Vad bibeln säger

När det berör någon annans samvete

DE RÅD bibeln ger är överlägsna, när det gäller att göra mänsklig samvaro lycklig. Följande princip, som aposteln Paulus skrev, är särskilt betydelsefull:

”Gör min glädje fullständig genom att ni är likasinnade och har samma kärlek, är förenade till själen och tänker ett och detsamma, inte gör något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med anspråkslöshet i sinnet håller före att de andra är er överlägsna, och inte med personligt intresse håller ett öga bara på era egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras.” — Fil. 2:2—4.

Det är en verklig uppfordran att tillämpa detta råd i våra dagar. Man har kallat 1970-talet ”jagets tidsålder”. Vi lever i en tid då egenkärlek och egennytta är den förhärskande inställningen hos många.

Hur kan människor som önskar behaga Gud visa att de menar att andras personliga intressen är ”överlägsna” deras egna? Framför allt genom att de tänker på hur deras uppförande påverkar andras samveten.

Lägg noga märke till följande bibliska råd beträffande en kristen som blivit bjuden på middag i en icke troendes hem:

”Om någon av de icke troende bjuder in er och ni gärna vill gå, ät då allt som sätts fram för er utan att göra någon förfrågan för ert samvetes skull. Men om någon skulle säga till er: ’Detta är något som varit framburet som offer’, ät då inte, för dens skull som talade om det och för samvetets skull. ’Samvetet’, säger jag, inte ditt eget, utan den andres.” — 1 Kor. 10:27—29.

Bibeln ger liknande råd när det gäller den kristnes uppförande mot medtroende: ”Sluta upp med att riva ner Guds verk bara för mats skull. Helt visst är allting rent, men det är skadligt för den människa som äter och genom det ger orsak att snava. Det är bra att inte äta kött eller dricka vin eller göra någonting som din broder snavar på.” (Rom. 14:20, 21) Det är tydligt att när en annan människas samvete kan bli sårat, är det lämpligt att avstå till och med från något som i normala fall är så litet att invända mot som att äta viss sorts mat.

Det du föredrar i fråga om mat och dryck kanske inte skapar några problem för de människor du kommer i kontakt med. Men de tidigare nämnda bibliska principerna måste tillämpas också på andra områden i livet. Tänk till exempel på frisyr och klädsel. Guds ord anger inte exakt hur långt en mans hår kan få vara. Men kristna män är därför inte fria att låta håret växa till vilken som helst längd som de själva kanske föredrar. Den här frågan står i bibeln: ”Lär er inte naturen själv att om en man har långt hår, är det en vanära för honom?” — 1 Kor. 11:14.

Det är uppenbart att olika människor har olika uppfattning om vad som menas med ”långt hår”. Men det är mycket bättre att tillämpa den princip som ligger till grund för det tidigare citerade bibliska påståendet än att ha en detaljerad regel: ”’Samvetet’, säger jag, inte ditt eget, utan den andres,”

Samma råd är tillämpligt när det gäller att ha skägg liksom också i fråga om vissa detaljer i klädseln. På sina håll förknippar människor fortfarande skägg med upproriska element i samhället. Likaså kan allmänheten i vissa områden betrakta en viss klädstil som oacceptabel för män och kvinnor som påstår sig representera Gud. I samband med detta kan det vara bra att tänka på några ytterligare råd av aposteln Paulus. Även om Paulus återigen behandlar detta att äta viss mat, kan hans råd tillämpas på vilket som helst område i livet där andras samveten kan ta anstöt. Aposteln skriver:

”Mat skall inte anbefalla oss åt Gud; om vi inte äter, kommer vi inte att stå tillbaka, och om vi äter, har vi inget att räkna oss till godo. Men se ständigt till att denna er handlingsfrihet [att äta vad ni vill] inte på ett eller annat sätt blir en sten att snava på för de svaga. ... Genom din kunskap [att en kristen inte är begränsad till vissa födoämnen] störtas ju den som är svag i fördärvet, din broder, för vars skull Kristus har dött. Men när ni på detta sätt syndar mot era bröder och sårar deras samvete, som är svagt, då syndar ni mot Kristus. Därför, om mat får min broder att snava och falla, vill jag aldrig någonsin mer äta kött, för att jag inte skall få min broder att snava och falla.” — 1 Kor. 8:8—13.

En kristen som önskar tala med sina grannar om bibelns sanning kan lämpligen fråga sig själv, när han tänker på sitt yttre eller vad han skall ha på sig: Vad slags frisyr och klädsel kan människorna i det här samhället acceptera hos en som undervisar i Guds ord? Om du känner dig osäker, varför då inte fråga en av de äldste eller någon annan respekterad medlem av den kristna församling som du är ansluten till? Eftersom dessa personer känner till vilka normer människor där på orten går efter, kommer de att kunna ge bra förslag, dock med tillbörlig hänsyn till vad du föredrar.

Det är intressant att lägga märke till att bibeln också ger råd om den andra ytterligheten — att vara överkänslig. Vi läser:

”Den som äter må inte se ner på den som inte äter, och den som inte äter må inte döma den som äter; Gud har ju välkomnat honom. Vem är du som dömer en annans hustjänare? För sin egen herre står eller faller han. Helt visst skall han hållas stående, ty Jehova kan hålla honom stående. Den ene bedömer en dag som förmer än en annan; den andre bedömer varje dag lika; var och en må vara fullt övertygad i sitt eget sinne. ... Varför dömer du din broder? Eller varför ser du också ner på din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domarsäte.” — Rom. 14:3—5, 10.

Alla som önskar leva enligt bibliska principer måste undvika att vara småkitsliga och snara att ta anstöt. När det gäller att välja sådant som mat, frisyr och klädsel har ingen kristen rätt att styra andras liv efter sina egna personliga åsikter, vare sig dessa går till ytterlighet eller inte. Skriftstället fortsätter: ”Låt oss därför inte längre döma varandra, utan gör hellre detta till ert beslut: att inte för en broder lägga en sten att snava på eller bli en orsak till fall.” — Rom. 14:13.

I enlighet med den bibliska förmaning som citerades i början av den här artikeln gör människor som önskar behaga Gud inte ”något av stridslystnad eller av självupptagenhet”. I stället för att lägga sig till med en egoistisk ”jag först”-inställning visar de ”anspråkslöshet i sinnet” och tänker först och främst på andras bästa. — Fil. 2:2—4.

När det gäller att fatta beslut om personligt yttre eller liknande bör kristna alltid tänka på andras samveten. Om de känner sig tveksamma när det gäller en viss klädstil eller frisyr, bör de undvika den stilen, även om de kanske personligen föredrar den. Och de kommer också att undvika att vara kritiska, inte försöka att påtvinga andra sina egna personliga normer. Detta är i enlighet med det inspirerade rådet: ”Låt oss då trakta efter de ting som leder till frid och de ting som är ömsesidigt uppbyggande.” — Rom. 14:19.