Religionens inflytande

● För mer än ett år sedan gjorde tidskriften ”U.S. News & World Report” en undersökning bland ledande amerikaner för att gradera det inflytande på landsomfattande beslut och åtgärder som arton större organisationer och institutioner utövar. I denna undersökning kom ”den organiserade religionen” på sista plats. I en liknande undersökning i år har ”den organiserade religionen” kommit på näst sista plats — men enbart på grund av att förteckningen över institutioner utökats från arton till tjugofyra. ”Den organiserade religionen” har alltså i verkligheten fallit från artonde till tjugotredje plats bland amerikanska institutioner när det gäller inflytande på levnadssättet inom nationen.

Den tyska tidskriften ”Bunte” beskriver hur många tyskar försöker komma till rätta med de personliga verkningarna av en skattereform. Det är många av dem som säger upp sitt medlemskap i kyrkorna och på så sätt gör sig fria från den skatt som detta medlemskap kräver. Enligt ”Bunte” förväntas ”de katolska stiften och de evangeliska statskyrkorna tillsammans få 1,2 milliarder D-mark mindre i form av kyrkoskatter under år 1975”.

Popmusik och ogifta mödrar

● Utomäktenskapliga födslar bland tonåringar steg med 50 procent under en tioårsperiod i Förenta staterna. Vid den senaste räkningen kom man fram till att 339 av 1.000 tonåriga mödrar var ogifta. Detta kan jämföras med bara 76 ogifta mödrar räknat per 1.000 kvinnor som kommit över tonåren. Vad är orsaken till den stora skillnaden?

En organisation som sysslar med befolkningsfrågor, Population Institute, lägger en stor del av skulden på texterna till popmusik, som är så populära bland tonåringar. Man framhåller att dessa texter ofta förhärligar könsumgänge och barnafödande utom äktenskapet. Populära popsånger med sådana titlar som ”Jag tycker inte om att sova ensam” och ”Jag har mitt barn” belyser detta. Kan någon få sådant musikaliskt stoff att stämma överens med bibelns uppmaning i Filipperna 4:8 att vi skall hålla sinnet fäst vid sådant som är sant, värdigt, rätt, rent och förtjänt av att prisas? Till dem som rättar sig efter detta råd ger följande vers löftet: ”Fridens Gud [skall] vara med eder.”

Frågor från läsekretsen

● Vad menas med Paulus’ ord i 1 Korintierna 7:29: ”De som hava hustrur [må] vara, såsom hade de inga”?

Aposteln Paulus’ inspirerade förmaning ingår i ett dryftande som anbefaller det ogifta livet som någonting bättre av det skälet att det tillåter den kristne att ”ständigt stå till Herrens tjänst utan något som distraherar”. (1 Kor. 7:32—35, NW) Rådet till äkta män att vara som om de inte hade några hustrur måste därför stå i samband med att man tjänar Jehova Gud med full hängivenhet.

Många gifta människor sköter sina angelägenheter som om deras äktenskap var det enda viktiga i livet. De är så angelägna om att behaga sina kontrahenter att andliga ting blir försummade, om de inte rentav helt lämnas utan avseende. Den kristne äkta mannen inser emellertid att hans samhörighet med Gud måste komma först i hans liv. Han måste leva helhjärtat för Jehova. (Rom. 14:8) Hans kärlek till Gud får inte vara mindre odelad än den kärlek som ogifta personer visar. Oberoende av vad som kan utveckla sig, bör han inte tillåta att hans äktenskap inkräktar på hans rättmätiga tjänst för Gud som en hängiven lärjunge till Herren Jesus Kristus. Detta skulle vara i överensstämmelse med Jesu ord: ”Om någon kommer till mig och han därvid ej hatar [älskar i mindre grad] sin fader och sin moder och sin hustru och sina barn och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge.” — Luk. 14:26; jämför Matteus 10:37.

Paulus’ råd bör inte uppfattas så att det betyder att kristna äkta män skall ignorera sina hustrur, behandla dem som om de inte existerade. Tvärtom gav Paulus de kristna i Efesus anvisningen: ”Männen [böra] också älska sina egna hustrur såsom sina egna kroppar. Den som älskar sin egen hustru, han älskar sig själv. Ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han närer och omhuldar det.” (Ef. 5:28, 29, J. N. Darbys övers., sv. uppl.) En kristen äkta man bör alltså inte försumma sina äktenskapliga förpliktelser. Men vid alla tillfällen bör han följa Paulus’ råd genom att bygga hela sitt liv kring sin samhörighet med Gud. Han bör inte göra sitt äktenskap till hela sitt liv, utan bör se till att det, så långt det är möjligt, bidrar till hans samhörighet med Gud.

Den förmaning som aposteln Paulus gav bör också betraktas i ljuset av det hopp som de som han skrev till hyste. De som han vände sig till (äkta män, hustrur, såväl som ogifta personer) var med anden smorda kristna, som hade utsikten att bli förenade med Herren Jesus Kristus i himlarna efter sin död och uppståndelse. Följaktligen skulle alla jordiska band och böjelser, däribland äktenskapliga band, till sist fullständigt upphöra för att aldrig återtas. Inga jordiska sorger, glädjeämnen eller ägodelar skulle följa dem till himmelen. Eftersom de skulle behöva lämna allting av jordisk natur bakom sig, borde de inte tillåta att sådana ting fick otillbörlig betydelse i deras liv.

Inte ens under den tid de levde här på jorden skulle saker och ting nödvändigtvis förbli desamma. Aposteln Paulus påpekade: ”Denna världens skådeplats förändras.” Därför var det oförståndigt av de kristna att bli otillbörligt fästa vid samhörigheter och ägodelar som inte skulle vara bestående. Om de tillät att det blev på det sättet, skulle förlusten av en hustru, en vän eller till och med materiella ägodelar kunna leda till att de blev så modfällda att de gav upp sin dyrbara samhörighet med Gud. — 1 Kor. 7:30, 31, NW.

I denna tid kan tjänare åt Jehova Gud vilka hoppas på att vinna liv på jorden också ha gagn av Paulus’ inspirerade förmaning. Också i deras fall är det så att jordiska tillhörigheter och samhörigheter inte är bestående. Tid och oförutsedda händelser drabbar alla människor och berövar dem ibland ägodelar, vänner och äktenskapskontrahenter. När det gäller materiella ägodelar, bör ingen förvänta att Jehova skall bevara sådana genom den ”stora vedermödan”. Jehova har lovat att bevara liv, inte materiella ägodelar. Det som har största vikt i varje kristens liv bör alltså inte vara äktenskap, ägodelar eller någonting annat jordiskt, utan hans goda samhörighet med Jehova. Vårt liv beror på att vi vidmakthåller denna samhörighet.

● Jag är en änka med tonåriga barn, och jag lärde känna Guds ords sanning för ungefär ett år sedan. Bör jag insistera på att mina barn skall gå till församlingens möten, även om de kan vara ovilliga att göra det?

Det är tillbörligt att en kristen förälder kräver att barnen skall vara med vid kristna möten. Guds ord förmanar: ”Ni barn, lyd edra föräldrar i allt, ty Herren gläder sig över det.” ”Uppfostra barnet med hänsyn till dess levnadsbana, så skall det icke övergiva den, om det ock blir gammalt.” — Kol. 3:20, Hd; Ords. 22:6, Åk.

Framstegen i fråga om detta kommer naturligtvis att i avsevärd grad bero på barnets ålder och gensvar, och du måste själv avgöra hur långt det är förståndigt att gå i fråga om att vidta åtgärder för att genomdriva det du kräver.

I ditt fall har barnen inte från födelsen blivit uppfostrade i den sanna tillbedjans principer, men det finns fortfarande tid att åstadkomma gott till förmån för dem så länge de befinner sig i hemmet. ”Tukta din son, medan något hopp är”, heter det i det inspirerade ordspråket. (Ords. 19:18) Att fysiskt tvinga ett barn, i synnerhet då sådana som inte längre är i sina späda år, att vara närvarande är vanligen inte det bästa sättet att handskas med situationen, och det kan i själva verket ha motsatt verkan. Men den rätta kombinationen av kärleksfulla råd, tålamod, förståelse och fasthet när det gäller att ta itu med ett visst barns inställning kommer ofta att ge goda resultat. Misströsta inte beträffande barnet, bli inte lätt modfälld, och låt dig inte besegras.

På föräldrarna vilar förpliktelsen att sörja för sina barn, inte bara materiellt, utan också andligen. Barnen kanske inte tycker om att gå i skolan, men eftersom föräldrarna vet vad som är bäst för ett barn och har aktning för ”kejsarens” lag om att ett barn skall gå i skolan upp till en viss ålder, tvekar de i de flesta fall inte att kräva att barnen underkastar sig lagen att de skall gå i skolan. Om detta är viktigt när det gäller världslig utbildning, är det sannerligen mycket viktigare i förbindelse med undervisning i Jehovas livgivande lag.

Men omständigheterna skiftar. Om det tidigare, innan bibliska principer började införas, förekom långtgående efterlåtenhet i hemmet, är det sannolikt att det kommer att ta tid innan barnen vänjer sig vid en noggrannare kontroll från föräldrarnas sida. Den kristne föräldern kan finna det tillrådligt att först av allt sätta sig ned med barnen och vänligt förklara för dem hur och varför justeringar kommer att göras i hemmet i framtiden. Detta kan göras steg för steg. Visa hur bibelns råd och krav är förnuftiga och ger bestående gagn. Det gäller det eviga livet. Att du erkänner att du tidigare begått misstag i fråga om omdöme och uppfostran kommer att hjälpa barnen att inse att också du ändrar ditt liv för att det skall formas efter Guds bättre väg. Det kommer att bli lättare för dem att inse att du inte är godtycklig eller diktatorisk, enbart tvingar på dem din egen vilja. Det kommer att visa dem hän till Gud som härskare och uppmuntra dem att samarbeta mera villigt. Tänk på målet, som består i regelbunden närvaro, allteftersom bibelns principer steg för steg sätts i verket i hemmet. Att omedelbart ställa upp hundraprocentig närvaro som mål kan vara realistiskt, men det behöver inte vara så. Men var tålmodig. Låt Guds ords råd få tid att nå hjärtat. Hjälp barnen att se och uppskatta detta råd och den bättre och lyckligare samhörigheten i familjen. Var konsekvent genom att ge det rätta föredömet i din egen livskurs. Exempel talar tydligare än ord i många fall.

Somliga barn kan vara ovilliga att ändra sig därför att de redan blivit befästa i en annan religion. De kan göra invändningar mot att godta andra läror. Förlöjliga dem inte. Undervisa i stället dina barn precis som du skulle undervisa andra om bibelns sanning. De behöver ett bibelstudium precis som du behövde det.

Att man behöver överge gamla vänner och skaffa nya vänner kan också vara en faktor. Försök att själv vara en bättre vän och kamrat och uppmuntra till umgänge med de yngre i församlingen.

Personligheter och omständigheter är olikartade, och en förälder bör ta hänsyn till detta. Det medges att situationer av detta slag ibland kan vara komplicerade och kinkiga att handskas med, men om du tänker på målet — att barnen skall förstå sanningen och bli sanna kristna — och du tålmodigt och med förståelse arbetar mot detta mål till barnens eviga bästa, kan du förvänta Jehovas välsignelse över dina ansträngningar. Närvaron vid kristna möten är en viktig del av det kristna livet. Jehova Guds ande är tydligt uppenbar där, och