som är passande och som innebär att ständigt stå till Herrens tjänst utan något som distraherar.” (1 Kor. 7:32—35, NW) För att de kristna skall kunna leva ett mera distraktionsfritt liv uppmanar alltså Paulus dem att inte gifta sig.

18. Under vilka förhållanden bör en ogift människa allvarligt tänka på att gifta sig?

¹⁸ Det ogifta ståndet är en gåva som förlänas somliga såsom belöning för att de låtit anden segra över köttet. Det innebär ofta ett enstöringsliv, men det är fyllt av glädje. En ogift människa kan känna sig ensam, men hon är fri. Hennes liv, som inte tyngs ned så mycket av alldagliga materiella omsorger, kan svinga sig så mycket högre. Men vare sig en människa är gift eller ogift, måste hon föra ett rent liv. Om en människa som är ogift finner sig vara distraherad, dvs. hårt ansatt av åtrå, är det klokare av henne att söka sig en äktenskapspartner och gifta sig än att leva ett liv i ständiga frestelser till otukt eller annat missbruk av kroppen. Äktenskapet är ärbart inför Gud; otukt är inte det. Men de som kan bereda rum för det ogifta ståndet bör göra detta. Paulus säger att dessa ”gör ännu bättre” än de som gifter sig. — 1 Kor. 7:38; Matt. 19:12.

19, 20. a) Vilket problem står många ogifta kristna kvinnor inför i denna tid, och hur bör de betrakta denna sak? b) När Harmageddonstriden nu är så nära, vad bör då alla kristna önska vara, och varför?

¹⁹ Det finns många åt Gud överlämnade kristna flickor som skulle önska gifta sig på denna sidan om Harmageddonstriden, men det tycks vara brist på goda, rena, lämpliga unga män. Vad skall då dessa flickor göra? Bör de söka sig utanför Guds församling för att skaffa sig en livskamrat som inte har överlämnat sig till att göra Jehovas vilja? Några har gjort detta till bedrövelse för sig själva. Skriftens befallning lyder: Gift er ”blott ... i Herren”. (1 Kor. 7:39) Visst kommer det ogifta ståndet att för många innebära ett svårt prov för tron, men det medför Guds välsignelse att man uthärdar prövningar för rättfärdighetens skull. Den som skaffar sig umgänge med dem som står utanför kommer kanske till sist att gifta sig med någon utanför sanningen. De svårigheter som uppstår i sådana blandäktenskap är en följd av att vederbörande har ignorerat Guds råd. Dessa prövningar leder ofta till andlig ohälsa och får de okloka att lämna sanningen, och således går de miste om livet. Petrus förklarade: ”Det är bättre att lida för goda gärningar, om så skulle vara Guds vilja, än att lida för onda.” (1 Petr. 3:17) Härda ut i prövningen; välsignelse från Jehova väntar dig.

²⁰ När Harmageddonstriden nu är så nära och den utlovade nya världen är inom räckhåll, låt oss då följa maningen: Bevara ”eder rena, I som bären Jehovás kärl”, så att han bevarar oss vid liv och för oss in i sin utlovade nya värld, där vi skall få tjäna honom för alltid i rättfärdighet. Må detta bli din lyckliga lott. — Jes. 52:11, Åk.

Upprinnelsen till Ordspråken

ETT ordspråk har sagts vara ”en stor mängd vishet klädd i så få ord som möjligt”. Det hebreiska ordet för ordspråk, meschalim, har betydelsen jämförelse. Det inbegriper mera än som ligger i vårt svenska ord, som vi anser betyder en kort sats eller sentens, som med några få ord ger uttryck åt en välkänd eller uppenbar sanning.

Ett ordspråk kan liknas vid ett sädeskorn, som — fastän det är litet i sig självt — äger förmåga att vidga sig och tillväxa, så att det slutligen kan ge föda åt millioner. Ett ordspråk liknar också en dyrbar diamant, som — fastän den är liten — kan vara värd en förmögenhet. Till och med ett barn som inte äger någon större styrka kan gömma en diamant och bära den på sig. Men om vi tänker oss diamantens värde omvandlat i järn eller någon annan oädel metall, skulle det behövas många mäns styrka för att förflytta klumpen från en plats till en annan. Så förhåller det sig med ordspråken, som innefattar dyrbar andlig och moralisk vishet. De är tillräckligt små för att det svagaste