”Vad hindrar mig från att bli döpt?”

1. Till vilket slags människa blev Filippus sänd?

DENNA fråga ställdes av en gudfruktig man som redan hade kärlek till Gud, men som just hade fått sin uppmärksamhet riktad på ”de goda nyheterna om Jesus”. Han var den etiopiske eunuck, som hade ”farit till Jerusalem för att tillbedja” som judisk proselyt. Han var på väg tillbaka till Etiopien för att åter ta itu med de plikter han hade i sin höga ställning i sin tjänst hos drottningen av Etiopien, när evangelieförkunnaren Filippus fick anvisning av Guds ande om att gå fram till honom.

2. Hur hjälpte Filippus eunucken att förstå profetian?

² När Filippus sprang vid sidan av vagnen, hörde han mannen läsa högt ur Jesajas bok. När den etiopiske eunucken blev tillfrågad om han förstod vad han läste i detta avsnitt i bibeln — om ett lamm som utan att protestera lät sig föras till att slaktas — var han tvungen att erkänna att han inte förstod om profeten talade om sig själv eller om någon annan man. Vilket fint tillfälle för Filippus! ”Sedan han börjat med detta skriftställe, förkunnade han för honom de goda nyheterna om Jesus.” Ja, Jesajas profetia handlade om ”Guds lamm som tar bort världens synd”! — Apg. 8:26—35; Jes. 53:7, 8; Joh. 1:29.

3. Hur påverkade denna nya förståelse honom?

³ Hur påverkades eunucken av detta helt oväntade men sensationella som skedde i hans liv? ”När de nu färdades vägen fram, kom de till ett visst vatten, och eunucken sade: ’Titta! Ett vatten; vad hindrar mig från att bli döpt?’” Filippus såg tydligtvis ingenting i denne mans levnadssätt och förståelse av Guds uppsåt, i synnerhet som detta nu förbands med Jesus som Messias och Frälsaren, som kunde hindra honom från att bli döpt. Man stannade vagnen; de gick ner i vattnet tillsammans, och Filippus döpte honom på grundval av att han tog emot Jesu offer för förlåtelse av synder. — Apg. 8:36—39.

HUR FÖRHÅLLER DET SIG MED DIG?

4. Hur många av dem som kommit tillsammans med Jehovas vittnen har tagit steget att låta döpa sig?

⁴ I våra dagar finns det många över hela världen som kommer tillsammans med Jehovas vittnen, men som ännu inte blivit döpta till symbol av att de överlämnat sig åt Jehova. Det högsta antalet förkunnare av de ”goda nyheterna” över hela världen år 1981 var 2.361.896 (av vilka omkring 25 procent ännu inte är döpta). Men vid Herrens aftonmåltid år 1981 var det sammanlagt 5.987.893 närvarande över hela jorden. Detta innebär att mer än hälften av dem som är närvarande vid några av Jehovas vittnens möten ännu inte blivit döpta. Är detta en orsak till oro? Nej, men det är en orsak till att visa kärleksfull omsorg. Några av dessa har varit förenade med Jehovas vittnen i mer än bara några få månader.

5. På vilket sätt är den etiopiske eunucken ett gott föredöme för dem som ännu inte blivit döpta?

⁵ Du, käre läsare, är kanske en av dem som ännu inte blivit döpta. Just du kan ha fullgoda skäl till att du ännu inte blivit döpt, men om du inte har det, bjuder vi dig att noggrant och under bön begrunda hur föredömligt den etiopiske eunucken handlade, då han inte lät något hindra honom från att bli döpt. Han granskade sitt eget sinne och hjärta och frågade Filippus, om det fanns några faktorer som kunde hindra honom från att bli döpt. Eftersom det inte fanns någonting som hindrade honom, blev han omedelbart döpt.

6. Vad bör de som anser att de behöver ha ytterligare tid på sig göra?

⁶ Du har kanske inte blivit döpt, därför att du kommit till den slutsatsen, grundad på en ärlig bedömning, att du ännu inte har tillräcklig kunskap i Guds ord för att av hjärtat kunna överlämna dig åt Jehova. För att kunna göra detta utan förbehåll vill du lära känna Jehova och hans uppsåt bättre. Detta är lovvärt, och vi uppmuntrar dig att fortsätta att göra goda framsteg i dina studier, men du bör samtidigt hålla i minnet att tiden glider bort för varje dag som går. Använd dina möjligheter på bästa möjliga sätt för att studera bibeln enskilt och med hjälp av Jehovas vittnen. (2 Tim. 3:16, 17) Utveckla vanan att regelbundet vara närvarande vid kristna möten, där du kommer att få livsviktig undervisning och det nödvändiga umgänget med medkristna bröder och den uppmuntran dessa kan ge. (Hebr. 10:24, 25) Om du ihärdigt följer denna goda rutin, kommer det troligen bara att vara fråga om några få månader innan du är redo att symbolisera ditt överlämnande genom vattendopet. Vår himmelske Fader inbjuder dig att komma in i detta mycket speciella förhållande till honom!

7. a) Vad kan vara orsaken till att somliga dröjer med att bli döpta? b) Hur visar Jesus att det skulle vara farligt att resonera så?

⁷ Du har kanske under många år varit med vid Jehovas vittnens möten, men ännu inte beslutat dig för att överlämna dig och bli döpt. Kan det vara så, när du undersöker ditt hjärtas innersta motiv, att det som hindrar dig är att du inser att du kommer att åläggas vissa restriktioner, om du blir kristen? Resonerar du som så att du inte är bunden vid dessa restriktioner så länge du är odöpt och därför har ”frihet” att göra vissa tvivelaktiga ting under den tid som kvarstår för denna gamla tingens ordning, i hopp om att du skall kunna vänta till sista minuten med att ta ställning för den sanna tillbedjan? Ett sådant resonemang kan vara mycket farligt, ja, verkligt ödesdigert! Jesus sade: ”Ge akt på er själva, att aldrig era hjärtan blir nertyngda av frosseri och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen oförmodat i ett nu kommer över er som en snara.” — Luk. 21:34, 35; 1 Kor. 15:33, 34; Rom. 13:11—14.

8. Hur bör vi betrakta Jehovas kärleksfulla inbjudan att överlämna oss åt honom?

⁸ Om du dröjer otillbörligt länge med att ta emot Jehovas kärleksfulla inbjudan att få åtnjuta hans ynnest genom att överlämna ditt liv åt honom, kan den väl tilltagna tiden för att ta emot denna inbjudan rinna ut för din egen del. (2 Kor. 6:1, 2; Hebr. 12:25) Tveka därför inte att sträcka dig efter livets gåva och sedan dra den tätt intill dig i tacksamhet. Håll inte i med att längtansfullt se tillbaka på allt det attraktiva som finns i denna gamla världsordning, eftersom den snart kommer att gå sin undergång till mötes. Ge gynnsamt gensvar på Guds kärlek medan du har tillfälle. Även om Jehova är selektiv när det gäller vem han vill föra in i ett nära förhållande till sig och är restriktiv när det gäller vad man kan och inte kan göra, kommer du mer och mer att inse, ju mer du lär känna honom, att allt vad han gör eller kräver alltid är till det bästa för dig. Han vill inte beröva dig någonting som verkligen är till nytta för dig eller som kommer att ge dig förblivande lycka. (Ps. 145:16, 19) En son som har respekt för och lyder sin far tycker att det är helt naturligt att han skall vara i närheten av sin jordiske far och få anvisningar av honom. Borde det inte vara ännu mer naturligt att ha en sådan inställning när det gäller vår kärleksfulle himmelske Fader? — Joh. 14:23.

9. Hur bör vi ta itu med personliga problem?

⁹ Om du för en verklig kamp med att få vissa köttsliga begär under kontroll och du verkligen försöker av hela ditt hjärta och hela din styrka att behärska dessa begär, kan du naturligtvis vara säker på att Gud kommer att hjälpa dig att bli framgångsrik i din kamp — inte genom att ta bort problemet på mirakulös väg, utan genom att med hjälp av sin ande få dig att uppodla de andens frukter du behöver i ditt liv. Även i församlingen kommer du att finna förståelse och hjälp, om du vänder dig till de äldste. De finns där som ett Guds medel att hjälpa dig. — Gal. 5:22—24; Ef. 4:11—15.

10, 11. a) På vilket sätt utgör fångvaktaren i Filippi och hans husfolk ett gott föredöme? b) Vad krävs för att ”bli frälst”, mer än att man bara tror på Jesus?

¹⁰ Dröj därför inte med att göra vad du vet att du borde göra för att behaga Gud. Följ fångvaktaren i Filippi som ett gott föredöme. Han ställde Paulus och Silas följande fråga: ”Ni herrar, vad måste jag göra för att bli frälst?” Han fick beskedet: ”Tro på Herren Jesus, och du skall bli frälst, du och ditt husfolk”, och skildringen berättar att detta ledde till att han och hela hans husfolk blev döpta utan dröjsmål.

¹¹ Även om det var en jordbävning från Gud som gjorde att denne fångvaktare började frukta Gud, bör vi inte förvänta att Gud skall göra någonting så uppseendeväckande för att få någon av oss i denna tid att vakna, ta sitt förnuft till fånga och sluta upp med att vara motsträvig. I fallet med denne man och hans husfolk var det inte bara en fråga om att visa tro i största allmänhet på Jesus som fick dem att komma i ett frälst tillstånd. Inte heller var det bara en fråga om att de helt alldagligt förband sig att börja leva som kristna. Nej, för i skildringen sägs det att Paulus och Silas ”talade Jehovas ord till honom jämte alla i hans hus”. Detta innebar bland annat att de fick lära känna Jehova så pass väl att de till att börja med kunde få sina tidigare begångna synder förlåtna på grundval av att de tagit emot lösenoffret. I deras fall skedde detta på mycket kort tid, på bara en dag. Det ledde sedan till att de av hjärtat överlämnade sig åt universums suveräne Herre, Jehova Gud, och blev döpta till symbol av detta. Ja, fångvaktaren ”fröjdade sig mycket med hela sitt hus, nu då han hade kommit till tro på Gud”. — Apg. 16:25—34.

12. Bör någon låta något som han inte har fullständig kunskap om hindra honom från att bli döpt?

¹² Du kanske är en sådan som håller sig tillbaka, därför att du ställer dig lite tvivlande eller frågande inför något som du inte kan släppa tanken på. Men om ditt tvivel gäller någonting av mera teknisk karaktär i någon lärofråga, borde du ha ännu större anledning till att söka svaret på din fråga i Guds ord, under det att du oupphörligt ber Gud om urskillningsförmåga. Han kommer att ge dig det, allteftersom du bygger upp en mera fullständig förtröstan på honom. Han kommer inte att lägga en ”sten” eller en ”orm” i din utsträckta hand. (Matt. 7:7—11) Du bör inte ursäkta att du inte har överlämnat dig åt honom med att du inte har full förståelse i några få ting. Den kristne växer ständigt i kunskap om Gud och hans uppsåt. — Fil. 1:9—11; Hebr. 6:1—3.

13. a) Vad inser vi när det gäller barnen bland oss? b) När bör den som är ung bli döpt?

¹³ Och slutligen — du kanske tycker att du är alltför ung för att kunna göra ett insiktsfullt överlämnande. Eftersom det finns tusentals barn bland Jehovas vittnen — vilket är till stor glädje för oss — kan det förhålla sig så för många. (Matt. 19:13—15) Under tiden som dessa barn växer upp till att bli tillräckligt mogna — mentalt och fysiskt sett — för att ta på sig det fulla ansvar som överlämnandet och dopet innebär, kan vi vara helt förvissade om att Gud håller sådana barn för att vara ”heliga”, så länge som de står under sina troende föräldrars ansvar och lyder dem. (1 Kor. 7:14) Men tiden står inte stilla. Om du har lytt dina föräldrar, när de uppfostrat dig ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”, och du har gjort ditt bästa för att lära dig, både hemma och i församlingen, kan du fråga dig om inte tiden nu är inne för dig att överlämna dig åt Jehova. Om du, sedan du talat om detta med dina föräldrar och de äldste i församlingen, finner att tiden är mogen för detta, uppmuntrar vi dig att fullfölja ditt beslut att överlämna dig åt Jehova och bli döpt. — Ef. 6:1—4; 2 Tim. 1:5—7.

TJÄNA JEHOVA DÄR HAN PLACERAR DIG

14. Vad bör vi nu lägga märke till med avseende på inbärgandet av de smorda?

¹⁴ När du nu blivit döpt, finns det då något hopp om att Gud skall kalla dig till att bli en del av Kristi brud? Det är naturligtvis Gud som dömer i den saken, inte människor. Det bör inte vara så att vad en person själv tycker eller känner sig dragen till, känslor eller böjelser som han kanske fått medan han tillhörde någon sekt i kristenheten, skall få vara det som avgör denna sak. (Rom. 8:28—30; 9:16) Det är viktigt att komma ihåg att inbärgandet av de smorda nu snabbt närmar sig sitt slut. (Jämför Matteus 13:36—43.) Under 1.900 år fanns det bara en enda kallelse, till himmelskt liv, och då var Jehova mycket selektiv när det gällde vem eller vilka som skulle tjäna tillsammans med hans Son i Guds rikes regering. Många skulle inbjudas, men endast ett fåtal skulle bli utvalda. (Matt. 22:2, 14) Med tiden skulle det fastställda men begränsade antalet av 144.000 vara uppnått. Därefter skulle ingen mer kunna bli smord med den heliga anden som ett bevis för att han eller hon äger det himmelska hoppet, om inte det ovanliga inträffade att någon av de kvarvarande ”utvalda” visade sig vara otrogen och behövde ersättas. — Rom. 8:16; 11:19; Upp. 7:1—8; 14:1—5.

15, 16. a) Vad tycks vara uppenbart när det gäller det avslutande arbetet med att kalla någon till himmelskt liv och församlandet av den ”stora skaran”? b) Vad verkar vara logiskt att tänka sig när det gäller frågan om att vid denna sena tidpunkt ersätta någon med det himmelska hoppet? c) Men hur bör man se på dem som är övertygade om att de har fått en himmelsk kallelse?

¹⁵ När vi tänker på hur Jehova har handlat med sitt folk under skördeperioden, tycks det vara uppenbart att den himmelska kallelsen i allmänhet var fullbordad omkring år 1935, då man fick en rätt insikt om att den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken 7:9—17 har ett jordiskt hopp. Det har gått precis så som Jehova i förväg visste att det skulle gå. Som Uppenbarelseboken 7:3, 4 visar, skulle arbetet med att förse de kvarvarande av det andliga Israel med ett sigill nå sitt slut. Men under denna tidsperiod strax före den ”stora vedermödan” skulle en ”stor skara”, utan några begränsningar vad antalet beträffar, framträda. De skulle få behålla sitt naturliga hopp om att få leva här på jorden — inte ”födas på nytt” med himmelskt liv i sikte. — Ps. 115:16; Joh. 3:1—8.

¹⁶ Vi förstår när det gäller möjligheten att vid denna sena tidpunkt ersätta någon som blivit ”född på nytt” att det troliga är att bara ett mycket litet antal av dessa kvarvarande smorda gått miste om sin himmelska kallelse genom att bli otrogna. Deras led har glesnat, genom att några har dött, så att de nu bara består av några få tusen individer. Om det skulle bli nödvändigt att ersätta någon av dem, vem skulle Jehova då kalla? Jesus sade följande om dem som fått inbjudan att vara hans apostlar: ”Ni är emellertid de som med mig har hållit ut i mina prövningar.” (Luk. 22:28) Helt logiskt skulle Jehova hellre välja ut någon som varit med under många år och som visat prov på uthållighet och lojalitet under svårigheter än att välja ut någon som bara helt nyligen blivit en döpt lärjunge till Jesus och kanske ännu inte blivit prövad i så många avseenden. Detta säger vi inte för att vara dogmatiska eller för att ge någon en anledning till att döma någon annan för hans eller hennes personliga övertygelse, utan vi säger detta för att hjälpa dem som nyligen förenat sig med oss, så att de inte drar förhastade slutsatser och blir alltför tvärsäkra när det gäller hur Jehova handlar med just dem.

17. Vilken samhörighet är överlämnandet och dopet början till, och vilken belöning blir resultatet?

¹⁷ Oavsett om vi tillhör den ”lilla hjorden” som skall få ärva Riket eller har det storslagna hoppet att få leva för evigt i fullkomlighet och lycka här på jorden, har vi först, innan vi kunde få något av dessa hopp, behövt komma i ett godkänt förhållande till vår Fader, Jehova. (Luk. 12:32) Och hur kan vi vinna en sådan godkänd ställning inför Gud? Vi kan göra det genom att inhämta kunskap, utöva tro på Kristi offer, ångra oss och ändra sinne när det gäller vårt tidigare levnadssätt i världen, fast och beslutsamt omvända oss för att göra Guds vilja, överlämna oss åt Jehova och bli döpta till symbol av detta. Sedan kommer Gud, om vi bevarar vår dyrbara samhörighet med honom, att bevisa sig vara trogen i det att han belönar oss med evigt liv, någonting som är ovärderligt för oss och som vi får uppleva antingen i himlarna eller i Rikets domäner här på jorden. — Hebr. 11:6; Rom. 6:23.

18. På vilket sätt pågår nu arbetet med att sätta ”tecken” på människor, och hur visar de enskilda individerna att de blivit tecknade med det tecken som leder till frälsning?

¹⁸ Inom kort kommer verket med att skilja ”fåren” från ”getterna” att nå sitt slut. Ingen kommer att lämnas kvar någonstans mitt emellan, då Gud låter den ”stora vedermödan” undanröja ”dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus”. (Matt. 25:31—46; 2 Tess. 1:6—9) Det är endast de som tecknats med det tecken som betyder frälsning som kommer att få överleva in i hans nya tingens ordning. (Upp. 7:3, 4, 9, 14; Hes. 9:2—6) Tänk hur lyckliga de som låtit sig bli tecknade med det tecken som medfört att de fått överleva kommer att känna sig! De har blivit tecknade på grund av att de velat stå i ett överlämnat förhållande till Jehova Gud, något som de symboliserat genom att bli döpta i vatten, och dessutom på grund av att de fortsatt att i ostrafflighet vandra på den smala vägen som leder till liv. — Matt. 7:13, 14.

□ På vilket sätt handlade den etiopiske eunucken på ett föredömligt sätt genom att bli döpt?

□ Varför bör man inte dröja med att tacka nej till det som kan vara attraktivt i denna onda världsordning och i stället tacka ja till Jehovas kärleksfulla inbjudan?

□ Hur kommer förtröstan på Jehova att hjälpa en individ, när han har svårt att komma över någonting som han tvivlar på eller ifrågasätter?

□ Hur bör ungdomar se på överlämnandet och dopet?

□ Vem kommer Jehova logiskt sett förmodligen att välja ut, om någon av de andliga israeliterna måste ersättas?