Till äktenskapets försvar
”Må äktenskapet hållas i ära bland alla och äkta säng vara obefläckad, ty Gud skall döma horkarlar och äktenskapsbrytare.” — Hebr. 13:4, NW.
1. Vad visar att äktenskapet är en institution som är värd att hållas i ära?
JEHOVA grundade något som var värt att I hållas i ära, när han stiftade äktenskapet mellan man och kvinna. Jesus Kristus, Guds Son, hedrade äktenskapet. Han själv gifte sig inte, då han var människa — Guds uppsåt inbegrep inte något äktenskap för honom på jorden —men han antog inbjudan till ett bröllop i Kana i Galileen och bidrog till glädjen där genom att utföra sitt första underverk, i det han förvandlade vatten till vin åt bröllopsgästerna. Han brukade också bröllopshögtidligheter för att illustrera sanningar om himmelriket. Han begagnades av Jehova Gud till att återställa äktenskapet till dess ursprungliga nivå, den som det hade i Eden.
2. a) Till vilka var Hebréerna 13:4 riktat, och vad visar detta? b) Vilka förbjuder äktenskap? Med rätt eller orätt?
2. Skaparen danade kvinnan för mannen, för att han genom att gifta de två med varandra skulle befolka denna jord med ett fullkomligt människosläkte, vars alla medlemmar skulle utgå från ett gemensamt föräldrapar och alla vara ett kött och blod, förenade med varandra genom släktskapens band. De medel genom vilka Gud verkställer ett syftemål är alltid värda ära och är till heder för honom såsom Skapare. Hans vilja är att äktenskapet alltid skall hållas i ära bland dem som tillbeder honom: ”Må äktenskapet hållas i ära bland alla och äkta säng vara obefläckad.” (Hebr. 13:4, NW) Denna befallning gavs åt de kristna. På jorden äger kristna det privilegiet att taga del i denna gudomliga institution. Men för att kunna bruka den rätt måste de hålla äktenskapet i ära och får inte draga något förakt över det genom missbruk. Det är religiösa ledare, som har avfallit från den kristna tron eller som aldrig har känt den, som har förbjudit kristna att gifta sig på ett hederligt sätt. ”Det inspirerade uttalandet säger avgjort, att i senare tidsskeden komma några att avfalla från tron, i det att de ägna uppmärksamhet åt vilseledande inspirerade uttalanden och demoners läror, genom människors skrymteri, vilka tala lögner och äro märkta i sitt samvete såsom med ett brännjärn; och de förbjuda äktenskap.” (1 Tim. 4:1—3, NW) De som har avfallit från den kristna tron och förbjudit vissa män och kvinnor att gifta sig har påstått sig förbjuda deras giftermål i kristendomens intresse. Men i detta har de bedragit sig, ty det är i strid med Guds vilja. Det har därför verkat, inte till gagn för dem som bekänt sig till kristendomen, utan till deras skada. Det har lett till ett omoraliskt liv.
3. Hur har djävulen angripit det äktenskapliga förhållandet inom den kristna församlingen?
3. Det finns ingen institution som Skaparen har inrättat, som inte hans motståndare, djävulen, har manipulerat med och envist försökt att förnedra och förvända. Så till exempel var ett syfte, för vilket den kristna församlingen grundades, att återställa det rena och hedervärda förhållandet mellan man och kvinna, och därför har motståndaren gjort den kristna församlingen till särskilt föremål för sitt angrepp i detta speciella hänseende. För detta angrepp har han upprest falska profeter, sådana som förkunnar falska läror och sådana som framför falska lagar och regler för uppförandet. Lägg märke till detta nutida fall, som omtalas i New York Times för den 29 december 1949, där vi läser: ”Vårt samhälle kommer att inom mycket få generationer vara lika tolerant gentemot sexuella förbindelser före äktenskapet men efter puberteten, som flertalet av världens andra folk är’, förutsades det i går av dr George Peter Murdock, professor i antropologi vid Yaleuniversitetet. ... ’Såsom vetenskapsman är jag tvungen att förutsäga, att gamla normer och principer kommer att försvinna, och även att erkänna att nya normer, även om de är ovälkomna för den enskilde, förmodligen kommer att medföra tillfredsställelse för var och en.’ Dr Murdock sade, att han ’personligen inte oroade sig’ över den stigande skilsmässofrekvensen. ... ’För övrigt misstänker jag att alltjämt ökad frihet före äktenskapet slutligen kan leda till ett mera rationellt val av makar och därigenom till nedgång i antalet skilsmässor.’”
4, 5. Hur underrättade aposteln Petrus de kristna och varnade dem för detta?
4. I sitt andra brev till de kristna varnade aposteln Petrus dem för profeter som förkunnade falska moraliska principer. Han påminner dem om att de har flytt undan från det ”fördärv som är i världen genom lusta”. Det skulle därför inte vara på sin plats för kristna att återigen hängiva sig åt det fördärv som råder i denna vällustiga värld. För att vi skall kunna avhålla oss från ett sådant återfall i världsligt fördärv, har vi fått de sanna profetiorna. (2 Petr. 1:1—4, 19—21, NW) Men motståndaren har bestridit att Gud, den Allsmäktige, kan sätta män och kvinnor på jorden, som motståndaren inte kan fördärva genom att bryta deras ostrafflighet gentemot Gud. Därför uppreser motståndaren listigt falska profeter mitt ibland Guds organiserade folk. Lägg märke till Petrus’ varning för detta.
5. Med hänsyftning på israeliterna, till vilka Jehova Gud för deras undervisning och frälsning sände sina sanna profeter, säger Petrus: ”Men det kom också att finnas falska profeter bland folket, liksom det också kommer att finnas falska lärare bland eder. Just dessa skola i all tysthet införa fördärvliga sekter och skola förneka till och med den ägare som köpte dem och därigenom bringa snabb tillintetgörelse över sig själva. Vidare skola många vika av från vägen och följa deras handlingar av lösaktigt uppförande, och på grund av dessa skall sanningens väg komma att omtalas på ett skymfligt sätt. Med vinningslystnad skola de också utnyttja eder med hycklade ord. Men vad dem angår, rör sig domen från forna tider icke långsamt, och deras tillintetgörelse slumrar icke.” — 2 Petr. 2:1—3, NW.
6, 7. Hur förnekar de den ägare som köpte dem?
6. Av detta ser vi att vad som hände de naturliga israeliterna före Kristi tid var en i förväg given illustration av vad som skulle utgöra en fara för den kristna församlingen av andliga israeliter. Falska lärare kommer förvisso att uppresas genom motståndarens verksamhet. Dessa kommer att skapa sekter, grupper av individer som skulle avskilja sig från den sanna organisationen och följa människor som ledare. De kommer att ”förneka till och med den ägare som köpte dem”, nämligen Jesus Kristus. Till honom säges det: ”Du blev slaktad, och med ditt blod köpte du människor åt Gud av varje stam och tungomål och folk och nation.” (Upp. 5:9, NW) Dessa falska lärare och förespråkare för falska sedvänjor kommer att erkänna honom och kommer att instämma i det som säges i 1 Korintierna 6:19, 20 (NW): ”Ni tillhöra icke eder själva, ty ni blevo köpta med ett pris.” Med hycklade ord kommer de alltså att kalla Kristus Jesus för Herre, Mästare och ägare, men de kommer att förneka honom genom det sätt varpå de lever i det privata. Det var när aposteln Paulus varnade kristna för att bedriva otukt med en sköka och bli en kropp, ett kött, med henne som han påminde den kristna församlingens medlemmar om att de inte tillhörde sig själva, utan hade blivit köpta med ett pris och därför måste förhärliga Gud såsom en kropp eller skara av kristna. Det är genom ett orent levnadssätt, ett lösaktigt uppförande, ett sådant som deras ägare aldrig praktiserade eller godkände bland sina köpta slavar, som dessa falska lärare förnekar sin ägare, som köpte dem med sitt dyrbara blod.
7. Vi kan förneka Gud och hans Kristus genom det sätt varpå vi lever. Aposteln Paulus visade detta också i följande ord om människor som har besudlade sinnen och samveten: ”De kungöra offentligen att de känna Gud, men de förneka honom genom sina gärningar, emedan de äro avskyvärda och olydiga och icke kunna godkännas för något gott verk.” (Tit. 1:16, NW) Detta lösaktiga, orena uppförande skulle vara ett av de sätt, på vilka de falska ledarna skulle förneka Kristus, det anger aposteln Petrus, när han tillägger: ”Många skola vika av från vägen och följa deras handlingar av lösaktigt uppförande, och på grund av dessa skall sanningens väg komma att omtalas på ett skymfligt sätt.” — 2 Petr. 2:2, NW.
Verkan på organisationen
8, 9. a) Vilka beröres av en kristens handlingssätt? b) Vad har vi därför på vårt ansvar att göra?
8. Ingen lever endast för sig själv. När en som bekänner sig vara kristen viker av från renhetens och rättfärdighetens väg och följer någon som förleder till lösaktigt uppförande, då skadar han alltså inte endast sig själv, utan bringar också smälek över Jehova Guds rena organisation. Utomstående människor, som ger akt på sådana individers orena handlingssätt, tar dem som ett exempel, efter vilket de bedömer alla andra inom organisationen. Helt naturligt börjar de tala skymfligt om organisationen och ”sanningens väg”. Detta är just vad motståndaren vill. Han vill bringa smälek över Guds sanna organisation och få den att te sig skamlig i världens ögon. Icke så att förstå, att världens religiösa organisationer själva skulle vara rena i fråga om moral och läror, men Guds organisation representerar sanningens väg.
9. När några av organisationens medlemmar vandrar i strid med sanningens principer, ledes därför utomstående iakttagare till att betrakta dem som skrymtare. Vem vill sluta sig till en skrymtaktig organisation? Följaktligen tar ärliga människor anstöt av organisationen som ett helt på grund av det vårdslösa, lösaktiga och otrogna beteendet hos en enskild medlem. Detta hindrar dem från att söka gemenskap med Guds organisation, och detta passar väl djävulens syfte. Den lösaktige, omoraliske individen tjänar inte Gud, utan tjänar den som har utmanat Gud och som är hans motståndare och spelar därmed djävulen direkt i händer. Vi kan alltså se vilket ansvar vi har, att vi måste iakttaga ett rätt uppförande, så att vi kan visa korrekt och troget inför hela världen, vad den teokratiska organisationen representerar i moral såväl som i lära. Kristna som vänder sig till omoraliskhet och därigenom drar oförtjänt smälek över organisationen kommer därför under en särskild fördömelse från Jehova Gud. Må de inte mena, att deras synd inte skall drabba dem och att de kan komma undan. Guds dom över denna klass rör sig inte långsamt, och deras tillintetgörelse från honom kommer inte att slumra, liksom omedveten om deras orena uppförande.
”Balaams väg”
10, 11. a) Genom vilket förföriskt medel försöker djävulen att bryta ner organisationens sunda tillstånd? b) Hur framgår detta av vad Petrus ytterligare säger?
10. Ett orent förhållande mellan könen är ett av de förföriska sätt, på vilka djävulen försöker att bryta ner det sunda tillståndet i den kristna församlingen. För att stärka bevisen för detta kan vi citera de ord som Petrus vidare yttrar i samma framställning. Petrus talar om djuriska människor, som slugt arbetar på att fördärva andra och därvid verkar som ett stycke syndfull jäst, som bringar hela massan i jäsning, och han säger om dem: ”De hava ögon som äro fulla av äktenskapsbrott och ur stånd att avstå från synd, och de förleda ostadiga själar. De hava ett hjärta som är övat i vinningslystnad. De äro förbannade barn. I det de hava övergivit den raka vägen, hava de blivit vilseledda. De hava vikit av och följt Balaams, Beors sons, väg, hans som älskade orätta gärningars lön, men fick en tillrättavisning för sitt brott mot det som var rätt. Ett stumt lastdjur, som yttrade sig med människoröst, hindrade profeten i hans vanvettiga handlingssätt.” — 2 Petr. 2:14—16, NW.
11. Lägg märke till att dessa individer har ögon som är fulla av äktenskapsbrott och som spanar efter ostadiga själar att förleda. De har följt Balaams väg med kärlek till lönen för orätta gärningar. Balaams last- eller riddjur, åsnan, talade på mirakulöst sätt med människoröst och varnade Balaam, när han ridande var på väg för att förbanna Guds utvalda folk. Han hade låtit sig lejas av Moabs konung, Balak, till att begagna sin profetiska förmåga till att uttala en förbannelse över israeliterna. Men genom ännu ett mirakel förvandlade Gud Balaams tillämnade förbannelse till en välsignelse över Guds utvalda folk. När Balaam misslyckades i att använda sitt profetämbete till att åstadkomma en förbannelse för israeliterna, tänkte han ut ett annat sätt att vålla deras fall och ådraga dem den gudomliga förbannelsen. Vad var det för ett sätt? Omoraliskhet! Petrus anger detta genom att nämna Balaam i framställningen, när han håller på att tala om orent, äktenskapsbrytande uppförande bland kristna.
12. Hur pekade Jesus på samma klass som nu är lik Balaam?
12. Herren Jesus Kristus pekar också direkt på denna klass, som är lik Baalam och försöker förleda kristna till lösaktiga sexuella förhållanden. I andra och tredje kapitlet av Uppenbarelseboken sänder Jesus budskap till de ”sju församlingarna i provinsen Asien”. Då sju är ett tal som symboliserar andlig fullkomlighet, representerade alla dessa församlingar tillhopa den till bekännelsen kristna församlingen nu i den period som för denna världen är ”ändens tid”. De förhållanden som rådde i dessa sju församlingar i det första århundradet var således en bild av de förhållanden som skulle utmärka den kristna församlingen i vår tid, då Uppenbarelsebokens profetior går i uppfyllelse. Sedan Herren Jesus börjat med några ord av beröm åt församlingen i Pergamus, säger han: ”Icke desto mindre har jag något emot dig, att du där har sådana som hålla fast vid Balaams lära, hans som gick för att lära Balak att lägga en stötesten till fall för Israels söner, nämligen att äta det som var offrat åt avgudar och att bedriva otukt.” (Upp. 2:14, NW) Med otukt menas en ogift persons frivilliga sexuella umgänge med en person av det motsatta könet.
13. När Balaam eller Bileam misslyckades i att förbanna Israel, vad föreslog han då Balak? Varför?
13. Konung Balak blev besviken över att profeten Balaam eller Bileam (som hans namn skrives i den svenska översättningen av de hebreiska skrifterna) blev inspirerad till att uttala en välsignelse i stället för en förbannelse över Jehovas organiserade folk. Han tyckte att den belöning han hade erbjudit Balaam var bortkastad. Men då visade Balaam konung Balak ett mera spetsfundigt sätt att få Israel på fall. Detta skulle motverka den gudomliga välsignelse som han just hade uttalat och skulle förmå israeliterna att själva draga över sig Guds förbannelse i stället för hans välsignelse. Vari bestod detta? Jo, förled dem till att ge lidelsen fria tyglar och bedriva otukt med tilldragande hedniska kvinnor. Genom att deras ostrafflighet på det sättet brytes ner kan du leda dem vidare till att äta avgudaoffer.
14. Vad gjorde det så ödesdigert för Israel, att de föll för denna frestelse?
14. Vad som gjorde saken så ödesdiger var detta. Israeliterna låg lägrade på Moabs hedar nära berget Peor, med endast Jordanfloden mellan sig och det utlovade landet av mjölk och honung. Så gott som alla de äldre, som hade varit med om uttåget från Egypten vid en ålder av tjugo år eller däröver, hade dött under den fyrtioåriga vandringen i öknen. Den yngre generationen hade överlevat. Här befann de sig nu, i begrepp att gå in i det land som hade utlovats åt Abraham, deras förfader, och hans efterkommande omkring 470 år tidigare. De var nu så nära att få se detta gudomliga löfte förverkligat, men skulle de alla komma in i landet? Nej, åtminstone inte omkring 24.000 av dem. Vad var orsaken till att dessa misslyckades? Omoraliskhet, och detta just på tröskeln till det utlovade landet! Den sorgliga skildringen berättar för oss: ”Och Balaam [Bileam] stod upp och gick och återvände till sin plats; och Balak [Moabs konung] gick också sin väg. Och Israel uppehöll sig i Sittim, och folket började bedriva otukt med Moabs döttrar, ty de kallade folket till sina gudars offer, och folket åt verkligen och föll ned för deras gudar. Och Israel anslöt sig till Baal- Peor [eller Peors Baal]; och Jehovas vrede upptändes mot Israel. Och Jehova sade till Mose: Tag alla folkets huvudmän och häng upp dem åt Jehova i solen, på det att Jehovas glödande vrede må avvändas från Israel. ... Och de som dogo genom hemsökelsen voro tjugofyra tusen.” — 4 Mos. 24:25; 25:1—9; AS.
15. Vem dödade israeliterna såsom ansvarig för detta, men hur utsatte de sig för ytterligare frestelse?
15. Profeten Balaam eller Bileam var ansvarig för detta. Inte endast Jesus, utan också Mose visade tydligt hans ansvar. När Gud sände israeliterna till att verkställa Guds hämnd på midjaniterna för den andel dessa haft i att på detta sätt fördärva Israel, nedgjorde de israelitiska kämparna inte de midjanitiska kvinnorna och barnen, utan behöll dem såsom fångar. Mose utropade med förtrytelse: ”Haven I låtit alla kvinnorna leva? Se, dessa förmådde Israels barn, genom Balaams råd, att begå överträdelse mot Jehova i saken med Peor, och så kom hemsökelsen bland Jehovas församling.” När israeliterna verkställde Guds hämnd, hade de dödat profeten Balaam, men här hade de skonat och i sin egen krets fört in dem som Balaam hade planerat att bruka till att befläcka dem. De förde in ibland sig frestelsen till avgudadyrkan, andligt otuktsbrott mot Gud, för att tillfredsställa sin passion. För moralens skull lät Mose döda alla de kvinnor som hade prisgivit sin jungfrudom åt Baal- Peors liderliga dyrkan, därför att de kunde utgöra en källa till frestelse. Han tillät endast de flickebarn, som ännu var jungfrur, att leva och tjäna israeliterna. — 4 Mos. 31:8, 15, 16, AS.
16. Varför är det förhållandet, att vi nu tillhör organisationen, ingen garanti för att vi i framtiden skall få inträde i den nya världen?
16. Just så som här skildrats handlar den store motståndaren. Om han inte kan förleda Jehovas folk till att i ord taga avstånd från Gud och hans rena tillbedjan, försöker han att åvägabringa deras undergång genom att locka dem till omoraliskhet. Det ovan omtalade blev nedskrivet i Guds ord till en varning för oss. Vi är i verklig och egentlig mening nära att träda in i den rättfärdiga nya världen. Fastän vi är så nära vårt härliga mål, är det ännu fara för att vi kan gå miste om att nå det, såsom nutida motsvarigheter till de nämnda tjugofyra tusen israeliterna. Glöm inte en sak: Vi är kött och blod liksom de männen var. Frestelser som var vanliga för dem kan likaså vädja till oss och komma oss att falla. Enbart det förhållandet, att vi tillhör den organisation som Jehova har frälsat, är ingen garanti för att vi inte personligen kan falla i synd och förfela vårt mål såsom individer och alltså inte få komma in i den nya världen med den teokratiska organisationen. Om vi också tillhör organisationen, har vi likväl ett individuellt ansvar, och Jehova Gud ställer individer till räkenskap.
17. Vad skrev Paulus för att varna oss för denna fara?
17. För att göra oss såsom kristna i församlingen starkt medvetna om denna fara för vår individuella ställning nämnde Paulus ett antal händelser under Israels ökenvandring och skrev: ”Låt oss icke heller utöva otukt, såsom några av dem bedrevo otukt, endast för att falla, tjugotre tusen av dem på en enda dag. Men dessa ting fortforo att vederfaras dem såsom exempel, och de blevo nedskrivna till varning för oss, över vilka det fullständiga slutet på tingens ordning har kommit. Följaktligen må den, som menar att han intager en fast ställning, taga sig till vara, så att han icke faller. Ingen frestelse har kommit över eder utom vad som är vanligt för människor.” Men överstiger det ens förmåga att stå emot denna fres telse? Nej, inte om man urskiljer frestelsen och anropar den allsvåldige Guden om räddning: ”Gud är trofast, och han skall icke låta eder bliva frestade utöver vad ni kunna bära, utan jämsides med frestelsen kommer han också att öppna utvägen, på det att ni må kunna uthärda den.” — 1 Kor. 10:8, 11—13, NW.
Kvinnligt såväl som manligt inflytande
18. Hur varnade Jesus för ett kvinnoinflytande nu, som leder till fördärv?
18. Motståndaren kan bruka manligt inflytande i församlingen som en mot Balaam svarande kraft i våra dagar. Han kart också bruka kvinnligt inflytande till att åstadkomma deras fördärv, som tillhör Guds folk. Jesus hänsyftade på detta kvinnoinflytande i sina budskap till de sju församlingarna i provinsen Asien. Inflytande från kvinnor är något som han kan ogilla hos en församling i våra dagar, liksom han gjorde då på den tiden i fråga om församlingen i Tyatira, till vilken han sade: ”Icke desto mindre har jag emellertid detta emot dig, att du tolererar den där kvinnan Jesabel, som kallar sig en profetissa, och hon undervisar och vilseleder mina slavar till att bedriva otukt och till att äta sådant som är offrat åt avgudar. Och jag gav henne tid till bättring, men hon är icke villig att göra bättring från sin otukt. Se, jag står i begrepp att kasta henne på en sjuksäng, och dem, som begå äktenskapsbrott med henne, i stor bedrövelse, om de icke bättra sig från hennes gärningar. Och hennes barn skall jag döda med dödlig hemsökelse, så att alla församlingarna skola veta, att jag är den som rannsakar de innersta tankarna och hjärtana, och jag skall giva åt eder individuellt enligt edra gärningar.” — Upp. 2:20—23, NW.
19. Vem eller vilka försöker Satan fördärva genom att begagna detta inflytande?
19. Jesabel eller Isebel (som namnet lyder i den svenska översättningen av de hebreiska skrifterna) var en Baalsdyrkare, som blev drottning åt konung Ahab i Israel. Hon ledde honom efter sin vilja och utövade sitt inflytande för att tvinga de tio stammarnas rike in i omoralisk Baalsdyrkan. Verkan av hennes inflytande var densamma som den som åstadkoms genom Balaams förslag till konung Balak emot israeliterna. Motståndaren kan alltså bruka vilket som helst av könen till att framkalla frestelsen. Hans mål är inte endast att vålla några individers undergång, utan fastmer att fördärva hela organisationen och att bringa smälek över den och dess Gud och att på det sättet inge ärliga människor fördomar emot den.
20. Varför bör vi vara på vår vakt mot att bli släpade tillbaka i fördärv?
20. Det är på allt sätt nödvändigt för oss nu att bedja och vara på vår vakt mot frestelse till omoraliskhet, i synnerhet nu när vi är så nära den nya världen. Om vi har flytt undan från den dypöl som denna världens fördärv utgör, varför skulle vi då låta oss släpas tillbaka till den under falska, förtrollande lockelser, som talar om ”fri kärlek” och om lätt erhållen förlåtelse från en barmhärtig Gud för de synder vi begår på det moraliska området? Låt dig inte fångas som med en lasso av löften om frihet i fråga om uppförandet. Det betyder slaveri under fördärvet med tillintetgörelse som slutlig följd. I samma framställning betonar Petrus detta och säger: ”Medan de lova dem frihet, existera de själva såsom fördärvets slavar. Ty var och en som har blivit övervunnen av en annan göres till slav av denne. Om de, sedan de hava flytt undan från världens befläckelser genom en exakt kunskap om Herren och Frälsaren, Jesus Kristus, åter bliva inblandade i just dessa ting och bliva övervunna, hava de slutliga förhållandena förvisso blivit värre för dem än de första. Ty det skulle hava varit bättre för dem att icke exakt hava känt rättfärdighetens väg än att, sedan de exakt lärt känna den, vända sig bort från det heliga bud som blivit överlämnat åt dem. Det som säges i det sanna ordspråket har hänt dem: ’Hunden har vänt tillbaka till sina egna spyor, och svinet, som blivit badat, till att vältra sig i smutsen.’” — 2 Petr. 2:19—22, NW.