Vägleds du av ett känsligt kristet samvete?
1. På vilket sätt har bibelns sanning inverkat på människor?
VILKA stora förändringar har inte företagits av många som blivit kristna! Människor i det forntida Korint som blev kristna hade varit otuktiga, avgudadyrkare, homosexuella, tjuvar och drinkare. Men när de hörde och tillämpade sanningen från Guds ord, ändrade de sig och blev ”rentvagna”. (1 Kor. 6:9—11, Hd) Känner du människor som har gjort liknande förändringar? Det kan hända att du själv, med Guds hjälp, har gjort detta.
2. Vilken verkan har Guds ord på ens samvete, och varför är detta gagneligt?
2 Det är verkligen utmärkt när människor som nås av det kristna budskapet avlägsnar sig från att motsvara beskrivningen i Titus 1:15: ”För de besudlade och otrogna är ingenting rent, utan både deras sinnen och deras samveten är besudlade.” (NW) Allteftersom någon lär känna Guds lagar och principer, gör han likväl mera än helt enkelt undviker handlingar som moraliskt sett är uppenbart orätta — han utvecklar också ett känsligare samvete. Har inte ditt eget samvete blivit sådant att det reagerar starkare, sedan du har tillväxt i kunskap och uppskattning när det gäller Guds vilja och personlighet? Detta är någonting som är högeligen önskvärt. Att du har ett på tillbörligt vis känsligt kristet samvete och reagerar i överensstämmelse med det kan hjälpa dig att vinna Guds ynnest, kan göra ditt liv mera fridsamt, bespara dig den smärta som ofta drabbar dem som har ett besudlat samvete och kan hjälpa dig att leva ett liv som är ett exempel på sann kristendom. — Jämför 1 Petrus 3:21.
Samvetet — hur känsligt är det?
3. Vad vill de kristna undvika när det gäller samvetet?
3 Det råder inget tvivel om att vi som kristna inte vill ha ett samvete som är ”besudlat” eller ”bränt”, eftersom ett sådant samvete inte skulle vara av något värde när det gäller att hjälpa oss att återspegla Guds avbild. (Ef. 4:19) Å andra sidan bör vårt samvete inte bli känsligt på ett överdrivet eller obalanserat sätt — eftersom vi är ofullkomliga människor, skulle detta kunna inträffa om vi inte är aktsamma.
4. Hur kan ett överkänsligt eller obalanserat samvete förmå en att handla när det gäller skatter?
4 Någon kan till exempel ha klart för sig att Jehova inte står bakom nationernas krig, utan att han uppmanar sitt folk att lära sig fredens vägar. (Jes. 2:4) Skulle det, med tanke på att nationerna vanligen uppehåller sina arméer med skattepengar, vara balanserat och i enlighet med bibeln om hans samvete förmådde honom att vägra att betala skatter? Eller kanske betala sina skatter minskade med ett belopp som procentuellt motsvarar vad staten ger ut på sin försvarsbudget? Somliga människor har intagit en sådan ståndpunkt, men bibelns vittnesbörd talar emot ett samvete som anvisar ett sådant handlingssätt. De kristna uppmanas klart och tydligt att betala sina skatter, och detta togs med i bibeln trots att den dåvarande romerska staten uppehöll en stor här. (Matt. 22:17—21; Rom. 13:1, 7) Följaktligen kan den kristne, med rent samvete som hålls i balans av Guds ord, betala sina skatter och överlåta åt myndigheterna ansvaret för hur pengarna används.
5, 6. a) Hur bör å andra sidan ett samvete som är känsligt i tillbörlig grad påverka en i detta avseende? b) Hur bestyrker bibeln detta?
5 Likaså bör detta bibliska råd forma en persons samvete så att han betalar alla sina skatter. Är detta vad ditt samvete förmår dig att göra? Eller har ditt samvete påverkats av att det är så vanligt att man försöker undanhålla skatt? Låt oss ta en illustration: Om dina omständigheter har ändrats — barnen kanske har gift sig och lämnat hemmet, vilket betyder högre skatter för dig — har ditt samvete då förmått dig att ange de förändrade förhållandena, så att du får betala full skatt? I somliga länder kan sannolikheten för att ens självdeklaration blir noggrant granskad och de verkliga förhållandena uppdagade vara liten. Men för den kristne som har ett på tillbörligt vis känsligt samvete är önskan att undvika straff inte det enda skälet till att handla tillbörligt — samvetet är också en faktor. Finner du att det är så i ditt fall?
6 I detta sammanhang skrev Paulus: ”Det finns därför tvingande skäl för er att vara underdåniga, inte endast på grund av denna vrede [mot lagbrytare], utan också på grund av ert samvete.” (Rom. 13:5, NW) Således bör ditt känsliga och på tillbörligt vis balanserade kristna samvete vara en återhållande och vägledande kraft till det som är gott. Är det så? Hur känsligt och villigt att hjälpa är egentligen ditt samvete? Låt oss begrunda några exempel som kan hjälpa oss att avgöra detta.
Samvetet och förvärvsarbetet
7. Hur kommer samvetet in i bilden när det gäller förvärvsarbetet?
7 Förvärvsarbetet är ett område som ger upphov åt många problem som kräver att man gör bruk av det kristna samvetet. Vissa slag av förvärvsarbete, t. ex. att tillverka avgudabilder, arbeta inom ett företag som sysslar med hasardspel eller vara anställd av en organisation som tillhör den falska religionen, står klart och tydligt i strid med bibeln. Därför håller sig de kristna undan från sådana. (1 Joh. 5:21; Kol. 3:5; Upp. 18:2, 4, 5) Men det är inte alla angelägenheter i samband med förvärvsarbetet som är så klara och tydliga. Vissa förvärvsarbeten kan befinna sig inom ett ”grått område”, så att säga. Och i vissa fall kan det vara så att ens huvudsakliga arbete är oklanderligt men att man då och då kan uppmanas att göra någonting som kan ifrågasättas. Samvetet kan alltså vara inbegripet.
8, 9. a) Beskriv ett problem i samband med förvärvsarbetet som kräver att man gör bruk av samvetet. b) Vilka synpunkter var det den här kristne mannen tänkte på vid den tiden?
8 Det kan till exempel i förvärvsarbetet förekomma problem som inbegriper blod. Bibeln förklarar klart och tydligt att Guds tjänare inte skall äta blod. (1 Mos. 9:3, 4; Apg. 15:19, 20) Följaktligen äter Jehovas kristna vittnen inte mat som innehåller blod, t. ex. blodkorv, och de tar inte heller emot blodtransfusioner. Men hur skulle det vara om du på ditt arbete anmodades att tillfälligtvis handskas med blod eller blodprodukter? Skulle ditt samvete tillåta detta? Ett vittne i Colorado i USA arbetade som laboratoriechef på ett sjukhus och utförde prov på olika slag av kroppsvävnader och kroppsvätskor. Bland allt det som man räknade med att han skulle undersöka var också blodprov. Ibland bestod det helt enkelt i att kontrollera socker- eller kolesterolhalten i en patients blod. Men vid andra tillfällen gällde det att göra korstester för transfusionsändamål. Kunde han utföra detta?
9 Den här kristne mannen tänkte noga på saken. Man kan förstå att det inte skulle vara rätt av en kristen att arbeta uteslutande för en blodbank, där allting var ägnat åt ett ändamål som stod i strid mot Guds lag. Men hans situation var inte sådan; han utförde prov av många slag. Och om man vore läkare och hade ansvar för beslutet, skulle man inte kunna föreskriva en blodtransfusion åt en patient, lika litet som en kristen butiksägare skulle kunna beställa och lagerföra avgudabilder eller cigarretter. Men den här laboratoriechefen insåg att när det gällde blod så utförde han enbart ett prov, alldeles som en sköterska kunde ha tagit provet, ett bud kunde ha lämnat det till laboratoriet och någon annan kunde ge en transfusion eller någon annan behandling som en läkare föreskrev. Han tänkte på principen i 5 Moseboken 14:21. Enligt detta skriftställe kunde en jude som fann kroppen av ett självdött djur skaffa undan den genom att sälja den till en främling som inte stod under lagens begränsningar i fråga om djurkött som inte tappats på sitt blod. Vid den tiden tillät alltså denne laboratoriechefs samvete honom att utföra blodprover, däribland prover på blod som i form av transfusion skulle ges åt patienter som inte brydde sig om Guds lag om blod.
10. Vilka frågor kan vi begrunda, när det gäller hur vi skulle lösa detta problem i samband med förvärvsarbetet?
10 Skulle ditt samvete ha reagerat på det sättet? Om inte, bör du för dryftandets skull fråga dig själv om ditt samvete skulle tillåta dig att som anställd gå till laboratoriet med ett blodprov som skall testas. Eller, för att ta ännu ett steg längre bort från den faktiska transfusionen, skulle du som lastbilschaufför kunna leverera testutrustning till sjukhuset? Eller skulle ditt samvete tillåta dig att göra glas av vilket sådan utrustning skulle kunna framställas? Det är tydligt att inte allt av detta rimligen kan betraktas som direkt medverkan till överträdelse av Guds lag beträffande blod. Men var är det man ”drar gränsen”? Det är här som samvetet kommer in i bilden. Den kristne måste undvika sådant som klart och tydligt står i strid med Guds lag, men det krävs ändå att han skall använda sitt samvete för att avgöra många angelägenheter. Skulle ditt samvete betjäna dig väl i sådana situationer? Är det känsligt?
11. Vad förmådde samvetet denne kristne man att göra många år längre fram?
11 I detta särskilda fall började den här laboratoriechefen oroas av sitt samvete, sedan han i många år arbetat med prover. Det var inte som om någon annan borde eller kunde säga till honom att han gjorde orätt. Inte heller vände han sig till någon annan för att få denne att fatta beslut åt honom. Men han började tänka: ”Är det konsekvent av mig att tala om kärlek till nästan och ändå, åtminstone till en del, bidra till att min nästa bryter mot Guds lag?” (Matt. 22:39; Apg. 21:25) Eftersom han insåg att det var hans kristna plikt att sörja för sin familj, dryftade han saken med sin hustru. (1 Tim. 5:8) Tillsammans kom de fram till att om det var så att hans samvete oroades, skulle det vara bättre att han ändrade på förhållandena. Han lämnade sitt arbete, som inbringade 15.000 dollar om året, och började ett städningsarbete, fastän han började med en inkomst på bara 3.600 dollar om året.
12. Betyder detta att hans tidigare beslut var orätt, eller vad visas genom detta fall?
12 Låt oss inte förbise huvudpunkten i detta exempel. Det återges inte här för att antyda att en kristen inte kan arbeta på ett medicinskt laboratorium; det finns kristna som fortsätter att arbeta på laboratorier och som sjuksköterskor och lastbilschaufförer osv. Detta exempel ges för att belysa att samvetet kan komma in i bilden när det gäller angelägenheter i förvärvsarbetet. Det arbete du har och det du uppmanas att göra kan vara helt annorlunda. Men alla kristna bör ägna eftertanke åt huruvida de lever så nära som möjligt i överensstämmelse med Guds vägar och principer. Om ditt samvete, som övats genom Guds ord, plågas på grund av vad som begärs av dig, kommer du då att lämna det utan avseende? Hur viktigt är det för dig att ha ett rent samvete inför Gud och människor? — 1 Tim. 1:5, 19.
13. Hur kan vi alla tänka på vårt förvärvsarbete på ett sådant sätt att det blir till gagn?
13 Vi kan naturligtvis inte helt och hållet undvika problem i samband med förvärvsarbetet, eftersom vi fortfarande befinner oss i den nuvarande tingens ordning. (1 Kor. 5:9, 10) Du inser således troligen att du inte torde vara i stånd att förmå din chef att uppodla ett kristet samvete. Han kan välja att inte bry sig om vissa lagar, han kan överdriva sina produkters förtjänster och han kan lagerföra en del artiklar som du inte skulle befatta dig med, om du ägde företaget. Det kan också vara så att dina arbetskamrater ljuger på sina produktionsrapporter eller slår dank när chefen inte är i närheten. Likväl är det så att du kan och bör låta dig påverkas av ditt samvete. Om det inte tillåter dig att göra vissa ting eller om du blir förlöjligad på grund av ditt hårda arbete, bör du alltså acceptera detta. Aposteln Petrus skrev: ”Om någon, för samvetets skull inför Gud, håller stånd i bedrövelser och lider orättvist, så är detta någonting välbehagligt.” — 1 Petr. 2:18, 19, NW.
Känsliga samveten skiljer sig från varandra
14, 15. a) Nämn ett annat område som inbegriper samvetet. b) Vad är de kristnas grundinställning i fråga om detta?
14 Ett annat område som kan inbegripa ditt samvete har att göra med patriotiska angelägenheter, t. ex. patriotiska ceremonier på offentliga platser. Hur förmår ditt samvete dig att reagera? Detta är en tillbörlig fråga, eftersom olika samveten skiljer sig från varandra i fråga om detta och på andra områden.
15 Jehovas kristna vittnen inser att många människor har djupa känslor med avseende på patriotiska handlingar, av vilka den vanligaste förmodligen är att hälsa nationsflaggan eller lova trohet inför den. I boken Essays on Nationalism (Avhandlingar om nationalism) av Carlton Hayes framhålls det: ”Nationalismens förnämsta symbol för tro och det centrala föremålet för tillbedjan är flaggan, och underliga liturgiska former har uttänkts för att ’hälsa flaggan’ ...” Kristna vittnen för Jehova erkänner helt och fullt den frihet andra har i dessa angelägenheter, men de förmås av sin insikt i bibeln att avhålla sig från sådana handlingar. — Joh. 17:16; 1 Kor. 10:14.
16. Till vilka två handlingssätt kan två kristna ledas av samvetet?
16 Men vilket handlingssätt kommer ditt samvete att förmå dig att följa, när en patriotisk ceremoni genomförs? Det kan till exempel hända att den publik, som du ingår i, uppmanas att stå upp och hälsa nationsflaggan. Som kristen skulle du avgjort undvika att utföra någon som helst handling av avgudadyrkan. Men kommer ditt samvete att tillåta dig att stå upp? En viss kristen som befinner sig i denna situation kan dra slutsatsen att han bör förbli sittande, eftersom han då personligen känner sig säker på att han inte är förknippad med ceremonin. Är detta vad ditt samvete skulle förmå dig att göra? En annan kristen i samma situation kan besluta sig för att stå upp. Han inser att det inte är så att allt som begärs av någon för att visa fullt deltagande är att han skall stå upp. De närvarande uppmanas att stå och göra en hälsningsåtbörd. Han kan påminna sig hur de tre hebréerna uppenbarligen stod upp inför den bildstod som Nebukadnessar hade låtit ställa upp men vägrade att böja sig ned för den. Följaktligen kan han dra slutsatsen att ett helt och fullt deltagande i detta fall inbegriper att både stå upp och göra en hälsningsåtbörd, och därför tillåter honom hans samvete att helt enkelt respektfullt stå upp utan att göra någon hälsningsåtbörd. — Dan. 3:1—18.
17. Tyder detta på att någonting är orätt? Vad är orsaken till den skillnad som är möjlig?
17 Man kan alltså se att två kristna i samma slags situation kan få motiv av samvetet att komma till något olika slutsatser, fastän båda avhåller sig från det bibeln visar är otillbörligt. (2 Mos. 20:4, 5; 1 Joh. 5:21) Att en sådan variation tillåts genom samvetets funktion är inte ett tecken på förvirring eller brist på endräkt bland kristna. Inte heller är det ett bevis för att den ene av de två avgjort har orätt. I stället kan en sådan variation betraktas som ett väntat resultat av att man vinner ett kristet samvete och gör bruk av det.
18. Hur kan vi ha gagn av att låta oss vägledas av samvetet, även om det genom att vi gör så ges rum för variation från person till person?
18 Är detta till ditt gagn? Är det förmer att följa sitt samvete än att följa en ”regel”? Ja, att du är villig att öva ditt samvete och reagera i enlighet med det, i kontrast till att följa en ”talmud” av regler som täcker varje tänkbar fråga och avvikelse som kan uppstå, är verkligen till gagn för dig. Det hjälper dig att vara mera uppmärksamt medveten om bibliska principer. Och utan tvivel blir du bättre i stånd att tänka klart, eftersom ditt sinne blir stimulerat och styrkt. Ett sådant gagneligt resultat framhävdes i en australisk undersökning av ”skapande förmåga” bland tolvåringar. I redogörelsen över detta hette det:
”Ett oproportionerligt stort antal av barnen med stor skapande förmåga var Jehovas vittnen. Fyra barn av det totala antal som omfattades av provet, 394, var medlemmar av denna sekt, och alla fyra visade stor skapande förmåga. Den flicka som uppnådde högsta totala poängsumma i Torrance-testerna och den flicka som var det enda barnet, pojke eller flicka, som var med i de främsta 20 procenten inom alla utförandeproven var båda Jehovas vittnen.” — Journal of Personality, mars 1973.
Hur ville man förklara den enastående skapande förmåga som dessa barn till vittnen uppvisade? Undersökningen riktade uttryckligen uppmärksamheten på att de inte helt enkelt passivt rättar sig efter patriotiska ceremonier i skolan. I stället överväger de principerna i Guds ord och uppodlar egenskapen att reagera för ett känsligt kristet samvete.
Känsligt men inte alltid mera restriktivt
19, 20. a) Varför är ett känsligt samvete inte alltid mera restriktivt? b) Hur visade Paulus detta när han dryftade kött och avgudar?
19 Vi har sett att ditt samvete, allteftersom det övas och förs i närmare överensstämmelse med Guds vägar och uppenbarade vilja, vanligen blir mera restriktivt. Det tillåter dig inte längre att göra vissa ting som du tidigare har gjort, eftersom du nu betraktar dem som stridande mot gudaktiga principer. Men att ditt samvete fostras genom Guds ord betyder inte nödvändigtvis att det blir mera restriktivt i allting. Ditt tillbörligt fostrade samvete kan i själva verket komma att tillåta dig att göra vissa ting som du tidigare, innan du kände Guds vilja, menade var otillbörliga.
20 Det som gör skillnaden i sådana fall är exakt kunskap. Detta blir belyst i det Paulus har att säga om kött som hade offrats åt en avgud men som senare såldes på ett köttorg eller i ett slags restaurang förbunden med ett avgudatempel. Någon som nyligen hade övergett den hedniska gudsdyrkan och blivit kristen kunde söka undvika sådant kött, eftersom han ville undvika allt som stod i samband med en avgud. Men med tiden kunde han tillväxa i kunskap och insikt. Paulus skrev: ”[Vi] vet ... att en avgud ingenting är ... och att det inte finns mer än en enda Gud.” (1 Kor. 8:4, NW) När en kristen kom till insikt om detta, kunde han urskilja att kött som såldes offentligt inte var besudlat eller förgiftat bara därför att det en gång hade blivit offrat åt en gud som inte var någon gud. Med denna kunskap kan hans styrkta samvete tillåta honom att köpa kött på ett köttorg eller i en offentlig restaurang. — 1 Kor. 8:10; 10:25.
21. Hur är samma verkan uppenbar i vår tid?
21 Samma verkan kan gälla samvetet i vår tid. Det var till exempel en ung man i Ohio i USA som växte upp i övertygelsen om att kristna inte bör dricka alkoholhaltiga drycker. Han hade till och med lärt sig utantill de varningar för dryckenskap och den beskrivning av drinkaren som finns i Ordspråksboken, kapitel 23. När han längre fram blev en överlämnad tjänare åt Gud, var det fortfarande så att hans samvete inte tillät honom att dricka något vin eller öl. Sedan hörde han ett föredrag som exakt redogjorde för vad bibeln har att säga om alkohol, och han ägnade eftertänksam begrundan åt det. Det visade att bibeln obestridligen fördömer dryckenskap. (Ords. 23:20, 21; Ef. 5:18; 1 Petr. 4:3) Likväl förbjuder inte bibeln måttlig förtäring av alkoholhaltiga drycker — Jesus gjorde ju en gång vin och drack själv vin då och då. (1 Mos. 14:18; Ps. 104:15; Pred. 9:7; Joh. 2:3—11; Luk. 22:17, 18) Den man vi tänker på hade känt till dessa skriftställen tidigare, men nu såg han den balanserade slutledning som de ledde fram till. När längre fram en man från Italien gästfritt bjöd honom på ett litet glas vin, tillät honom hans samvete att ta emot det.
22. Vilken mycket viktig faktor kan en som har ett styrkt samvete inte förbise?
22 Har du varit med om att ditt samvete blivit styrkt och balanserat på detta sätt genom att du växt till i kunskap om Guds ord och handlingssätt? Om det är så, inser du sannolikt också vikten av att ta hänsyn till den persons känslor vars samvete kan ha en annan mening än ditt. Detta var den huvudpunkt som Paulus framhöll, när han dryftade kött som hade offrats åt en avgud som i själva verket var ”ingenting” (NW). Han skrev: ”Dock, icke alla hava denna kunskap.” (1 Kor. 8:4, 7) På grund av sin tidigare dyrkan av avgudar kunde somliga kristna inte med rent samvete äta sådant kött, även om det såldes offentligt. Om en kristen som hade ”kunskap” och ett starkt samvete gick åstad och åt ”allt”, skulle det kunna fördärva en broder ”som Kristus har lidit döden för”. Därför förklarade Paulus: ”Om ... [sådant kött] kan bliva min broder till fall, så vill jag sannerligen hellre för alltid avstå från att äta kött.” — 1 Kor. 8:10—13; 10:27—29.
23. På vilket sätt bör andras samvete vara inbegripet i våra beslut?
23 Är det så du känner det? Det kan till exempel vara någonting som förefaller vara tillåtet enligt vad du känner till om Guds uppenbarade vilja och som ditt samvete skulle tillåta. Det kan vara någonting med din klädsel eller ditt yttre, vilka prydnader du har i ditt hem eller vad du gör för att få rekreation. Men hur förhåller det sig, om många som du har omkring dig av samvetet leds till att mena att det inte är passande för en kristen? Förmår dig din kristendom att med glädje dra slutsatsen: ”Om detta kan bli min broder till fall, så vill jag aldrig göra det, för att jag inte skall bli min broder till fall”?
24. Vad bör vi göra, om vårt samvete står i strid med någons samvete som har myndighet över oss? Varför bör vi ta hänsyn till hans samvete?
24 Man bör ta hänsyn till andras samvete också i ett annat avseende. Det kan hända att du fattat tycke för ett visst nytt mode eller någonting speciellt i fråga om ditt yttre. Ditt samvete oroas inte av det. Men som minderårig eller gift kvinna måste du söka tillåtelse av din far eller äkta man. Har du tagit hänsyn till hans samvete? Och om du är intresserad av ett särskilt tjänsteprivilegium i den kristna församlingen, kommer samvetet in i bilden hos kretsen av äldste. (1 Tim. 3:9) De inser visserligen att det yttre inbegriper vars och ens personliga smak, men om de anmodas att rekommendera dig för någon särskild tjänst, måste deras samvete ha ro. De har ett tungt ansvar när det gäller kristendomens goda namn i samhället, och de inser att de som är förordnade till särskilda privilegier bör vara föredömliga. (1 Tim. 3:2, 7, 10; 5:22) Om någonting som ditt samvete tillåter står i strid med samvetet hos dem som har myndighet eller ledarskap över dig, vare sig det är dina föräldrar, din man eller kristna tillsyningsmän, bör du följaktligen vara villig att göra förändringar, så att de kan ge tillåtelse eller avge en rekommendation med ”gott samvete”.
Uppodla ett känsligt samvete
25. Vad betyder det om någon sak är en ”samvetsangelägenhet”?
25 För att utveckla och följa ett på tillbörligt vis känsligt samvete krävs det ständig uppmärksamhet. Det är mycket lätt för oss att bli otillbörligt påverkade av människor i världen omkring oss, vilkas samvete är alltför överseende eller är avtrubbat eller rentav orenat eller besudlat. (Tit. 1:15) Det kommer att uppstå många angelägenheter som du måste reda ut i överensstämmelse med ditt eget samvete. Om du har arbetat för att uppodla ett känsligt kristet samvete, kommer du att ha hjälp av detta. Var villig att lyssna noga till ditt samvetes röst och mena inte att det inte spelar någon roll vad du gör, om det är en ”samvetsangelägenhet”. Det har betydelse. Det beslut du fattar kan påverka hela din syn på livet, ditt anseende som kristen, din andlighet, och viktigast av allt, ditt förhållande till Jehova Gud.
26, 27. a) På vilket sätt kan man få bistånd genom att tala med en äldste, men vad kan denne inte göra? b) Hur kommer ett känsligt samvete att hjälpa oss?
26 I en angelägenhet som är av allvarlig betydelse men som ändå är sådan att du får avgöra den i enlighet med ditt samvete bör du inte tveka att tala med mogna kristna, till exempel de äldste i församlingen. De kan naturligtvis inte bestämma saken för dig. (En uppriktig kristen, som bad om råd i fråga om en viss familjeangelägenhet, frågade: ”Är detta emot det kristna samvetet?”) Nej, en äldste kommer inte att vara i stånd att säga dig hur ditt samvete bör reagera, men han kan vara i stånd att dela med sig åt dig av balanserade bibliska råd, som du kan sätta värde på. Och om ditt samvete har blivit format av Jehovas vägar och personlighet och det reagerar på hans principer, kommer du på så sätt att få hjälp att göra din väg rät. (Ps. 25:4, 5) Ditt känsliga samvete blir till hjälp att vägleda dig.
27 Det ligger verkligen tillfredsställelse i att äga den gudagivna förmåga som samvetet utgör och vara i stånd att göra bruk av den. Det är en välsignelse. När det hålls känsligt i tillbörlig grad, balanserat av Guds ord, kan det bistå dig till att vandra klokt och förståndigt inför Gud och människor. (2 Kor. 4:2) Det kan tjäna som någonting som bär vittnesbörd om att du uppför dig på ett sätt som sannolikt kommer att leda till Jehovas eviga godkännande. — 2 Kor. 1:12.