Kristus hängd på pålen — ”Guds kraft”
”Judarna [begär] tecken och ... grekerna [söker] vishet; men vi predikar Kristus hängd på pålen, för judarna en orsak till fall men för nationerna en dårskap.” — 1 Kor. 1:22, 23.
1. a) Vilka förhållanden i den kristna församlingen i Korint föranledde Paulus att framhäva Kristus hängd på pålen? b) Vilka punkter framhöll Paulus i 1 Korintierna 1:17—25 som nu intresserar oss?
DET var till den kristna församlingen i Korint som Paulus skrev de ovan citerade orden om ”Kristus hängd på pålen”. Korint på Paulus’ tid var en kosmopolitisk stad, där det bodde romare, greker, österlänningar och judar. I den kristna församlingen där rådde det en del söndringar på grund av att vissa grupper höll sig till framträdande individer. Ett resultat av detta var, som Paulus sade: ”Den Smorde är söndrad.” (1 Kor. 1:13) Det kan också ha funnits en benägenhet bland en del av de judiska kristna att hålla fast vid vissa delar av lagen, eller också kunde somliga av dem som tillhörde andra raser ta intryck av de grekiska filosofernas vältalighet. Men evangeliet skulle inte predikas med högtravande ord, och det skulle inte heller besmittas med religiösa traditioners vishet eller filosofiska spekulationer. Vilken situation som än var rådande i Korint, så ansåg aposteln Paulus det lämpligt att trycka hårt på behovet att begränsa predikandet till ”Kristus hängd på pålen”. Hans ord i 1 Korintierna 1:17—25 gjorde detta, och de utgör grundvalen för denna artikel och den som följer. Han skrev:
”Kristus sände mig ... till att förkunna de goda nyheterna, inte med visdom i tal, för att den Smordes tortyrpåle inte skulle göras gagnlös. Talet om tortyrpålen är nämligen dårskap för dem som är på väg att förgås, men för oss som är på väg att bli frälsta är det Guds kraft. Det är ju skrivet: ’Jag skall komma de visas vishet att förgås, och de förståndigas förstånd skall jag skjuta åt sidan.’ Var är den vise? Var den skriftlärde? Var denna tingens ordnings debattör? Har inte Gud gjort världens vishet dåraktig? Ty då, i Guds vishet, världen genom sin vishet inte lärde känna Gud, fann Gud för gott att genom dårskapen i det som predikas frälsa dem som tror. Ty både begär judarna tecken och söker grekerna vishet; men vi predikar Kristus hängd på pålen, för judarna en orsak till fall men för nationerna en dårskap; för dem emellertid som är de kallade, både judar och greker, Kristus, Guds kraft och Guds vishet. Därför att det dåraktiga hos Gud är visare än människor, och det svaga hos Gud är starkare än människor.”
2. Av vad utmärktes smörjandet av Jesus, och vilken verksamhet ägnade han sig åt?
2 Enligt vad som visas av detta citat begärde judarna ”tecken”. Hade inte Jesus gett dem fullt tillräckliga tecken? Han kom till floden Jordan år 29 v.t. och framställde sig för dop. När han kom upp ur vattnet, sänkte sig Guds ande i form av en duva över honom, och Jehovas röst från himmelen sade: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” Sedan Jesus tillbringat 40 dagar i öknen och framgångsrikt stått emot djävulens frestelser, började han predika om Riket och utföra underverk. Matteus beskriver resultatet av denna verksamhet: ”Han [gick] omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade de goda nyheterna om riket och botade varje slags sjukdom och varje slags skröplighet bland folket. Och ryktet om honom gick ut över hela Syrien; och man förde till honom alla som hade det svårt, som var ansatta av olika sjukdomar och plågor, demonbesatta och epileptiker och förlamade, och han botade dem. Därför följde honom stora folkskaror från Galileen och Dekapolis och Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan.” — Matt. 3:13—17; 4:23—25.
”VI ÖNSKAR SE ETT TECKEN”
3. Vilka tecken utförde Jesus, men vilken begäran framställde ändå de skriftlärda?
3 Människorna var så förundrade över hans mirakulösa gärningar att de betraktade honom som den utlovade Messias. ”När den Smorde kommer”, frågade de, ”inte skall han väl utföra fler tecken än den här mannen har utfört?” Jesus förvandlade vatten till vin, gick på vattnet, lugnade vindarna och stillade upprörda vågor, mättade genom underverk tusentals människor med några få brödkakor och fiskar, botade sjuka, fick ofärdiga att gå, öppnade blindas ögon, botade spetälska och uppväckte rentav döda. Vem kunde begära mera än detta? Den judiska nationens religiösa ledare kunde det och gjorde det också. De hade varit ögonvittnen till många av dessa tecken som Jesus utförde, och de hade fått beskrivningar av många fler. Men trots detta kom de skriftlärda och fariséerna till Jesus med vad som tycks vara en horribel begäran: ”Lärare, vi önskar se ett tecken av dig.” — Joh. 7:31; Matt. 12:38.
4, 5. Vad borde dessa skriftlärda och fariséer, med tanke på det arbete de hade, ha känt till som borde ha övertygat dem om Jesu ställning som Messias?
4 Av alla människor som kunde begära ytterligare bevis från Jesus för att han var Messias, så borde dessa religiösa ledare ha varit de sista! De skriftlärda använde sitt liv till att fördjupa sig i de hebreiska skrifterna. De var ängsligt noggranna i sitt studium av dem och diskuterade länge och tröttande med varandra för att komma till rätta slutsatser om tillämpningen av dem. De hade sammanfört en stor samling muntliga traditioner som föregavs förklara och förtydliga de hebreiska skrifterna in i minsta detalj. Och genom sina studier kände de sannerligen till de profetior som förutsade den utlovade Messias’ ankomst.
5 De visste ju att Messias skulle vara av Juda stam, tillhöra Davids släkt, vara född i Betlehem och vidare att hans ankomst skulle förebådas av någon som liknades vid Elia och att han skulle bära det judiska folkets sjukdomar och smärtor, inte sant? Mer än 300 hebreiska profetior beträffande Messias’ första ankomst uppfylldes på Jesus — många av dem var redan uppfyllda, när de skriftlärda kom för att begära ett tecken av Jesus. Jesus påminde dem om att de på grund av sitt studium av Skrifterna borde känna honom: ”Ni undersöker Skrifterna, därför att ni menar att ni med hjälp av dem skall ha evigt liv; och det är just dessa som vittnar om mig.” — Joh. 5:39.
6. Vilket svar gav Jesus på deras begäran, och varför svarade han inte hånfullt?
6 Svarade alltså Guds Son med förintande hån, när de sade: ”Vi önskar se ett tecken av dig”? Låt oss se: ”Till svar sade han dem: ’En ond och äktenskapsbrytande generation söker oavbrutet efter ett tecken, men inget tecken skall ges den utom profeten Jonas tecken. Ty alldeles som Jona tre dagar och tre nätter var i den väldiga fiskens buk, så skall Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens hjärta.’” (Matt. 12:38—40) Nej, Jesu svar tog dem inte i upptuktelse på grund av att de lämnade utan avseende de många mirakulösa tecken som redan hade getts eller för att de inte blev övertygade av de messianska profetior som redan uppfyllts på honom. Han förstod dem, deras önskan, deras misstag, och hans svar tog itu med denna situation.
DET TECKEN DE ÖNSKADE
7, 8. Vilket tecken ville judarna se? Vad var det enda de skulle få, och varför var det så?
7 Jesus visste vilket tecken det var de ville se. Det finns upptecknat i Daniel 7:13, 14: ”Sedan fick jag i min syn om natten se, huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han nalkades den gamle [den gamle av dagar, Åkeson] och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.”
8 Detta hade avseende på Messias’ andra ankomst, då det messianska riket skall träda i stället för alla förtryckande mänskliga regeringar och skall införa förblivande fred och ro över hela jorden för Jehovas tillbedjare. De judiska styresmännen önskade att Messias skulle komma i konungslig makt, lyfta Roms förtryckande ok av deras hals och bryta sönder det och förhärliga dem med politisk makt. De skyndade före Jehova. Det som det nu var fråga om var Messias’ första ankomst, då han skulle lida och dö som en lösen och befinna sig i graven under delar av tre dagar. Detta tecken som hörde till den första ankomsten var allt som de skulle få.
9. Vad var det judarna på Jesu tid inte urskilde, och vilken längtan hos dem gjorde dem blinda, så att de inte kunde urskilja att Jesus var Messias?
9 Det var inte bara så att dessa judar inte fick det tecken de önskade av Messias; de fick något som gjorde att de helt och hållet snavade och föll, nämligen en på pålen hängd Messias! Paulus skrev: ”Judarna [begär] tecken och ... grekerna [söker] vishet; men vi predikar Kristus hängd på pålen, för judarna en orsak till fall men för nationerna en dårskap.” (1 Kor. 1:22, 23) Vad som gjorde att judarna föll var att de inte urskilde att Messias skulle komma två gånger. Det fanns två uppsättningar av profetior angående Messias i de hebreiska skrifterna: Den ena gällde hans första ankomst och den andra hans andra ankomst. (Se uppställningen på sidan 1148 i boken Aid to Bible Understanding när det gäller profetiorna om hans första ankomst och deras uppfyllelse; ett fåtal av dem som står i samband med den andra ankomsten är Daniel 7:13, 14; 2:35, 44; Psalm 2:1—9; 110:1—6.) Judarna urskilde emellertid inte att han skulle komma två gånger. De trodde att han skulle komma bara en gång. Genom att de längtade efter att deras Messias skulle komma med makt och lyfta det romerska oket från deras hals och bryta sönder det gjorde de sig blinda för hans ankomst som en lidande, förföljd, förkastad, på pålen hängd Messias. Deras uppfattningar om Messias var i själva verket sammanblandade. Det var många messianska profetior som de inte urskilde som sådana. Somliga judar trodde inte ens på en personlig Messias. Det var andra som av själviskhet inte önskade att han skulle komma och dra över dem Roms vrede. (Joh. 11:47, 48) Men många krävde att han skulle komma som en militarist för att befria dem från Rom.
”DET SVAGA HOS GUD”
10. a) Varför betraktade judarna Jesus som ”det svaga hos Gud”, och hur skilde han sig från falska messiasgestalter under det första århundradet v.t.? b) Vilket tillstånd i Palestina vid denna tid gjorde Jesus oantagbar för judarna, enligt vad som visas av The Interpreter’s Bible?
10 Denne Jesus var svag i deras ögon — alltför svag för att uppfylla deras hopp om en messias som skulle krossa det romerska väldet. Sade han inte att hans rike inte var av den här världen och att hans tjänare inte skulle kämpa? Han sade bestämt ifrån sig kungadömet, när det erbjöds honom. Han förespråkade att man skulle vända andra kinden till! De förväntade sin Messias vid den här tiden — men inte denne! (Joh. 18:36; 6:15; Matt. 5:39; Luk. 3:15) I The Book of Jewish Knowledge heter det under ”Messias” att det fanns åtskilliga under det första århundradet v.t. som påstod sig vara Messias, och sedan tillfogas det: ”Det som var utanför det vanliga med dessa messiaspretendenter under det första århundradet var att var och en tjänade som en samlande kraft för judisk resning mot romerskt styre. I motsats till Jesus ... var de andra ’messiasfigurerna’ under denna period utan undantag militanta orostiftare och patrioter.” Dessa tidigare nämnda misslyckanden från Jesu sida att visa sig vara en stark Messias var illa nog i deras ögon, men när han till sist dog på ett vanhedrande sätt på en tortyrpåle, gjorde det honom helt och hållet oantaglig! I Första Korintierna 1:25 visade aposteln Paulus alltså att judarna betraktade ”Kristus hängd på pålen” som ”det svaga hos Gud” och förmåddes att vackla och falla helt och hållet. Om detta finns i The Interpreter’s Bible, band 10, sidan 29, följande kommentar:
”Judarnas religiösa förhoppningar på Paulus’ tid var grundade på en apokalyptisk förväntan om en dramatisk och katastrofartad befrielse från romerska förtryckare: de hoppades på en befriare som skulle ge nationen en överlägsen ställning bland världens nationer. En del av deras djupa besvikelse över Jesus, under den tid han befann sig i köttet, kan direkt spåras till hans vägran att ge nationen ett militärt ledarskap efter mackabéernas modell. På Paulus’ tid var Palestina likt en undertryckt eld. Romerska prokuratorer kunde släcka de uppflammande lågorna från sporadiska, lokala uppror; men med den undertryckta elden var det en annan sak. Hade Jesus på höjden av sin popularitet bara sagt det förlösande ordet, skulle tusentals svärd ha sprungit upp ur sina svärdsskidor, och Rom kunde då ha fått det svårt att tygla utbrottet från judarnas undertryckta religiösa idealism och fanatiska nationalism. För ett folk, vars fantasi och ande eldades av sådana tankar och sådana apokalyptiska förhoppningar, var ett tecken som utgjordes av en ’korsfäst Kristus’ en outsäglig förolämpning. För dem var ordet om korset något ytterligt frånstötande. De ville inte höra någonting om det.”
11. Vilket missförstånd påverkade till och med Jesu närmaste lärjungar? På vilken grundval svarar du så?
11 Inte ens Kristi Jesu nära medförbundna förstod förrän längre fram att Messias skulle komma två gånger och att hans första ankomst skulle sluta med ”Kristus hängd på pålen”. I fängelset fick Johannes döparen höra om Jesu mirakulösa tecken men föreföll att förvänta mera, eftersom han sände denna förfrågan till Jesus: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta en helt annan?” Petrus identifierade Jesus som Messias, men han förstod ändå inte de tecken som uppfylldes i samband med den första ankomsten. (Matt. 16:16, 21—23) Även efter Jesu död och uppståndelse förväntade hans lärjungar fortfarande upprättandet av ett jordiskt rike vid denna första ankomst. De frågade: ”Herre, återställer du riket åt Israel i denna tid?” — Matt. 11:2, 3.
TORTYRPÅLEN GÖRS INTE GAGNLÖS
12. Hur försökte en del judiska ledare slutligen ta itu med de två uppsättningarna av profetior angående att Messias skulle komma två gånger?
12 Efter den heliga andens utgjutande vid pingsten år 33 v.t. förstod Jesu lärjungar att Messias skulle komma två gånger, och överallt predikade de ”vad profeterna såväl som Mose har sagt skulle komma att inträffa, nämligen att den Smorde skulle lida”. (Apg. 26:22, 23) Kristna argument från de hebreiska skrifterna och grusade judiska förhoppningar föranledde senare tiders judiska lärda att omtolka de messianska profetiorna. I Daniel 7:13 sades det till exempel att Messias skulle komma med himmelens skyar, men i Sakarja 9:9 sades det att han skulle komma ödmjukt ridande på en åsna. En meningsriktning som återfinns i Talmud sökte avhjälpa detta problem genom att lära om endast en ankomst — detta gick ut på att om Israel var värdigt, så skulle Messias komma med skyarna, men om Israel uppförde sig ovärdigt, så skulle han komma på åsnan. (Den babyloniska Talmud, Sanhedrin, 98a) Ett annat sätt att ta itu med problemet innebar att man erkände de två uppsättningarna av profetior, gällande en första och en andra ankomst, och sade att det skulle vara två Messias, den ene Josefs son och den andre Davids son, och att de tillsammans skulle uppfylla båda uppsättningarna av profetior. (Edersheim: Life and Times of Jesus the Messiah, band 2, sid. 434, 435) Båda skulle emellertid komma vid samma tid.
13. a) Vilka judiska trosuppfattningar bevisade, enligt deras mening, att Jesus inte kunde vara Messias? b) Hur gjorde dessa judiska trosuppfattningar tortyrpålen gagnlös?
13 De hävdade emellertid att Jesus inte kunde vara någon av dessa messiasgestalter. Jesus följde nämligen inte de skriftlärdas muntliga traditioner, och att gå emot dem, heter det i Talmud, är mera straffvärt än att gå emot de hebreiska skrifterna. Jesus sade också att han skulle uppfylla den mosaiska lagen — och på så sätt låta den nå sitt slut. Men judarna ansåg att den var helig och aldrig skulle upphävas. Dessutom trodde judarna att de inte behövde någon messias för frälsning. De kunde vinna riket på tre sätt: genom att fullgöra lagens gärningar, genom att ge allmosor åt de fattiga, genom att ha Abraham till sin far. (Matt. 3:7—10; Rom. 3:20; 4:2, 3; 9:31, 32) Denna visdom bland de skriftlärda skulle göra tortyrpålen till något gagnlöst, något som inte behövdes för frälsning. Paulus hade denna falska visdom i tankarna, när han ställde dess fruktlöshet i kontrast till Guds kraft: Kristus hängd på pålen. Han förkunnade inte som ”goda nyheter” deras ”visdom i tal, för att den Smordes tortyrpåle inte skulle göras gagnlös. Talet om tortyrpålen är nämligen dårskap för dem som är på väg att förgås, men för oss som är på väg att bli frälsta är det Guds kraft.” — 1 Kor. 1:17, 18.
14. a) Vilka smädade Jesus på tortyrpålen, och med vilka ord gjorde de det? b) Vad var det händelserna vid denna tidpunkt i själva verket bekräftade?
14 Hur skulle det förhålla sig, om Jesus verkligen gick likt ett får till slaktningen — pinad, föraktad, oönskad, förkastad? (Jes. 53:1—7) Hur skulle det förhålla sig, om han föreföll svag och maktlös, där han hängde på tortyrpålen, medan somliga smädade: ”Ha! Du som skulle riva ner templet och bygga upp det på tre dagar, fräls dig själv genom att stiga ner från tortyrpålen.” (Mark. 15:29, 30) Och ”på liknande sätt började också de främsta prästerna tillsammans med de skriftlärda och de äldste gyckla med honom och säga: ’Andra har han frälst; sig själv kan han inte frälsa!’” (Matt. 27:41, 42) Dessa händelser gjorde inte att Jesus blev diskvalificerad, utan bekräftade hans ställning som Messias. — Ps. 118:22; Jes. 8:14; 28:16; 1 Petr. 2:4—8.
15. Hur betraktades ”Kristus hängd på pålen” av dem som förgicks och av dem som blev frälsta, och vilket faktum förblir sant trots bespottarnas smädelser?
15 Paulus är besluten att betona Jehovas lösenanordning som det enda medlet till frälsning. Judarna kan vilja ha tecken och grekerna kan kräva vishet, men Paulus kommer att predika ”Kristus hängd på pålen”, även om det får judar att snava och falla och för grekerna förefaller vara dårskap — ”för dem emellertid som är de kallade, både judar och greker, Kristus, Guds kraft och Guds vishet. Därför att det dåraktiga hos Gud är visare än människor, och det svaga hos Gud är starkare än människor.” (1 Kor. 1:22—25) Judar och greker må betrakta ”Kristus hängd på pålen” som svag och dåraktig; detta är ändå långt starkare och visare än judiska traditioner och grekiska filosofiska uppfattningar. Ytterligare skäl framkommer i den artikel som följer.
[Bild på sidan 13]
Fastän Jesus gick på vattnet och utförde många andra underverk, ville de judiska religiösa ledarna ha ”ett tecken” — ytterligare bevis för att han var Messias