Kristus. Inte endast barnens frälsning, utan också den icke troende makens frälsning, står på spel. Det är alltså lämpligt att bo kvar hos honom.

40, 41. a) Om den icke troende maken är svår att göra till lags, hur bör den troende då handla? b) Vilket råd i överensstämmelse med denna princip ger Petrus åt kristna hustrur, som bär ett ojämnt ok?

⁴⁰ Även om äktenskapspartnern är motståndare och svår att göra till lags, bör den troende inte känna sig tvungen att gå sin väg. Den troende bör uthärda förföljelsen och motståndet, alldeles som han finner sig i förföljelsen och motståndet på det distrikt, där han arbetar från hus till hus. Genom detta handlingssätt å den troendes sida kan den icke troende makens frälsning bli möjlig. Detta är det argument som aposteln Petrus anför, när han skriver till förföljda kristna. Petrus säger:

⁴¹ ”Må tjänare i hemmen vara sina ägare undergivna med fruktan i fullt mått, icke endast de goda och resonliga, utan också dem som äro svåra att vara till lags. ... Om ni, när ni göra det goda och få lida, uthärda det, så är detta något som är välbehagligt för Gud. Ja, till detta handlingssätt [att lida orättvist] blevo ni kallade, ty Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder ett föredöme, för att ni skulle följa honom tätt i spåren. ... På samma sätt skola ni hustrur vara undergivna edra äkta män [baaler enligt den hebreiska bibeln], på det att om några icke hörsamma ordet de må bliva vunna utan ord, genom sina hustrurs uppförande, eftersom de hava varit ögonvittnen till edert kyska uppförande, förbundet med djup respekt [mot edra män]. Och låt eder prydnad icke bestå i utvärtes hårflätning och i att ni sätta på eder guldsmycken eller bära överklädnader [vilken yttre prydnad inte kommer att vinna äkta man, som ännu inte hörsammar Guds ord], utan låt den [eder prydnad] vara hjärtats fördolda människa i den stilla och milda andens oförgängliga klädnad, som är av stort värde i Guds ögon. Ty så brukade också fordom de heliga kvinnor, som hoppades på Gud, pryda sig, i det att de underordnade sig sina äkta män, såsom Sara brukade lyda Abraham och kallade honom ’herre’. Och ni [hustrur] hava blivit hennes barn, förutsatt att ni äro trägna i att göra vad gott är och icke frukta någonting som kan vålla skräck [i förhållandet till edra män].” — 1 Petr. 2:18—3:6, NW.

”Bo åtskils” och ”laglig skilsmässa” för fridens skull

 1. Om den icke troende trots allt väljer att gå sin väg och bo för sig själv, vad bör den troende parten då göra åt detta?

DET finns otaliga fall, där åt Gud överlämnade, döpta troende har lytt aposteln Paulus’ råd och har fortsatt att bo tillsammans med icke troende makar och till sist har fått glädjen att ”frälsa” sin äktenskapspartner. Men hur förhåller det sig då med en troende, som gör bruk av Guds ande för att uthärda förföljelse och motstånd i sin strävan att hålla ihop äktenskapet, men vars icke troende partner alltjämt finner förhållandet besvärande och slutligen går sin väg, antingen genom att bo för sig själv någon annanstans eller genom att ta ut laglig skilsmässa? Paulus svarar: ”Men om den icke troende bereder sig att gå sin väg, låt honom då gå; en broder eller en syster är icke i träldom under dessa omständigheter, utan Gud har kallat eder till frid.” — 1 Kor. 7:15, NW.

 2. Om makarna flyttar ifrån varandra, finns det då någon skriftenlig grund för laglig skilsmässa, som kan följas av omgifte med någon annan?

² I sin egen kristna frids intresse får den troende låta den icke troende äktenskapspartnern gå sin väg och bo någon annanstans. Den icke troende, som har gått sin väg, får lika litet lov att gifta om sig som en kristen troende, som har gått sin väg, får lov att göra det: ”Men om hon verkligen skulle gå ifrån honom, må hon då förbliva ensam eller också försona sig igen med sin man.” (1 Kor. 7:11, NW) Den övergivne troende har inga skriftenliga orsaker att söka erhålla laglig skilsmässa, då den enda grund han kan anföra är att han har blivit övergiven eller att det råder oöverkomliga religiösa motsättningar mellan makarna. Om han verkligen fick skilsmässa, skulle han alltså enligt Skriften inte ha frihet att genom att gifta om sig lämna det enligt lagen ”ogifta” tillstånd han befinner sig i och som han finner otillfredsställande. Jesus Kristus själv säger att det skulle vara orätt, i följande ord:

 3. Vad sade Jesus om saken enligt Matteus 19:3—9?

³ ”Fariséer kommo fram till honom, inställda på att fresta honom, och sade: ’Är det lovligt för en man att skilja sig från sin hustru på vilka grunder som helst?’ Till svar sade han: ’Hava ni icke läst att den som skapade dem i begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: ”Fördenskull skall en man lämna sin fader och sin moder och skall hålla sig till sin hustru, och de två skola vara ett kött”? Så äro de då icke längre två, utan ett kött. Därför, vad Gud har sammanokat må ingen människa skilja åt.’ De sade till honom: ’Varför föreskrev då Mose att man skulle giva hustrun ett intyg om att hon blivit bortskickad och skilja sig ifrån henne?’ Han sade till dem: ’Av hänsyn till eder hårdhjärtenhet medgav Mose att ni skulle få skilja eder från edra hustrur, men detta har icke varit fallet från begynnelsen. Jag säger eder att vemhelst som skiljer sig från sin hustru av annan grund än otukt och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott.’” — Matt. 19:3—9, NW; också 5 Mos. 24:1—4.

 4. Skänker Jesu ord stöd åt stiftandet av en total antiskilsmässolag, och vad är det effektivaste sättet att minska antalet lagliga skilsmässor eller förhindra skilsmässa?

⁴ Jesus sade alltså inte att skilsmässa borde vara förbjuden av statens lag under alla omständigheter, till och med om äktenskapsbrott förelåg. De religiösa präster i våra dagar som håller på en sådan lag, enligt vilken ingen skilsmässa är möjlig, önskar hålla oskyldiga män och hustrur fastlåsta vid äktenskapsbrytande makar. Genom en sådan lag skyddar de den äktenskapsbrytande parten och uppmuntrar och befrämjar också otrohet i äktenskapet genom att inte medge den oskyldiga parten någon befrielse. Om de tillät den oskyldige av makarna att skilja sig från den som begått äktenskapsbrott, så skulle detta upphäva den syndaförlåtelse, som prästerna i biktstolen meddelar äktenskapsbrytaren. I så fall skulle den äktenskapsbrytande parten inte vara skyddad av den avlat eller syndaförlåtelse som prästen delger denne till äktenskapsbrott skyldige, som endast biktar sig, men inte gör bättring. Det skriftenliga sättet, det effektivaste sättet, att minska antalet lagliga skilsmässor eller rentav förhindra skilsmässa är att förkunna den Heliga skrift och dess moral och hålla den kristna församlingen fri från äktenskapsbrytare. Det går inte genom en total antiskilsmässolag. Ingen sådan lag har satt stopp för äktenskapsbrotten.

 5. Vilken skilsmässa vilar på skriftenlig grund, och vilket privilegium medger den en oskyldig frånskild?

⁵ Guds lag under hans nya förbund, som uttalades av Jesus i hans här förut citerade ord, medger förvisso skilsmässa på den tillbörliga grunden. Denna enda grund, som har stöd i Skriften och gäller under det nya förbundet, är äktenskapsbrott. Skilsmässa på den grunden gör den oskyldiga parten fri att gifta om sig utan att därmed själv begå äktenskapsbrott genom ett omgifte. Skilsmässa på någon annan grund, vilken som helst, gör inte de enligt lagen skilda makarna fria att gifta om sig utan att därigenom göra sig skyldiga till äktenskapsbrott i Guds ögon och så bli ovärdiga att vara i hans församling under Kristus. Det är så Jesu ord i bergspredikan bör förstås. Han hänvisade till den skilsmässolag som är nedtecknad av profeten Mose i 5 Moseboken 24:1 och sade vidare: ”Ni hava hört att det sades: ’Du skall icke begå äktenskapsbrott.’ ... För övrigt blev det sagt: ’Vemhelst som skiljer sig från sin hustru, han give henne ett skilsmässointyg.’ Emellertid säger jag eder, att var och en som skiljer sig från sin hustru av annan grund än otukt gör henne till föremål för äktenskapsbrott, då ju var och en som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.” — Matt. 5:27—32, NW.

 6. Gör både skriftenlig och oskriftenlig skilsmässa en kvinna till föremål för äktenskapsbrott, eller vari består skillnaden, om det finns någon?

⁶ Om en åt Gud överlämnad kristen skiljer sig från sin hustru för äktenskapsbrott,