När man överväger giftermål nu i de yttersta dagarna
”Också den [gör] väl, som giver sin jungfrudom i äktenskap, men den som icke giver den i äktenskap kommer att göra bättre.” — 1 Kor. 7:38, NW.
1. Varför hade Adam inget problem med att välja en hustru?
ADAM, den förste mannen, hade inte alls något problem med att välja en hustru. Hon danades för honom. Mannen hade givit namn åt de många djuren, men för honom själv ”fanns det ingen hjälpare såsom ett komplement till honom”. ”Därför”, säger oss den bibliska skildringen, ”lät Jehova Gud en djup sömn falla på mannen, och medan denne sov tog han ett av hans revben och slöt därpå till köttet över dess plats. Och Jehova Gud grep sig an med att bygga revbenet, som han hade tagit från mannen, till en kvinna och att föra henne till mannen.” Vilken glädje beredde inte detta Adam! Han utbrast spontant: ”Detta är äntligen ben av mina ben och kött av mitt kött. Denna skall kallas maninna, ty från man blev denna tagen.” Det var inte något att förundra sig över att mannen skulle hålla sig till sin hustru. I sitt syndfria tillstånd var denna kvinna ett fullkomligt komplement till honom. — 1 Mos. 2:18—25, NW.
2. Påvisa från Skriften vad Jehovas vilja är för de kristna som väljer att gifta sig.
2 Nu i våra dagar bland ofullkomliga människor ställs somliga kristna inför problemet att välja en äktenskapspartner. När en åt Jehova överlämnad tjänare önskar göra detta, kommer han att vara förståndig och lyda aposteln Paulus’ inspirerade råd, som säger att åt Gud överlämnade kristna bör gifta sig med troende, att de kan gifta sig ”blott det sker i Herren”. (1 Kor. 7:39) Detta är Jehovas vilja beträffande de kristna, som önskar ingå äktenskap. Flera hundra år före Paulus’ dagar, när Guds folk, israeliterna, skulle komma i beröring med hedningarna i Kanaans land, fick de detta stränga påbud: ”Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner.” Olydnad skulle medföra svåra följder, såsom Gud så klart och tydligt framhöll: ”Ty de skola då förleda dina söner att vika av ifrån mig och tjäna andra gudar.” Det var inte bara den på detta sätt sammanokade sonen eller dottern som skulle få det svårt, utan också föräldrar, som gjorde anordning för en sådan förening, skulle dra över sig Jehovas vrede, ty det hette vidare: ”Och HERRENS vrede skall då upptändas mot eder, och han skall med hast förgöra dig”! — 5 Mos. 7:3, 4.
3. Vilka exempel från den patriarkaliska tiden bör en kristen far eller mor tänka på?
3 Tidigare, i den patriarkaliska tiden, blev Jehova hängivna föräldrar bekymrade, när en vuxen son av eget val ingick äktenskap med hedningar. När Esau tog de båda hettitiskorna Judit och Basemat till hustrur, blev ”dessa ... en hjärtesorg för Isak och Rebecka”. Vid ett tillfälle klagade Rebecka: ”Jag är led vid livet för Hets döttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets döttrar, en sådan som dessa, någon bland landets döttrar, varför skulle jag då leva?” (1 Mos. 26:34, 35; 27:46) Glädjande nog ingick Jakob inte något äktenskap som kunde förbittra livet för gudaktiga föräldrar och misshaga Jehova. Ändå tidigare, när Abraham gjorde föranstaltningar för valet av en hustru åt Isak, gjorde man inte ett dåligt val och tog en hednisk kvinna. (1 Moseboken 24) Står du, såsom en kristen far eller mor i våra dagar, i begrepp att göra föranstaltningar för din sons eller din dotters äktenskap? I så fall kommer du säkert inte att handla såsom en del föräldrar har gjort. Tänk på de varningsord Israel fick och på dessa utomordentliga föräldraexempel från den patriarkaliska tiden.
4. Hur syndade judarna på Esras tid mot Jehova?
4 Såsom en kristen far eller mor kanske du står i begrepp att träffa föranstaltningar för din sons eller dotters äktenskap. Eller kanske du såsom en vuxen, åt Jehova Gud överlämnad tjänare har planer på att gifta dig. I vart och ett av fallen bör den trogne Esras ord genljuda i dina öron, de ord han framställde såsom en allvarlig vädjan i en tid då hela nationen hade gjort sig skyldig till missgärningar. Judarna hade blivit befriade från fångenskapen i Babylon. De hade tillgång till Skriften och hade goda exempel från forna tider att följa. Men de ignorerade allt detta, och deras skuld inför Jehova var stor. Men hur hade de då syndat? Esra uppenbarar detta, då han yttrade dessa vädjande ord: ”Skulle vi väl nu, efter allt vad som har kommit över oss genom våra onda gärningar och genom den stora skuld vi hava ådragit oss och sedan du, vår Gud, har skonat oss mer, än våra missgärningar förtjänade, och låtit en skara av oss, sådan som denna, bliva räddad — skulle vi väl nu på nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med folk som bedriva sådana styggelser? Skulle du då icke vredgas på oss ända därhän, att du förgjorde oss, så att intet mer vore kvar och ingen räddning funnes? HERRE, Israels Gud, du är rättfärdig, ty av oss har allenast blivit kvar en räddad skara, såsom i dag nogsamt synes. Och se, nu ligga vi här i vår skuld inför dig, ty vid sådant kan ingen bestå inför dig.” (Esr. 9:13—15) Judarna gjorde sig av med sina utländska hustrur på Esras tid, i det att de insåg sin stora skuld inför Gud. Lägg detta på minnet: De hade syndat mot Jehova genom att gifta sig med de hedniska kananéerna. Tänk aldrig att det inte är så allvarligt att vara ohörsam mot Gud när det gäller giftermål.
5. Hur hade judarna, enligt Malaki 2:10—12, oskärat Jehovas helgedom? Vilken slutsats bör en kristen dra av detta?
5 Såsom en kristen, överlämnad åt Jehova Gud, håller du utan tvivel bibeln mycket högt och önskar hålla dig till dess rättfärdiga principer. Tag då också till hjärtat dessa ord av profeten Malaki: ”Hava vi icke alla en och samma fader? Har icke en och samma Gud skapat oss? Varför handla vi då trolöst mot varandra och bryta våra fäders förbund? Juda har handlat trolöst, och styggelse är bedriven i Israel och i Jerusalem; ty Juda har oskärat HERRENS helgedom, den som han älskar, och de hava tagit till äkta kvinnor, som dyrka främmande gudar. Hos den man som så gör må HERREN utrota var levande själ ur Jakobs hyddor, jämväl den som frambär offergåvor till HERREN Sebaot”, härskarornas Jehova. (Mal. 2:10—12) Dessa judar behagade sannerligen inte Jehova genom att ta ”till äkta kvinnor, som dyrka främmande gudar”. När de gjorde detta, oskärade de Jehovas helgedom, gjorde våld på hans helighet. Tidigare hade Salomo äktat många främmande kvinnor. Dessa blev orsak till att han syndade. Nehemja använde Salomo såsom exempel på en ogärningsman, då han talade till judar på sin tid, vilka hade tagit hedniska kvinnor till hustrur. (Neh. 13:25—27) De kristna i våra dagar inser fördenskull att de aldrig kan behaga den allsmäktige Guden genom att gifta sig med en icke troende.
6. Redogör för Jehovas oföränderliga syn på äktenskapet vad hans tjänare beträffar.
6 Tiden är visserligen långt framskriden, men Jehovas syn på giftermål för hans tjänare har inte förändrats. ”Bliv icke ojämnt sammanokade med icke troende”, skrev aposteln Paulus till korintierna. ”Ty vilken delaktighet har rättfärdighet med laglöshet? Eller vilken gemenskap har ljus med mörker? Vidare, vilken harmoni råder mellan Kristus och Belial? Eller vilken del har en trogen människa med en icke troende?” (2 Kor. 6:14, 15, NW) Lyd Jehova, den oföränderlige Guden. Handla inte emot hans vilja i sådana ting som har med giftermål att göra, så att du sätter såväl ditt andliga som ditt bokstavliga liv på spel genom att bli ojämnt sammanokad med en icke troende. — Mal. 3:6.
7. a) Förordar Sällskapet Vakttornet eller den kristna församlingen äktenskap mellan en åt Gud överlämnad kristen och en icke troende? b) Vem är det som avgör om Rikets sal på orten skall få användas för en viss vigsel eller inte?
7 Låt oss i förbigående framhålla att i betraktande av det som här har sagts vore det ett misstag att mena att Sällskapet Vakttornet eller den kristna församlingen förordar att en åt Gud överlämnad kristen gifter sig med en icke troende, även om en sådan vigsel har försiggått i någon av Jehovas vittnens Rikets salar. Det är församlingens tjänstekommitté som är ansvarig för huruvida församlingens Rikets sal används vid en sådan vigsel eller inte.
Hur man undviker att bli ojämnt sammanokad
8. Hur kan en kristen undvika att bli betagen i en icke troende, dels i skolan, dels på arbetsplatsen?
8 En person kanske har klart för sig att han såsom kristen kan gifta sig, ”blott det sker i Herren”. Men skolarbetet, förvärvsarbetet och annat sådant medför kanske att en åt Gud överlämnad ogift kristen kommer i beröring med icke troende av det motsatta könet. Hur bör vederbörande då handla? En kristen kan visserligen inte komma ifrån att gå i skolan, men han behöver sannerligen inte ta del i sådana sysselsättningar utanför skolschemat, som inte är obligatoriska, t. ex. regelbundet gå på skoldanser och vara med vid andra tillställningar, vid vilka han i onödan kommer i beröring med icke troende. På liknande sätt kan det vara ute i förvärvsarbetet. En mogen kristen kanske måste arbeta tillsammans med världsligt inställda människor på samma kontor, men detta innebär inte att han kommer att vara med vid firmafester, vid vilka han kanske skulle kunna bli betagen i en icke troende, ja, kanske till och med råka i fara att begå en omoralisk handling. Om man skall kunna undvika sådant, måste man vara noga med sitt umgänge. Var bestämd, fast besluten. Du kan vara viss om att Jehova skall ge dig sitt stöd i ditt beslut att göra det som är rätt. — 1 Kor. 15:33.
9. Vad är det som fordras, om man inte skall bli ojämnt sammanokad i ett äktenskap?
9 Det är också på sin plats att du är nitisk i att bedja till Jehova. Att avstå från samvaro och sällskap med en icke troende kanske inte är så lätt. Men Jehova kan hjälpa dig. Aposteln Petrus skrev: ”Ödmjuka eder därför under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja eder i sinom tid; medan ni kasta allt edert bekymmer på honom, ty han vårdar sig om eder.” (1 Petr. 5:6, 7, NW) Psalmisten gav denna förmaning: ”Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja, att den rättfärdige vacklar.” (Ps. 55:23) Och återigen läser vi: ”Välsignad vare Jehova, som dagligen bär bördan åt oss, vår frälsnings sanne Gud.” (Ps. 68:20, NW) Håll dig, trots alla svårigheter, tätt till Jehova i bön, så kommer du att vara i stånd att undvika ett ojämnt äktenskapligt ok.
10. Vad måste du göra för att undvika ett ojämnt ok utom att bedja? Vad kan då följden bli?
10 Förutom att du beder bör du utöva självbehärskning. Självbehärskningen är en av Guds andes frukter, som en kristen bör bedja om. Om du låter Jehovas ande påverka dig, kan du ådagalägga självbehärskning. Ja, du kanske redan är betagen i en icke troende. Men du kan sluta upp med att vara tillsammans med den personen. Du kan behöva ändra på dina planer och dina förehavanden. Om du gör detta, följer du vishetens kurs. Du kommer att undvika ett ojämnt ok, ett ok som gör dig förtjänt av Jehovas misshag. Tänk också på den brist på moral som råder ute i världen nu för tiden. Din kloka och förståndiga åtgärd kan rentav medföra att du bevarar din dygd, även om en sådan åtgärd kanske kan vara svår att vidta! (Ords. 5:3—14) Vänta fördenskull, med Guds hjälp och bistånd! Vänta till dess du kan ingå ett giftermål med någon som är överlämnad åt Gud. Ja, vänta till dess du kan gifta dig med någon som älskar Jehova. Då kommer äktenskapet att medföra lycka för dig, inte sorg och andliga bedrövelser.
11. Hur bör man handla, även om personen i fråga visar ett visst intresse för att studera bibeln?
11 Men om nu personen i fråga visar ett visst intresse för att studera bibeln? Må så vara, men det är aldrig förståndigt att gifta sig brådstörtat. Vänta fördenskull också i ett sådant fall! Hejda dig, se med dina ögon och hör med dina öron! Hejda dig och tänk på hur allvarligt det är att gifta sig. Ge akt på den person som du är intresserad av, men inte med av förälskelse förblindade ögon utan på ett objektivt sätt. Ja, och ha öronen öppna också. Söker den här mannen eller kvinnan verkligen rättfärdighet och ödmjukhet? (Sef. 2:2, 3) Talar han eller hon ur hjärtat i kärleksfull lovprisning av Gud? Har vederbörande överlämnat sig åt Jehova och symboliserat detta genom dop i vatten? Har du bevis för att han skrider framåt mot kristen mogenhet? Tjänar han Jehova helhjärtat? Äger han de nödvändiga andliga kvalifikationerna för förkunnartjänsten och för att ingå ett kristet äktenskap? Tiden kommer att utvisa detta. Det behövs tid för att man skall kunna lära känna fakta om en sådan nyintresserad. Efter det att en sådan har överlämnat sig, blivit döpt och i trohet börjat fullgöra de förpliktelser som följer med ett sådant överlämnande åt Gud och har skaffat sig de andliga kvalifikationerna är det tids nog att börja tänka på honom eller henne såsom en eventuell äktenskapspartner.
När skall man gifta sig?
12. a) Ifall du är kvinna, vad bör du då göra, om du önskar gifta dig? b) Vad krävs av en man som vill gifta sig?
12 Men hur förhåller det sig med dig själv? Är du verkligen redo att gifta dig? Om du önskar gifta dig, tänk då först på dina egna förutsättningar för giftermål. Om du är kvinna, var då fast besluten att öka ditt eget värde. Konung Lemuel, som levde i forna tider, gjorde denna värdering: ”En idog [duglig, Åk] hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.” (Ords. 31:10) Hon blir då verkligt värdefull för sin tillgivne äkta man, någon som han ömt vill vårda. Så förhåller det sig med den kristna kvinna, som söker utveckla sina andliga egenskaper. Men hur förhåller det sig med en man? Han bör vara mogen och omtänksam, i stånd att älska sin hustru som han älskar sig själv. (Ef. 5:33) Han kommer att få en hel del förpliktelser. Men om han ådagalägger kristen mogenhet och andlighet, hur skön kommer han då inte att te sig för sin älskade. Minns du vad som sägs om den vackra flickan från Sulem, som omtalas i Höga Visan? I hennes ögon fanns allt gott och underbart som står att finna hos en man hos herden som älskade henne. ”Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd”, sade hon, ”så är min vän bland ynglingar.” (Höga V. 2:3) Om du är en kristen man, äger du då sådana egenskaper att man med rätta kan betrakta dig på det sättet?
13. a) Vad kan vi lära av det som sägs om Isak och Rebecka? b) Om man väntar med giftermål, vad bör man då göra under tiden?
13 Men när har en människa vunnit de för äktenskapet önskvärda egenskaperna? Människor är mycket olika, men man kan bestämt säga att man inte har vunnit dem under ungdomsåren innan man blir vuxen. I forna dagar, dagar som beskrivs i bibeln, förekom det några tidiga giftermål, men för det mesta var man på den tiden vuxen, innan man gifte sig. Tänk på Isak. Han tog Rebecka till hustru när han var en mogen man. Han fick henne också mycket kär, ty bibeln säger så. (1 Mos. 24:62—67) Han blev inte rätt och slätt betagen eller förälskad i Rebecka. Somliga ungdomar i våra dagar förälskar sig ibland i någon av det motsatta könet, men de finner snart att deras intresse svalnar och att deras känslor snabbt förändras. Förväxla fördenskull inte den sexuella dragningskraften och kärleken. Om du är ung till åren, varför skulle du då inte kunna uppskjuta tanken på äktenskap, tills du börjat lugnt och stadigt vandra livets väg såsom en kristen Ordets förkunnare? Vänta tills du är säker på dig själv och förstår dig på dina egna känslor bättre. Isak var fyrtio år gammal när han gifte sig. (1 Mos. 25:20) Tänk också på att Rebecka inte var bara en ung flicka när hon blev hans hustru, ty hon kallas inte ett barn utan ”den unga kvinnan” (NW), ”en jungfru”. (1 Mos. 24:16) Om du väntar med giftermål en tid, kommer du inte att förlora på det. Du kommer att vinna. Under tiden kan du arbeta på att utveckla känslomässig och andlig mogenhet.
14. a) Varför är det inte önskvärt att ungdomar ingår äktenskap? b) Vilka möjligheter har en ung ogift människa?
14 Vad er kristna ungdomar beträffar, så bör ni nu tänka på er store Skapare. (Pred. 12:1) Varför skulle ni då försöka likna flertalet ungdomar i våra dagar? De har blivit fullständigt gripna av jakten efter sådant som hör denna världen till. De drömmer om blänkande bilar med stor accelerationsförmåga eller om att vara bland dem som har ekonomiska framgångar och välbetalda arbeten. De ”bestämmer träff” i tidiga år och gifter sig medan de ännu är helt unga. Medan de alltjämt bara är pojkar tar de på sig bördor som de inte är beredda att bära. Flickor blir ofta mödrar när de är mycket unga. Det är många som aldrig på allvar får smaka den frihet från äktenskapliga förpliktelser som vanligen hör ungdomen till eller en vuxen människas liv såsom ogift. I själva verket kan en ung människa behöva ha flera år på sig för att bli en allvarligt sinnad vuxen. Medan du alltjämt är ung kan du iaktta dem som redan är gifta. På så sätt får du värdefulla lärdomar alldeles gratis. Du kan i viss utsträckning lära dig vilka bördor som följer med livet såsom vuxen, och du kan ta reda på hur man axlar dem. Ungdomstiden är en period då man kan berika sitt liv och lägga en god grund för framtiden genom att ägna sig åt Guds rikes intressen, i det att man sätter dem främst i livet. (Matt. 6:33) I ungdomsåren och de första åren såsom vuxen kan du glädja dig åt sådant som erbjuds den ogifte, därför att kraven på en sådan inte är så stora och han inte har så mycket som distraherar honom. Dessa år kan liknas vid en bro, som man bör färdas över på ett naturligt, otvunget sätt. Unna dig att färdas över den så småningom, så blir ditt liv lyckligare, rikare, ty du får ut mera av det.
De ogifta har större möjligheter att tjäna Gud
15. Beskriv de större möjligheter till tjänst för Gud som erbjuds en ogift kristen.
15 En ogift kristen har också större möjligheter att utföra tjänst för Gud. Detta gäller inte med nödvändighet privilegierna i sig själva, även om det ofta kan göra det. En gift kristen kanske t. ex. inte kan få tjäna vid ett av Sällskapet Vakttornets Betelhem, men en ogift kristen kan kanske få det privilegiet. Om du är ogift, kan du också bli besparad bedrövelser i köttet. Aposteln Paulus skrev: ”Om en jungfrulig person gifte sig, skulle en sådan icke begå någon synd. Emellertid komma de som göra det att få bedrövelse i sitt kött.” (1 Kor. 7:28, NW) Låt oss belysa detta. Om en familjemedlem blir sjuk, innebär detta större bekymmer, ansvar och utgifter för den som är gift. Om du är ogift, besparas du sådan oro och ängslan för en äkta hälft och för barn.
16. a) Vilken jämförelse kan man göra mellan de ogifta kristnas och de gifta kristnas förhållanden i överensstämmelse med aposteln Paulus’ ord i 1 Korintierna 7:32—35? b) Om den som har överlämnat sig åt Jehova väntar med giftermål, vilka välsignelser kan detta nu bereda honom?
16 Därför sade Paulus mycket träffande: ”I sanning önskar jag att ni skola vara utan bekymmer. Den ogifte mannen är angelägen om det som hör Herren till, hur han skall vinna Herrens godkännande. Men den gifte mannen är angelägen om det som hör världen till, hur han skall vinna sin hustrus godkännande, och han blir delad. Vidare är den ogifta kvinnan, och jungfrun, angelägen om det som hör Herren till, för att hon må vara helig både till sin kropp och till sin ande. Den gifta kvinnan är emellertid angelägen om det som hör världen till, hur hon skall vinna sin mans godkännande. Detta säger jag emellertid till eder personliga nytta, icke för att kasta någon snara över eder, utan för att mana eder till det som är passande och som innebär att ständigt stå till Herrens tjänst utan något som distraherar.” (1 Kor. 7:32—35, NW) Kan du då, om du är en Jehova hängiven ogift ung man eller ung kvinna, vänta med att gifta dig? Om du gör det, kan du nu leva ett liv som är fritt från den oro och det bekymmer som följer med äktenskapet nu i de yttersta dagarna. Du kan tjäna Jehova utan att distraheras av sådant. Du kan obehindrat komma och gå som du vill. Detta kan vara till välsignelse i förkunnartjänsten. Dra fördel härav!
17. Kan vi av det som Paulus sade i 1 Korintierna 7:36 sluta oss till att han tänkte på de mycket unga? Ge skäl för svaret.
17 Paulus sade emellertid vidare: ”Men om någon tänker att han uppför sig otillbörligt mot sin jungfrudom, om denna är förbi ungdomens blomstring, och det är så det borde ske, låt honom handla så som han önskar; han syndar icke. Låt dem gifta sig.” (1 Kor. 7:36, NW) Det är uppenbart att den som bara är en ungdom eller nätt och jämnt är vuxen inte är ”förbi ungdomens blomstring”. I stället för att förhasta sig och ge sig in i ett tidigt äktenskap betänker en ung kristen i all vishet dessa apostelns ord: ”Nu säger jag till de ogifta och änkorna: Det är väl för dem att de förbliva alldeles såsom jag är”, dvs. ogift. (1 Kor. 7:8, NW) Aposteln medger det tillrådliga i att gifta sig, om behov skulle föreligga, men det är tydligt att han inte därvid tänker på de mycket unga. — 1 Kor. 7:9.
18. För vilka är det ogifta ståndet? Varför väljer somliga det?
18 Man bör emellertid inte till varje pris förbli ogift. Ogifta kristna måste föra ett rent, rättrådigt, moraliskt liv till Jehovas ära. (1 Kor. 10:31) Det ogifta ståndet är för den som ”är avgjord i sitt hjärta, i det han icke känner något nödtvång”, för den som ”har myndighet över sin vilja och har beslutat i sitt hjärta att bevara sin jungfrudom”. (1 Kor. 7:37, NW) Detta innebär inte att han är fullständigt ointresserad av dem som tillhör det motsatta könet. Nej, men en sådan individ känner inte något nödtvång och har myndighet över sin vilja, därför att han utövar självbehärskning. Han ”har beslutat i sitt hjärta att bevara sin jungfrudom”. Hans beslut är att tills vidare förbli ogift. Det finns de som är ”snöpingar” (Åk) eller ”eunucker” (NW), men inte på grund av någon fysisk stympning, utan ”för himmelrikets skull”. (Matt. 19:12) Sådana människor har valt det ogifta ståndet, kanske redan tidigt i livet, för att de nu skall kunna ägna sig åt Guds rikes intressen med färre ting som distraherar dem.
19. Hur kan man inrikta sig på gåvan att vara ogift? Kan andra hjälpa en att behålla den?
19 Några har denna gåva att vara ogift, men de måste inrikta sig på den. Om de skall kunna behålla den, får de inte ge efter för det fallna köttets lidelsefulla böjelser. Och eftersom det dessutom är så att äktenskapet är något som varje normal vuxen människa har en naturlig åstundan efter, kan livet såsom ogift stundom vara ensamt, ja, rentav påfrestande. Om du är ogift, fyll då varje tomrum i ditt liv med studium av Guds ord och kristna publikationer. Ha ”alltid ... fullt upp att göra i Herrens verk”, under det att du inriktar ditt sinne på andliga ting och på din livsuppgift såsom en Ordets förkunnare och inte på köttets begärelser. (1 Kor. 15:58, NW) Var förnuftig i dina vanor och lev ett lugnt och välbalanserat liv. Tänk på sådant som är uppbyggande och var vaksam ”med tanke på böner”. (Fil. 4:8; 1 Petr. 4:7, NW) Förtrösta helt på Jehova. (Jes. 40:28—31; Fil. 4:13) Andra människor kan också vara dig till hjälp — föräldrar, tjänare i den kristna församlingen och andra medkristna som tillsammans med dig lovprisar Jehova —, då de ger uppmuntran åt alla som inriktar sig på att leva ett liv såsom ogifta för Guds rikes skull. Om du vill förbli ogift, kan du naturligtvis inte bara tänka på vad andra gör. Du måste förneka dig själv och följa Kristus tätt i spåren. (Hebr. 12:1—3) Jesus Kristus är för resten ett utomordentligt exempel för den ogifte kristne förkunnaren. Han gifte sig inte.
20. Nämn några orsaker till att många inriktar sig på att förbli ogifta i denna tid och räkna upp några privilegier de kan få. Kommer flertalet av dem att aldrig någonsin gifta sig?
20 Den tid vi lever i är sannerligen en tid av glädjerik tjänst för Jehova! Guds rike härskar! Slutet på denna tingens ordning kommer i vår egen generations tid! ”Den tid som återstår är förkortad.” (1 Kor. 7:29, NW) Förkunnarverksamhetens fält är stort, och skörden är mycken. (Matt. 9:37, 38) Det är så mycket som skall utföras när det gäller predikandet av de eviga goda nyheterna just nu, och det av er, ni ”ynglingar, så ock” av er, ni ”jungfrur” —, ja, även av andra. (Ps. 148:12, 13) Det är fördenskull många som med stor glädje förblir ogifta i denna tid. Några träder in i heltidstjänsten såsom pionjärer, andra såsom missionärer. Åter andra får privilegiet att tjäna i ett Betelhem. Men de behöver inte avlägga något löfte om att förbli ogifta. (1 Tim. 4:1—3) Någon gång i framtiden kommer flertalet av dem att gifta sig. Hur förhåller det sig då med dig? Kan också du, om du är en ogift ung man eller en ogift ung kvinna, vänta med giftermål och få större andel nu i predikoverket? Frågan gäller inte huruvida du någonsin kommer att gifta dig eller inte. Du väntar bara, till dess du blir äldre. Antingen du är ung eller gammal, är det tillrådligt att du förblir ogift, om du kan det. Åt Gud överlämnade kristna Ordets förkunnare som har väntat med att ingå äktenskap till längre fram i livet har inte förlorat på detta. De har varit föremål för Jehovas stora frikostighet. Du kan kanske bli en av dem och på så sätt vinna den tillfredsställande belöning som följer med en mera omfattande tjänst nu i de yttersta dagarna, till vår himmelske Faders lov och pris. — Mal. 3:10; 2 Tim. 3:1—5.
21. Om du gifter dig, vilket råd kommer du då att följa? Vad bör de kristna vara beslutna att göra, antingen de är ogifta eller gifta?
21 Många hundra år har sannerligen förflutit sedan Jehova danade den första kvinnan, förde henne till mannen, Adam, och instiftade äktenskapet. Sedan dess har millioner människor valt en äktenskapspartner, några med gott resultat, andra med dåligt. Om du såsom en nutida kristen har för avsikt att gifta dig, så kan du göra det, men tänk på orden: ”blott det sker i Herren”. (1 Kor. 7:39) Om du följer det rådet, kommer du att vinna Guds godkännande. Men du kanske väljer att tills vidare förbli ogift, om du alltjämt befinner dig i ungdomsåren eller nyss börjat kunna räknas till de vuxna. Du har många år framför dig, en hel evighet, om du förblir trogen mot Gud. Om du inte har sådana förpliktelser, som följer med ett äktenskap, vilande på dig, kan du ägna dig mera helt och fullt åt arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds upprättade rike. (Matt. 24:14) Men vilket beslut du än fattar såsom en trogen kristen, antingen du är gift eller ogift, bör du med all makt bemöda dig om att vandra med Gud och vinna Jehovas godkännande. — Jes. 30:21; Mik. 6:8.
[Bild på sidan 63]
BARNDOMEN — UNGDOMSÅREN — ANSVARIG VUXEN ÅLDER