Vad säger bibeln?
Har du råd att vara ärlig i affärer?
”DET lönar sig att vara ärlig”, säger ett ofta använt talesätt. ”Men inte tillräckligt”, genmäler vår tids cyniker. Denna uppfattning återges i boken The Importance of Lying (Vikten av att ljuga), där det påstås att ärligheten ”kan vara ett ädelt ideal, som emellertid har ringa värde i kampen på liv och död för att överleva och uppnå trygghet. Människan har inget val i den här frågan. Hon måste ljuga för att leva.”
Anser du att det är så? Många affärsmän gör det. Så utbredd är oärligheten att annonserna för ett ”familjespel”, som går ut på att göra affärer, lockar med att man får göra vad som helst så länge man inte blir fast. Men oärligheten är inte bara ett ”spel” för dem som tillgriper oärliga affärsmetoder. De resonerar ofta: ”Man har inte råd att inte vara oärlig.”
Vad samvetet beträffar sade Daniel Drew, en hänsynslös finansman som levde på 1800-talet, följande: ”Vi hängde inte upp oss på småsaker. ... Ett känsligt samvete vore som ett vitt sidenförkläde för en grovsmed. Ibland måste man smutsa ner händerna.”
Är det verkligen sant att man måste göra våld på sitt samvete för att lyckas i affärer? Har en affärsman inte råd att vara ärlig? Eftersom samvetet är inbegripet, är bibelns synpunkter värdefulla. Den ger rätt perspektiv på frågan om att vara ärlig och avslöjar vad oärliga sedvänjor i själva verket är.
Ett av kraven på dem som har ansvarsfulla ställningar inom den kristna församlingen är att de inte får vara ”lystna efter ohederlig vinning”. (1 Tim. 3:8, NW; Tit. 1:7) Lystnad efter att snabbt och lättvindigt förtjäna pengar driver människor att offra ett ärligt samvete. ”Den som hastar att vinna rikedom skall inte förbli oskyldig.” — Ords. 28:20, NW.
Men det finns de som rättfärdigar oärligheten genom att säga: ”Det gäller ju affärer.” De försöker lägga ansvaret på konsumenten och säger: ”Må köparen ta sig i akt.” Men är oärligheten rättfärdigad därför att den går under täckmanteln av ”affärer”? Kan en tjuv säga: ”Må mina offer ta sig i akt” och därigenom skjuta över ansvaret för stölderna på andra? Bibeln hänför oärlighet i affärer och ren stöld till samma kategori. Den mosaiska lagen säger: ”I skolen icke stjäla och icke ljuga och icke handla falskligen, den ene med den andre. ... Du skall icke med orätt taga något av din nästa och icke röva något ifrån honom.” — 3 Mos. 19:11, 13, 1878 års sv. övers.; jämför Jeremia 21:12; Psalm 62:11; 3 Moseboken 6:2—5.
I överensstämmelse med detta kallade Jesus dem ”rövare” som växlade pengar och sålde offerdjur vid templet i Jerusalem. (Matt. 21:12, 13) Varför? De begärde hutlösa priser av sina kunder, som måste begagna sig av deras tjänster. Denna sedvänja får till och med ett ogynnsamt omnämnande i den judiska Mischna. Det är tydligt att Jesus betraktade sådan affärsverksamhet som en form av utpressning eller ”röveri”.
Säkert betraktar inte affärsmän sig själva som jämställda med tjuvar. Men bibeln avslöjar sådana människor, som skaffar sig vinning genom bedrägliga metoder, som just detta — tjuvar. Missvisande reklam, användning av undermåligt material, debitering av onödigt arbete eller av delar som aldrig inmonterats, att dölja defekter hos begagnade varor, att manipulera med skatter, att ta emot eller ge mutor — detta är bara några få av de oärliga metoder somliga använder för att ”stjäla” vad som inte med rätta tillkommer dem. Bibelns uppmaning till alla slags tjuvar lyder: ”Må den som stjäl inte stjäla mera, utan må han i stället utföra strängt arbete, i det han med sina händer gör ett gott arbete.” (Ef. 4:28, NW) Ja, att vara ärlig i affärer kan kräva mer tid och ”strängt arbete”, och det ekonomiska utbytet kanske inte blir så stort, men medvetandet om att ha gjort ett ”gott arbete” skänker större tillfredsställelse och överträffar därför vida den vinst som oärligheten ger.
Är den här ståndpunkten realistisk? Har du råd att inta den? Många kristna gör det med goda resultat. En specerihandlare i Portugal fick gagn av rådet: ”Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.” (Ords. 20:23) När han blev en överlämnad kristen, ökade hans kundkrets betydligt. Det berättas att ”alla i grannskapet säger att han inte kommer att bedra eller plundra dem som andra handlare gör, eftersom han nu är ett av Jehovas vittnen, och de är ärliga människor”.
Det finns fortfarande många som uppskattar att göra affärer med ärliga affärsmän. Men antag att omständigheterna är sådana att man inte gör någon vinst. Antag att man till och med går miste om affärer. Då måste man fortfarande komma ihåg att oärlighet medför en mycket större förlust: ”Veten I då icke, att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till arvedel? ... Varken otuktiga människor ... , varken tjuvar eller giriga ... eller roffare.” — 1 Kor. 6:9, 10.
Hur bör en anställd förhålla sig, om han märker att hans arbetsgivare eller andra anställda gör sådant som oroar hans samvete? Bör han lämna sin anställning? Bibeln visar att en anställd är skyldig att vara fullständigt plikttrogen i allt vad han själv gör. (Tit. 2:10) Men det gör honom inte nödvändigtvis ansvarig för vad alla i hans omgivning gör. ”Annars”, säger Paulus, ”måsten I ju rymma ur världen.” (1 Kor. 5:10) En kristen kan alltså välja att stanna kvar i sitt arbete, beroende på i vilken utsträckning hans samvete plågas, under förutsättning att arbetsgivaren inte kräver att han skall göra något som är oärligt. Arbetsgivaren kan komma att sätta värde på honom framför sina övriga anställda, eftersom han märker att han kan lita på honom.
När en ortodox prästman övade påtryckningar på en affärsägare i Grekland för att förmå honom att avskeda en anställd, därför att hon var ett Jehovas vittne, sade denne till prästen: ”Jag har 25 flickor till. De är ortodoxa, och alla stjäl de åtskilligt. Hon är den enda jag kan lita på, och jag har till och med tilldelat henne uppgiften att kroppsvisitera alla de andra.” I stället för att avskeda henne ökade han hennes lön.
Vare sig du är arbetsgivare eller anställd har du alltså råd att vara ärlig i affärer. Guds löfte är: ”Den som vandrar i rättfärdighet och talar, vad rätt är, den som föraktar, vad som vinnes genom orätt och våld, och den som avhåller sina händer från att taga mutor, ... sitt bröd skall han få, och vatten skall han hava beständigt.” — Jes. 33:15, 16.
Lägg märke till att de som gör affärer på ett ärligt sätt inte utlovas några snabbt och lätt förvärvade rikedomar, men de har löfte om att få det nödvändiga i livet. Vad man verkligen vinner är emellertid den större tillfredsställelse som kommer av att man har aktning för sig själv och äger andras aktning; av att man fullgör sina skyldigheter mot sin nästa; av att man har ett ”gott samvete” inför lagen och, viktigast av allt, inför Gud. Allt detta är sannerligen ett ”medel till stor vinning”. (Hebr. 13:18; 1 Tim. 6:6—10, NW) När frågan om att vara ärlig i affärer granskas i ljuset av Guds ord, blir den verkliga frågeställningen: Har du råd att inte vara ärlig i affärer?