Tjäna med evigheten i sikte
1, 2. a) Vilken uppfattning har individer och nationer om framtiden? b) Varför är somliga inte ens intresserade av att tänka på sin framtid?
ÄR DET inte i vår tid vanligt att träffa människor vilkas ledmotiv i livet, enligt vad som uppenbaras av vad de säger eller gör, är följande: ”Roa dig medan du kan; vem vet vad som händer i morgon”? Också många nationer tycks följa denna uppfattning. En av Europas mest inflytelserika ekonomer anklagade sin regering för att bedriva en politik i andan: ”Efter oss syndafloden” — dvs. man planerar och ger ut pengar med bara den innevarande dagen i sikte, inte framtiden.
2 Och många människor är så desillusionerade av den ”etablerade ordningens” mål och resultat att de inte är intresserade av en framtid som bara innebär mera av samma slag. År 1972 framhöll en högskoleprofessor att ”unga vuxna inte tycks vara tillräckligt intresserade av sin egen personliga framtid”. Han tillfogade: ”Ungdomar saknar det socialvetarna kallar ’målinriktning’, och de förefaller ofta plottra bort sin tid med allting från narkotika och protester till livsstilsexperiment och meningslösa projekt eller nöjen.” Så finns det andra som helst inte skulle vilja tänka på framtiden på grund av de alltmer skrämmande varningarna för förorening, brottslighet, hungersnöd och krig.
3. Vilken insikt förmår många människor att leva bara för nuet?
3 Även om de större nationerna skulle göra häpnadsväckande genombrott i de internationella relationerna, så att det förutsagda betydelsefulla tillkännagivandet av ”fred och säkerhet” föreföll säkert och visst, skulle många människor ändå fortsätta att ”leva bara för stunden”. (1 Tess. 5:3, NW) De menar att det är bäst att de får ut allt de kan av livet medan de har det, eftersom vetenskapen (som de har förtröstat på) inte kan förhindra döden. Ett exempel på detta är att en reporter som kommenterade vetenskapens upptäckter medgav att professor Friedhelm Schneider i Tübingen i Tyskland har bevisat att ”ingenting stöder [uppfattningen] att döden är förbunden med livsbegreppet som en fysisk nödvändighet”. Reportern erkände också att de bevis man nu har tyder på att ”om varje cell hade den rätta blandningen av cellhormoner, skulle man inte mera dö”. Ändå var han nödgad att tillfoga: ”Bortsett från följande: För närvarande finns det ingen möjlighet att framställa denna rätta blandning!” De flesta människor tänker alltså: ”Lev för i dag!” eftersom döden förefaller vara oundviklig.
4. a) Har Jehovas vittnen denna uppfattning? b) Men vad behöver var och en av oss begrunda?
4 Ett helt annat sätt att se finner man emellertid bland Jehovas kristna vittnen! Det är inte ett fatalistiskt: ”Låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö”. (1 Kor. 15:32) I stället är de intensivt intresserade av framtiden och ser fram emot den. I själva verket rör sig hela deras liv och alla deras tankar inte kring en ändlig, begränsad tillvaro, utan kring evigheten. Men är det så med dig personligen? För att se hur det kan bli på det sättet skall vi begrunda ”evigheten” när det gäller Gud och hans uppsåt.
Evigheten är förenad med vår tillbedjan
5. Varför är evigheten grundväsentlig för vår tillbedjan?
5 Det kan med rätta sägas att de kristnas tillbedjan rör sig kring evigheten och är beroende av den, eftersom vår Gud själv är evig. För människor kan detta vara svårt att föreställa sig — att Gud aldrig haft en begynnelse. Men tänk på bergen, hela jorden och hela universum. Är detta nytt, har det kommit till nyligen? Vetenskapsmän säger att universum är milliarder år gammalt. Skulle då inte deras Skapares tillvaro sträcka sig ännu längre tillbaka? Vi kan förstå att aposteln Paulus skrev att Jehovas ”eviga makt och gudomshärlighet” är uppenbara av det han har skapat. — Rom. 1:20.
6. Vad visar bibeln beträffande Guds framtid?
6 Guds evighet sträcker sig också in i framtiden. De hebreiska skrifternas såväl som de kristna grekiska skrifternas skribenter visste att Gud aldrig skall dö och att Jehova följaktligen skall härska i all kommande evighet. Psalmisten kungjorde: ”Jehova är Konung till obestämd tid [hebr.: olam], ja, för evigt [hebr.: ad].” (Ps. 10:16, NW; 2 Mos. 15:18) Och i den sista boken i bibeln återgav aposteln Johannes vad röster från himmelen sade om Herren Jehova: ”Han skall härska som konung alltid och evinnerligen.” Skribenten Johannes använde här flertalsformen av den grekiska frasen, som bokstavligen betyder ”i tidsåldrarnas tidsåldrar”. (Upp. 11:15, NW; Åk; 1 Tim. 1:17) Med avseende på framtiden visste Johannes otvivelaktigt att vår Skapare skall regera ”i tidsåldrarnas tidsåldrar”. Vad kan detta betyda för dig både nu och i framtiden?
7. Är evig tillvaro förbunden med alla Guds levande skapelser på jorden? Och hur förhåller det sig med människan?
7 Det är inte alltsammans i Guds levande skapelse som är evigt. Vi vet att växter, också långlivade träd, till sist dör. (1 Petr. 1:24) Och det finns inte något bibliskt bevis för att det var Guds uppsåt att enskilda djur skulle leva för evigt. Likväl var det annorlunda med människor. Gud ställde i utsikt för våra första föräldrar att de aldrig skulle dö. Genom att vara lydiga kunde de hoppas få leva för evigt. (1 Mos. 2:17) Guds uppsåt i detta avseende blev inte hindrat genom att människan föll i synd. Bibeln visar att hans uppsåt att låta lydiga människor leva för evigt på jorden avgjort skall förverkligas. Detta skall åstadkommas medelst Guds rike, som, enligt beskrivningen i Uppenbarelseboken 12:1—5, föddes i himmelen år 1914. Ja, sedan dess har det varit tillbörligt att säga: ”Världens rike har blivit vår Herres ... rike.” — Upp. 11:15, NW.
Eviga styresmän i Riket
8. Varför framhävs Guds rike i bibeln?
8 Detta rike, det medel varigenom evigt liv är möjligt för oss, är en himmelsk regering. Jesus själv är den främste styresmannen, och han skall ha 144.000 medregenter, som har blivit utvalda bland människorna och kallade av Gud till himmelskt liv. (Rom. 8:16, 17; Luk. 22:29; Upp. 5:9, 10; 14:1) Att detta rike är av allra största vikt förstår vi av hur Gud framhäver det i bibeln. Det var det viktigaste ämnet för Jesu predikande. (Matt. 4:23) Det är också till de med anden smorda kristna som skall styra i detta rike som största delen av de kristna grekiska skrifterna riktas, däribland löftena om evigt liv.
9. Hur kan vi förstå vad Johannes menade med ”det eviga livet” i 1 Johannes 2:25?
9 Aposteln Johannes skrev till exempel i 1 Johannes 2:25: ”Detta är, vad han själv har lovat oss: det eviga livet.” Menade han evigt liv på jorden eller odödligt liv i himmelen? Johannes insåg att Guds uppsåt från Adams tid var att låta jorden bli fylld med sanna tillbedjare som skulle få evigt liv. Men i dessa ord riktade sig Johannes till kristna som hade blivit smorda med helig ande och kallade till himmelskt liv. (1 Joh. 2:20) Följaktligen sade han längre fram: ”Vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han [Gud] en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty då skola vi få se honom, sådan han är.” — 1 Joh. 3:2.
10. Vad menade Jesus, när han lovade att hans lärjungar ”skall aldrig någonsin se döden”?
10 Ett liknande löfte om evigt liv finner vi i Jesu uttalande: ”Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.” (Joh. 8:51; 6:51, 58; 11:25, 26; 12:25) Det är tydligt att Kristus inte menade att de trogna apostlarna och andra som snart skulle bli smorda med helig ande aldrig skulle bli gamla eller dö. Han visste att de måste dö för att få himmelskt liv. Några månader tidigare hade Jesus talat om för dem att han själv skulle dö och sedan bli uppväckt. (Matt. 16:21; 17:22, 23; Joh. 2:19—22) Alla hans smorda efterföljare måste också dö för att bli odödliga härskare i hans rike. (1 Kor. 15:42—44, 49, 53; 2 Tim. 4:18) På vilket sätt skulle då sådana människor ”aldrig någonsin se döden”? På så sätt att de genom att vara trogna intill döden aldrig skulle lida skada av den andra döden, vilket tydligt visas av Uppenbarelseboken 2:10, 11. Sedan de blivit uppväckta skall de således för evigt vara konungar i himmelen, till gagn för alla Guds tjänare på jorden. (Upp. 22:5) Vilken välsignelse är inte detta!
11. Hur kan vi vara säkra på att evigt liv på jorden är möjligt för människor som lever nu?
11 Detta hopp om evigt liv är emellertid inte begränsat till dem som är en del av det himmelska riket. Nej, inte alls. När Jesus talade om denna tid eller den generation som skulle förstå att Riket hade upprättats, utlovade han otvetydigt evigt jordiskt liv. Nu befinner vi oss i den tid då ”fåren” skils från ”getterna”. (Matt. 25:31—33) Och vilken belöning erbjöd Jesus åt ”fåren”, som hjälper och tjänar tillsammans med hans smorda ”bröder” men inte själva är sådana ”bröder” till Kristus, vilka har himmelskt liv i sikte? Han lovade att dessa rättfärdiga skall gå in i ”evigt liv”, ja, liv just här på jorden. (Matt. 25:46) Tänk vilken hänförande framtidsutsikt — att leva för evigt på jorden, som enligt Guds uppsåt skall bli ett paradis! Men hur mycket betyder i verkligheten detta för dig? Visar du att du tror på det? Påverkar det dina dagliga beslut, din inställning till ditt arbete, de ämnen du väljer i skolan, om du skall gifta dig snart? Ja, lever du med evigheten i sikte?
Mera än glimtar av evigt liv
12. I vilken bemärkelse är vi särskilt privilegierade?
12 Möjligheten att bli räknad bland ”fåren”, som skall gå in i evigt liv på jorden utan att dö, bör stimulera din hängivenhet för Gud. Ja, du är i tillfälle att få del av just det som många trogna tjänare åt Gud under gångna århundraden bara kunde se glimtar av. Lägg märke till att det förhöll sig så med kung David.
13. Vad var det David uppenbarligen hade i tankarna, när han skrev Psalm 37:11, 29?
13 I Psalm 37:11, 29 (NW) skrev David: ”De ödmjuka själva skall besitta jorden. ... De rättfärdiga själva skall besitta jorden, och de skall för evigt bo på den.” När han sade detta, hade han uppenbarligen i tankarna vad som borde ha varit fallet med avseende på det utlovade landet på hans tid och under de följande generationerna. Enligt Guds förbund med Abraham skulle de onda hedningar som hade bott i landet ha blivit utrotade. (1 Mos. 15:18—21; 17:8; 5 Mos. 7:22; Jos. 21:43—45) Följaktligen skulle de på varandra följande generationerna av rättfärdiga tillbedjare som utgjorde Israels nation ha bott i landet, den del av jorden som Gud gav åt dem. (5 Mos. 30:20) Vi vet emellertid att flertalet av israeliterna visade sig trolösa, och därför verkställde de inte Guds uppsåt i detta avseende. I själva verket lät Gud till sist assyrierna och babylonierna erövra landet och tillfälligt avfolka det.
14. Vilken ytterligare och större innebörd visade Jesus att Psalm 37:11, 29 hade?
14 Men det David skrev i Psalm 37 var också en glimt av den framtidsutsikt som de kristna i vår tid kan ha. Att Davids ord hade en vidare tillämpning, en tillämpning i större skala, på Rikets styre över hela jorden kan vi se av att Jesus i Matteus 5:5 citerade från Psalm 37. Sade Kristus att uppfyllelsen av den låg helt och hållet i det förflutna? Nej, han förlade den till framtiden, i det han sade att ”de som är milda till sinnes ... skall ärva jorden”. (NW) Ja, det är de som är milda till sinnes som skall vara med Kristus i hans himmelska rike och härska över jorden. (Upp. 5:9, 10) Jesus visste att Riket skulle styra över jorden i rättfärdighet för evigt. Jorden själv skall alltså bli befolkad med ”rättfärdiga” människor, som skall bo på den ”för evigt”. Ja, genom inspiration hade David beskrivit hur det till slut skall bli när Jehova fullbordar sitt uppsåt för vår jord. De kristna kan glädja sig åt att just det som David bara såg glimtar av och som han personligen skulle kunna få del i bara genom en framtida uppståndelse, det kan de erfara. De som Herren ställer på sin högra sida som ”får” har möjligheten att bo ”för evigt” på en paradisisk jord som för evigt styrs från himmelen.
15. Vilken inställning hade Mika med avseende på tillbedjan av Jehova, och vad betyder detta för oss?
15 Därför är det verkligen tillbörligt att vi inriktar våra tankar, planer och förhoppningar på att tjäna Jehova med evigheten i sikte! Tänk hur hänförda David, Abraham och sådana profeter som Jesaja och Mika skulle ha blivit över möjligheten att leva nu med ett sådant privilegium! När Mika profetiskt beskrev hur den sanna tillbedjan skulle återställas bland judarna sedan de återvänt från fångenskapen år 537 f.v.t., visade han den inställning han och andra sanna tillbedjare hade: ”Ty alla folken skall för sin del vandra vart och ett i sin guds namn; men vi för vår del skall vandra i Jehovas, vår Guds, namn till obestämd tid, ja, för evigt.” (Mik. 4:1—5, NW; Jes. 65:18) Han var fast besluten att tillbedja Gud för evigt. Vid den tiden hade Mika inte evigt liv. Fram till den tiden var döden oundviklig för dödliga människor. Men Mika ämnade tjäna Gud ända till den dag då han dog, och sedan han blivit uppväckt i den nya ordningen, skulle han fortsätta sin tjänst som om den inte varit avbruten. Det var verkligen ett gott och förträffligt synsätt Mika hade! Bör då inte vi, med tanke på att många av oss har utsikten att verkligen få vandra i Guds namn för evigt, utan avbrott, ha samma synsätt?
Vi tjänar inte bara till någon viss tidpunkt
16. Vilken syn på sin tjänst hade de som blev kristna under det första århundradet?
16 Vare sig vi personligen har utsikten till liv i himmelen med Jesus eller i ett jordiskt paradis, är det viktigt att vi kommer ihåg att det inte är någon fastställd tidpunkt, utan evigheten, som är vårt mål. Vi kan i detta avseende efterlikna dem som var kristna före Jerusalems förstöring år 70 v.t. De förväntade med rätta att den judiska tingens ordning snart skulle nå sitt slut, under den ”stora vedermöda” som Jesus sade skulle komma i den generationens tid. (Matt. 24:3, 21, 22, 34) Men hade de, när de ändrade sinne och blev kristna, beslutat att tjäna bara fram till någon viss tidpunkt eller händelse? Inte alls. Det de hade lärt sig och godtagit, till exempel det som Petrus predikade för Kornelius och hans hus, var inte att de skulle vara kristna bara till dess någon annalkande tidpunkt var inne. I stället hade Gud ”förunnat sinnesändring för uppnående av liv”, ändlöst liv såsom kristna. — Apg. 10:34—43; 11:18, NW.
17. Hur gav Judas uttryck åt denna uppfattning?
17 När Jesu halvbror Judas skrev sitt inspirerade brev omkring år 65 v.t., ungefär ett år innan romarna angrep Jerusalem första gången, nämnde han följaktligen inte någon yttersta tidpunkt. I stället skrev han: ”Ni [må] bevara er i Guds kärlek, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi barmhärtighet, med evigt liv i sikte.” (Jud. v. 20, 21, NW) Han visste att målet var att tjäna Gud för evigt. Oavsett om ”vedermödan” över den judiska ordningen skulle komma inom två år eller tre år eller kanske någon gång längre fram, så skulle detta inte påverka det förhållandet att de skulle fortsätta att tjäna Gud.
18. a) Var på tidens ström befinner vi oss? b) Vad tyder bibelns kronologi på, även om den inte fastställer några tidpunkter?
18 Det är på samma sätt i vår tid bland sanna kristna, som genom uppfyllelsen av bibelns profetior inser att slutet för hela den nuvarande onda tingens ordning är nära. Det är sant att den mest exakta bibliska kronologi som står till förfogande tyder på att 6.000 år av människans tillvaro kommer att utlöpa i mitten av 1970-talet.a Därför är dessa kristna mycket intresserade av att se om detta skall sammanfalla med utbrottet av vår tids ”stora vedermöda”, som skall ta bort alla de onda på jorden. Det kan bli så. Men de gör inte ens ett försök att exakt förutsäga när Satans onda tingens ordning skall tillintetgöras. De är nöjda med att vänta och se, i det de inser att ingen människa på jorden känner tidpunkten. — Matt. 24:36.
19. Till vilket synsätt bland Guds tjänare i vår tid leder detta?
19 Jehovas kristna vittnen är säkra på att Gud skall göra slut på den nuvarande ogudaktiga ordningen i SIN rätta tid. När den ”stora vedermödan” börjar, kommer vi att kunna se det. I stället för att spekulera över någon viss tidpunkt, som om vi tjänade med denna tidpunkt som mål, kan vi koncentrera oss på det viktiga predikoarbete som Jesus sade att hans lärjungar skulle utföra i denna tidsperiod. (Mark. 13:10) Närhelst ”vedermödan” bryter ut, kommer man alltså att finna oss sysselsatta och nitiskt fullgörande det uppdrag vi har. Och det vi har i ”sikte” för framtiden kommer inte att vara någon tidpunkt, utan vi kommer att tjäna med evigheten i sikte, alldeles som Judas uppmanade de kristna att göra.
Låt evigtvarande tillbedjan återspegla sig i ditt uppförande och i dina beslut
20, 21. a) Vad kan en persons liv visa beträffande hans syn på framtiden? b) Är det förståndigt att ha denna syn?
20 Vår fasta tro att vi kan tjäna Gud för evigt bör också vara uppenbar i annat än i vårt predikande. Den bör påverka våra tankar och gärningar dag efter dag. Vi nämner detta därför att någon kan säga att han instämmer i allt det vi har begrundat fram till denna punkt, men sedan genom sitt dagliga liv visa att det fortfarande inte inverkar på hans tankar och handlingar. Han kan visa att han i själva verket lever bara för NUET. Hur sorgligt skulle inte detta vara!
21 Själva det förhållandet att sanna tillbedjare kan ha en plats i Jehovas eviga uppsåt visar hur hastigt försvinnande nuet är. Det är jämförligt med en enda centimeter på en måttstock som är tusentals mil lång, om du kan föreställa dig detta. Skulle det vara förståndigt att låta hela sitt liv regleras av denna centimeter, som om detta var det viktigaste? Hur mycket mer balanserad och förståndig är inte den som nu lever på ett sådant sätt att han får leva för evigt och som uppskattar och värderar tingen efter hur de påverkar hans eviga välfärd!
22, 23. a) Vad kan de kristna genom bibeln få hjälp att förstå beträffande äktenskap? b) Vilken inställning till äktenskap har kristna ungdomar som tjänar med evigheten i sikte, och hur står den i kontrast till världens inställning?
22 Ett exempel som belyser hur man lever med evigheten i sikte inbegriper äktenskapet. Det är lätt att förstå att unga män och kvinnor är intresserade av att gifta sig. Äktenskapet är en anordning som Gud har ombesörjt, och det har många välsignelser. Men bland ofullkomliga människor har det också sina problem och begränsningar. (1 Kor. 7:28) Aposteln Paulus förstod detta, och han rekommenderade det ogifta ståndet för kristna som kunde hålla fast vid denna levnadsställning utan att ständigt oroas av passion. Sådana ogifta människor skulle vara i stånd att ”ständigt stå till Herrens tjänst” utan distraherande ting som är förbundna med äktenskapligt liv. Och Paulus sade att denna fördel med det ogifta ståndet var särskilt värdefull på grund av att ”den tid som återstår är förkortad”. — 1 Kor. 7:29—38, NW.
23 Många unga människor som inte tror på möjligheten att tjäna Gud för evigt har inställningen: ”Varför skall man plåga sig med självbehärskning? Om vi vill söka njutning i det sexuella eller gifta oss, låt oss då göra det. Vem vet vad framtiden kommer att föra med sig?” Men den unge kristne som verkligen tjänar med evigheten i sikte har inte så bråttom. Han är villig att vänta till dess han har kommit ”förbi ungdomens blomstring” (NW) innan han avgör om det skulle vara bäst för honom att gifta sig eller inte. Under tiden kan han erfara fördelen med det ogifta ståndet: de som är ogifta kan ”vara helt och fullt hängivna åt Herren”. (1 Kor. 7:35, Hd) Om han med tiden beslutar att gifta sig, kommer han att vara bättre i stånd att ta sig an de ansvarsuppgifter det för med sig. Att han tjänar med evigheten i sikte hjälper honom således att undvika att leva bara för ”nuet”. Och lägg märke till att detta återspeglas i hans beslut dag efter dag.
24. Hur påverkar ”evigheten” en persons syn på det materiellt goda?
24 Den tro man har, att man skall tjäna för evigt, bör också påverka ens syn på pengar och ägodelar. I fråga om detta har många människor i världen inställningen: ”Skaffa det medan du kan.” Reklamen framhäver ständigt att man skall köpa nya saker nu. Men hur reagerar du? Vad är din uppfattning? När du blir frestad med något som tillhör det materialistiska, kommer då också evigheten in i bilden? Det bör den göra, ty sedan bibeln visat farorna i att älska pengar och materiella ägodelar, anbefaller den att man skall tänka på det eviga livet. (1 Tim. 6:6—12) När du direkt eller försåtligt utsätts för påtryckningar att skaffa mer pengar eller ägodelar, bör du således fråga dig själv: ”Kommer jag om tusen år att beklaga att jag beslöt att inte ta ett extra arbete för att kunna köpa en ny bil eller båt?” Du kan fråga dig: ”När jag har kommit en million år in i den nya ordningen, kommer jag då att se tillbaka och tycka att jag fattade fel beslut, då jag avvisade övertidsarbete för att inte gå miste om något av mina kristna möten?” Ja, evigheten bör påverka vårt liv och våra tankar varje dag.
25. Av vilket värde är den rätta synen på evigheten, när man uthärdar olika prövningar?
25 Samma synsätt — att man tjänar med evigheten i sikte — kommer att hjälpa de kristna att uthärda med glädje. Fastän motstånd, sjukdom och ålderdom kan vara svåra prov att uthärda, är detta uthärdande, om det jämförs med evigheten, bara av ett ögonblicks längd. Vi kan ha evigheten i sikte, alldeles som aposteln uttryckte det: ”Även om den människa vi är till det yttre tärs bort, så blir sannerligen den människa vi är till det inre förnyad dag för dag. Ty fastän vedermödan är övergående och lätt, verkar den likväl för oss en härlighet, som är av mer och mer översvinnelig tyngd och är evig; medan vi håller våra blickar fästa, inte vid de ting som syns, utan vid de ting som inte syns. Ty de ting som syns är tillfälliga, men de ting som inte syns är eviga.” — 2 Kor. 4:16—18, NW; Matt. 19:29.
26. Vilken är alltså den kristna syn man bör ha på framtiden?
26 Låt oss alltså som kristna varje dag sträva efter att komma ihåg att vår Gud är evig och att vi bör tjäna honom med evigheten i sikte. Han kommer att hjälpa oss genom att öka vår kunskap om hans eviga sanning och ge oss av sin heliga ande, som är utlovad åt hans tjänare som en hjälpare för evigt. (2 Joh. v. 2; Joh. 14:16, 17) Vår tjänst för honom kommer alltså inte att bara omfatta nuet eller en begränsad livstid. I stället kommer vi att tjäna honom för evigt, ty honom tillhör äran ”i tidsåldrarnas tidsåldrars alla släkten”. — Ef. 3:20, 21, Åk.
[Fotnoter]
a Se Aid to Bible Understanding, sidorna 322—348.