Ps. 33:12, NW; Gal. 6:16.
[Bild på sidan 209]
På pingstfestens dag år 33 v.t. föddes den nya nationen